This thesis studies Karin Boye’s novel Kallocain: Roman från 2000-talet (1940) and Ett öga rött (2003) by Jonas Hassen Khemiri. The aim of the analysis is to examine the novels’ portrayals of power in order to see if there are traces of totalitarian tendencies from the dystopian novel Kallocain, in the contemporary story of Ett öga rött. Due to the intention of the analysis, I chose to apply a palimpsestic methodology, meaning I have analyzed Ett öga rött – symbolically – on top of Kallocain. The theoretical groundwork consists mainly of Michel Foucault’s theory on power, particularly from his book Discipline and Punish (1975), but other works that have studied Foucault have been of help as well. My results show that the same disciplinary powers are visible in Kallocain and in Ett öga rött. The governments, schools and other individuals exert the same type of power over the main protagonists Leo and Halim, which confirms that the totalitarian methods used in the fictional state of Kallocain are also utilized in Hassen Khemiris portrayal of Sweden in Ett öga rött. The discussion on knowledge is applicable in the same way. The notions of propaganda and truth are hard to separate in both novels, but I conclude that knowledge is used to control and adapt nonconforming people to standard society, while also constructing the protagonists as subjects and objects of power. This happens in Kallocain as well as Ett öga rött. The protagonists also use three methods to resist the disciplinary power, mainly: external resistance, internal resistance, and mimicry. These forms of resistance aim to free the protagonists from the oppressive norms and make them feel like individuals who cannot be controlled.

No description available.

The aim of this thesis is to study representations of identity and (in)visibility in Swedish lesbian novels written in the 1930s, and to provide a summary of Swedish lesbian literature up to the early 21st century. This study has been done through a close reading primarily of Charlie by Margareta Suber (1932), Fröknarna von Pahlen by Agnes von Krusenstjerna (1930–1935) and Kris by Karin Boye (1934). Lesbian literature is discussed as a loose category, a construction which can be used as an analytical tool in a conscious and reflexive way, with its basis in the categories of author, text and reader. In short, I define lesbian literature as novels written by women, about lesbian figures and/or relationships, and for lesbian readers in the sense that the literature depicts lesbians from an insider’s perspective. As regards the period before 1930, the focus is on romantic friendship and the excitement zone when the romantic friendship becomes a sexual one, as seen in the fictitious case of Sin fars dotter (1920) by Lydia Wahlström. Sexological theories, the image of “the new woman” and changes to the law all colour the first half of the 20th century. This is seen in Charlie by Margareta Suber, where the author makes use of many such explanations in her creation of a lesbian figure. A reading of Fröknarna von Pahlen by Agnes von Krusenstjerna shows an intricate pattern of relationships at its heart. My analysis charts several same-sex couples, a lesbian single woman and two collectives; that is to say, the female collective and the male homosexual collective. The relationships between women are many-faceted and include everything from romantic friendship, kinship and sensualism to eroticism and shared parenthood. In my analysis of Kris by Karin Boye, I focus on Malin, the main character, and the development of her sense of identity, in which the struggle between the language of the world around her and her own emotional experience of love for a woman is a central theme. After the 1930s, the historical context changed in terms of everything from decriminalisation in 1944 via the homophobic panic of the 1950s to the impact of queer theory in the 1990s. Swedish lesbian literature addresses everything from crime of passion (murder) to the coming out process of young women. There exists in all novels from the 1930s an interplay that is (in)visible: the characters or lesbian relationships depicted are both visible and invisible at the same time. The characters are more or less aware of the potential risks attached to being visible as a lesbian, and often they do not notice themselves when this occurs. During the course of the 20th century, (in)visibility becomes replaced by openness and secrecy, and the visibility of the lesbian characters is politicised. / The abstract is translated by Janet French.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektiveromaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till juståteruppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektive romaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till just återuppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

Föremålet för min undersökning är Karin Boyes roman Kris och intentionen har varit att finna en nytolkning av den ofta biografiskt lästa texten. Syftet var att redogöra för hur romanen synliggör samtidens patriarkala maktordning som genomsyrar samhällets auktoriteter och reducerar det kvinnliga subjektet. Undersökningen har också innefattat hur huvudpersonen Malin tar sig ur krisen genom att återupprätta egenviljan och erkänna driften som en naturlig del av jaget.      Med utgångspunkt i textens litterära kvaliteter och med ett kritiskt feministiskt perspektiv har jag analyserat framställningen av romanens kritiska tendens som ett uttryck för kvinnlig frigörelse. Malin genomgår en värdemässig identitetskris vilket är romanens centrala tema och samtidigt en möjlig allegori över samtidens sociala omvälvningar. Krisen utgörs av en inre splittring där uppbrottet från traditionella och religiösa förordningar är den enda räddningen undan självutplåning. Utöver ramberättelsen om Malins kris finns inslag av varierande textkaraktär som brev, dikter och dialoger som splittrar huvudberättelsen. Formens experimentella utförande polemiserar på detta sätt mot den traditionella romankonsten och förstärker temats kritiska tendens. Därav samverkar form och innehåll i ett ifrågasättande av samtidens förtryckande normer, reaktionära auktoriteter och traditionens “absoluta sanningar”.

Den här studien undersöker konsumtionskritiken i Karin Boyes debutroman Astarte från 1931. Romanen gestaltar det framväxande konsumtionssamhället i Stockholm i början av 1900-talet. Genom olika tidsmarkörer som film från Hollywood och jazz kontextualiseras berättelsen i sin tid.  Under 30-talet debatterade Berthold Brecht och Georg Lukács modernismens roll i den marxistiska litteraturen. Studien om Astarte tar avstamp i den debatten och visar hur Astarte blir konsumtionskritisk utifrån Brechts begrepp alienations-effekten. Romanen är modernistisk till sin form; genom olika berättartekniska grepp bryter Boye upp identifikationen med romankaraktärerna vilket skapar ett avstånd till texten. Titeln är namnet på en antik gudinna som förekommer som skyltdocka i romanen. Skyltdockan påverkar karaktärerna genom ett spel av blickar. Gudinnans roll som skyltdocka analyseras utifrån konsumtionskritiska perspektiv, vilket synliggör hur varuhusen exploaterar religiösa myter. Karaktärerna påverkas av olika komersiella intressen vilket reifierar dem till ting. Den moderna staden porträtteras emellertid som en plats för ytlig narcisism där människor strömlinjeformas till tomma skyltdockor. Genom att visa på konsumtionskritiska drag i Astarte synliggörs Boyes roll i den svenska modernismen. Studien visar även hur äldre marxistisk teori kan tillämpas för ny förståelse idag.

I projektet Lesbisk Litteratur har jag undersökt lesbiskhet, materialitet, pyssel och grafisk form – som innehåll, metod och rumslig gestaltning. Syftet med projektet har varit att genom hand och tanke lära mig bokformgivning – omslag, inlaga och sättning, utforska tekniker och material genom grafisk form samt att läsa, lära och sätta mig in i ny kunskap om detta och praktiskt överföra det till ett fysiskt undersökande. Projektet har materialiserats i och tagit formen av en bok och flera bokomslag, ett bokförlag, ett mobilt kontor och utställningsyta, möbler och diverse bokparafernalier, till exempel ett girdle book belt och bokmärken.

After the publication of T.S. Eliotʾs famous modernistic poem The Waste Land in 1922 it took about nine years until two Swedish literature theoreticians decided to translate it into Swedish. The translation was made for a publication in a modernistic journal, Spektrum, for which they both were co ̶ founders and editors. The two Swedes were Karin Boye, a famous modernistic poet, writer and literature critic, and Erik Mesterton, also a literature critic with a deep interest in English poetry generally and T.S. Eliot particularly. This essay aims to compare the translation of The Waste Land that Boye and Mesterton made during the winter of 1931 ̶ 1932, with Eliots original poem, with the ambition to determine what kind of translation Boye and Mestertonʾs work resulted in. Starting from Schleiermacher, modern translation theories are examined and finally the translation named Det öde landet from 1932 is analyzed from a model by Mats Malm from his 1996 book Minervas äpple. By using the distinctions of mimetic, analogue, organic and external forms in the area of the poem's metre and style, and the distinctions of metaphrase, paraphrase and imitation in the area of the poemʾs content, the essay examines what has been the translatorʾs priorities during the process of translation, how Boyeʾs modernistic style shines through in the translation and how Mestertonʾs knowledge about Eliotʾs style in poetry shows in the finished work. The analysis shows that the translation leans toward a mimetic form, and is to be considered a paraphrase when it comes to the content. This shows that Boye and Mesterton had an intention to reproduce both Eliotʾs meaning and poetic style to the swedish readers, but also that the translators are capable of being dynamic both when it comes to meaning and form.

Adapting the concept of the ”popular cultural memory” and its necessary “context knowledge” established by Karin Kukkonen, this bachelor thesis seeks to examine how this memory is “at work” and expresses itself in contemporary fiction, by doing an intertextual reading of the swedish author Amanda Svensson's debut Hey Dolly. Within the intertextual structures of Hey Dolly the reader encounters allusions and references that address almost everything from contemporary popular culture to established authors in the swedish canon, mainly as means for the characters to help them express their emotions and thoughts, by “choosing” from already available content of popular culture to use and modify. The intertextuality alluding to the popular cultural memory does at the same time address the concept of the ideal reader throughout the novel. This ideal reader is addressed by the narrator as one of those “in the know”, as competent enough to see this “popular cultural memory” at work in the novel by “getting” these intertextual allusions and references. Thus any (real) reader has to be equipped with the same expertise of popular culture as the narrator in order to fully understand this intertextuality. The intertextual practices of Hey Dolly should be understood as traits used by the author to express and implicate her/his awareness of the texts “surroundings”, traits indeed found even in the name of Hey Dolly's main protagonist, symptomatically influenced from contemporary, western American commercial culture. Given the premiss where this intertextual framework relies on a heavily contemporary influenced popular cultural context, it potentially would run the risk of not being understood, should future popular culture contexts operate under different premisses. In this regard the high cultural canon memory would have to be regarded as being more stable and “reliable” than the popular cultural memory, as the norms for the canon are more fixed and rarely negotiated.  Arguing that this intertextual reading of Hey Dolly is of an immense value and significant for understanding how the Zeitgeist operates and should be approached, this thesis is still based on the premiss where the intertextual reading of Hey Dolly has largely been nonexistent when looking at how Hey Dolly has been received. Instead in the swedish media we find a consistent dominance of how its reception has been read from almost exclusively a gendered point of view, where Hey Dolly is seen and regarded as the forthcoming of a new representation of the girl/woman ideal. The intertextual reading of Hey Dolly would instead be regarded as “secondary” at best, where the story by itself is self sufficient, even if the reader lacks the necessary context knowledge of how this ”popular cultural memory” is at work in the text.