Alla åtgärder och insatser som görs inom hälso-och sjukvården och inom socialtjänsten i Sverige är till för att underlätta för personen med kognitiv sjukdom i vardagen och för att bidra till att personen kan ha en så god livskvalitet som det bara går under sjukdomens alla skeden. Vården och omsorgen ska bedrivas utifrån ett personcentrerat arbetssätt. Att detta även innefattar delaktighet för personen med kognitiv sjukdom i de beslut som fattas torde vara en självklarhet, men är inte det i alla lägen.  Syftet med denna studie var att beskriva vård och omsorgspersonalens strategier för att göra personen med kognitiv sjukdom delaktig i planeringen av sin vård och omsorg.  Som metod för studien genomfördes en icke systematisk litteraturöversikt för att svara på syftet och ge en sammanfattad bild av valt ämne. Sökningar i PubMed, CINAHL Complete samt APA PsycInfo genomfördes. Efter kvalitetsgranskning totalt inkluderades totalt 15 artiklar i studien.  Resultatet visade att det finns strategier att använda för att stödja personer med kognitiv sjukdom till en möjlig delaktighet i vård och omsorgsplaneringen och redovisades i fem olika kategorier; Att implementera gemensamt beslutsfattande, Tidig vårdplan som strategi, Dokumenterad vårdplan som strategi, Teamet som strategi, Tidsaspekten som strategi och Goda relationer som strategi.  Slutsatsen är att personcentrerad vård är nödvändig för att främja delaktighet för personer med kognitiv sjukdom och att mer kunskap behövs för att kunna applicera de strategier som finns för att stödja personen med kognitiv sjukdom till att möjliggöra delaktighet i alla de beslut som rör vård och omsorg. / All interventions and efforts that are made in health care and in social services in Sweden are to make it easier for the person with cognitive impairment in everyday life and to contribute to the person being able to have as good a quality of life as possible during all stages of the disease. The care and nursing must be conducted on the basis of a person-centered approach. The fact that this also includes the participation of the person with cognitive illness in the decisions made should of course be a matter, but is not in all situations. The aim of this study was to describe the health care personnel strategies to make the person with cognitive impairment involved in their care-planning.  As a method for the study, a non-systematic literature review was conducted to answer the purpose and provide a summary picture of the chosen topic. Searches in PubMed, CINAHL Complete and APA PsycInfo were conducted. After a quality review, a total of 15 articles were included in the study.  The results showed that there are strategies to use to support people with cognitive illness to a possible participation in nursing and care planning and were reported in five different categories; Implementation of Shared decision making, Advance Care Planning as a strategy, Documented care plan as a strategy, The team as a strategy, Time aspect as a strategy and Good relationships as a strategy.  The conclusion was that person-centered care is necessary to promote participation for the person with cognitive disease and that further knowledge is needed to be able to apply the strategies that exist to support the person with cognitive disease to enable participation in all decisions concerning nursing and care-planning.

I svensk matematikundervisning har läroböcker en central roll och tillhörande lärarhandledningar har potential att stödja lärare i deras undervisning. Syftet med studien var att öka kunskapen om hur några vanligt förekommande läromedel behandlar det binära talsystemet och vilket stöd tillhörande lärarhandledningar ger till lärare i undervisningen av det binära talsystemet. För att uppnå syftet har vi operationaliserat två teoretiska ramverk för att genomföra en analys av fem vanligt förekommande läroböcker i Sverige samt deras tillhörande lärarhandledningar. Vi fann att 0,5 % av 20 816 uppgifter behandlar det binära talsystemet. Av dessa uppgifter går 97 % att lösa med hjälp av ett direkt stöd från läroboken. I analysen av tillhörande lärarhandledningar visar resultatet att lärarhandledningar främst talar genom lärare, det vill säga att de syftar till att styra lärares handlingar.

Bakgrund: I Sverige smärtskattas patientgruppen inte lika ofta och har begränsat tillgång till specialiserad palliativ vård jämfört med patient med cancerdiagnos. Sjuksköterskan har en viktig roll i att kontinuerligt genomföra symtomskattning och ge adekvat och evidensbaserad symtomlindring. Huvudmålet är att patient med kognitiv sjukdom inom den palliativa vården ska ha adekvat symtomlindring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att skatta smärta i den palliativa vården av patienter med kognitiv sjukdom.Metod:En litteraturöversikt med 14 kvalitativa artiklar som identifierades i PubMed, CINAHL och SwePub. En induktiv kvalitativ analysmetod gjordes enligt Granheim och Lundman (2004). Resultat: Kännedom om en patient med kognitiv sjukdoms livsberättelse och beteendeförändringar, erfarenhet samt observation av patienten underlättade sjuksköterskors skattning av smärta. En delad åsikt fanns bland sjuksköterskorna angående smärtskattningsinstrument. Teamets samarbete, kommunikation, kontinuitet och dokumentation påverkade smärtbedömning- och behandling. En känsla av otillräcklighet och osäkerhet i bedömningen av smärta sågs, men att hitta rätt tillvägagångssätt i skattningen av smärta gav en lättnande känsla. Slutsats: Det sågs förutsättningar och utmaningar för sjuksköterskor i att skatta smärta hos patienter med kognitiv sjukdom i palliativ vård. Faktorer som kunde påverka var: osäkerhet i bedömningen av smärta, tidsbrist, tillfredställelse av att se patienten utan smärta och välfungerande team.

Bakgrund: I Sverige smärtskattas patientgruppen inte lika ofta och har begränsat tillgång till specialiserad palliativ vård jämfört med patient med cancerdiagnos. Sjuksköterskan har en viktig roll i att kontinuerligt genomföra symtomskattning och ge adekvat och evidensbaserad symtomlindring. Huvudmålet är att patient med kognitiv sjukdom inom den palliativa vården ska ha adekvat symtomlindring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att skatta smärta i den palliativa vården av patienter med kognitiv sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med 14 kvalitativa artiklar som identifierades i PubMed, CINAHL och SwePub. En induktiv kvalitativ analysmetod gjordes enligt Granheim och Lundman (2004). Resultat: Kännedom om en patient med kognitiv sjukdoms livsberättelse och beteendeförändringar, erfarenhet samt observation av patienten underlättade sjuksköterskors skattning av smärta. En delad åsikt fanns bland sjuksköterskorna angående smärtskattningsinstrument. Teamets samarbete, kommunikation, kontinuitet och dokumentation påverkade smärtbedömning- och behandling. En känsla av otillräcklighet och osäkerhet i bedömningen av smärta sågs, men att hitta rätt tillvägagångssätt i skattningen av smärta gav en lättnande känsla. Slutsats: Det sågs förutsättningar och utmaningar för sjuksköterskor i att skatta smärta hos patienter med kognitiv sjukdom i palliativ vård. Faktorer som kunde påverka var: osäkerhet i bedömningen av smärta, tidsbrist, tillfredställelse av att se patienten utan smärta och välfungerande team.

23 procent avbryter sin gymnasieutbildning i förtid. På samhällsnivå blir effekterna lägre skatteinkomster och ökade sociala utgifter. En person utan fullgjord gymnasieutbildning får ofta en svag anknytning till arbetslivet och det får konsekvenser för personens framtidsutsikter. Mot bakgrund av detta är syftet med studien att beskriva och analysera elevers upplevelser från gymnasietiden före deras avbrott. Syftet är vidare att beskriva och analysera vilket stöd eleverna menar hade kunnat förhindra avbrott. Frågeställningarna är: Hur upplever eleverna gymnasietiden före sitt avbrott i ett retroperspektiv? Vilket stöd anser eleverna de borde ha fått för att risken för avbrott skulle förhindrats? För att finna intervjupersoner kontaktade vi två Komvux och använde oss av ett urval genom självselektion och genomförde sex intervjuer. Analysen baseras på KASAM:s begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Analysen byggs även på begreppen kognitiv dissonans och brytpunkt. Resultatet är att majoriteten av informanterna hade problem i sitt privatliv som påverkade studierna negativt. Samtliga informanter är besvikna över de flesta lärare de haft. De hade önskat en mer personlig relation med lärarna samt att lärarna skulle varit mer insatta i deras situation. Resultatet visar även att de flesta önskar att studie- och yrkesvägledaren hade gett mer information om gymnasieprogrammen.

Resultatet visar, att det fanns en stor medvetenhet i intervjugruppen om lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen. Detta var för mig en glädjande upptäckt. Vidare kom det fram att det pågick olika utvecklingsarbeten, inget var direkt kopplat till lek, men leken fanns hela tiden med i tankarna hos respondenterna. Kompetensutveckling, samtal och handledning var viktiga redskap för att utveckla verksamheterna. Samtliga respondenter menade att man kan använda lek som specialpedagogisk metod och att det gagnar alla barnen i gruppen. Det kom fram att man använde olika metoder för att få in leken i skolans värld. Gemensamt för alla var kompetensutveckling och pedagogiska samtal. På ett ställe använde man sig av handledning för att sprida kunskaper om lek. Respondenterna tyckte att miljön var tillfredsställande och att det berodde på de enskilda pedagogerna om barnen fick leka eller inte. Utemiljön på ett ställe var inte så bra, men det pågick ett projekt för att förbättra den. Jag tycker att min undersökning genomsyrades av en positiv anda bland rektorerna till förbättringar och inställningen bland samtliga respondenter var att lek och lärande hör ihop, helt i enighet med Winnicots teori. Alla specialpedagogerna använde sig av lek och hade ett lekfullt sätt i sitt arbete med eleverna. Resultatet kan också kopplas till det salutogena synsättet Antonovskys teori. Alla i undersökningen strävade efter att samtliga skulle uppleva tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull, i barngrupperna och i personalgrupperna. Antonovsky (1991) beskriver att social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi har en del gemensamt med salutogenes och Kasam.

Syftet med arbetet var att undersöka pedagogernas inställning till lek i skolans lägre årskurser. Vidare att belysa lekens betydelse för den kognitiva utveckling och hur pedagogerna använder leken i sitt dagliga arbete.Metodern är en kvalitativ, halvstrukturerad forskningsintervju med hermeneutisk inriktning och bygger på intervjuer med sex pedagoger. Jag redovisar intervjuerna i fyra olika teman, som kom fram under analysen av intervjuerna.Sammanfattningsvis pekar resultaten av min undersökning på att samtliga pedagoger är positit inställda till att lek och kopplar leken till den kognitiva utvecklingen. / The purpose of the paper is to look into the teatchers view of the play in the lower grades of school. Further to see the meaning of play, to develope cognitive developement and to see the way educationalists use the paly in their ordinary work.The methode is a quality, half structured research interviews are built upon interviews with six educationalists. I show the six interviews, with four themes, in the analys of the interviews, in the paper.The results in my paper shows that the six educationalists have an optimistic point of view towards play och they connect the play to the cognitive education and developement.The key words are : cognitive developement, learn, lust, play, school

Syftet med uppsatsen är att lyfta fram och synliggöra vad som skrivs i underlag inför utvecklingssamtal för år 7-9. Huvudfrågan är:- Vad skriver lärarna i omdömena till utvecklingssamtalen? Till denna följer två hjälp- eller delfrågor enligt följande formuleringar. - På vilket vis kan det som skrivs stödja den sociala och kunskapsmässiga utvecklingen för eleven? - I vilken utsträckning kan man hävda att omdömena förhåller sig positiva och/eller framåtsyftandeI min text har jag analyserat innehåll och kategoriserat hela eller delar av meningar hämtade från sammanlagt 341 omdömen riktade till elever i år 7-9. Uppsatsen ger en bild av vad lärarna skriver i omdömena och även om utvecklingssamtalens natur och olika uppfattningar om utveckling i socialisering och kognition. Resultaten kopplas ihop med tre jagfunktioner som berör utveckling kring kognition, jagbild och relationer till andra. Resultaten visar sammanfattningsvis att en stor del av det som skrivs i omdömena har karaktären av beröm och framåtsyftande formuleringar som enligt mitt teoriavsnitt är det som bäst stödjer utveckling. De tre jagfunktionerna är tydligt representerade, framför allt de två första funktionerna. Analysen visar att det inte finns någon gemensam struktur gällande ordval, omfång eller disposition av omdömena.En fortsättning på ämnet kan vara att belysa om det finns möjlighet och efterfrågan på att utarbeta ett system med nationella kvalitetskriterier för utvecklingssamtalen.

Datorer finns överallt i det e-postmoderna samhället och hur man kan förmå dessa tanklösa maskiner att göra som man vill är en tillämpad form av datalogiskt tänkande. Skolsystem världen över försöker få ungdomar att utveckla förmågor som att programmera och använda internet på ett säkert sätt, men det finns i dagsläget mer politisk vilja än vetenskapligt kunnande gällande hur detta bäst genomförs. Det här utvecklingsarbetet tar sin utgångspunkt i kognitiv belastningsteori och hur man skapar de bästa förutsättningarna för elevers långtidsminnen att ta till sig önskad kunskap. Dessa förutsättningar kompletteras med två teorier om elevers motivation – ’hur’ kommer före ’varför’ samt programmering som ett skapande ämne – för att utforma lärsituationer där eleverna får en ärlig chans att lyckas. Målet var att eleverna skulle få en rolig och enkel introduktion till att börja förstå och tillämpa programmering. Utvecklingsarbetet omfattar utvecklandet av en lektionsserie som genomfördes med en elevgrupp på 27 elever i årskurs 7 som till vardags undervisas av författaren. I undervisningen introducerades eleverna till grundläggande begrepp inom programmering, samt fick producera och dokumentera egen blockbaserad kod på micro:bits (en form av kontrollerkort). Utöver lektionsserien undersöktes elevernas kunskaper genom ett läxförhör samt deras attityd till kunskapsområdet med hjälp av en enkät. Resultatet blev tre planerade programmeringslektioner som detaljrikt presenteras tillsammans med didaktiska överväganden kring valda lektionsmoment. Kunskapsmässigt presterade en stor del av gruppen på (minst) en acceptabel nivå. Elevgruppen i allmänhet presterade betydligt bättre på praktiska moment än reflekterande moment.  Elevernas attityder till programmering förändrades marginellt av undervisningen. De flesta eleverna hade en oförändrad, svagt positiv attityd till ämnet. Något fler elever uppfattade programmering som enkelt och roligt efter genomförd lektionsserie. Utöver detta svarade samtliga elever att de upplevde att de hade lärt sig en hel del av undervisningen och en klar majoritet av eleverna var intresserade att lära sig mer om programmering i framtiden.  Sammanfattningsvis ansågs lektionsserien till stor del uppnå studiens mål, både avseende elevernas kunskapsnivåer samt förvärvade attityder till kunskapsområdet. Som framtida arbete önskas en konkret läroplan grundad på forskningsbaserade studier inom programmering som lärare kan utgå ifrån för att ge eleverna bästa möjliga undervisning.

Med stöd i den kognitiva belastningsteorin genomfördes denna studie för att bidra med kunskap om begreppskartor som didaktiskt verktyg kan underlätta lärandet av geometriska begrepp, genom att minska belastningen av arbetsminnet. Implementeringen och arbetet med begreppskartor i matematiken genomfördes i två undervisningsgrupper med elever som har ett belastat arbetsminne, med syftet att reducera den kognitiva belastningen och därmed skapa utrymme för lärande. Med hjälp av implementeringen, intervjuer med specialläraren och observationer belystes frågeställningarna från olika håll och gav därmed en större trovärdighet till resultatet. Det sammantagna resultatet och analysen mot den kognitiva belastningsteorin visade att med verktyget begreppskartor lättade den inre belastningen genom tillägnandet av kunskap i långtidsminnet i form av kognitiva scheman och den yttre belastningen reducerades genom undervisningsmetoden. Därigenom ökade den relevanta belastningen som är avgörande för lärandet. Eleverna arbetade med begreppskartor under tre lektionstillfällen och vid det sista tillfället använde eleverna kunskaper från långtidsminnet och därmed indikerades ett avlastat arbetsminne. Studiens resultat stöds av forskning som lyfter att metakognitiva metoder är gynnsamt för arbetsminnet. Andra studier visar att närmare 50% av skillnaderna i elevernas matematiska prestationer beskrivs bero på skillnader i arbetsminnet. Utifrån det kan resultatet av denna studie antas vara av intresse för speciallärare som i sitt uppdrag ska besitta en fördjupad förmåga att hitta anpassade arbetssätt för elever i behov av särskilt stöd samt undanröja hinder för lärande som exempelvis ett överbelastat arbetsminne kan utgöra.