Självständigt konstnärligt masterarbete inom komposition. Reflektioner kring förutsättningar och kreativ process inom filmkomposition. / <p>Bilaga: 1 DVD</p>

<p>Mandus Almqvist Johansson, "Komposition 1"; studioinspelning 2 feb 2016.</p><p>Medverkande: Mandus Almqvist Johansson - akustisk gitarr, Julia Strzalek - klarinett, Emma Augustsson - cello, Emil Skogh - kontrabas, Andreas Pollak - trumset, klingande objekt.</p><p></p><p>Mandus Almqvist Johansson, "Komposition 2"; studioinspelning 2 feb 2016.</p><p>Medverkande: Mandus Almqvist Johansson - elgitarr, Julia Strzalek - klarinett, Emma Augustsson - cello, Emil Skogh - kontrabas, Andreas Pollak - trumset, klingande objekt.</p><p></p><p></p><p></p>

No description available.

<p>From the start the goal with this project has been to make a sounding interpretation of the act of wavesurfing from the perspective of a surfer and an exploration of the possibility to create soundprints that with music captures and recreates physical movements, experiences and moments of flow.</p><p>To do this I have collected physical data from a surfer surfing the waves at Torö Stenstrand (the most "famous" surfbreak in the Stockholm region) that I later connected to chosen musical parameters such as rhythm, pitch, tempo and texture. Because the goal was to capture the experience of surfing waves I also recorded sounds of the waves and the surroundings and mixed it together with the written out music. </p>

Vad gör en riktigt bra låttext? Om man tittar på de mest framgångsrika låtarna just nu, kan man då urskilja riktlinjer i texterna som hjälpt låtarna att nå framgång? I denna undersökning har målet varit att ta reda på om sådana riktlinjer existerar och vilka de är. Finns det likheter i lyriken mellan de låtar som är mest populära just nu? Områden som utforskas är låttexters struktur, innehåll samt relation till musiken.Syftet med undersökningen är att utforska olika sätt att skriva en låttext som har maximal potential att bli en hitlåt. Med andra ord en låt som många personer dras till och vill ta del av om och om igen. Eftersom dessa låtar får mycket stor spridning är det av särskilt intresse vad låttexterna har för budskap. Det finns utrymme att anta att folk påverkas av det de hör på radio om och om igen. För läraren kan detta arbete var intressant då skapande är en del av kursplanen i grundskolan.I arbetet undersöks vilka textmässiga likheter och skillnader som återfinns i de mest populära låtarna de senaste åren. Studien genomfördes i flera steg. Det första steget var att läsa litteratur om låtskrivande med fokus på låttexter. Därefter valdes moderna framgångsrika låtar ut för att analyseras och jämföras med litteraturen. Låtarna är hämtade ur amerikanska Billboard Year End Charts som är den mest omfattande mätningen och sammanställningen av hitlåtars populäritet just nu. Urvalet bestod av de fyra låtar från Billboard Year End Charts som rankats högst varje år från 2012 till 2015. Först analyserades en låt i taget och sedan jämfördes de fyra låtarna med varandra.Resultatet indikerar att flera textrelaterade faktorer kan hjälpa en låt att nå framgång. Refrängrepetition i synnerhet ökar låtens sannolikhet att bli en hit, men även repetition överlag, till en gräns. De låtar som analyserades var av olika slag, men behandlade ofta mer positivt laddade ämnen och var inbördes konsekventa. Tonen, språkbruket och stilen i texterna höll en röd tråd. I texterna kunde man oftast urskilja logiska, formmässiga sekvenser i  berättelserna, men detta verkade vara av mindre betydelse så länge känslan i texten var densamma genom låten. Detta arbete kan betraktas som en verktygslåda där flera verktyg samlats genom egna analyser och andra låtskrivares bidrag. Dock är det viktigt att betona att det är fråga om just verktyg snarare än regler skrivna i sten. Dessa verktyg har jag i arbetets slutfas använt för att skriva och analysera mitt egna text- och låtmaterial som konstnärlig del av arbetet.

I det här arbetet har jag utforskat hur användningen material som inte var avsett påverkar kompositionsprocessen samt den musikaliska slutprodukten. Syftet med arbetet var att leta efter ett nytt tonspråk som samtidigt hade en stark förankring i mitt egna musikaliska idiom. För att åstadkomma detta använde jag mig av två metoder. Den ena innebar att styckena i arbetet skulle bestå av material som hade sitt ursprung i felspelningar. Den andra gick ut på felskrivningar i transkriberingsprocessen skulle sparas och inkorporeras i stycket. Totalt skrev jag sex korta etyder och en längre slutkomposition. De tre första etyderna är skrivna för solo-piano, de tre nästkommande för piano och klarinett och slutkompositionen för tvärflöjt, violoncello och två pianon. Slutsatserna jag drog ifrån arbetet var att användningen av det oavsedda som musikalisk komponent har både fördelar och nackdelar. Det ledde till en del estetiskt tilltalande och nyskapande idéer, men också till en del mindre estetiskt tilltalande idéer som heller inte var särskilt originella. Min teori var att detta berodde på att mina pragmatiska metoder för användande av det oavsedda tog bort möjligheterna att sortera ut de bra idéerna från de dåliga.

In this project, Mattias Olofsson has composed and performed music for an ensemble of varying instruments, focusing on different musical roles for the guitar. The music was presented in a concert held at the Royal College of Music in Stockholm. The purpose of the project was to experiment with, and discover new sounds, techniques and and roles for himself as a guitarist. The process of choosing the form of ensemble, composing and the thoughts behind each composition is described. Problems that have appeared regarding different aspects of the rehearsals and the performance are discussed, as well as the insights these have helped produce. He also discusses problems regarding the guitar compared to other instruments. In the end, Mattias states that he has realized what skills and and areas of his guitar playing he needs to work on in order to further develop his music. He also presents ideas on how to take the music from this particular project, and further refine the ideas in it, through a recording process. / <p>Medverkande musiker:</p><p>Mattias Olofsson-gitarr</p><p>Nils Agnas-trummor</p><p>Uno Dvärby-kontrabas</p><p>Jesper Söderqvist-slagverk</p><p>Karl Wallmyr-trumpet</p><p>Marcus Wärnheim-altsaxofon/klarinett</p><p>Daniel Gahrton-barytonsaxofon/basklarinett</p><p></p>

Något jag funderat över mycket när jag själv som musiker spelat friare improviserad musik är hur man kan skapa olika tillvägagångssätt för att ta sig an sådan musik, även som nybörjare inom området. Jag har även tidigare jobbat med ensembler där jag behövt lära ut enklare förhållningssätt till improviserad musik och det har ofta gett goda resultat. Detta är högst aktuellt då den ensemble jag nu skrivit för bestod av musiker med varierande improvisationsvana och tanken har varit att alla på något sätt ska ställas inför improvisatoriska tillfällen under styckets gång. Den musik jag skrivit och valt att presentera i denna uppsats innehåller helt noterat, helt improviserat och kompnoterat material (vagare notation). Det jag syftar på med kompnotation kan exempelvis vara enklare genrerelaterade instruktioner som indikerar stiltypiskt ackompanjemang, till exempel när trummorna får instruktionen “Ballad, brushes” syftar det på ett vanligt balladkomp med vispar men lämnar det även öppet för tolkning och till viss del improvisation. En faktor musikerna dock inte har kontroll över är styckets storform då jag valt att själv styra detta i kompositionsprocessen - ett beslut jag tagit då detta leder till intressantare resultat än öppnare/friare improviserade former och för att det blir lättare att förhålla sig till för de musiker som inte är vana vid att improvisera. / <p>Stycke: Constant Curve</p><p>Kompositör: William Lindvall</p><p>Musiker:</p><p>Trummor - Jonathan Leidecker</p><p>Trumpet/Flügelhorn - Joosua Sarikoski</p><p>Trumpet - Emma Granstam</p><p>Trombon - Elias Ukkonen Widding</p><p>Altsaxofon - Sebastian Jonsson</p><p>Tenorsaxofon - Björn Bäckström</p><p>Horn - Emil Engström</p><p>Basklarinett - Astrid le Clercq</p><p>Basklarinett - Daniel Gahrton </p><p>Kontraforte - Gabriella Vargas Karlsson</p><p></p>

My project consists of composing music, rehearsing with my group and presenting my work by doing a concert. The group consisted of Jonny Ek on piano, Tomas Sjödell on bass, Sebastian Jonsson on alto saxophone, Erik Tengholm on the trumpet and I, Jonathan, on drums.   The idea behind the project was to write music that challenged me both as a composer as well as a drummer. I saw it as a chance to compose music that deviated from the traditional structures of jazz and forced the group to improvise over unusual forms and structures, which gave the group room to find new ways in the music.   As a composer and band leader I got more room to think about the shape and the curve of the compositions. My goal was to write music that was not supposed to be challenging in terms of technique or rhythm but instead had varied forms and unpredictable transitions as well as being fun to play.   In the process I have been strongly influenced by the American trumpeter Ambrose Akinmusire. His intricate but yet inviting compositions, group sound and group dynamics have had a great influence on my composing and one of my goals I had was to, to some extent, mimic the music that he creates. Because I was so strongly influenced by Ambrose, it meant that I needed to dive into a type of music that I wasn't used to playing, a type of music that was based on straight instead of swung eighth notes and is built on different harmonics and linguistics than the older styles of jazz which is what I usually listens to. / <p>The Final MovementSi Tu Veux</p><p>Jameson</p><p>Captain Hindsight</p><p>Lovers</p><p>Samtliga kompositioner av Jonathan Leidecker</p><p></p><p>Erik Tengholm - Trumpet</p><p>Sebastian Jonsson - Alt saxofon</p><p>Jonny Ek - Piano</p><p>Tomas Sjödell - Bas</p><p>Jonathan Leidecker - Trummor och komposition</p>

<p>Bilaga 1:</p><p><em></em>Ljudfil <em>der Landebahn</em>. Dokumentation i stereoformat av musiken som spelades på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Total längd 11 min. Maria Lindström: <em>der Landebahn</em> (2018)</p>