Syftet med studien var att skapa en djupare förståelse för hur och varför matematiklärare i högstadiet använder EPA. Tre lärare på högstadiet som frekvent använde EPA eller någon variant intervjuades. Dessa intervjuer genomsöktes efter teman och strukturerades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att lärarna delvis arbetade med EPA på ett sätt som stämde överens med hur metoden avsågs inom ramen för kooperativt lärande, nämligen att få fram många lösningsförslag, svar och metoder samt främjande av problemlösningsförmåga. Lärarna hade ofta dock inte de par och/eller gruppsammansättningar som genererade bäst resultat enligt hur kooperativt lärande utgår från den närmaste utvecklingszonen. Matematikuppgifternas utformning, som bara delvis stämde överens med de egenskaper som matematikuppgifter för smågrupper bör ha, kunde också vara en orsak till att lärarna upplevde vissa problem. Lärarna visade dock på många strategier för att motverka uppkomna problem. De fördelar som lärarna såg med metoden var att den utvecklade den muntliga kommunikationen inom matematik och att eleverna fick ta del av många olika lösningar, vilket även gjorde att de fick tänka igenom det matematiska innehållet fler gånger än om de hade suttit själva med en uppgift. De såg också att metoden ledde till att eleverna hjälpte varandra i större utsträckning, både inom ramen för EPA och när de satt själva med uppgifter.

I denna studie har vi genom elevobservationer undersökt elevers olika typer av resonemang då de arbetar med kooperativt lärande i sin matematikundervisning. Eleverna som observerats går i årskurs 1. Syftet med studien är ta reda på hur elevers möjlighet till kreativa resonemang kan gynnas av att de arbetar kooperativt. Studiens underlag har samlats in genom observation av tre lektioner med kooperativt lärande samt efterföljande intervju med läraren. Studiens resultat visar att kooperativt lärande skapar goda förutsättningar för kreativa resonemang, men att klassrumsklimat, uppgiftens utformning samt lärarens feedback även spelar roll.

Jag har valt att arbeta med vad forskning säger om kooperativt lärande i SO-undervisning. Särskilt har jag intresserat mig av vilka effekter kooperativt lärande har samt om metoden går att applicera på SO-undervisning. Jag har använt mig av vetenskapliga texter så som artiklar publicerade i tidskrifter och rapporter, men även litteratur i form av metodböcker samt styrdokument för grundskolan, i arbetet med att besvara frågeställningen. Texterna har granskats och sammanställts för att belysa de argument det finns för att använda kooperativa lärprocesser i klassrummet. De argument som ligger till det kooperativa lärandets fördel är bland annat att inlärningsresultaten ökar vid samtal och interaktion med andra. Eleverna lär sig att ta individuellt ansvar och lär sig de sociala färdigheter som behövs vid samarbete. Arbetsmetoden har även positiva effekter vid inlärning av matematik och läsning. Det kooperativa lärandet blir främjande för elevernas lärande och utveckling med engagerade lärare som är kunniga i metoden. Det är en metod som har goda effekter på eleverna både på individ- och gruppnivå samt går att applicera på alla skolämnen.

Kooperativt lärande är populärt ute på skolorna i Sverige och har enligt forskning positiva effekter för elevers lärande i allmänhet. Syftet med den här litteraturöversikten var att undersöka frågeställningen; Hur påverkas elevers lärande i NO av ett kooperativt arbetssätt? För att besvara frågeställningen genomfördes därmed en litteraturöversikt med fokus på aktuell forskning. Resultatet visade att kooperativt lärande har en positiv effekt på elevers lärande i NO och detta är även lärares upplevelser av arbetsmetoden. Forskningen visade även att lärandet i NO påverkades av gruppsammansättning utifrån akademiska förmågor och kön. Framtida forskning behövs för att undersöka hur den kooperativa arbetsmetoden påverkas av bland annat laborativa arbetssätt och mer långsiktiga studier krävs för att få en bättre bild av dess effekter.

Klassrumsklimatet i Sverige är för närvarande kritiskt. Det finns artiklar och avhandlingar som visar att pedagoger saknar verktyg för att kunna motverka ständiga konflikter i klassrummet. På grund av det här riktar sig arbetet till lärarstudenter och verksamma pedagoger. De demokratiska värdena utgör en stor del av skolan. Det är bevisat att elever som får uppleva iscensatta demokratiska händelser, har en större förståelse för de demokratiska värdena. Studier visar att kooperativt lärande är ett arbetssätt som ständigt tränar elevers interaktion med varandra, i kombination med demokratiska värderingar. Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur kooperativt lärande kan bidra till elevers utveckling av de demokratiska värderingarna och till ett bättre klassrumsklimat. Det har genomförts kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger som arbetar med kooperativt lärande på olika skolor. Resultatet av vår studie visade att kooperativt lärande är ett bra arbetssätt för att förbättra klassrumsklimatet. Tillit, trygghet och respekt skapas utifrån grundläggande metoder som det kooperativa arbetssättet praktiserar. Strukturer, sociala mål och grundprinciperna som är grunden för kooperativt lärande iscensätter demokratiska händelser och förtydligar de demokratiska värdena för eleverna. För att skapa ett bra klassrumsklimat är relationer och trygghet centralt. Det kooperativa lärandet arbetar mycket med just det och kan fungera som ett metodverktyg för ett bättre klassrumsklimat.

Syftet med studien är att undersöka om lärare uppfattar kooperativt lärande som ett språkutvecklande arbetssätt för elever med svenska som andraspråk. I studien undersöks dessutom hur lärarna ser på modersmålsanvändningen för sina elever med svenska som andraspråk. De teorier och den tidigare forskning som vi grundar vårt arbete i berör sociokulturellt perspektiv, teorier kring kooperativt lärande men även språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt för elever med svenska som andraspråk. Undersökningen bygger på kvalitativa undersökningsmetoder i form av intervjuer och observationer. Intervjuerna och observationerna genomfördes på två skolor i olika kommuner. I analys av resultatet har innehållsanalys använts där vi kategoriserat och färgkodat insamlade data. I resultatet och analysen redogör vi för hur verksamma lärare ser på kooperativt lärande, språkutveckling och elevers användning av modersmål i sitt klassrum. I vårt resultat har vi fått fram att lärarna anser att kooperativt lärande är ett arbetssätt som kan vara språkutvecklande för elever med svenska som andraspråk. Resultatet visar även att elevers användning av sitt modersmål uppmuntras i olika grad beroende på vilken lärare eleven har.

Idag behöver elever utveckla förmågor för att kunna delta i den kultur som finns online. Denna kultur kännetecknas av samarbete. Ett sätt att samarbeta digitalt är att skriva kollaborativt vilket elever kan lära sig genom att få tydliga instruktioner som stöd i processen. Den här uppsatsens syfte är därför att jämföra skrivsamarbete i olika grupper samt undersöka hur uppgiftsinstruktioner som syftar till att utveckla det digitala kollaborativa skrivandet eventuellt kan inverka på samarbetet. De teoretiska utgångspunkterna för studien grundas i Computer Supported Collaborative Learning (CSCL) samt i teori om dialogicitet. Tidigare forskning visar att elevers kollaborativa skrivande kan stöttas genom instruktioner. Metoden för insamling som använts är en kvalitativ fältstudie. Materialet består av fyra inspelningar av gruppernas samarbete och fyra texter som de producerade under samarbetet. Resultatet visar att det i gruppers samarbetsprocesser finns inslag av bland annat förhandling, förståelse och beslut. Resultatet visar också att det finns skillnad i gruppers samarbete beroende på om de fått instruktioner eller inte. Vår slutsats är att grupper tenderar att arbeta mer kooperativt än kollaborativt samt att instruktioner kan stötta elever i att arbeta mer kollaborativt.

Syftet med studien är att undersöka varför verksamma lärare i årskurs ett och tre arbetar utifrån kooperativt lärande i ämnet svenska och svenska som andraspråk på två skolor i skilda socioekonomiska upptagningsområden. Vidare är syftet att undersöka om och i så fall hur kooperativt lärande kan bidra till språkutveckling för alla elever. Studien bygger på en kvalitativ metod samt klassrumsobservationer. Observationer är gjorda på två olika skolor i fyra olika klasser med elever i åldrarna 7 och 9 år. Fem lärare blev intervjuade. Resultaten erhölls genom tematisk analys. Resultaten visar att kooperativt lärande kan fungera som undervisningsform för alla elever. Det finns både för- och nackdelar med kooperativt lärande men kontentan är att läraren bör se till elevgruppen och därefter anpassa arbetssättet. Vidare visar resultatet att eleverna i samarbete i grupp eller lärpar, blev mer delaktiga och mer kommunikativa. Elevernas språkutveckling gynnades genom att de delade kunskap med varandra, lärde sig nya ord och begrepp samt övade på att föra dialog. Slutsatsen är att arbetssättet måste få ta tid och att eleverna ska bli förtrogna med det, för att successivt bygga upp det positiva ömsesidiga beroendet.

Syftet med studien är att förstå hur lärare arbetar med förhållningssättet kooperativt lärande i det språk- och kunskapsutvecklande arbetet. Genom intervjuer och observationer med verksamma lärare har material samlats in från sex informanter. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet och teorin om socialt ömsesidigt beroende analyseras det insamlade materialet och presenteras i olika teman. Det framkommer att trots att lärare har teoretisk kunskap i hur språk- och kunskapsutveckling sker i det kooperativa lärandet så omsätts denna kunskap i olika stor utsträckning i praktiken. Vidare framkommer det att lärare har kunskap i hur deras roll enligt teorier och forskning bakom kooperativt lärande bör se ut, dock ser vi även här stora skillnader i praktiken. Utifrån detta menar vi att det inte räcker med att ha teoretiska kunskaper, för att ett kooperativt lärande ska ske är det är minst lika viktigt att ha kunskap i hur teorin omsätts i praktiken.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att skapa en överblick över aktuell forskning om vad som krävs för att kooperativt lärande ska bidra till framgångsrik matematikundervisning. Det kooperativa lärandet är ett arbetssätt som bygger på att man lär sig tillsammans med andra i grupp. Vi har velat få en djupare förståelse för vilka faktorer som är avgörande i undervisning där metoder för kooperativt lärande tillämpas samt se om arbetssättet har bidragit till bättre resultat hos eleverna. För att kunna svara på vår undersökningsfråga har vi genomfört systematiska sökningar i olika databaser och facktidningar. De funna artiklarna som har varit av relevans för oss har noga studerats, analyserats och sammanställts i en tabell (bilaga 1). Resultatet visar hur viktigt det är att implementera kooperativt lärande för att arbetssättet ska vara effektivt. Det visar även att gruppsammansättning spelar en avgörande roll för att arbetssättet ska vara utvecklande för lärandet. Utöver detta presenteras i resultatet lärarens och elevernas roller i det kooperativa klassrummet samt studier som undersökt skillnaden mellan pojkars och flickors resultat efter att ha arbetat med kooperativt lärande. Avslutningsvis diskuteras resultatet utifrån vårt framtida yrke och förslag ges på vad som kan undersökas i vidare studier.