<p>Syftet med vår studie var att ta del av pedagogers syn kring kränkande behandling. Vi gjorde en enkätundersökning. I enkäten använde vi oss av kvantitativa frågor, fasta svarsalternativ samt kvalitativa frågor, öppna svarsalternativ. Den lämnades ut till personalen på två F-5 skolor i två kommuner. Vårt resultat visar att pedagogerna önskar sig mer kompetensutbildning och mer tid för att kunna arbeta förebyggande. Det framkom också hur svårt det kan vara att tolka om en situation är en kränkande behandling eller om det är en del i barns socialisering. Något som också framkom i studien var att det inte finns en metod på skolorna för att förebygga kränkande behandling, utan att skolans personal använder flera olika modeller.</p><p>Våra slutsatser är att det blir svårt att för skolorna att hålla nolltolerans, om pedagogerna själva inte är överens om en situation är kränkande eller inte.</p>

Kränkande behandling och mobbning är ett stort problem i skolorna idag, något som både Skolverket (2002), Myndigheten för skolutveckling (2003) och barnombudsmannen Lena Nyberg (2005) har uppmärksammat. Syftet med studien är, mot denna bakgrund, att undersöka några föräldrars erfarenheter av samverkan med skolan i arbetet att förhindra kränkande behandling och mobbning av deras egna barn. Studien syftar även till att belysa föräldrars roll som en resurs i värdegrundsarbetet generellt. I denna studie har jag därför undersökt hur två skolor i en norrlandskommun arbetat för att samverka med föräldrar till mobbade elever för att motverka kränkande behandling och mobbning. Den undersökningsmetod jag använt mig av är den kvalitativa forskningsintervjun. Jag har intervjuat fyra föräldrar som alla har upplevt hur deras barn mobbats i skolan och som därigenom har egna erfarenheter av samverkan hem och skola. Resultaten visar att de två skolorna inte har tagit föräldrarnas upplevelser och vetskap om pågående mobbning av deras barn på allvar. I samtliga fall gäller, för det första, att föräldrarna upplevt att skolan inte har velat lyssna på deras framställningar om mobbning av deras barn. För det andra visar resultaten att föräldrarna till de mobbade barnen varken upplevde samverkan eller delaktighet i skolans ålagda uppdrag att förebygga och åtgärda kränkande behandling och mobbning. Sammantaget visar denna studie, i alla fyra fallen, stora likheter med det som bland andra Forsman (2003), Andersson (2003) och Skolverket (2002a) belyst, att skolans handlingsplaner ofta är korrekt skrivna men att de inte efterlevs. Studien visar att föräldrars berättelser om kränkning och mobbning av deras barn inte tas emot förutsättningslöst utan skolan förlägger problemet hos den utsatte eleven. En slutsats som kan dras är därför att skolans samarbete med hemmet har avgörande betydelse för att kunna stoppa pågående mobbning. Vidare visar studien att kränkningar måste tas på största allvar av alla berörda på skolan för att hindra att det utvecklas till mobbing, d v s: Det är bättre att stämma i bäcken än i ån.

Studiens syfte var att undersöka hur personal i skolan beskriver mobbning och arbetet mot mobbning. Problemformuleringarna var: Hur beskriver skolpersonal mobbning, hur beskriver skolpersonal förebyggande och upptäckt av mobbning samt hur beskriver skolpersonal hantering av mobbning och dess följder. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med följdfrågor. Resultatet visar att mobbning anses vara upprepade kränkningar men att enskilda kränkningar förekommer i större utsträckning. Mobbning förebyggs genom arbete med likabehandlingsplan, skolklimat och gruppstärkande insatser. Mobbning upptäcks av lärarna själva eller genom information från elever, annan skolpersonal och i vissa fall föräldrar. Mobbning hanteras med hjälp av likabehandlingsplan eller manualbaserat arbete. Slutsatsen var att elevers och lärares relation till och bemötande mot varandra spelar stor roll i arbetet mot mobbning.

Undersökningens syfte var att undersöka en kommunal förvaltnings förebyggande arbete mot vuxenmobbning. Syftet preciserades sedan ned i en frågeställning som löd ”Hur arbetar kommunal förvaltning förebyggande mot vuxenmobbning?”. Genom en kvalitativ ansats intervjuades det två chefer från två olika enheter inom en omsorgsförvaltning och två anställda inom  en företagshälsovård.  Det väsentligaste resultatet blev att båda cheferna arbetar aktivt för en hälsosam arbetsmiljö samt att mobbning inte är en vanlig företeelse inom berörda enheter. Samarbetet mellan cheferna och företagshälsovården är väldigt god, och kontakten sker till största delen vid behov. Det finns ingen utvecklad policy enbart mot vuxenmobbning men vid frågor som berör arbete och hantering av mobbning kan cheferna då istället vända sig till policyn om kränkande särbehandling. År 2013 kommer företagshälsovården att anordna föreläsningar för att öka chefernas kunskap om det förebyggande arbetet inom arbetsmiljön. Slutsatsen blev att både företagshälsovården och cheferna är väl medvetna om det arbete som krävs för att skapa en trivsam arbetsmiljö. Tydliga regler och en öppen dialog är några faktorer som cheferna förespråkar för att minimera risker för mobbning.

Skolidrottens omklädningsrum är ett intressant område där eleverna ofta vistas utan vuxennärvaro. Den första frågan som ställs i arbetet är hur elever upplever klimatet i omklädningsrummet. Den andra frågan handlar om elever erfarenheter av kränkande handlingar i anslutning till skolidrottens omklädningsrum. Metoden som används är kvalitativ och frågorna är av semistrukturerad karaktär. Resultaten visar att majoriteten av våra intervjupersoner inte alls önskar en ökad vuxennärvaro i skolidrottens omklädningsrum. Eleverna uppskattar att vara ensamma i omklädningsrummen då det ger dem möjligheten att tala om vad de vill. Kränkande handlingar består mestadels av psykologisk natur. Fysisk misshandel är mer sällsynt.

Detta arbete är en forskningsöversikt över kränkande behandling och mobbning av sexuella minoriteter i svenska och nordamerikanska skolor, samt skolors antimobbningsarbete och vilka förhållningssätt som verkar kunna motverka negativa trender. Ramen för uppsatsen är den svenska lagstiftningen om diskriminering och kränkande behandling av barn och ungdomar, som ställs i relation till forskning i skolor för att påvisa samband och skillnader mellan teori och praktik. Nordamerikansk forskning är inkluderad för att ge mer insikt i ämnesområdet och att bidra med ett transnationellt perspektiv. Den valda forskningen visar att sexuella minoriteter löper en högre risk att falla offer för kränkande behandling och mobbning, samtidigt som konsekvenserna är högst oroväckande i form av bl.a. nedsatt psykisk hälsa, depression och självmordsförsök. Forskningen visar även att många skolor arbetar med antimobbningsprogram- och planer men att det krävs ett genomgripande arbete med dessa för att likabehandlingsarbetet ska ge ett positivt utfall. Översikten tar slutligen upp de förslag normkritiska perspektiv ger angående hur skolor kan förbättra situationen för sexuella minoriteter.

Enligt statistik från skolinspektionen har antalet anmälningar om kränkande behandling i de svenska skolorna ökat under de senaste åren. Samtidigt lagstadgades det 2006 att alla skolor ska ha en likabehandlingsplan upprättad med syftet att motverka just kränkande behandling, diskriminering och trakasserier. Syftet med denna studie är att se graden av likabehandlingsplanens påverkan på en kommunal gymnasieskolas likabehandlingsarbete. Det är en kvalitativ studie där tre gruppintervjuer med två personal från den berörda skolan deltagit i varje grupp. Detta för att undersöka personalens syn på likabehandlingsplanen samt likabehandlingsarbetet.I vår studie har det framkommit att i och med lagstadgandet av att en likabehandlingsplan ska finnas upprättad på varje skola kan personalen till en viss del känna en trygghet i att det finns dokumenterat hur de ska handla i vissa situationer. Samtidigt som annan personal uttrycker att likabehandlingsplanen enbart är ett dokument som finns upprättat för att det är lagstadgat och att likabehandlingsarbetet fortgår oberoende av den. Likabehandlingsplanen har dock medfört att ett större fokus har lagts på frågorna som rör likabehandling. Det har även uttryckts att i och med att eleverna ska bidra i utförandet av likabehandlingsplanen skapas en viktig diskussion mellan elever och personal samt känslan hos eleverna där de får vara med och påverka.

Syftet med vår undersökning var att undersöka om skolbarn och vuxnas förståelse om mobbning i grundskolans lägre åldrar och deras förståelse kring mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer. I arbetet använde vi oss av kvalitativa forskningsintervjuer som utfördes i grupp med elever och enskilt med deras klassföreståndare. Vårt resultat visade att lärarna ansåg att kränkande behandling måste ske upprepande gånger av en eller flera personer för att det skall kunna definieras som mobbning. Eleverna hade en grundförståelse om definitionen mobbning men hade svårt att förstå att negativa handlingar måste ske upprepande gånger. Vidare visades det att eleverna och lärarna hade många likheter kring deras förståelse mot mobbning i olika verklighetsbaserade mobbningssituationer och det fanns skillnader i respondenternas förståelse om hur det förebyggande arbetet sker mot mobbning på skolorna. I våra slutsatser får vi fram att respondenterna ansåg att samtal mellan elever och lärare är den mest grundläggande metoden för att kunna lösa olika mobbningssituationer som skulle kunna uppstå.

Syftet med vår studie var att ta del av pedagogers syn kring kränkande behandling. Vi gjorde en enkätundersökning. I enkäten använde vi oss av kvantitativa frågor, fasta svarsalternativ samt kvalitativa frågor, öppna svarsalternativ. Den lämnades ut till personalen på två F-5 skolor i två kommuner. Vårt resultat visar att pedagogerna önskar sig mer kompetensutbildning och mer tid för att kunna arbeta förebyggande. Det framkom också hur svårt det kan vara att tolka om en situation är en kränkande behandling eller om det är en del i barns socialisering. Något som också framkom i studien var att det inte finns en metod på skolorna för att förebygga kränkande behandling, utan att skolans personal använder flera olika modeller. Våra slutsatser är att det blir svårt att för skolorna att hålla nolltolerans, om pedagogerna själva inte är överens om en situation är kränkande eller inte.

Kränkande behandling är ett utbrett problem både i förskolan och i samhället som stort och det finns en mycket begränsad mängd forskning kring kränkande behandling i förskolan. I Skollagen (SFS 2010:800) finns tydligt fastslaget att arbete mot och förebyggande av kränkande behandling ska genomföras redan i förskolan men trots detta ter det sig som att det finns en förvirring bland förskollärare rörande vad kränkande behandling är. Syftet med denna undersökning är att utreda vilka uppfattningar förskollärare har om begreppet kränkande behandling och hur de uppfattar att kränkande behandling kan yttra sig. Kvalitativa intervjuer med tre förskollärare på tre olika förskolor inom en kommun har använts som metod för att nå undersökningens syftet, varefter jämförelse gjorts med Skollagen (SFS 2010:800). Resultatet visar att det finns behov av ytterligare kunskap hos förskollärare kring kränkande behandling. Det finns stora skillnader mellan vad olika förskollärare anser är kränkande behandling men den form som främst framkommer i intervjuerna är kränkande behandling mellan barn. Kränkande behandling blir dock ofta jämställt med grövre kränkande behandlingar som mobbning och utfrysning då det direkta begreppet kränkande behandling yttras i intervjuerna. Tydligt är dock att förskollärare menar att huruvida kränkande behandling begåtts avgörs av individen.