Syftet med den här studien är att undersöka urbana grönstrukturers roller vid nyliberal planering. Detta undersöktes genom en kvalitativstudie av plandokumentet för stadsutvecklingsprojektet södra Hyllie i Malmö. Studien problematiserar innehållet i plandokumentet utifrån ett ideologikritiskt förhållningsätt, vilka syften grönstrukturer ska fylla, var ska de placeras, för vem ska de planeras, och varför? Utifrån ett bredare perspektiv problematiserar studien grönstrukturers roller i en nyliberal planringideal. Studien belyser trenden att låta grönstrukturer ingå i en platsmarknadsföring för att stärka bilden av södra Hyllie som hållbar och grön för att attrahera invånare och kapital.  Malmö stad platsmarknadsför stadsdelsparken och Vintrie medeltida bytomt som de viktigaste grönstrukturer genom att marknadsföra kultur, stadsodling och en rurban livsstil. Den kritiska granskningen av grönstrukturerna redogör motstridiga syften utifrån vad som förmedlas i plandokumentet. Platsmarknadsföringen avses utifrån den givna kritiken framförallt brista inom ramen av social hållbarhet, då marknadsföringen av grönstrukturerna antas attrahera en kreativ klass. Vilket utifrån tidigare studier härleder till sociala problem likt gentrifiering och segregation.

Studien som presenteras i föreliggande uppsats syftar till att undersöka spelifiering av kreativa processer utifrån tre frågeställningar: (1) på vilket sätt arbetar läraren för att främja motivationen hos eleverna i sin skapandeprocess, (2) kan man förstå lärarens upplägg som spelifiering, och i så fall på vilket sätt, och (3) vilka effekter har lärarens upplägg på motivationen hos elever som befinner sig i kreativa processer? Bakgrunden till detta undersökningsområde utgörs dels av motivationens betydelse för barn och unga som befinner sig i skolans värld. Frågan om motivation spelar en viktig roll när det exempelvis kommer till frånvaroproblematik, ett alldeles för starkt betygsfokus och passivitet i skolarbetet. Utöver motivationens betydelse har jag dessutom velat utforska förståelsen av spelifieringsbegreppet. Stora delar av den befintliga forskningen som bedrivits på området demonstrerar en snäv bild av spelifiering, och det tillämpas dessutom sällan inom bildundervisning och i kreativa processer. Frågeställningarna undersöks genom en fallstudie och empirin samlas in genom observationer av klassrumsundervisning och intervjuer med elever och en lärare. Studieobjektet består av en bild- och designlärare som bedriver vad av mig tolkas som spelifierad undervisning, samt den gymnasieklass som inom ramen för kursen Digitalt skapande 2 deltar i denna undervisning. Resultatet visar att läraren använder sig av flera strategier som främjar elevernas motivation, där lyhördhet för den specifika elevgruppen och närvaro i klassrummet är två exempel. Det framgår också att lärarens upplägg kan beskrivas som spelifieringen, framförallt med tanke på att hen använder sig av ett speltänkande. Elevernas utsagor visar delvis att behoven för inre motivation tillgodoses i undervisningen, alltså att lärarens upplägg enligt eleverna är främjar motivationen.  Gestaltningen, som utöver uppsatsen utgör en del av mitt examensarbete, fokuserar till stor del på Vårutställningens besökare. Den utgörs av ett slags personlighetstest, som genom påståenden och svarsalternativ uppmanar besökaren att fundera över hur den egna motivationen fungerar. Detta presenteras genom ett interaktivt verk som genom visuella medel och ett intresseväckande innehåll strävar efter att engagera besökaren.

Kooperativt lärande (KL) som en undervisningsmetod har blivit allt vanligare både på nationell och internationell nivå. KL beskrivs som en undervisningsmetod för att strukturera samarbetet mellan elever i små grupper och på så sätt kan de dra nytta av varandra för att uppnå gemensamma mål (Umans & Lidén, 2018).  Metoden KL introducerades för oss i samband med de teoretiska och verksamhetsförlagda kurserna. KL lyftes upp som en idealisk metod av många lärare. Gillies (2003) menar att KL är en metod som använts länge då flera skolor kunde se fördelar med att låta eleverna arbeta kooperativt i mindre grupper. KL som en inlärningsmetod har i flera internationella studier visat sig gynna elevernas kunskapsutveckling och uppmuntrar till lärande i matematikämnet och andra ämnen (Vega et al., 2015 och Johnson et al., 2014). KL benämns som samarbetsinlärning och grundar sig i den sociokulturella kunskapssyn på lärande som kan kopplas till Vygotskij (Wiktorson, 2008). KL som en undervisningsmetod ställs oftast mot den traditionella undervisningen som innebär envägskommunikation (Slavin, 2015). Läroplanen för matematik lyfter upp fem matematiska förmågor som undervisningen ska utveckla: förmågorna är problemlösningsförmåga, begreppsförmåga, metodförmåga, kommunikationsförmåga och resonemangsförmåga (Skolverket, 2018). Det finns tecken på att resonemangsförmågan är den som lärare upplever som mest problematisk att förhålla sig till (Balan & Jönsson, 2021). Idag finns många lärare som jobbar med resonemang, men som inte riktigt kan definiera resonemang på korrekt sätt eller använda rätt metoder för att utveckla resonemang (Lithner, 2008).  Detta förstärks av Herman (2018) som menar att det finns flera studier som visar en låg nivå på resonemangsförmåga bland elever i grundskolor. Resonemang involveras i princip i alla matematiska aktiviteter (Herman, 2018). Lithner (2008) delar upp resonemang i två delar, imitativa och kreativa resonemang. Imitativa är memorerande strategier som inte leder till en djupare förståelse. Kreativa resonemang anses grunda sig i djupare förståelse och gynnar elevers utveckling i längden. När det gäller kreativa resonemang så finns få studier som undersöker vilka undervisningsformer som behövs för att arbeta med den typen av resonemang. KL skulle kunna vara den undervisningsform som behövs för att arbeta med kreativa resonemang, därmed har vi valt att undersöka det (Karmarski & Mevarech, 2003).

Jag har valt att belysa mitt examensarbete, vilket handlar om kreativitet i studie- och yrkesvägledning, från olika synvinklar och inleder med att presentera en eklektisk vägledningsmodell samt en kortfattad beskrivning av vägledning som en bakgrundsteckning. Därefter kommer en översikt av kreativa verktyg och syftet med det är att skapa en förståelse för vad som avses. Denna del kan även användas som en idébank för studie- och yrkesvägledare. Eftersom kommunikation är vad studie- och yrkesvägledning i mångt och mycket handlar om presenteras en kommunikations-teoretikers syn på kreativitet. En viktig del i vägledningssammanhang och dessutom kärnan i detta arbete är kreativitet, jag har därför även tagit med en teoretisk beskrivning av ämnet. För att belysa skolkulturens betydelse för studie- och yrkesvägledarnas arbete samt deras möjlighet att arbeta kreativt har jag valt att berika föreliggande arbete med en teori om skolkultur. Studie- och yrkesvägledning bör bedrivas som processvägledning och inte som brytpunktsvägledning och av den anledningen kommer även detta att beskrivas och motiveras. I resultatdelen redovisas min kvalitativa undersökning. Fokus ligger på studie- och yrkesvägledare på grundskolan eftersom de är min undersökningsgrupp. De två teman som behandlas i intervjuerna är kulturen på skolorna samt kreativitet. Resultatet från undersökningen visar att kulturen på skolan påverkar studie- och yrkesvägledarnas arbete. De anser sig vara uppskattade av övrig personal, men trots det så är SYO-verksamheten något som i stort sätt helt sköts av studie- och yrkesvägledaren. Inte ens på skolor med en kultur där alla skulle kunna vara engagerade i SYO-verksamheten är det annorlunda. Jag har funnit att på samtliga skolor bedrivs brytpunktsvägledning även om en av de jag intervjuat har en annan åsikt. Studie- och yrkesvägledarna i min undersökning använder kreativa verktyg, men inte i någon stor utsträckning. De har bland annat gruppvägledning i mindre grupper, men inte för alla elever. Eleverna är ute på prao vilken är både traditionell och specialdesignad. Dessutom besöker vissa av studie- och yrkesvägledarna gymnasieskolor eller specifika program med eleverna. Studie- och yrkesvägledarna visualiserar ganska mycket med papper och penna och de arbetar aktivt med att vidga elevernas perspektiv bland annat genom att göra studiebesök, titta på gymnasiefilm, diskutera genus och andra relevanta ämnen.I analysen och diskussionen relateras resultaten från min undersökning i förhållande till vägledning, kreativa verktyg samt de teorier som presenterats. Slutligen beskrivs kortfattat vad jag anser skulle vara intressant att framöver forska om i förhållande till detta examensarbete.

Debatten om den stigande arbetslösheten och det försvårande inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper är högst aktuell. Med det som bakgrund riktade vi in oss på gruppen, individer med nedsatt funktionsförmåga och på gymnasiesärskolan. Vårt syfte med studien är att analysera hur studie- och yrkesvägledare på gymnasiesärskolor arbetar med vägledningsprocessen. Frågeställningen lyder; Hur arbetar man som studie- och yrkesvägledare för att hjälpa elever med funktionshinder att lära sig hjälp till självhjälp? Används kreativa verktyg i vägledningssamtal för att underlätta processen och i så fall, vilka? För att besvara våra frågor valde vi att göra en kvalitativ undersökning med 7 olika studie- och yrkesvägledare. Studiens resultat är att studie- och yrkesvägledarna arbetar olika med sina elever. En del av vägledarna arbetar både med kreativa verktyg och övningar för att öka elevens självinsikt medan resterande respondenter till största del endast träffade sina elever inför deras praktikperioder. I de fall studie- och yrkesvägledare arbetade aktivt med kreativa verktyg och hjälp till självhjälp kunde vi relatera deras kompetenser till Krumboltz teori gällande uppmuntran och coachning, vi kunde även dra paralleller till Parsons trestegsmodell med insikt, utsikt och framsikt som ett ständigt återkommande moment. Vi har även valt att analysera respondenternas svar med hjälp av Goffmans sociologiska teori och begrepp ”stigma ”och att vara stigmatiserad.

Studiens syfte var att få syn på förutsättningarna för elever i särskilda undervisningsbehov i matematik att utveckla samtliga matematiska förmågor, med huvudfokus på resonemangsförmågan. Genom intervjuer undersöktes hur mellanstadielärare arbetade med de olika förmågorna och hur de såg på inkludering i matematik samt deras önskningar om specialpedagogiskt stöd. Intervjuerna genomfördes med åtta lärare från fem olika skolor. Resultatet visade att lärarna i studien ansåg att elever i särskilda undervisningsbehov i matematik hade lika goda förutsättningar som andra elever att utveckla resonemangsförmågan. Men lärarna upplevde att de behövde prioritera arbete med procedurer och metoder för att eleverna skulle klara de nationella proven. Lärarnas uppfattningar om innebörden och betydelsen av matematiska resonemang formades av erfarenheter från genomförandet av de nationella proven. Studien visade också att lärarna strävade efter en inkluderande undervisning i matematik.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares egenupplevda kreativitet och hur den påverkar hur undervisning organiseras i förskolan, och de två frågeställningar som studien bygger på lyder: Hur resonerar förskollärare kring sina kreativa förmågor i relation till förskolan? Hur resonerar förskollärare kring vad som påverkar hur kreativ undervisning organiseras i förskolan? Studien har en kvalitativ ansats och grunden för studien är intervjuer genomförda med förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv är Albert Banduras self-efficacy, översatt upplevd självförmåga, som syftar till människans tro på sin egen förmåga att klara av en handling i en särskild situation. Resultatet visar att kreativitet är något svårförståeligt, eftersträvansvärt och viktigt, och att mycket av den kreativa tanken finns i relation till hur kreativa andra är eller inte är. Förskollärarna jämförde sig med varandra och landade i att de kunde önska sig vara mer kreativa, utan att riktigt veta hur de skulle ta sig dit. Det visade sig vara flera olika förmågor som ansågs vara viktiga, såsom att kunna forma sin kreativitet, att lita på sin egen förmåga och att inte vara rädd för att misslyckas; gemensamt var att samtliga var positiva. Att finna ett eget engagemang i kreativt arbete och att vardagligt arbeta med estetiskt skapande var tydliga tecken på att vara kreativt skicklig. Det framkom också att undervisningen formades utifrån personknutna egenskaper, utifrån hur pass arbetslagets vilja att låta varje individ vara i sin styrka (den som är kreativ i sin undervisning får möjlighet att vara det), med vikten i processen och med barnens intresse som styrande.

No description available.

Detta examensarbete är en studie om hur karaktärsämneslärare inom gymnasieskolans medieprogram arbetar för att utveckla elevers kreativa förmåga. I uppsatsen synliggörs definition av kreativitet, arbetssätt för att främja kreativitet samt vad som är utmärkande för kreativa arbetsklimat. Undersökningen baseras på en kvalitativ studie i form av intervjuer som utmynnar i förståelse och handlingsmönster för de arbetssätt dessa pedagoger använder sig av för att främja kreativitet hos eleverna. Fem lärare från två olika gymnasieskolors medieprogram i skilda kommuner ingick i granskningen. Karaktärsämneslärarna definierar kreativitet med att det handlar om elevers personliga förnyelse av både tanke- och handlingsmönster. Kreativitet är en essentiell förmåga som är oumbärlig för varje elevs personliga vidareutveckling för att nå nya insikter. För att elever ska utvecklas kreativt behöver lärare uppmuntra och stimulera eleverna till nytänkande och nyskapande med hjälp av olika arbetssätt och verktyg. Lärandet får inte domineras av normen i att tänka logiskt och verbalt utan bör även uppmärksamma det visuella och intuitiva medvetandet hos eleverna för att de ska utvecklas kreativt. Samtidigt bör lärare värna om ett arbetsklimat som inbjuder till kreativitet. Det visar sig att skolan tycks sakna ett helhetsgrepp och en samsyn för hur lärare ska tolka begreppet kreativitet samt arbeta för att utveckla elevers kreativa förmåga. Eftersom olika styrdokument för diverse utbildningsprogram genomsyras av diffusa kreativitetsmål finns det ett behov av att väcka en diskussion kring kreativitet inom skolvärlden. / This thesis is a study of how subject teachers in upper secondary school media program works to develop students' creative ability. The paper reveals the definition of creativity, working to promote creativity and the characteristics of creative work climate. The survey is based on a qualitative study in the form of interviews, leading to understanding and action pattern for the way these educators use to promote creativity of students. Five teachers from two secondary schools media program in separate municipalities were included in the audit. Character subject teachers define creativity of pupils' personal renewal of both thought and action pattern. Creativity is an essential ability indispensable for each pupil's personal further development in order to achieve new insights. For students to develop creative ability, teachers need to encourage and stimulate students to innovation and creativity by using different methods and tools. Learning should not be dominated by the norm of how to think logically and verbally, but should also pay attention to the visual and intuitive minds of students so that they can develop their creative ability. At the same time, teachers should maintain a work environment that invites creativity. It turns out that the school seems to lack a comprehensive approach and a consensus on how teachers interpret the concept of creativity, and working to develop students' creative ability. Since different policies in relation to various training programs permeated by diffuse objectives of achieving creativity, there is a need to bring a discussion of creativity in the educational community.

<p>Problem</p><p>Det är viktigt att som reklambyrå ha duktiga medarbetare, eftersom värdet för kunderna ligger i medarbetarnas kreativitet, kunskap och skicklighet. För mindre byråer och byråer utanför Stockholm kan det vara ett problem att hitta duktiga medarbetare med erfarenhet. En förutsättning för att kunna attrahera denna grupp är att veta vad de anser viktigt vid val av arbetsplats.</p><p>Syfte</p><p>Uppsatsens syfte är att undersöka olika variabler som påverkar arbetsval hos kreativa arbetstagare, med avgränsning till dem som varit eller är anställda vid reklambyråer i Stockholm, samt att undersöka vilka variabler som skulle kunna få denna grupp att överväga att arbeta på en reklambyrå utanför Stockholm.</p><p>Metod</p><p>Undersökningen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med tolv respondenter, vilka samtliga hade minst två års erfarenhet som strateg eller kreatör vid en reklambyrå i Stockholm samt varit tillgängliga för intervju mellan den 6 november och den 27 december 2007.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet i utredningen beskriver målgruppens uppfattning gällande variabler som påverkar val av arbetsplats. I slutsatserna diskuteras vad utredningens resultat innebär för en reklambyrå som arbetsgivare. Utredningen visar på att det för byråer utanför Stockholm kan bli svårt att rekrytera människor som byggt upp sin karriär i Stockholmsområdet och hunnit rota sig där. Möjligheten finns dock om en byrå visar sig stark på de variabler som framkommit som viktiga för respondenterna. I denna utredning blev följande variabler högst rankade som viktiga nog att kunna påverka respondenterna att arbeta på annan ort än i Stockholm: Utmaning i arbetet som helhet, ekonomisk kompensation, professionell utveckling samt arbetsuppgifterna.</p> / <p>Problem</p><p>The greatest asset for an advertising agency is the creativity, knowledge and skill of their workforce. This is what creates value for the agency’s customer. Therefore it is of great importance for the agency to have skilled coworkers. It can be a problem for small advertising agencies and for agencies outside of Stockholm to find employees who are skilled and experienced. In order to attract skilled employees it is of essence to know what these people consider to be important in the job choice decision.</p><p>Purpose</p><p>The purpose of this thesis is to survey different variables that affect the job choice decision among creative employees and to examine which variables that would make them consider working at an advertising agency outside of Stockholm. The survey was limited to people that were or are employed at advertising agencies in Stockholm.</p><p>Method The survey was conducted through semi-structured interviews. The twelve interviewees all had at least two years of experience at an advertising agency in Stockholm and were available for interview between the 6th of November and the 27th of December 2007.</p><p>Result</p><p>The result of the survey describes the perception of the interviewees on the variables that affect the job choice decision. The conclusions discuss the impact that the results have on an advertising agency as employer. The survey shows that it might be difficult for advertising agencies outside of Stockholm to recruit employees who have built up their career in the Stockholm area. There is however a possibility to succeed if an agency can prove themselves solid when it comes to the variables that the interviewees perceived as important. The following variables were the ones that obtained the highest score regarding the importance when it comes to making the interviewees considering working outside of Stockholm: Challenge in the work, economic compensation, professional development and the work tasks.</p>