Med utgångspunkt i den litterära tidskriften 10TALs nummer ”Vässa kritiken!” och depåståenden som där dryftades om Dagens Nyheters kulturbilagas allt mer frekventaanvändande av så kallade ”boklistor”, är denna uppsats syfte att studera dessa boklistorsfrekvens och form under den gångna tioårsperioden 2000-2009. Detta görs genomfrågeställningarna: Vilka olika boklistor finns det?; Vilken/vilka diskurser framhävs ochformas i boklistorna?; Vad skulle kunna förmedlas genom boklistorna?; På vilket sätt harantalet boklistor förändrats mellan år 2000 och 2009?För att besvara dessa frågor görs en kvantitativ översikt och fyra fallstudier avuppsatsförfattaren valda boklistor genom den kvalitativa metoden kritisk diskursanalys utifrånRoger Fowlers Language in the News. Discourse and Ideology in the Press (1991) samtNorman Faircloughs Media Discourse (1995). Urvalet består av fyra slumpmässigt utvaldaveckor, år 2000, 2003, 2006 och 2009.Den teoretiska bakgrunden bygger på Bill Kovach och Tom Rosenstiels The Elements ofJournalism (2007), Josefine Sternviks I krympt kostym. Morgontidningarnasformatförändring och dess konsekvenser (2007), Tomas Forsers Kritik av kritiken (2002),Kristina Widestedts Ett tongivande förnuft. Musikkritik i dagspress under två sekler (2001)samt i viss mån Viktor Sjöbergs magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskapframlagd vid Bibliotekshögskolan i Borås: Kritikens plats på Dagens Nyheters kultursidor1997 och 2007.Resultatet av den kvantitativa översikten visar att det skett en uppgång i antalet boklistorde senaste åren, dock ingen stadig sådan. Olika sorters boklistor har använts under olikatidsperioder, år 2009 används definitivt flest boklistor samt flest sorters boklistor.De kvalitativa fallstudierna visar på fyra olika diskurser: Den sanna, Den reflekterande,Den informerande samt Den kreativt upplysande. Slutsatsen visar att DN Kulturs boklistorinte lever upp till de normativa kriterier för kritik som teorin målar upp och att boklistornauttrycker en förenkling av värdeomdömen vilken inte alltid gagnar läsaren.   Nyckelord:Dagens Nyheter Kultur, litteraturkritik, boklistor, kritisk diskursanalys, kvantitativ översikt.

Skolan är ett ämnesområde som har debatterats under en längre period i samhället, inte minst har detta kunnat betraktas ske i media. Det har skett en livlig diskussion kring gymnasieskolan och dess teoretiska program och yrkesprogram, där exempelvis programmens utformning och uppdrag har debatterats. Någonting som även har berörts i diskussionerna kring gymnasieskolan och dess program är dess relation till arbetsmarknaden och till högre utbildningsformer, så som universitet och högskola. Inte minst har detta skett den nya gymnasieförordningen, SFS 2010:2039, trädde i kraft under 2011. Detta arbete stävar efter att synliggöra hur media i form av tre tidningar, Skolvärlden, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, under perioden från 2011-01-01 till 2012-12-31 har valt att presentera debatten kring de teoretiska och de praktiska yrkesprogrammen i gymnasieskolan i sina artiklar.

Syfte: Syftet med studien är att identifiera skillnader och likheter i Ramlösa och Lokas CSR-initiativ, samt att placera deras hållbarhetstexter i relation till vårt teoretiska ramverk. Metod: Kritisk diskursanalys av Ramlösa och Lokas texter kring deras CSR-arbete. Slutsatser: Alla delar av Carrolls CSR-pyramid inkluderas i båda verksamheternas texter, men den etiska byggstenen är mest framträdande hos båda. Det framkom att den främsta explicita skillnaden låg inom den filantropiska byggstenen. Loka har valt ett mer lågmält förhållningssätt gällande framställningen av sitt filantropiska arbete till skillnad från Ramlösa som påvisar sitt filantropiska arbete på både hemsida, reklamfilmer samt på dess flaskor. Båda företagens texter vidmakthåller och bidrar till den rådande diskursordningen inom CSR.

Syftet med studien är att ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv analysera hur fenomenet mobbning, även kallat kränkningar, mellan lärare och elever konstrueras diskursivt på tre arenor. Dessa arenor är forskning om mobbning, läroplaner och skollagen samt fokusgruppssamtal mellan lärarvikarier. Studien utgår ifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där man menar att språket konstruerar vår bild av världen och inte endast ”avbildar den som den är”. Så fort vi använder språket tolkar vi även vår omvärld. Genom att titta på språket och hur det talas om fenomenet mobbning har vi synliggjort hur fenomenet mobbning konstrueras och hos vem/vilka ansvaret läggs för mobbningen/de kränkande handlingarna samt vem/vilka som tillskrivs makten i konflikten. Analysen av arenorna är baserad på Faircloughs tredimensionella kritiska diskursmodell. I analysarbetet sorterades yttrandena från de tre arenorna in i femton olika idealtyper. Idealtyperna sammanställdes under de tre diskurserna ”mobbningsfenomenets grund och uppkomstmekanismer”, ”förebyggande arbete” och ”konfliktslösningsåtgärder” som i arenorna uttryckts som tre starkt åtskiljda sätta att tala om mobbning/kränkningar. Både den utsatta och den som utsätter uttrycks på arenorna kunna vara upphovsmän till att mobbning/kränkningar uppkommer. De som utsätter tillskrivs makten medan den som utsätts ses som ett offer.  Både när det gäller förebyggande arbete och konfliktlösningsåtgärder tillskrivs både den som utsätts och den som utsätter ansvar. Lärare som har dessa roller ges dock ett större ansvar, mindre rättigheter och större skyldigheter att förebygga och åtgärda än elever som har dessa roller.

Syftet med denna uppsats är att utifrån ett antal självbiografiska berättelser, utgivna mellan år 1990 och 2013, åskådliggöra diskurser om författares möten med socialarbetare samt att belysa författares tal om sina kontakter med det sociala arbetet. Detta görs utifrån en socialkonstruktionistisk ram och med kritisk diskursanalys samt Klas Åmarks maktromb som analytiska verktyg. Kärnan i uppsatsen utgörs av att självbiografiska böcker används som utvärderingsmaterial, i syfte att granska författares konstruktioner av sina möten med socialarbetare, men även för att belysa hur maktstrukturen ser ut i olika mötesdiskurser och hur författare talar om sina kontakter med det sociala arbetet. Analysen har resulterat i tre olika mötesdiskurser, som benämns det trygga mötet, motståndets möte och det tvingande mötet. Faktorerna person och tillstånd verkar bidragande till de olika möteskonstruktionerna. Det har även påvisats att olika maktaspekter kan vara verksamma samtidigt i ett möte, men att författarna av analysmaterialet framhäver en eller flera mer än övriga. Beroende på hur makten i relationen används, kan empowerment uppstå. Analysen har även tydliggjort att de maktaspekter som befinner sig i förgrunden i möteskonstruktionerna definierar värdet av kontakten med det sociala arbetet på kort sikt, och att författarna ibland har kommit att omvärdera kontakten i ett längre perspektiv. Under analysarbetet identifierades även vilka framgångsfaktorer som författarna framställer har gjort skillnad för dem. Ofta rör det sig om faktorer utom det sociala arbetets kontroll. Varje bok riskerar att förmedla ett visst budskap till omvärlden vid en första anblick, men dessa budskap nyanseras vid en närmare granskning. Resultaten uppvisar vissa likheter med tidigare forskning. Ett viktigt bidrag till den vetenskapliga kunskapsbasen är att studien omfattar brukares omdömen av det sociala arbetet både ur ett kort- och långsiktigt perspektiv. Studien erbjuder en inblick i hur det är att vara brukare inom olika områden av det sociala arbetet, samt medverkar till ökad kunskap hos yrkesverksamma om vad som kan vara viktigt att tänka på vid arbete med brukare inom verksamheter som studien berör.

Vi lever i ett samhälle där det råder brist på jämställdhet mellan män och kvinnor. Hur människor förhåller sig till detta – huruvida de återskapar eller omförhandlar genus – får konsekvenser för om dessa förhållanden förstärks eller förändras. En plattform där återskapande och omförhandlande sker är på unga människors bloggar. Syftet med denna uppsats är att se hur bloggarna via språket återskapar och omförhandlar genus och hur bloggarnas läsare förhåller sig till detta. För att uppnå syftet har studien undersökt hur bloggarna förhåller sig till hegemonisk maskulinitet och normativ femininitet samt hur genusdiskursen förhåller sig till andra diskurser. Tidigare forskning och teoribildning har visat att genus är något som görs, inte något som är, och att detta görande i stor utsträckning sker via språket. Internetforskningen har visat att Internet är en social arena där genus i huvudsak återskapas. Bloggforskningen har fokuserat på bloggen som ett utrymme för självbekräftelse eller gemenskap. Språkets betydelse för görandet av genus på bloggen har dock inte utforskats, något denna studie ämnat göra utifrån en socialkonstruktionistisk utgångspunkt. Med hjälp av kritisk diskursanalys har språkbruket på ett antal bloggar analyserats och tolkats. Studiens empiriska material utgörs av ett urval av blogginlägg från två manliga och två kvinnliga unga bloggare och läsarnas kommentarer på inläggen. Resultatet visar på en komplex väv av aktivt återskapande och omförhandlande av genus via språket hos samtliga bloggare i materialet. Läsarna såväl bekräftar, som avvisar, omförhandling av genus, medan de med få undantag bekräftar återskapande. Det visar också att genusdiskursen ingår i en ömsesidig relation med andra diskurser. En av dem är konsumtionsdiskursen, som visat sig vara mest framträdande och dominerande.

Syftet med denna uppsats är dels att studera hur man personer med funktionsnedsättningar konstrueras och framställs i Regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011-2016 med fokus på arbetsmarknadspolitiken, dels att studera hur representanter på ett antal berörda myndigheter tolkar och uppfattar strategin. En diskussion kommer också att föras om vilka konsekvenser dessa diskurser kan få i förlängningen. Detta kommer att göras från ett perspektiv som är grundat i Michael Foucaults diskursteori. Min utgångspunkt har varit att allt vi tar för givet att vara sanning, bygger på socialt skapade antaganden. Dessa antaganden, som kallas för diskurser, speglar våra ideologier, värderingar och värden. I studien framträder de föreställningar regeringen har om målgruppens identiteter och egenskaper samt om vilka brister eller hinder som präglar deras tillvaro på arbetsmarknaden. Studie visar på en tydlig reproduktion av redan existerande stereotypa föreställningar om personer med funktionsnedsättningar, vilket kan bero på vilka diskurser som präglar den svensk forskning generellt. Studien visar också på hur dessa föreställningar om målgruppen har spridits sig vidare till de personer som arbetar med att implementera strategin i sitt dagliga arbete.

Syftet med denna studie har varit att undersöka och jämföra hur den politiska krisen iUkraina återspeglats i Dagens Nyheter (Sverige) och The New York Times (USA).Frågorna som besvaras är hur rapporteringen i artiklarna under en utvald vecka iutvecklingen ser ut, utifrån teorier om gestaltning, personifiering och narrativ. Det görssamtidigt en jämförelse mellan de olika tidningarna för att skilja ut likheter eller skillnader ideras rapportering, samt för att undersöka om ländernas nationella intressen syns i texterna.Underlaget för studien är publicerat i de valda tidningarna under en specifik vecka ifebruari. Materialet består av totalt fjorton artiklar, sju ifrån varje tidning från varje dag iveckan. Med en kritisk diskursanalys enligt van Dijks modell har sedan en analys avsamtliga artiklar genomförts. Resultatet av analysen har visat att rapporteringen i bådatidningarna har beskrivit konflikten som en politisk sådan. Fokus i texterna har legat på attframhäva relationer mellan olika politiska aktörer samt mellan de inblandade nationerna.Politiken har framställts som spelgestaltad i båda tidningarna, då de beskrivit den politiskautvecklingen som strategi och spel. Det har även funnits tydliga indikationer påkrigsjournalistik i texterna. Var det gäller nationella intressen har de kunnat upptäckasgenom en analys av personifiering av politiska aktörer i texterna. Aktörer i artiklarna harrepresenterat olika nationers eller unioners politiska intressen i Ukraina.

De senaste åren har präglats ett av sociala medier-bruk i stadigt ökande omfattning. Bilddelningsplattformen Instagram är ett av dessa medier. Med 150 miljoner användare* (data hämtad 6 september 2013), är plattformen ett av de största sociala nätverken idag.    I takt med sociala mediers ständiga expandering, har de flesta former av kommunikation kommit att påverkas. Så även den politiska kommunikationen. Ett intresse för politikers privatliv är emellertid inget nytt. Men med sociala medier har politiker betydligt större möjlighet att själva bestämma hur de medieras till allmänheten.    Denna studie har därför undersökt hur två framträdande svenska politiker, Veronica Palm (S) och Lars Ohly (V), använder sig av Instagram. Hur de konstruerar sina visuella identiteter, hur de försöker framställa sig. Syftet har vidare varit att diskutera de aktuella politikernas bruk av Instagram utifrån begrepp som varufiering och personifiering av politikern, med ett ytterligare teoretiskt ramverk bestående av medialisering, kändispolitik och postpolitik. Studien intresserade sig även för hur politikerna själva uppfattar sitt användande och hur de ser på mediet ifråga; vilka följder det har haft för dem, professionellt som privat.    Studiens metodologiska ram baserades uteslutande på Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA), och hans uppfattning om begreppen representation, identitet och relation, samt diskurs. Materialet har bestått av två kronologiskt linjära urval från respektive politikers bildflöde, vilket resulterade i 36 bilder ur Palms flöde, och 50 ur Ohlys. Bilderna delades in i diskursspecifika kategorier, arbete och fritid, och sedan i ytterligare analytiska teman.    Författarna har också hållit en semistrukturerad orienteringsintervju med vardera politiker, och gjort en liknande segmentering och analys av svaren.    Uppsatsen visar att Veronica Palm och Lars Ohly, med den oinskränkta makt de har över sina Instagram-konton, genom exkludering och tematisering, implicita och explicita skildringar, kan konstruera den bild av sig själva och av verkligheten som de själva önskar, och som gynnar dem. Det har också framgått att de aktuella politikernas syn på Instagram, är att det är ett lättsamt, mindre seriöst medium där man kan vara personlig och dela bilder utan konsekvenser. Det är inget ovärderligt politiskt instrument som vinner val, men det kan tjäna till att minska klyftan mellan privat och professionellt, mellan väljare och vald. * http://instagram.com/press/ besökt 21/5-2014

Denna uppsats behandlar SVT:s Uppdrag granskning. Vi var intresserade av att titta närmare på detta program eftersom det har en särställning i Sverige som ett av de mest sedda samhällsprogrammen. Vi frågade oss vilken agendasättande roll Uppdrag granskning har i vårt samhälle och hur deras reportage utformas för att få genomslag och nå ut till publiken. Utnyttjar Uppdrag granskning sin särställning på bästa sätt för att informera och upplysa? Våra teorier har alltså mycket att göra med mediers agendasättande funktion. Vi har även tittat på angränsande teorier om ”moral panics”, och lutar oss samtidigt till viss del mot utvalda delar av nyhetsvärderingsteori. Vi har genomfört en kritisk diskursanalys (CDA) av två reportage av Uppdrag granskning. Det ena har fått stort genomslag i svensk tryckt press, medan det andra knappt har omnämnts. Vi ville studera hur redaktionen har arbetat för att utforma reportagen och påverka deras genomslag. Därför har vi tittat på bland annat användningen av dramaturgi och diskurs, samt hur avsnitten gestaltas för att tala till tittarna. För att komplettera vår undersökning har vi även tittat på vilket genomslag reportagen har fått i form av uppmärksamhet i svensk tryckt press. Vi har sedan sökt en förklaring av detta genomslag med hjälp av våra fynd från diskursanalysen samt parametrarna för nyhetsvärdering. När vi började vår analys upptäckte vi snabbt vissa skillnader mellan reportagen. Den tydligaste var att det reportage som fick störst genomslag också berörde ett ämne som var aktuellt och som är lätt att ta ställning till. Det förekom också tydliga symboler och metaforer som lätt kunde användas av andra medier för att skapa rubriker. Vi lade märke till att personer identifierades på olika sätt till följd av bland annat när och hur länge de förekom i reportaget samt hur reportrarna förhöll sig till dem. De ställde ledande frågor som resulterade i att vissa personer identifierades på ett sätt som tydligt passade in i en dramaturgisk modell: de goda och de onda. För att få genomslag i medierna framstår det som viktigt att en syndabock pekas ut, och gärna att denna är en enskild person, samt att reportaget innehåller tydliga symboler och metaforer och att konsumenten känner igen ämnet.