No description available.

Inför höstterminen 2017 gav Skolverket ut en reviderad version av läroplanen Lgr 11. Syftet med att revidera läroplanen var att Regeringen bestämt att svenska elevers digitala kompetens skulle stärkas. Utgångspunkten för den reviderade läroplanen var digitaliseringskommissionens arbete och deras rekommendation till Skolverket att föra in begreppet digital kompetens som en basfärdighet. Den här uppsatsen utgår från kunskapssyner, skolpolitiska diskurser och olika sätt att definiera digital kompetens för att visa på de problem som finns i digitaliseringskommissionens definition av digital kompetens och hur den grundar sig i en syn på kunskap som en samling av arbetsgivare eftertraktade kompetenser. Samtidigt visar jag på problem med att infoga digitaliseringskommissionens definition i läroplanen eftersom läroplanen utgår från en annan kunskapsdiskurs. Avslutningsvis kopplas digitaliseringskommissionens kunskapssyn till de internationella policydokument som till stor del formar europeisk och internationell skola idag.

Syftet med studien är att undersöka diskurser om gruppen äldre, hur de konstrueras i överklagande biståndsbeslut och hur det förhåller sig till bedömningen av bistånd. I studien definierades gruppen äldre som individer 65 år eller äldre. Utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys och Foucaults teoretiska begrepp disciplinering och normalisering undersöktes 24 överklaganden av bistånd inom Förvaltningsrätten i Uppsala kommun. De överklaganden som undersöktes berörde olika insatser såsom hemtjänst och särskilt boende. Resultatet visade att det tycks finnas en motsägelsefull bild av hur äldre konstrueras. Äldre ses som passiva och osjälvständiga men de förväntas vara aktiva, vilket resulterar i en paradox. Det visade sig även att institutionerna på sätt och vis äger bilden av den äldre, då de har rätt att definiera de äldre och deras behov efter en redan konstruerad ram. I resultatet framkom även att bilden som konstruerades om gruppen äldre ofta omfattas av den äldres fysiska funktioner snarare än psykiska. Följaktligen sker bedömningen av bistånd ofta i relation till det. I överklaganden av bistånd visade det sig även att den äldre, i förhållande till andra aktörer, upplevdes vara mindre trovärdig. Istället förhöll sig Förvaltningsrätten och Äldrenämnden i Uppsala kommun till andra professionella eller den äldres anhöriga i bedömningen av om bistånd förelåg. Studien visade även att det finns äldre som gör motstånd och försöker förhandla fram nya bilder. Avslutningsvis har studien visat på ett behov av mer kunskap, ett ökat beaktande av den äldres livssituation samt ett ökat deltagande av den äldre i bedömningen av bistånd.

Att begrepp ändras genom historien är ingen nyhet, hur begreppen utvecklats och vad begreppen har för innebörd väckte däremot vårt intresse. Denna studie undersöker transitionen av företeelsen psykisk sjukdom i statens offentliga utredningar, från början av 1900-talet till början av 2010-talet. Detta utifrån en analys av på vilka sätt psykisk sjukdom benämns i dessa utredningar, på vilka sätt personer med psykisk sjukdom beskrivs och konstrueras, samt vilka följder som går att utläsa utifrån dessa konstruktioner. Studien utgår från en socialkonstruktivistisk ansats och kritisk diskursanalys som teori och metod. Den kritiska diskursanalysen kompletteras med Foucaults begrepp makt och kunskap. Studiens material består av tolv utvalda utredningar från tre olika tidsnedslag (1923–1929, 1958–1964, 2006–2012) vilka lästes, kodades och tematiserades utifrån kritisk diskursanalys som metod. Vi fann olika typer av transitioner i förhållande till frågeställningarna, bland annat hur benämningar gått från sinnessjuk till person med psykisk sjukdom, hur språket medikaliserades och sedan även hur det sociala arbetet fått ta allt större plats. Ur resultatet utläste vi tre olika övergripande beskrivningar som fick representera de olika tidsnedslagen, förvaring, vård och rehabilitering. Varje beskrivning hade en dominerande diskurs. Förvaring karaktäriserades av en samhällsbeskyddande diskurs som präglades av att samhället ska beskyddas mot personer med psykisk sjukdom. Vård karaktäriserades av en samhällsbegränsande diskurs som handlade om samhället skapar begränsningar för personer med psykisk sjukdom på olika sätt. Rehabilitering karaktäriserades av en samhällsanpassande diskurs där utredningarna beskrev hur samhället skulle anpassas för personer med psykisk sjukdom.

Män som köper sex av kvinnor är ett pågående problem i dagens samhälle trots en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster och trots att socialtjänsten har verksamheter riktade till sexköpare. Internet är en mötesplats där de män som köper sex och de som inte gör det har möjlighet att diskutera sexköp. Studiens syfte har därför varit att på diskussionsforumet Flashback undersöka och problematisera hur sexköp beskrivs i diskussionstrådar av de män som skriver att de köper sex av kvinnor och de män som skriver att de inte gör det, för att få kunskap om vilka konstruktioner av sexköp det finns och hur sexköp kan motiveras/inte motiveras. Metoden som använts för att undersöka det som skrivs i diskussionstrådarna är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. I enlighet med studiens syfte att problematisera hur sexköp beskrivs har resultatet analyserats utifrån radikalfeministisk teori och teorin om hegemonisk maskulinitet. Studiens resultat visar att sexköp kan motiveras genom att det konstrueras som konsumentens rättighet, mäns enda utväg, som en god gärning, att sex alltid kostar och som sex mellan jämlika parter. Resultatet visar även att motiv till att inte köpa sex är att den prostituerade konstrueras som osmaklig, att sexköp är ett risktagande och ett onödigt köp. Motiv för och emot sexköp har utgångspunkt i männens situation, medan den prostituerades situation inte problematiseras, vilket förstås med mäns överordning över kvinnor och normer om maskulinitet.

In this thesis, I aim to make visible and discuss the norms that can be found in some of the Sweden Democrats’ central documents pertaining to a definition of their nation-building. I have used critical discourse analysis to discuss these documents, that is Sweden Democrats’ party program, and a speech held by the leader of the party, Jimmie Åkesson. In this material, I identified three themes: essential differences; family, equality and gender; and the People’s home. The People’s home is a subcategory to essential differences and family, equality and gender. I analysed these themes by using a norm critical perspective. The results of my study are, among others, that the norms in the central documents create a normative Swedish “we” that excludes the “other”. The “other” is sometimes the “cultural other” and sometimes the “sexual other”. The Sweden democrats paints a picture of the “cultural other” as unable to adapt in to the Swedish normative “we”.

Syftet med detta arbete är att genomföra en kritisk diskursanalys av 25 stycken tidningsartiklar för att studera hur skjutningarna i Malmö under år 2018 porträtterats i massmedia. Av centralt intresse är den mediala retoriken i diskurserna mot bakgrund av risker med medieeffekter kopplade till stämpling och moralpanik. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurs som teori, teorin om moralpanik och stämplingsteorin. Den metod vilken legat till grund för studiens genomförande utgörs av Norman Fairclough´s kritiska diskursanalys med hjälp av hans tredimensionella modell. Huvudsakligt fokus har legat vid analys av diskurs som text och i analysen har arbetets teori och tidigare forskning vävts in för att underbygga resultatet. Arbetets centrala slutsatser utgörs av att diskursordningen vilken förekommer i svensk massmedia både implicit och explicit bidrar till att reproducera stereotypa föreställningar om såväl utsatta områden som individer vilka härrör därur samt att den uppskruvade retoriken underbygger rädsla i samhället. / The aim of this study is to implement the method of critical discourse analysis when examining how the shootings in Malmö within the year of 2018 were portrayed by the mass media. Of central interest for the study is the rhetoric in the media discourse because of potential risks with media effects linked to labelling and moral panic. The theoretical framework of the study consists of discourse theory, the theory of moral panics and labelling theory. The method used as mentioned before consists of Norman Faircloughs critical discourse analysis. The main focus has been text analysis and while analyzing the articles relevant previous studies as well as relevant theoretical literature has been used to support the result. The main conclusions of the study consists of the realization that the discourse order within swedish mass media both implicitly and explicitly contributes to reproducing stereotypical images of both areas with low socioeconomic status as well as individuals residing there. Another conclusion is that the dramatic rhetoric substantiates fear of victimization within the society.

The purpose of this paper is to compare two invitations for pap test by using text analysis. The study is comparing Region Kronoberg with the national invitation for pap test. Region Kronoberg has with their own invitation one of the lower participation rates in the country, hence the reason for this study. The study aims to see if the invitation for pap test has an impact on the participation rate. The result of the study shows that the invitation does have an impact on the participation rate. The national invitation has higher components of relationship building traits than Region Kronoberg which can explain the higher participation rate in the comparing regions.

Under våren 2020, då coronaviruset började spridas världen över, blev flockimmunitet ett omdebatterat begrepp i media. Sverige och Storbritannien följde inledningsvis liknande strategier för att hantera pandemins framfart, som liknades med att uppnå flockimmunitet i samhället, för att därefter gå skilda vägar. Denna studie undersöker hur begreppet flockimmunitet fick sin betydelse i totalt 30 artiklar, i svenska Dagens Nyheter och brittiska The Guardian, under tidsperioden 11 mars – 31 maj 2020. I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad det finns för likheter och skillnader i hur svensk och brittisk media skriver om flockimmunitet, om respektive lands coronastrategi återspeglas i den mediala diskursen och huruvida det används diskursiva strategier för att skapa en dominerande betydelse av begreppet flockimmunitet. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien består av gestaltningsteorin och Norman Faircloughs diskursteori. I utformningen av vårt analysschema har vi även inspirerats av Peter Berglez samt Chantal Mouffe & Ernesto Laclau, från vilka begrepp som tecken, ekvivalenskedja, aktörer och överlexikalisering har hämtats. Resultatet visar att tidningarna använder sig av tydliga diskursiva strategier för att ge betydelse åt flockimmunitet. En stor skillnad som återfinns i materialet är hur The Guardian består av en dominerande diskurs, där flockimmunitet har en bestämd betydelse, medan Dagens Nyheter präglas av en diskursiv kamp mellan två diskurser som kämpar om att få ge betydelse åt begreppet. Både den brittiska strategin med en nedstängning av samhället, liksom den svenska, att hålla samhället öppet, återspeglas i hur respektive tidning skriver om flockimmunitet.

No description available.