Syftet med denna uppsats var att undersöka unga, icke suicidala kvinnors föreställningar om suicidalitet. Mer ingående var syftet att undersöka vad respondenterna hade för föreställningar om suicidala individer, varför vissa människor blir suicidala samt hur självmordsbenägna individer går till väga i en suicidal situation. Syftet var också att undersöka om respondenterna uppfattade suicidalitet som accepterat i samhället, eller inte. Metoden var kvalitativ i form av semi-strukturerade intervjuer med fem unga kvinnor i åldrarna 15–24 år. Studien hade genusperspektiv. Kritisk diskursanalys i form av Faircloughs tredimensionella modell förevisade ett antal tematiska diskurser. Analysen visade exempelvis att traditionella föreställningar om genus finns kvar och att en anledning till att individen blivit suicidal upplevdes bero på att personen varit utsatt för något traumatiskt. Frågeställningen om acceptans visade att suicidalitet inte ses som accepterat i samhället på grund av stigman, och även att självmord inte är någon utväg. Respondenternas föreställningar kan tolkas till stor del ha internaliserats av rådande samhällsnormer

Syftet med arbetet är att klarlägga hur olika miljöetiska hållningar presenteras i läroböcker inom ämnet biologi vid högstadiet. De miljöetiska hållningarna sammanfattas som antropocentrism, intergenerationell antropocentrism, biocentrism och ekocentrism. Arbetet utgår ifrån att de olika miljöetiska kategorierna diskuteras och används i samhället diskursivt och att de diskurserna fått olika genomslag i läromedlarna. Metoden som används för undersökningen är därför den kritiska diskursanalysen enligt Fairclough, där diskurser undersöks i tre nivåer: en textanalys klarlägger hur diskurser är synliga på textens mikronivå, den diskursiva praktiken i texterna belysas och den sociala praktiken undersöks som en mer överordnande syn. Uppsatsen undersöker fyra läroböcker som är vanligt förkommande i undervisning i biologi vid högstadiet. Resultatet visar på att i stor utsträckning dominerar den intergenerationella antropocentriska miljöetiken i samband med hållbarhet medan de olika böcker framvisar tydliga skillnader i användningen av den antropocentriska, den biocentriska eller den ekocentriska miljöetiken.

Uppsatsen belyser hur hållbarhetsdiskurser används inom svensk varumärkeskommunikation och diskuterar hur detta kan påverka konsumentens uppfattning av klimatfrågan. Tre övergri-pande hållbarhetsdiskurser kunde identifieras i tidigare forskning och undersöktes genom en tematisk sammanställning av hemsidekommunikation från Sveriges 20 högst rankade hållbara konsumentföretag (enligt Sustainable Brand Index™, 2019). Resultatet visar att hållbarhet framställs i svensk varumärkeskommunikation genom de tre diskurstyperna där: (1) är eko-nomiskt orienterad (2) är moraliskt orienterad och (3) är individfokuserad. Den dominerande diskurstypen är (1) ekonomiska möjligheter och hinder, som förutsätter hållbar konsumtion genom ekonomisk rationalism. En kritisk diskursanalys utfördes på ett hemsideexempel från urvalsgruppen och pekar på samma slutsats. En retorisk bildanalys från samma hemsideexem-pel identifierar en paradox som kan tolkas som greenwashing. / This thesis shows how sustainability discourses are used in Swedish branding and discusses how this may impact the understanding of climate change by the consumer. Three general sustaina-bility discourses could be identified in previous research and these were examined through a thematic list over website communication from the top 20 sustainable companies in Sweden (Sustainable Brand Index™, 2019). The results show that sustainability is presented in Swedish branding through the three types of sustainability discourses where (1) is economically oriented (2) is morally oriented and (3) focuses on the individual. The dominant discourse is (1) eco-nomic possibilities and consequences, which promotes sustainable consumption through eco-nomical rationalism. A critical discourse analysis was conducted on one of the website exam-ples of the selection which shows the same conclusions. A rhetorical image analysis of the same website identifies a paradox which may be interpreted as greenwashing.

New religious movements are often introduced as suspect and controversial, not least according to media. This essay investigates how new religious movements are described in religion textbooks through a critical discourse analysis. The aim of the essay is to illustrate how new religious movements are presented and discussed in textbooks, as well as comparing how the content corresponds with the curriculum for religious studies 2 in the Swedish upper secondary school. The analysis focuses on the language use in the textbooks, for example which discourses, categorizations, and terms that recur. The questions are: (1) How are new religious movements introduced and presented in religion textbooks? (2) Which terms are used and how are they discussed? (3) How do religion textbooks relate to the curriculum in religious studies 2?

Den svenska polisens användande av sociala medier är en viktig del i deras arbete med att främja rättvisa och trygghet. På sina 250 officiella konton på Facebook, Instagram och Twitter berättar de om sitt vardagliga arbete, med syfte att bidra till ökad trygghet bland allmänheten. Denna studie intresserar sig för dessa berättelser eftersom de kan ge en inblick i den bild polisen målar upp av sig själva och av allmänheten, vilket är intressant både på grund av deras roll som myndighet och mot bakgrund av den kritik som riktats mot sättet som de använder sociala medier på. Med kritisk diskursanalys som teoretisk och metodologisk ansats undersöker denna studie hur polis respektive medborgare konstrueras i polisens Instagram-inlägg och vilken relation detta skapar mellan dem. Analysmaterialet, bestående av 6 Instagram-inlägg från officiella poliskonton runt om i landet, analyseras med hjälp av SFG:s transitivitetssystem samt substantivistiska benämningar, vars resultat sedan diskuteras utifrån Faircloughs tredimensionella modell. Studiens resultat visar bland annat att inläggens form stämmer väl överens med polisens eget syfte med sitt användande av sociala medier. Resultaten visar också hur polisen både konstrueras som en självständig och aktivt brottsbekämpande myndighet och som aktiva brottsbekämpande individer medan medborgarna i stället konstrueras som gärningspersoner eller som en del av en allmänhet i behov av polisens skydd.

Denna studie har undersökt tingsrättens diskursiva framställning av substansbrukande kvinnor i våldtäktsmål, för att synliggöra vilka ideologiska maktaspekter som förekommer i domstolens praxis. Vidare har studien syftat till att klarlägga huruvida Sveriges domstolar kan förstås som upprätthållare av ojämlika maktförhållanden genom att ge uttryck för subjektiva normer och värderingar i vad som skall vara objektiva bedömningar. Studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkt har varit Faircloughs kritiska diskursanalys med tillhörande analysmodell. Det empiriska materialet har bestått av 14 tingsrättsdomar. I kombination med ett intersektionellt genusperspektiv samt teorin om ideala offer har studien fokuserat på skärningspunkten mellan femininitetsnormer och substansbruk som social status. Resultatet visar att domskälens språkbruk kan motsvara ideologiska och stereotypa föreställningar om genus, substansbruk samt våldtäktsmyter, vilka kan tolkas bidra till att substansbrukande kvinnors offerskap misskrediteras och ifrågasätts i högre grad än kvinnor som konstruerats som mer idealiska offer. Studien visar att den diskursiva praktiken kan bidra till att producera och reproducera hegemoniska diskurser som undergräver substansbrukande kvinnors tolkningsföreträde i rätten. Resultatet indikerar på förekomsten av strukturell diskriminering, vilket i längden hotar att förringa rättssystemets objektivitetsideal samt principen om allas likhet inför lagen.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur två läroböcker i svenskämnet behandlar författare och verk ur ett kanonkritiskt samt genusperspektiv. Syftet med studien är att identifiera hur manliga, kvinnliga och vad jag har valt att kalla icke-västerländska författare presenteras i två läroböcker samt i vilket omfång dessa förekommer. De två läroböckerna är Portal 7–9 (2011) och Liber Svenska 7–9 (2020). Dessa två läroböcker har jag sett användas under mina VFU-perioder på en högstadieskola i Borås. De båda läroböckerna är från välkända förlag och man kan anta att många elever på andra skolor i Sverige möter dessa läroböcker under sin skoltid. Studien innehåller 3 forskningsfrågor och den första frågan gäller som är författarna som valts ut i läroböckerna och hur valen av dessa författare motiveras. Den andra frågan gäller vilken bild som förmedlas i valen av författarna som tas upp i respektive lärobok ur ett kanonperspektiv samt ur ett genusperspektiv. Den tredje och sista frågan behandlar hur väl dessa läroböcker står sig mot den nya läroplanen från 2022. Studien innehåller en kvantitativ innehållsanalys vilken genomförts för att få en bild av hur det faktiskt ser ut i läroböckerna samt för att den kvantitativa innehållsanalysen kompletterar den kritiska diskursanalysen. För att skapa förståelse för vad den kritiska diskursanalysen visar sammankopplar jag förståelse för vad som är manligt, kvinnligt samt icke-västerländskt och hur detta visas utifrån teorier från Edward Said (2000),Yvonne Hirdman (1998) samt Anna Williams (1997). I den kritiska diskursanalysen används Norman Faircloughs tredimensionella analys som verktyg för genomförande. Studien visar att antalet västerländska manliga författare som tas upp, är i stor majoritet i båda läroböckerna. Västerländska manliga författare som tas upp nämns i större utsträckning fler gånger och i en av böckerna nämns en icke-västerländsk författare endast en gång. Det studien visar är att kvinnliga författare och icke-västerländska ofta får attribut tillskrivna till sig som endast författare eller att de beskrivs utifrån sitt hemliv eller kvinnoroll. De västerländska manliga författarna beskrivs oftare utifrån att de är kända, populära eller stora. Det går då att se att kanon återskapas och mannen är normen även i läroböcker från senare tid.

Denna uppsats genomför en komparativ kritisk diskursanalys av uttalanden av Kinas tidigare utrikesminister Wang Yi 王毅och den nuvarande utrikesministern Qin Gang 秦刚vid press-konferenser, med syfte att undersöka förändringar i Kinas utrikespolitiska diskurs. Bakgrun-den till studien är Kinas alltmer självständiga och aktiva roll på den globala arenan, som har lett till spänningar och konflikter med andra länder. Syftet med studien är att undersöka hur Kinas utrikespolitiska diskurs har förändrats genom analyser av uttalanden från två av dess utrikesministrar. Metoderna som användes i studien inkluderade tematisk analys och komparativ kritisk diskur-sanalys. Nio teman identifieras i uttalandena som avspeglade de breda diskurserna om Kinas utrikespolitiska agenda, såsom betoning på samarbete och förändringar i Kinas anseende. Komparativ kritisk diskursanalys användes sedan för att jämföra uttalandena från de två utri-kesministrarna och analysera skillnader i deras retorik och strategier. Analysen visar att Wang Yis uttalanden betonar Kinas positiva och samarbetsvilliga roll i världen, medan Qin Gangs uttalanden markerar Kinas stärkta position som global aktör och sökande av självständighet. Båda talarna utövar ”mjuk makt” genom att betona Kinas enga-gemang för samarbete, fred och stabilitet, men med olika retoriska strategier. Skillnaderna mellan uttalandena ligger i deras retoriska strategier och tonläge, där Wang Yis uttalanden är mer självförhärligande och bestämt medan Qin Gangs uttalanden är mer defensivt och fokuse-rat på att förbättra Kinas anseende. Slutsatserna från studien är att det finns i dessa uttalanden några indikationer på att Kinas ut-rikespolitik har förändrats. Kina söker att förbättra sitt globala rykte och betonar mer samar-bete och öppenhet, samtidigt som det betonar sin självständighet och suveränitet. Studien ger en viktig inblick i Kinas utrikespolitiska strategier och hur de kan förändras över tid. Uppsatsen diskuterar också hur dessa förändringar kan vara en reaktion på den ökande kriti-ken mot Kinas utrikespolitik från omvärlden och hur de kan påverka Kinas framtida utrikes-politiska agerande. Dessutom relateras slutsatserna från studien till tidigare forskning om Ki-nas utrikespolitik för att få en mer omfattande bild av förändringarna i Kinas utrikespolitik. Sammanfattningsvis belyser denna uppsats vikten av att undersöka språk och retorik för att förstå politisk diskurs och hur den kan förändras över tid. / This thesis conducts a comparative critical discourse analysis of statements by China's former Foreign Minister Wang Yi 王毅 and the current Foreign Minister Qin Gang 秦刚 at press conferences, aiming to examine changes in China's foreign policy discourse. The background of the study is China's increasingly independent and active role on the global stage, which has led to tensions and conflicts with other countries. The purpose of the study is to investigate how China's foreign policy discourse has changed through analyses of speeches by two of its foreign ministers. The methods used in the study included thematic analysis and comparative critical discourse analysis. Nine themes were identified in the statements, reflecting the broader discourses on China's foreign policy agenda, such as emphasis on cooperation and changes in China's repu-tation. Comparative critical discourse analysis was then used to compare the speeches of the two foreign ministers and analyze differences in their rhetoric and strategies. The analysis shows that Wang Yi's statements emphasize China's positive and cooperative role in the world, while Qin Gang's statements highlight China's strengthened position as a global actor and its pursuit of independence. Both speakers exercise "soft power" by empha-sizing China's commitment to cooperation, peace, and stability, but with different rhetorical strategies. The differences in the statements lie in their rhetorical strategies and tone, with Wang Yi's statements being more self-aggrandizing and assertive, while Qin Gang's state-ments are more defensive and focused on improving China's reputation. The conclusions of the study indicate that there are indications of changes in China's foreign policy in these statements. China seeks to enhance its global reputation and emphasizes more cooperation and openness while also emphasizing its independence and sovereignty. The study provides important insights into China's foreign policy strategies and how they may evolve over time. The thesis also discusses how these changes may be a response to the increasing criticism of China's foreign policy from the international community and how they may impact China's future foreign policy actions. Additionally, the conclusions of the study are related to previous research on China's foreign policy to provide a more comprehensive understanding of the changes in China's foreign policy. In summary, this thesis highlights the importance of exam-ining language and rhetoric to understand political discourse and how it can change over time. / 本文对中国前外交部长王毅和现任外交部长秦刚在新闻发布会上的两次答记者问进行了比较性批判性话语分析，旨在探究中国外交政策话语的变化。研究的背景是中国在全球舞台上扮演的日益独立和积极的角色，这导致与其他国家的紧张和冲突。该研究的目的是通过分析两位外交部长的讲话来探究中国外交政策话语的变化。 该研究采用了主题分析和比较批判话语分析的方法。研究识别出九个主题，这些主题反映了中国外交政策议题中的广泛话语，如强调合作和中国形象的变化。随后，使用比较批判话语分析来比较两位外交部长的讲话，并分析他们在修辞和策略上的差异。 分析结果显示王毅的讲话强调中国在世界上扮演积极合作的角色，而秦刚的讲话则标志着中国作为全球参与者的地位增强和寻求自主。两位讲话人通过不同的修辞策略强调中国对合作、和平和稳定的承诺，展示了他们对“软实力”的运用。这两次讲话在修辞策略和语气上存在差异，王毅的讲话更加自傲和坚定，而秦刚的讲话更具防御性，着重改善中国的声誉。 研究的结论是这些讲话中存在一些迹象表明中国的外交政策已经发生了变化。中国试图改善其全球声誉，并更加强调合作和开放，同时也强调其独立性和主权性。该研究为了解中国的外交政策战略及其如何随着时间变化提供了一些见解。 本文还讨论了外交话语的变化可能是对国际社会对中国外交政策越来越多的批评的回应，以及它们可能如何影响中国未来的外交行动。此外，研究的结论还与之前关于中国外交政策的研究相联系，以更好地理解中国外交政策的变化。总之，本文强调了研究语言和修辞以理解政治话语及其随时间变化的重要性。

Drygt 15 procent av Sveriges landyta består av natur som på något sätt är skyddad. Över hälften av den skyddade naturen finns i de tre nordvästligaste länen, vilka dessutom är en del av Sápmi – den geografiska hemvisten för Nordens enda urfolk, samerna. I de flesta fall är samer undantagna naturreservatsföreskrifter, men undantagen gäller enbart för renskötande samer. Syftet med detta arbete har dels varit att undersöka hur lokalmedier representerar och gestaltar samer i nyhetsrapportering som rör naturskydd, dels att undersöka om och hur medier bidrar till att reproducera interna och externa maktstrukturer. Det teoretiska ramverket har grundat sig i lingvistiska och diskursiva teorier såsom gestaltningsteori och kritisk diskursteori. För att ytterligare undersöka de komplicerade maktförhållandena har Gayatri Chakravorty Spivaks teori om subalternisering implementerats. Arbetet är tvådelat; genom kvantitativ innehållsanalys kartlades representation och gestaltning, genom kritisk diskursanalys undersöktes om och hur maktstrukturer reproduceras i texterna. Det undersökta materialet har utgjorts av artiklar från sju lokaltidningar i Norrbotten, Västerbotten och Jämtlands län. Undersökningen har visat att icke-renskötande samer sällan förekommer i lokalmediers rapportering om naturskydd, men även att den gruppen har en syn på naturskydd som avviker från renskötande samers. Resultatet har dessutom visat på en avvikande stor förekomst av normativ gestaltning. I analysen framkom det att medier bidrar till att reproducera maktstrukturer mellan olika samiska grupper, men även mellan samer och staten. Tidigare forskning har visat på att medierapportering om samer stereotypiserar och essentialiserar, det har även resultatet av denna undersökning visat. Med bakgrund i Spivaks teoribildning konstaterades dessutom att interna maktstrukturer bidrar till ett osynliggörande och en särskild form av subaltern röstlöshet.

Denna kritiska diskursanalys syftar till att undersöka beskrivningar av några manliga respektive kvinnliga författare i tre valda läromedel för svenskundervisningen på gymnasiet, samt jämföra läromedlen emellan. Läromedlen vi analyserat är Språket och berättelsen 2, Svenska 2 Helt enkelt och Punkt. Litteraturhistoria. Med Faircloughs kritiska diskursanalys och begreppen patriarkat från Millett och kvinnofack från Williams har vi läst och analyserat hur några manliga och kvinnliga författare som verkade under epoken romantiken beskrivs i läromedlen. I analysen har vi utifrån Faircloughs tredimensionella modell analyserat de tre dimensionerna diskursiv praktik, text och social praktik. Vi har identifierat interdiskursivitet i form av fyra olika diskurser som vi tycker oss se i beskrivningarna av de aktuella författarna. Dessa diskurser är manligt geni-diskursen, kvinnan i relation till mannen-diskursen, nyskapande författare-diskursen och diskursen om författaren i relation till familjen. I resultatet analyserar vi fem författare, tre manliga och två kvinnliga, utifrån dessa identifierade diskurser. Vi kommer fram till att författarna beskrivs på ett liknande vis i alla tre läromedel, och att de kvinnliga författarna och deras verk i stort skrivs fram i relation till patriarkat eller placeras i ett kvinnofack, men att de också skrivs fram som nyskapande. Männen skrivs ofta fram som geniala och nyskapande, men beskrivningarna fokuserar också på elände i deras liv. Vi hittade även intertextualitet mellan läromedlen som visar på att de ingår i samma diskursordning.