I takt med Covid-19-pandemins framväxt har de flesta företag tvingats till en mer virtuell kommunikationsform där möjligheten till traditionella, fysiska interaktioner kraftigt minskat. Denna studie undersöker hur globala, multikulturella team upplever omställningen till ett mer virtuellt arbete och hur det påverkar deras möjlighet att vara kreativa. Det har tidigare genomförts en mängd forskning på kreativitetsrelaterade utmaningar som multikulturella team ställs inför. Det saknas däremot studier på de utmaningar som virtuella globala, multikulturella team möter, vars tillgång till traditionell kommunikation är begränsad. För att studera detta har en kvalitativ studie genomförts. De tre kreativitetsrelaterade huvudkomponenterna, kulturell mångfald, kommunikation och konflikt, har undersökts. Med bakgrund i dessas samspel och förhållandet till virtualitet och kreativitet resulterar studien i att omställningen till en mer virtuell miljö upplevs, av teamen, vara hämmande för kreativitet. Framför allt avsaknaden av informell kommunikation visas vara den huvudsakliga anledningen till detta. / Along with the Covid-19-pandemic, most companies across the globe have been forced to work in a more virtual way, where access to traditional, physical interactions has been reduced. This study therefore investigates how global, multicultural teams experience the adjustment to more virtual work and how it affects their perceived possibility to be creative. Previously, numerous studies have been conducted regarding creativity-related challenges that global, multicultural teams face. However, what seems to be missing is research on the challenges that virtual global, multicultural teams face, whose access to traditional communication is limited. To examine this a qualitative study has been conducted. The three creativity-related key components, cultural diversity, communication, and conflict have been analyzed. With a background in their interplay and their liaison to virtuality and creativity, this thesis concludes that the change to a more virtual way to work is perceived by the teams to have an inhibitory effect on creativity. The deprivation of informal communication is especially shown to be the primary reason for this.

This study investigates the practices of four museums in two countries in relation to the notion of social inclusion and how their museum professionals reflect about the topic. The aim is to provide an empirical grounding of Sandell’s theory about the three levels of impact within which museums can address social exclusion: with individuals, specific communities and wider society. The practices of four museums will be analysed and discussed: Västmanlands läns museum and Västerås Konstmuseum in Västerås, Sweden and Musei Civici and Fondazione Palazzo Magnani in Reggio Emilia, Italy. To answer the research questions, nine qualitative semi-structured interviews were performed. The informants selected are museum professionals responsible for different public practices at their institutions. The interviews were taped and at a later stage transcribed. Additionally, documentation from different sources completes the empirical data. A qualitative analysis has been employed to analyse the data. Text analysis and thematic analysis were selected to scrutinize the data. I employed the deductive method to trace Sandell’s theory on the data. The findings show that the notion of social inclusion is a subjective concept. Nonetheless, all the informants’ ideas of social inclusion are consistent with Sandell’s definition. The practices enhanced by the museums to address social inclusion are different in nature but mirror the understanding of the concept expressed by the museum professionals and it is in line with Sandell's model. Therefore, his theory about the three levels of impact that museums can achieve implementing inclusive practices is verified by the empirical data. Moreover, my hypothesis about the link between the social inclusion enact by museums and the socio-cultural context is proved too. This is a two years master's thesis in Museum and Cultural Heritage Studies. / Denna uppsats undersöker på vilket sätt fyra museer i två länder arbetar med social inkludering samt hur deras medarbetare resonerar kring detta. Syftet var att se huruvida det går att empiriskt belägga Sandells teori, som handlar om att museer kan bekämpa social exkludering på tre nivåer: med fokus på individer, särskilda grupper eller samhället i stort. Den publika verksamheten i fyra museer har analyserats och diskuterats: Västmanlands läns museum samt Västerås Konstmuseum i Västerås, Sverige; Musei Civici samt Fondazione Palazzo Magnani i Reggio Emilia, Italien. För att besvara uppsatsens frågeställningar gjordes nio semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med musei-arbetare. Informanterna arbetar i olika publika verksamheter inom dessa museer. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan. Utöver dessa har olika dokument från andra källor använts som komplettering. Analysen gjordes med hjälp av textanalys samt tematisk analys utifrån en deduktiv ansats, för att undersöka Sandells teori.  Resultatet av denna studie visar att begreppet social inkludering har olika subjektiva innebörder. Icke desto mindre överensstämmer alla informanters idéer med Sandells definition av social inkludering. Museers publika aktiviteter kopplade till social inkludering är olika till sin natur men speglar museiarbetares förståelse av konceptet och är i linje med Sandells modell. Därför stödjer forskningsresultaten hans teori om att museer kan bekämpa social exkludering på tre nivåer. Dessutom styrks även uppsatsens hypotes om sambandet mellan museernas sociala inkludering och det sociokulturella sammanhanget.  Detta är en masteruppsats i musei- och kulturarvsvetenskap.

Bakgrund Antalet invandrare som kommer till Sverige har ökat de senaste åren. Sjuksköterskor i vården stöter allt mer på patienter med kulturella och språkliga skillnader. Ett bra möte mellan sjuksköterska och patient, där båda kan förstå varandra, är viktigt för att få en god och säker vård. Det är av stor vikt att sjuksköterskor har kunskap om transkulturell omvårdnad för att möta patientens unika behov på vägen mot hälsa. Syfte Syftet var att belysa språkbarriärer i mötet mellan sjuksköterska och patient med kulturella och språkliga skillnader.  Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att göra en sammanställning av tidigare gjord forskning kring det valda ämnet. Totalt 17 vetenskapliga artiklar inkluderades.  Resultat I resultatet framkom tre kategorier: språkbarriär, kulturell kompetens samt brist och tillgång till tolk. De tre kategorierna delas in i tre subkategorier format i en tabell. Resultatet visade vidare att språkbarriären utgjorde det största hindret i kommunikationen mellan sjuksköterskan och patient med invandrarbakgrund. Kulturell kompetens och brist och tillgång till tolk, var två andra hinder av betydelse i kommunikationen.  Slutsats För att kunna ge god omvårdnad behöver sjuksköterskan kommunicera med patienten och dessutom ha en viss förståelse för patientens kulturella bakgrund. Det är viktigt att sjuksköterskor får utbildning inom transkulturell omvårdnad. Med mer kunskap i ämnet kan förhoppningsvis ömsesidiga missförstånd och frustration därav minskas samt förebyggas. För att få en säkrare vård, kunna känna trygghet och undvika missuppfattningar är det viktigt att engagera en professionell tolk i sjuksköterskans möte med patienten.

Syftet med studien är att beskriva förskollärares förståelse av interkulturell pedagogik på monokulturella förskolor. Detta utifrån barns rätt till att utveckla förståelse för styrkorna som finns i det mångkulturella samhället som Sverige idag är. Det är en kvalitativ studie som bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Vi har använt fenomenografisk ansats som utgångspunkt för att synliggöra förskollärares beskrivningar, tolkningar och uppfattningar, av arbete med interkulturell pedagogik på monokulturella förskolor. Fenomenografin låg även som grund i analysarbetet där de centrala begreppen utfallsrum, variation, uppfatta och andra ordningens kategori användes som stöd. Resultatet presenteras genom utfallsrummen; förståelse av interkulturell pedagogik och beskrivningar av arbete med interkulturell pedagogik. I resultatet synliggörs en kunskapslucka, där en osäkerhet kring fenomenet interkulturell pedagogik dominerar. Däremot visar det på att förskollärare har en nyfikenhet och vilja att utveckla mer kunskap och förståelse kring fenomenet. Det synliggörs genom en efterfrågan av tydliga riktlinjer, metoder och material samt kollegialt samarbete. Slutsatsen av studien är att en kulturell medvetenhet, nyfikenhet och vilja finns. Dock utgår flertalet från att det behövs en mångkulturell utgångspunkt i barngruppen, för att möjliggöra interkulturell pedagogik på monokulturella förskolor. / The purpose of the study is to describe preschool teachers' understanding ofintercultural pedagogy in monocultural preschools. This is based on children'sright to develop an understanding of the strengths that exist in the multiculturalsociety that Sweden is today. This is a qualitative study based on semi-structured interviews with eight preschool teachers. We have used aphenomenographic approach as a starting point to highlight preschool teachers'descriptions, interpretations and perceptions of working with interculturalpedagogy in monocultural preschools. The phenomenography also formed thebasis of the analysis work, where the central concepts of outcome space,variation, perceive and second-order category were used as support.The results are presented through the outcome spaces; understanding ofintercultural pedagogy and descriptions of work with intercultural pedagogy.The results reveal a knowledge gap, where uncertainty about the phenomenonof intercultural pedagogy dominates. On the other hand, it shows that preschoolteachers are curious and want to develop more knowledge and understandingof the phenomenon. This is made visible through a demand for clearguidelines, methods and materials as well as collegial cooperation. Theconclusion of the study is that there is cultural awareness, curiosity andwillingness. However, most of them assume that there is a need for amulticultural starting point in the group of children, to enable interculturalpedagogy in monocultural preschools.

No description available.