I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.

Den här studien syftar till att öka kunskapen om kuratorer inom hälso- och sjukvården och deras upplevelser av att jobba i en medicinsk kontext samt de eventuella utmaningar och möjligheter det innebär. Socialt arbete bedrivs i stor omfattning inom hälso- och sjukvården. Att bemöta patienter utifrån psykosociala faktorer på en medicinsk arena ställer krav på både en individuell och professionell förmåga hos kuratorerna inom hälso- och sjukvården. Med sin socionomutbildning bidrar kuratorerna inom hälso- och sjukvården med kunskap som sträcker sig långt över det rent medicinska perspektivet på patientens situation. Den 1 juli 2019 infördes legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator som ett steg mot en ökad kvalitet och rättssäkerhet för patienter genom krav på lämplighet och kompetens hos kuratorer inom hälso- och sjukvården. Studien syftar därför också till att undersöka om legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator eller annan relevant vidareutbildning påverkar kuratorernas upplevelser av att jobba ien medicinsk kontext. Detta har undersökts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju stycken kuratorer på ett somatiskt sjukhus i Stockholmsområdet. Studiens resultatet visar att kuratorer inom hälso- och sjukvården är en välutbildad yrkesgrupp med ett stort handlingsutrymme att utforma det egna arbetet. Det stora handlingsutrymmet tycks också bidra till att yrkesrollen är svår att avgränsa och definiera. Enligt resultaten för denna studie är rutinerna för samverkan över professionsgränserna på ett somatiskt sjukhus långt ifrån tydliga. Att nå samverkan med andra professioner i patientarbetet tenderar att många gånger bli kuratorernas ansvar. Slutsatserna är att yrkesrollen som kurator inom hälso- och sjukvården behöver bli stärkt och definierad, i synnerhet i en medicinsk kontext. Hälso- och sjukvården är en solid organisation som präglas av hierarkier och olika legitimitet att utföra arbetsuppgifter. Kuratorns psykosociala bidrag riskerar att hamna i skymundan trots det viktiga arbete hen erbjuder för patientens välmående. Legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator tycks hittills inte ha stärkt professionen i någon större utsträckning. Enligt denna studie är det istället annan vidareutbildning som genererat de viktigaste bidragen för yrkesprofessionen. / The aim of this study is to increase the knowledge about social workers in medical health care and their own experiences and challenges of working in a medical environment. Social workers offer important contributions to the medical settings. Their social and behavioral perspective broadens the possibilities to help the patients in more complex ways than the medical focus can offer. In 2014, as many as 10 percent of all social workers in Sweden were hired as medical and health care counselors. Despite the fact that social work in medical health care can be compared to other social work, there are important differences between the two. The work environment of social workers/counselors in medical health care is primarily focused on physical diseases. Also, the social workers in medical health care are bound to other jurisdiction than just social law. My study also aims to examine if the decision to certify the profession of counselors in medical health care, starting in July 1 2019, or other relevant further education in any ways affect the counselors’ experiences of working in medical health care. Both practically and for the professional identity, personally and as social workers as a group. This study shows that counselors in medical health care are well educated as a professional group having agency to form their own working practices. At the same time, agency seems to contribute to difficulties when defining their professional roles. When dealing with medical patients, the responsibility to create cooperation with other professions often seems to lie on the counselors. According to the results of this study the routines regarding cooperation between professions in a medical hospital are far from distinct. In conclusion, the profession of counselor needs strengthening and defining, perhaps particularly so within the medical context. Swedish medical health care shows a strong organization characterized both by hierarchies and a variety of legitimacies in performing different tasks. The psychosocial contributions of the counselor often seem sidelined despite the important implications for the patient’s well-being. At this point, the medical health care certificate for counselors doesn’t seem to have strengthened the profession to any significant degree. According to this study, it is rather another form of further education which has made the greater contributions to the profession.

The focus of this study is the professional identity of social workers in palliative care. It is based on six qualitative semi-structured interviews with social workers from six units within the same palliative service in Stockholm County. The material was processed through thematic analysis and analyzed based on concepts from role theory. The results show that the roles of the social worker and the counsellor relate to each other either by harmonizing, reinforcing one another or by being mutually exclusive. They also identify themselves with additional titles, and the construction of the professional identity is influenced by several external and internal factors. The importance of each factor differs in the individual cases, which results in identification with different roles. However, the medical context that characterizes palliative care seems to unite the social workers in a common professional identity which they feel sets them apart from other health care social workers.

This study aimed to investigate the role, possibilities, challenges and emotional labor of Healthcare Counselors in pediatric palliative care. Through semi-structured interviews with five counselors, a thematic analysis was conducted. The findings reveal a broad and dynamic role, partially unclear, allowing individual shaping. Additionally, the study highlights counselors' capacity to support families during severe crises and discussions about end-of-life matters. The work is both meaningful and emotionally challenging, and coping theory illustrates how counselors manage their emotions using problem-focused and emotional coping strategies. The conclusions emphasize the relevance for counselors, collaboratingprofessions and management in pediatric palliative care.

Bakgrund: I västvärlden har döden kommit längre bort från vardagen. Att ta hand om densom ligger på dödsbädden var förut de närståendes ansvar och den enda professionellasom tillkallades var prästen. De senaste århundradena har detta förändrats. Livetsslutskede har alltmer lagts i professionella händer i takt med att professioner vuxit fram.Att döden inte är en naturlig del av livet på samma sätt som förut har formatnutidsmänniskans syn på döden vilket kan påverka de professionellas syn. Syfte: Attgenom fyra intervjuer belysa hur personal som arbetar inom palliativ vård ser på dödenoch sitt dagliga arbete, samt redogöra för vilken typ av stöd, om något, de får på sinarbetsplats. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra personer som ärverksamma inom palliativ vård. Intervjudeltagarna var en kurator, två sjuksköterskor ochen volontär. Resultat: Det framkom att två av intervjudeltagarna har fått en mer medvetensyn på döden sedan de började arbeta inom palliativ vård. De andra två intervjudeltagarnassyn på döden var relativt oförändrad men för en av dem hade hens syn på livet förändrats.För sjuksköterskorna fanns det inget formellt stöd på arbetsplatsen. För kuratorn fanns detstöd på arbetsplatsen i form av en diakon som de kunde prata med gällande döden,arbetsplatsen hade även möten för personalen. För volontären fanns det stöd i form av enkurator samt en volontärsamordnare. Slutsats: Stödet för personalen skiljer sig åtberoende på vilken arbetsplats de arbetar på. Det är utmanande att möta döden i sitt arbetevilket understryker vikten av både formellt och informellt stöd. Deltagarnas syn på dödenblir inte särskilt förändrad av erfarenheter, om något endast i positiv mening i form avstörre medvetenhet om döden. Intervjudeltagarna verkar gå in i en professionell roll därdöden blir en naturlig del av deras yrke. Professionalisering kan även ske inom ramen fören frivillig uppgift. Det har även framkommit att det behöver utvecklas strategier förspråkbarriärer inom den palliativa vården.

Syftet är att kartlägga anhörigstödet kring övergången från barnhabilitering till vuxenhabilitering utifrån kuratorers erfarenhet. Genom att undersöka ämnet övergång utifrån olika aspekter såsom organisation, samverkan, roller samt vinster med ett aktivt anhörigstöd eller brist i avsaknad av den, är förhoppningen att skapa djupare förståelse för de svårigheter som kan eventuellt tillkomma under processens gång. Studien bygger på en kvalitativ hermeneutisk ansats med semistrukturerade intervjuer. Teorierna som används i studien är Systemteori, Ekologisk systemteori, Rollteori och Livsloppsperspektivet. Följande teman framkom i resultatet Organisation, Samverkan och Roller. Resultatet visar att förbindelse mellan forskningen och det praktiska arbetet när det gäller anhörigstöd i övergången är bristfällig. Studien visar även att övergången är en orolig tid med många förändringar och där många unga vuxna likväl anhöriga upplever en oro. I resultatet framkommer det att anhörigstöd finns inom habiliteringen men att det främst erbjuds i relation till den unga vuxnas diagnos, vilket enligt resultatet indikerar att anhörigstöd i övergångsprocessen i dag är otillräckligt. Stödet behöver ses utifrån ett större perspektiv, där samverkan med andra instanser är av stor vikt för att kunna möta de behov som kan finnas hos de anhöriga. / The purpose is to identify the support for relatives in the transition from child habilitation to adult habilitation, based on the experience of health care curators. By examining the transition of the subject based on various aspects such as organisation, cooperation, roles and benefits with active relative support or disadvantages in lack of it, the expectation is to create a deeper understanding of the difficulties that may occur during the process. The study is based on a qualitative hermeneutic approach, based on semi-structured interview. The theories used in this study are Systems theory, Ecological system theory, Role theory, and Life course perspective. The themes that emerged were Organization, Cooperation, and Roles. The study shows that the connection between the research and the practical work regarding relative support in the transition is flawed. The transition is a troubled time and with many changes taking place and young adults, as well as relatives, experience a higher level of concerns. The results show that while support for relatives is available in habilitation, the support in question is primarily provided in relation to the young adult's diagnosis, which according to the results indicate that relatives support in the transition process is insufficient. The relatives support needs to be seen from a broader perspective where collaboration with other services is of great importance.

Vård av svårt sjuka döende människor innefattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter. En vårdform som beaktar detta är hospice. Tidigare forskning visar att socionomers arbetsfält är vitt och brett och saknar jurisdiktion, socionomyrket saknar legitimation vilket medför att jurisdiktionen behöver skapas på annat sätt. Den svåra avgränsningen kring socionomers arbetsfält väcker i hospiceverksamhetens kontext, frågor kring hur en socionoms roll i detta nu är, anses vara och kan vara. Ingen tidigare svensk forskning nämner kuratorers eller socionomers roll inom hospiceverksamhet trots att forskningen belyser att palliativ vård helst ska utföras i team med bland annat socialarbetare och kuratorer. Denna studies syfte är att undersöka socionomrollens relevans inom svensk hospiceverksamhet genom att intervjua verksamhetschefer på svenska hospice. De frågor som ställs är: hur beskriver verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet sitt arbete med sociala och existentiella frågor samt hur kan socionomer bidra till vården på hospice enligt verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet? För att besvara dessa frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamhetschefer för fem olika hospice i Sverige. Den teoretiska grunden är teori om fridfullt slut på livet för dödssjuka patienter samt teorier om makt. Resultatet visade att verksamhetschefer genom helhetssyn, relationer, samtal och praktiska aspekter arbetar med sociala och existentiella problem på hospice. Temana kompetens och utveckling, tid och närvaro, samtal och stöd visade hur och vad socionomer kan bidra med i verksamheten.