Våld i nära relationer är ett vanligt förekommande problem i samhället som drabbar familjer, individer och andra närstående på ett omfattande sätt. Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnojourens samverkan kring våldsutsatta kvinnor fungerar i praktiken. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts med olika kvinnojourer runt om i Sverige och intervjuerna analyserades genom en tematisk analys. Denna studie visar att kvinnojourer upplever samverkan som komplex och att det finns stora hinder men också möjligheter som medföljer samverkan. Studien visar även att anställda och ideellt arbetande på kvinnojourer upplever både svårigheter och möjligheter men även ett stort behov av samverkan. Ytterligare visar den här studien att det behövs mer forskning kring detta område. Resultatet i studien presenteras och diskuteras utifrån samverkansteori, tidigare forskning och respondenternas svar. / Intimate partner violence is a common problem in society that affects families, individuals and other relatives in a profound way. The purpose of this study is to investigate how women’s shelters collaborate collaborative work on women who are victims of violence works in practice. Six qualitative interviews were conducted with people that work in different women’s shelters in Sweden and the interviews were analyzed through a thematic analysis. This study shows that people that work in women’s shelters experience collaboration as complex and that there are major obstacles but also opportunities that come with collaboration. The study also shows that the people that work in women’s shelters perceive both difficulties and opportunities, but also a great need for collaboration. Furthermore, this study shows that more research is needed in this area. The results of the study are presented and discussed in conjunction with collaboration theory, previous research and the respondents’ answers.

Socialt arbete har en viktig roll i att förstå utsattheten och effekterna av mäns våld mot kvinnor. För att klara av att stötta kvinnor som har drabbats av våldet är kunskap om rättsprocessen ett viktigt verktyg. Studiens syfte har varit att undersöka kvinnojourspersonals erfarenheter av rättsprocessens påverkan på våldsutsatta kvinnor. Studien bygger på en kvalitativ ansats med tematisk analys av de intervjuer som genomförts med personalen. Det sociala arbetets perspektiv på rättsprocessen har synliggjort vad som behövs för att ge våldsutsatta kvinnor som genomgår en rättsprocess det stöd de är i behov av och har rätt till. Resultatet visar att bemötandet från professioner inom rättsväsendet kan bidra till det erkännande som krävs för att stärka kvinnans självbild, vilket i förlängningen kan hjälpa henne att frigöra sig från våldets konsekvenser och medverka till en förändring av sin situation. Samtidigt kan ett bemötande som missaktar riskera en försämring av kvinnans självbild, vilket hindrar möjligheten till trygghet och självaktning som kan få konsekvensen av att det blir svårare att ta sig ur våldet. Erkännandet eller uteblivandet av detsamma, påverkar därför kvinnans syn på sig själv både som individ och som medlem i ett samhälle. Det faktum att kvinnans mest privata blir offentligt när en rättsprocess drar igång kan leda till både erkännande och missaktning beroende på vilket bemötande som uppstår. Studien ger en fördjupad förståelse av bemötandets påverkan på våldsutsatta kvinnor som genomgår en rättsprocess.

Studiens syfte var att genom sex kvalitativa intervjuer undersöka hur arbetsfördelningen ser ut inom kvinnojourer och vilken roll som volontärerna erhåller i verksamheterna. Vi ville även se vilken inställning till ideellt arbete som uttrycktes inom kvinnojourer samt se vilken betydelse som kvinnojourerna har i samhället kopplat till myndigheter och organisationer. Genom tiderna har kvinnorörelsen bidragit till den utvecklingen inom mäns våld mot kvinnor i nära relationer vi ser idag. Det har gått från att kvinnor uppmärksammat problematiken, ställt upp för sina medmänniskor och varit en stöttande individ, till att det utvecklats kvinnojourer. Samhället har genom uppmärksammandet fått en större förståelse till problematiken och har därför tagit över ansvaret. Idag finns det fortsatt många som arbetar ideellt inom kvinnojourer och som vill vara en god medmänniska genom att hjälpa dessa utsatta kvinnor på sin fria tid. Vårt resultat- och analysdel visade att synen på volontärerna inom kvinnojourerna är delad men att den ändå är övervägande positiv. Inom kvinnojourer sägs det av respondenterna att det inte finns några gränser mellan vad volontärer får och inte får göra, men genom vårt empiriska material kunde vi se att det fanns en osynlig gräns. Denna osynliga gräns uppkommer då volontärer per automatik inte utför arbetsuppgifter som till exempel att sköta kontakten mellan myndigheter, då det har blivit en av de anställdas arbetsuppgifter. Somliga av respondenterna påpekade även att sådana arbetsuppgifter inte kunde ske på grund av brist på utbildning, erfarenhet samt lämplighet som volontärerna saknade. En annan tydlig punkt inom detta avsnitt var att kvinnojourerna allt mer och mer går efter krav som ställs från Socialtjänsten, exempelvis dokumentation. Slutligen visade vårt resultat- och analysdel att det största hindret inom kvinnojourernas verksamhet är myndigheterna, eftersom de tar beslut som kvinnojourerna kan se som tvivelaktiga. Kvinnojourerna menar att de inte ser helheten som personalen på jourerna gör, utan de ser endast delar av det. Slutligen har vi en diskussion kring hela vårt arbete, där vi även diskuterar studiens styrkor och svagheter men också ger förslag till vidare forskning. / The aim for this study has been to explore through six qualitative interviews how division of work looks among workers and volunteers in women-shelters. And also, to address the topic of the attitude against nonprofit work in women-shelters. Ant last to look into what importance the women-shelters has in society linked with the authorities and other organizations linked with the particular area. A change has occurred through time, domestic violence has gone from a private matter within the family to an acknowledge social problem in the community because of the woman movement and their care for their fellow women in society. Through the attentiveness society has gained a larger understanding for the complex of the problem and has taken over the responsibility for battered woman. Even though there has been a change in woman shelters with more professional workers rather than volunteers, the nonprofit work has not yet gone out of time. Our results and analytic part show that the view of volunteer’s within women-shelters are divided but mainly the view is positive. The respondents don’t say openly that there are boundaries that tells the volunteers what they can and can’t do within the women’s-shelter. Although we could see in our empiric material that an invisible boundary does exist. The invisible line occurs when volunteers by automatic doesn’t exercise the same tasks as works by example contact authorities, thus that is a tasked carried out by workers. It was pointed out by some of the workers that those types of tasks could be performed by volunteers due their lack of education, experience and adequacy. Another clear matter in the results and analytic part was that women-shelters in higher extent match the criteria that comes from the social services by example the need for documentation. Furthermore, the results and analytic part shows that the biggest difficulties for the women-shelter organizations are the authorities. Primarily by reason of some om the decisions that can be seen as questionable. The womenshelters mean that the social services don’t see the whole picture but only a part of it. Finally, we have a discussion who discuss our entire study in whole where we also meditate the study’s strengths and weaknesses. We also give suggestions for further research options.

<p>Kvinnan kan du sälja igen -och- igen -och- igen, tills hon är död.</p><p>Så säger Iluta Laca, ordförande i Martacenter i Riga och en av deltagarna på Palmedagarna i Västerås under hösten 2005. Laca arbetar med att hindra att flickor hamnar i trafficking men även med att rehabilitera redan utsatta.</p><p>Trafficking är inget nytt fenomen, redan under 1800-talets senare hälft fanns det prostituerade från Europa i Buenos Aires och i Indien. Detta kallas för den ”vita slavhandeln”. Den ersattes senare av den ”svarta slavhandeln” som kan delas in i fyra vågor och handlar om kvinnor som kommit till västvärlden. I den första vågen kom kvinnorna från Asien, i den andra från Sydamerika och i den tredje från Afrika. Nu i den fjärde vågen kommer kvinnorna från Central- och Östeuropa. Det fanns knappast några kvinnor från dessa länder före 1992. Enligt FN kan så många som 2 miljoner människor per år falla offer för trafficking. Uppskattningsvis tjänar de kriminella grupperna 7 miljarder dollar per år på verksamheten. Då handlar det inte bara om trafficking för sexuella syften utan t.ex. även arbetskraftsexploatering. Vinsterna i trafficking är jämförbara med smuggling av droger och vapen. Den stora förtjänsten med trafficking, både den i sexuellt syfte och arbetskraftsexploatering, ligger bland annat i att människor kan säljas om och om igen.</p><p>Den här uppsatsen handlar om hur fem olika organisationer i Sverige diskuterar fenomenet trafficking av kvinnor för sexuella ändamål. Det empiriska materialet i studien består av intervjuer med representanter från organisationerna Kvinna Till Kvinna, Kvinnoforum, Palmecentret, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Även tryckt material från organisationerna som tar upp fenomenet finns med i empirin.</p>

Kvinnan kan du sälja igen -och- igen -och- igen, tills hon är död. Så säger Iluta Laca, ordförande i Martacenter i Riga och en av deltagarna på Palmedagarna i Västerås under hösten 2005. Laca arbetar med att hindra att flickor hamnar i trafficking men även med att rehabilitera redan utsatta. Trafficking är inget nytt fenomen, redan under 1800-talets senare hälft fanns det prostituerade från Europa i Buenos Aires och i Indien. Detta kallas för den ”vita slavhandeln”. Den ersattes senare av den ”svarta slavhandeln” som kan delas in i fyra vågor och handlar om kvinnor som kommit till västvärlden. I den första vågen kom kvinnorna från Asien, i den andra från Sydamerika och i den tredje från Afrika. Nu i den fjärde vågen kommer kvinnorna från Central- och Östeuropa. Det fanns knappast några kvinnor från dessa länder före 1992. Enligt FN kan så många som 2 miljoner människor per år falla offer för trafficking. Uppskattningsvis tjänar de kriminella grupperna 7 miljarder dollar per år på verksamheten. Då handlar det inte bara om trafficking för sexuella syften utan t.ex. även arbetskraftsexploatering. Vinsterna i trafficking är jämförbara med smuggling av droger och vapen. Den stora förtjänsten med trafficking, både den i sexuellt syfte och arbetskraftsexploatering, ligger bland annat i att människor kan säljas om och om igen. Den här uppsatsen handlar om hur fem olika organisationer i Sverige diskuterar fenomenet trafficking av kvinnor för sexuella ändamål. Det empiriska materialet i studien består av intervjuer med representanter från organisationerna Kvinna Till Kvinna, Kvinnoforum, Palmecentret, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Även tryckt material från organisationerna som tar upp fenomenet finns med i empirin.

Kvinnojourer i Sverige utför varje dag ett viktigt arbete med att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Denna studie syftade till att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. Två frågeställningar användes för att besvara syftet där den första berörde kvinnors uppbrottsprocesser och den andra jourernas arbete. Utförandet av studien underbyggs av att det råder en kunskapslucka kring just detta område. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio anställda på olika kvinnojourer i Sverige. En tematisk analys gjordes för att analysera den insamlade datan, för att sedan identifiera kodord som bildades till teman. Åtta teman bildades; omgivning, stöd, kunskap, yttre faktorer, kvinnan, kunskap, support och individuella faktorer. Resultatet visade att enligt kvinnojourerna är det individuellt varför en kvinna lämnar en våldsam relation men de främsta orsakerna är när barn eller omgivning drabbas, att våldet eskalerar eller att kvinnan helt enkelt fått nog. De ansåg även att erfarenheter och kunskap kring kvinnors uppbrottsprocesser har en inverkan på hur de arbetar med andra utsatta kvinnor. / Women's shelters in Sweden perform every day an important job of helping abused women. This study aims to examine those who work at women's shelters and their experiences on abused women's leaving processes. Also if these experiences has changed their way of working with helping other abused women. Two questions were used to achieve the purpose. The first question is about women’s leaving processes and the second is about the shelters work. The execution of the study is supported by the fact that there is a knowledge gap in this area. Semi-structured interviews were conducted with nine employees at various women's shelters in sweden. A thematic analysis was used to analyze the collected data, and then to identify codewords formed into themes. Eight themes were found; environment, support, knowledge, external factors, the woman, knowledge, support and individual factors. The results showed that according to the women's shelters, it's individual why a woman leaves a violent relationship but the main reasons are when children or the environment is affected, that the violence escalates or that the woman has had enough. They also felt that experiences and knowledge about women's leaving processes have an impact on their work with other abused women.

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett stort samhällsproblem. Ett resultat av den fortskridande coronapandemin, och dess restriktioner som innebär individuella rörelsebegränsningar, är att kriminologer befarar en ökning av våld i nära relation i Sverige. Föreliggande studie syftar till att undersöka huruvida pandemin har resulterat i en förändring av antalet kvinnor som söker hjälp hos svenska kvinnojourer under våren 2020 och möjliga förklaringar till detta fenomen. Därigenom undersökning utforskades och konceptualiserades våld i nära relation i förhållande till coronakrisen. I förfarandet av studien användes en mixad design för att få en djupare och vidare förståelse för ämnet. Med en kvantitativ enkät kartlades nationellt huruvida 93 kvinnojourer runt om i Sverige uppfattar en eventuell förändring. Genom sex kvalitativa intervjuer återgav representanter för svenska kvinnojourer sina upplevelser. Resultatet visar på varierande uppfattningar om det har skett en förändring på belastningen sedan coronautbrottet i Sverige. Däremot delar alla informanter uppfattningen om att det faktiska relationsvåldet har ökat under krisen. Informanternas förklaringar till denna utveckling grundas i ett strukturellt perspektiv, men kopplas även till individuella faktorer som kan förstärkas under krisen och öka risken för våld i nära relation. / Intimate partner violence is a major issue in our society. As a result of the emerging Corona Virus Pandemic, and the restrictions this has placed upon individual mobility, criminologists have come to fear that the pandemic has caused an increase in violence against women in the Swedish society. The following study seeks to investigate whether the pandemic has led to changing numbers of women entering women’s shelters in the spring of 2020 and possible explanations of this phenomena. In doing so, the main objective is to evaluate and conceptualise intimate partner violence in relation to the crisis. In order to fully grasp both the width and depth of this issue, the preferable method of choice was a mixed design. To quantify the national perception, 93 respondents from different women’s shelters were surveyed. In addition, six qualitative interviews with various women’s shelters representatives were conducted. The result shows varying understandings whether the numbers of women seeking help has changed since the outbreak of the Corona Virus in Sweden. However, all of the informants share a strong belief that intimate partner violence has increased during the pandemic. The informants’ explanations for this development derives from a structural theoretical standpoint, while also pointing to individual factors that may be enhanced during the crisis and increase the risk of intimate partner violence.

Men´s violence against women causes major physical and psychological consequences and is therefore classified as a prioritized public health issue by the UN. The government offers various forms of help for abused women, including support and protection through non-profit women´s shelters. The national association Unizon incorporate 90 women´s shelters that through knowledge of violence, gender and power, offer support and protection to women and children that are victims of violence. This study aims to increase the knowledge of women´s shelters work with abused women. The basis of the study is formulated through two research questions; “How do professionals work to shed light on resistance and the responsibility for the violence?” and “How does shedding the light on resistance interact with the placement of responsibility?” Based on the aim of the study, a qualitative research approach was adopted in which five semi-structured interviews with professionals at Unizon´s women´s shelters were conducted. Through a thematic analysis, two themes were identified; “To prepare the woman to leave” and “To prepare the woman to not return”. The results were analyzed using a relational perspective on power and the power triangle, as well as the concept of empowerment. The results demonstrated that by referring to violence as violence, the resistance of the abused woman is made visible, which in turn leads to clarity concerning the issue of responsibility.

The aim of this study is to examine the possibility of identifying any forms of emotional management strategies in social workers who work with battered women. The study focuses on social workers who work within municipal activities and non-profit women's shelters to identify any differences between the different organizations. The study implemented a qualitative method and we used semi-structured interviews to collect data. Eight social workers participated and were interviewed for the study. The result shows that the work with battered women can be perceived as emotionally stressful. As a result, it is possible to identify emotional management strategies in the emotional labour of the social worker. The respondents agree that collegial support as well as a good working environment are important strategies to deal with the emotions that arise at work. The result also shows strategies such as taking a role in meetings with battered women. The role is partly based on expectations, and partly functions as a protection for the social workers' own feelings. The strategies identified are relatively similar between the organizations. It is thus difficult to draw any conclusions about differences in the emotional management strategies based on the associated organizations.