The purpose with this report is to illuminate the construction solutions and the deformations that could exist in medieval parish stone churches. But also to increase the writers understanding how activity forces effect the construction of the churches. With help from literature and a practical study, containing three churches the writers have collected the material that the conclusions and discussions are built upon in this report. The construction of the churches consists of three parts, the wall, the roof and the vault. The construction solutions are similar in the churches disregard of the roof, where the roof trusses are different. The roof trusses are yet typical for the roman style. The deformations that have been found can in most cases be could usual occurring in these old churches the writers chosen to study, the needs to repairmen are today not necessary. Yet the writers think that there are deformations that should be study more thorough, to derive the origin and take suitable measure. The writers think that the deformations that effect the constructions have most of their origin in some rebuilding and lost knowledge of old building engineering.

In this study the medieval re-use of early Christian grave monuments and runestones in church buildings in the Swedish region of Östergötland is analysed in relation to contemporary church imagery and practices. Analysis of the practice show differences in application, especially during the early parts of the medieval period, which suggests differences in meaning. Although no single reason can explain the practice, the re-use of the monuments during the early medieval period is, in several cases, understood as different ways for the local elite to increase their social standing and for the Church to legitimise their new role as centre for social gatherings. During the later parts of the period the practice seems to be more standardised and may have become a local variation of the Church´s broader practice to re-use spolia.

No description available.

No description available.

The purpose of the study was to analyze the relationship between the state and religious communities in Sweden, using historical and contemporary background and Resource mobilization theory.  Results and conclusions show that Sweden is by law a Christian state. The Swedish state's definition of religion is narrow, and is reflected in legal texts. Furthermore, state subsidies to religious communities are distributed, administered and controlled by the communities themselves through political posts. The state and some religious organizations have, according to Resource mobilization theory, an unequal exchange relationship in which the religious communities get credibility and contributions in exchange for social work and confessional alternatives in public service. The religious organization´s most important resources in terms of money, legitimacy and political affairs come from the state. In this way, the state gives selected religious organizations the opportunity for political influence, while excluding others, according to Resource mobilization theory.

Syftet med denna uppsats är att undersöka olika perspektiv vad gäller Svenska kyrkans engagemang i hbtq-frågor samt hur sexualitet konstrueras inom institutionen och upplevs av informanterna. Som metod genomför jag tre semistrukturerade intervjuer med personer som arbetar med hbtq-frågor inom Svenska kyrkan i tre olika församlingar. Dessa är Sofia församling, Högalids församling och Engelbrekts församling. Jag transkriberar materialet utifrån ljudinspelningar och använder mig sedan av en stegvis-deduktiv induktiv metod för att kunna identifiera återkommande teman eller begrepp genom kodning. I analysen tar jag upp teman utifrån intervjuerna som jag sedan analyserar utifrån mina teoretiska utgångspunkter som berör stigmatiseringen av religiositet i ett sekulariserat samhälle, föreställningen om hbtq och religion som varandras motsatser och skillnadsskapande i relation till konstruktionen av”den andra”. Jag utgår även ifrån teoretisering av olika ”komma ut”-processer och plats i relation till identitetsskapande. I den avslutande diskussionen visar jag på den upplevda motsättningen i att vara hbtq-person och kristen samt hur den påverkar den enskilda individen. Jag sammanfattar de strategier som informanterna använder sig av i sitt förändringsarbete samt hur stigmatisering förändras genom normaliserande processer över tid. Jag diskuterar även platsens och språkets betydelse för utvecklingen av strategierna. Utöver detta talar jag om hur det går att bryta ner dikotomin och över gränserna samarbeta mellan religion och sekularism samt diskuterar hur teologin omtolkas i informanternas förändringsarbete.

<p>I denna studie utreds hur Kyrkliga Folkpartiet och Kyrkliga Förbundet för Evangelisk Lutheransk Tro, via sina organ Göteborgs Stifts-Tidning och Kyrka och Folk såg på nationalsocialismen och judarna under perioden 1933-45. Fem stycken specifika händelser under perioden har valts ut och utgör de tidsperioder varifrån underlaget till studien hämtats. Studien börjar med att ge en bakgrundsbeskrivning och därefter förflyttas fokus till vad de två grupperna förmedlade för ståndpunkter. Studien visar på en komplicerad bild där Göteborgs Stifts-Tidning var klart positiva till nationalsocialismen på det politiska planet, medan man var kritiskt till dess inblandning i den tyska kyrkostriden. Däremot hade man inte samma inställning då det gällde den norska kyrkostriden. Kyrka och Folk gick från att vara allmänt politiskt positiv till negativ. Helst ville man dock inte ens befatta sig det politiska området, i sann luthersk anda. Då det gäller inställning till judarna kan man säga att de båda sade sig vara icke biologiskt antisemitiska. Däremot hade de bägge två en syn på judarna som var religiöst antisemitisk.</p>

<p>Jag är intresserad av att titta närmare på hur två religiösa grupper som Jehovas vittnen och</p><p>Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga presenterar sig för sin omgivning i mötet med enskilda</p><p>individer. Jag har många gånger mött människor vars attityder till dessa missionärer/</p><p>förkunnare är negativa. Människor verkar ofta bli störda eller känna sig påhoppade när</p><p>någon ringer på deras dörr för att framföra ett religiöst budskap och ställer frågor om ens personliga</p><p>tro. Samtidigt förstår jag att rörelser som Jehovas vittnen och mormonerna växer och</p><p>att det finns intresse av att släppa in missionärer/förkunnare för diskussion. Hur väljer dessa</p><p>missionärer/förkunnare att presentera sig och sitt budskap? Finns det strategier för att få så bra</p><p>respons som möjligt? Personligen så upplever jag ofta att det finns en misstänksamhet till</p><p>missionärer. Jag upplever att det finns en uppfattning om att de ägnar sig åt skumma metoder</p><p>och lurar till sig medlemmar. Är det så att dessa grupper lurar människor som inte kan värja</p><p>sig eller gör de bara vad de kan för att övertyga? Ser argumentationen eller retoriken som helhet</p><p>annorlunda ut än till exempel i ett politiskt tal och om den inte gör det varför blir människor</p><p>då så upprörda? Är religiöst övertygande mindre accepterat än politiskt övertygande eller</p><p>vilken reklam som helst vars syfte likaså är att övertyga?</p><p>Naturligtvis kan jag inte besvara dessa frågor i sin helhet och jag vill poängtera att jag inte har</p><p>någon statistisk eller vetenskaplig undersökning av attityder att luta mig mot, vad gäller påståendet</p><p>att människor verkar vara skeptiska till religiösa rörelser som exempelvis Jehovas</p><p>vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men jag vågar ändå påstå att det finns</p><p>misstänksamhet och detta finner jag intressant.</p><p>Min tanke är alltså att göra en jämförelse av manualer, från Jehovas vittnen och Jesu Kristi</p><p>Kyrka av Sista Dagars Heliga, med den klassiska retoriken, för att se hur de utformat dessa</p><p>för att vara så övertygande som möjligt.</p>

Jag är intresserad av att titta närmare på hur två religiösa grupper som Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga presenterar sig för sin omgivning i mötet med enskilda individer. Jag har många gånger mött människor vars attityder till dessa missionärer/ förkunnare är negativa. Människor verkar ofta bli störda eller känna sig påhoppade när någon ringer på deras dörr för att framföra ett religiöst budskap och ställer frågor om ens personliga tro. Samtidigt förstår jag att rörelser som Jehovas vittnen och mormonerna växer och att det finns intresse av att släppa in missionärer/förkunnare för diskussion. Hur väljer dessa missionärer/förkunnare att presentera sig och sitt budskap? Finns det strategier för att få så bra respons som möjligt? Personligen så upplever jag ofta att det finns en misstänksamhet till missionärer. Jag upplever att det finns en uppfattning om att de ägnar sig åt skumma metoder och lurar till sig medlemmar. Är det så att dessa grupper lurar människor som inte kan värja sig eller gör de bara vad de kan för att övertyga? Ser argumentationen eller retoriken som helhet annorlunda ut än till exempel i ett politiskt tal och om den inte gör det varför blir människor då så upprörda? Är religiöst övertygande mindre accepterat än politiskt övertygande eller vilken reklam som helst vars syfte likaså är att övertyga? Naturligtvis kan jag inte besvara dessa frågor i sin helhet och jag vill poängtera att jag inte har någon statistisk eller vetenskaplig undersökning av attityder att luta mig mot, vad gäller påståendet att människor verkar vara skeptiska till religiösa rörelser som exempelvis Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men jag vågar ändå påstå att det finns misstänksamhet och detta finner jag intressant. Min tanke är alltså att göra en jämförelse av manualer, från Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, med den klassiska retoriken, för att se hur de utformat dessa för att vara så övertygande som möjligt.

I denna studie utreds hur Kyrkliga Folkpartiet och Kyrkliga Förbundet för Evangelisk Lutheransk Tro, via sina organ Göteborgs Stifts-Tidning och Kyrka och Folk såg på nationalsocialismen och judarna under perioden 1933-45. Fem stycken specifika händelser under perioden har valts ut och utgör de tidsperioder varifrån underlaget till studien hämtats. Studien börjar med att ge en bakgrundsbeskrivning och därefter förflyttas fokus till vad de två grupperna förmedlade för ståndpunkter. Studien visar på en komplicerad bild där Göteborgs Stifts-Tidning var klart positiva till nationalsocialismen på det politiska planet, medan man var kritiskt till dess inblandning i den tyska kyrkostriden. Däremot hade man inte samma inställning då det gällde den norska kyrkostriden. Kyrka och Folk gick från att vara allmänt politiskt positiv till negativ. Helst ville man dock inte ens befatta sig det politiska området, i sann luthersk anda. Då det gäller inställning till judarna kan man säga att de båda sade sig vara icke biologiskt antisemitiska. Däremot hade de bägge två en syn på judarna som var religiöst antisemitisk.