Musik är en naturlig del i förskoleklassen, det sjungs på morgonsamlingar, avslutningar och under arbete med matematik och/eller språklig medvetenhet. Men i denna uppsats undersöks i vad mån förskollärarna i förskoleklass inkluderar musik som ett didaktiskt verktyg för att främja elevernas lärande, samt på vilket sätt de talar om musikens potential. Utifrån detta har två frågeställningar utvecklats, vilka är: ”Hur använder lärarna musik i förskoleklass för att främja lärandet” samt ”På vilket sätt talar de för studien utvalda förskollärarna om musikens potential? För att kunna besvara dessa frågor används en hermeneutisk ansats med kvalitativa intervjuer. Fem förskollärare i varierande åldrar, kön och år som verksamma förskollärare i förskoleklass har intervjuats. Studiens resultat visar att förskollärarna använder musik som didaktiskt verktyg nästan dagligen men det fanns stor variation i hur man såg musikens potential för elevers lärande. Nästan alla förskollärare är dock öppna inför användandet av musik och de ser den som ett fint redskap i alla avseenden.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur elevers lärande, sett från ettlärarperspektiv, kan påverkas av differentiering. I första hand har vi kopplatdifferentieringens effekter till elevers motivation då denna i sin tur påverkar lärandet.Utöver detta har vi försökt att ta reda på vilka former av differentiering som används iskolan idag och hur lärare utmanar och motiverar elever i sitt lärande. För att lära ossmer om detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer. Fyra lärare intervjuades medhjälp av öppna frågor som de hade fått läsa i förväg. Resultatet visar att differentieringär svårt att undvika i vissa ämnen då det kan vara stor spridning på eleverna, särskilt ide tidiga åren. Elevers självkänsla kan påverkas negativt om de placeras i en svagaregrupp, men då är det upp till pedagogen att vända den känslan. Det är dock vanligastmed gruppindelning då elevernas läsförmåga ska tränas, för att det på så vis blir mindreutmärkande för de svaga läsarna. Den vanligaste formen av differentiering ärindividanpassat arbetsmaterial. Pedagogen har då en gemensam genomgång med allaelever för att sedan låta dem arbeta med uppgifter på just sina nivåer. Vi ställer ossfrågan om differentiering i skolan kan vara vägen till bättre resultat. Då det är elevernaslärande, och den framtid de står inför, som det ska tas hänsyn till vill vi att man ser överalla tänkbara alternativ för att de ska kunna nå så långt som möjligt i sinkunskapsutveckling

Detta examensarbete på c-nivå, är en intervjustudie om chefers kompetensutveckling gjord på ett universitet. Det bygger på fyra intervjuer med chefer som har en prefektroll och en kompetensutvecklare som representerar universitetet. Syftet är att belysa organisationens mål och arbete med kompetensutvecklingen för chefer och se om målen överensstämmer med respondenternas upplevelser av kompetensutvecklingsinsatsen. Ger chefsutbildningen de förutsättningar som respondenterna behöver och hur upplever respondenterna kompetensutvecklingsinsatsen utifrån organisationens mål och syfte. Utifrån resultaten har paralleller dragits till tidigare forskning kring prefektens roll, kompetens och lärande, samt Ellströms teori kring anpassningsinriktat- och utvecklingsinriktat lärande för att se hur resultatet skulle kunna användas för att utveckla och möjliggöra en utveckling som leder till ett ökat lärande. Resultaten visar att organisationen har en chefsutbildning som möter chefernas behov och vidare framkom i resultaten att utbildningen var ett bra forum att diskutera erfarenheter och frågeställningar i, med personer på samma typ av position i organisationen. Det som framkom var också att respondenterna ansåg, utifrån sin upplevelse, att organisationen kunde utveckla en del moment i utbildningen. Bland annat hur prefekten kan leda/utveckla sin institution organisatoriskt på ett tydligare sätt. Det påvisades att flera av respondenterna saknade någon form av löpande återkoppling i vissa ämnen för att bibehålla kompetensen.

No description available.

Syfte med studien är att undersöka pedagogernas tankar kring rörelseträning i förskolan. Metod för datainsamling är kvalitativ intervju. Resultatet visar att pedagogerna har likartade tankar om hur viktig rörelseträningen är för barns utveckling. Pedagogerna använder rörelseträning i olika utsträckning. Slutsatsen är att det är pedagogens förhållningsätt som avgör vilken betydelse rörelseträningen har i verksamheten.

Denna uppsats består av två delstudier och syftar till att undersöka hur faktorer som påverkar skolans möjligheter att arbeta med frågor om miljö och klimathot kan förstås. Syftet besvaras utifrån delfrågorna 1) hur uttrycks riktlinjer kring miljö i läroplan och kursplaner, 2) hur förhåller sig lärarna till frågor om miljö och miljöpolitik 3) hur kan lärarnas professionella förhållningssätt till undervisning kring miljö förstås. Materialet utgörs av dels läroplan och kursplaner för gymnasieskolan likväl som 244 enkätsvar från lärare inom en variation av ämnen. Enkätstudien fokuserar på lärares professionella och privata preferenser. Studien utgår ifrån tidigare forskning inom lärande och miljöengagemang såväl som klimatforskning. Materialet analyseras utifrån begreppet ekologisk modernisering och teorin om risksamhället. Resultaten i denna studie visar att innehållet i läroplanen i fråga om miljö varierar mellan olika programinriktningar och mellan olika ämnen. Vissa ämnen förutsätter ett miljöinnehåll medan andra inte gör det. Resultaten i enkätstudien visar att en betydande del av lärare tar miljö och klimathot på allvar. Privat varierar inställningar och beteenden men många utför handlingar som kan betraktas som mer miljöeffektiva. Många i den undersökta gruppen källsorterar, väljer bort kött, handlar ekologiskt och närproducerat, cyklar, går eller åker kollektivt etc. Samtidigt framgår att bilen är det vanligaste färdsättet till jobbet, det är inte ovanligt med flera flygsemestrar utomlands per år och i hushållen finns många gånger ett högt innehav av tekniska produkter såsom, datorer, mobiltelefoner och tv-apparater. En hög andel uppger att de undervisar om miljö även i de fall där miljö inte ingår i kursplanen för deras ämnen. Relativt många uppger sig inte ha tillräckliga redskap att undervisa kring miljö och de som har det har i flera fall inte fått dessa redskap via lärarutbildningen.

Studien problematiserade gymnasieelevers lärande i perspektivet: Lär sig elever förmågan att programmera eller lär de sig enbart programmeringsspråket? Syftet var att undersöka och analysera hur elever lär sig att programmera och om de lär sig tankesättet för att praktiskt tillämpa sina kunskaper av ett objektorienterat språk. Frågeställningar var: Hur uppfattar elever programmeringen och på vilket sätt lär de sig att programmera,dvs. kan de ta till sig programmeringsspråket för att lösa problem samt hur bibehåller elever sin motivation för lärande? Studien omfattade ett tjugotal elevers uppfattningar av programmering under ett tjugotal lektioner i C-sharp, som analyserades enligt en fenomenografisk ansats. Resultatet visade en variation från att eleven inte ens behärskade det logiska tankesättet som krävs för att tillämpa syntaxen i något programmeringsspråk till att eleven har tankesättet för att tillämpa ett objektorienterat språk vid praktiskt problemlösning. De flesta eleverna tillämpade ett sekventiellt tankesätt för programmering och var ovana att ta till sig objektorienteringen. Eleverna uppfattade programmeringslärandet som språkinlärning och koncentrerade sig på att lära sig syntaxen i C-sharp snarare än att lösa problem med ett objektorienterat tankesätt. Därför efterlyses mer lösningsinriktat lärande som liknar den praktiska programmeringen, där programmeringsprocessen och koncepten i objektorientering visualiseras i undervisningen.

Detta konsumtionsarbete kartlägger delar av den forskning som gjorts om elevers lärande i matematikundervisning via problemlösning. Både svensk och internationell forskning har studerats, med tyngdpunkt på internationella studier genomförda efter 2005 och svenska studier genomförda efter 2000. Detta för att få fram ett så aktuellt resultat som möjligt. Konsumtionsarbetets syfte är att utreda hur elevers lärande påverkas av matematikundervisning via problemlösning och om elever med olika förutsättningar påverkas olika av ett sådant arbetssätt. Resultatet redogör dels för forskning som påvisar hur matematikundervisning via problemlösning kan påverka lärandefaktorer positivt. Exempel på sådana faktorer är lust och intresse till matematik, kunskaper om matematiskt innehåll och utveckling av matematiska förmågor. Resultatet lyfter även fram svårigheter och utmaningar som matematikundervisning via problemlösning medför, som exempelvis stort anspråk på förberedelsetid och anpassning till elever med olika förutsättningar. Slutsatsen som nås är att många lärandefaktorer påverkas positivt av matematikundervisning via problemlösning, men att arbetssättet ställer stora krav på lärarens kompetens och tidstillgång.

Denna uppsats syftar till att undersöka upplevelser av distansutbildningar och dess begränsningar och möjligheter med fokus på lärande. Anledningen till inriktningen grundar sig i denna utbildningsforms konstanta förändring över tid, vilket idag berör många människors lärande. Detta skapar vidare ett behov av att undersöka fenomenet närmare, så att dess innehåll och kvalitet kan uppmärksammas och säkerställas. Kvalitativa intervjuer har använts som metod där tolkningsarbetet har utgått från en hermeneutisk ansats. Fem personer har intervjuats och resultaten har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt utifrån begreppen: distans i tiden, i rummet, i dialogen och i strukturen. Informanternas upplevelser av distansutbildningar och lärande har varierat i karaktär, dock finns det fyra återkommande teman som berör både positiva och negativa aspekter kring fenomenet. Dessa är betydelsen av lärarkontakt, den sociala kontexten, teknikens påverkan på situationen samt flexibiliteten. Uppfattningar kopplade till dessa områden tycks ha ett samband med utbildningens struktur, engagemang från läraren, en möjlighet till andra klasskamraters perspektiv på ämnet samt en variation i informationsteknikens innehåll.

Uppsatsens syfte är att beskriva och jämföra två bild- och två svensklärares inställning och tolkning på och konstruktion av elevinflytande och demokratifostran, samt skapa en förståelse för hur elevinflytande och demokratifostran kan komma till uttryck i undervisningen på en grundskola i år 7-9 och på en gymnasieskola i respektive ämne ur ett lärandeperspektiv. Frågeställningarna som besvaras är: – Vilken inställning och tolkning har lärarna av elevinflytande och demokratifostran i relation till gällande styrdokument? – Hur konstruerar lärarna elevinflytande och demokratifostran i sin undervisning? – Vilka likheter och skillnader finns det mellan lärarnas inställning och tolkning på och konstruktion av elevinflytande och demokratifostran? I uppsatsen problematiseras elevinflytande och demokratifostran utifrån lärandeteorier, teorier kring demokrati och deliberativa samtal, samt utifrån vad tidigare forskning har visat. Studien är en kvalitativ undersökning där det insamlade empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer. En bildlärare och en svensklärare på en högstadieskola respektive en gymnasieskola i södra Sverige har intervjuats och det är de som utgör empirin för att uppnå studiens syfte. I resultatet framgår det att lärarna tolkar elevinflytande med att det kan handla om att individanpassa undervisningen utifrån elevens eget intresse och kunskapsnivå i ämnet. Lärarna har en positiv inställning till elevinflytande och de menar bland annat att lärandet stimuleras genom en ökad delaktighet. Resultatet visar också att lärarna ser en koppling mellan elevinflytande och uppdraget att fostra demokratiska medborgare. Styrdokumenten i bildämnet kunde upplevas som att de öppnade upp för större möjligheter för ett elevinflytande i jämförelse med ett mer teoretiskt ämne. Samtalet ses som en viktig komponent i samband med elevinflytande och det sociala samspelet upplevs som betydelsefullt för lärandet. Analysen visar att utifrån lärarnas beskrivningar kring elevinflytande och demokratifostran att de i undervisningen möjliggör demokratiska arbetsformer där eleverna kan lära sig demokratiska kompetenser. Utformningen sker genom olika lärandesituationer i form av aktiviteter som består av mellanmänskliga möten elever och lärare sinsemellan. De demokratiska kompetenser som eleverna får med sig är bland annat tolerans, respektera varandra, komma överens, samt ansvar för sig själv och andra.