Denna uppsats har syftat till att undersöka elevers uppfattningar av att arbeta med digitala verktyg i sångundervisning. Med hjälp av inspelningsverktyg i musikstudio fick elever analysera sina egna sångtagningar och på så vis arbeta med självbedömning. Efter tre inspelningstillfällen gjordes intervjuer där intentionen var att fånga de medverkande elevernas uppfattningar av att arbeta med datorstödd självbedömning i sångundervisning. De medverkande eleverna gick i grundskolans senare år. Intervjuerna visar att eleverna uppskattat denna typ av sångundervisning med hjälp av digitala verktyg. Eleverna beskriver dock inledningen på inspelningsperioden som ovan. Jämförelser med kommersiellt utgivna produktioner gjorde att eleverna uppfattade sina egna inspelningar som dåliga i initialskedet. Det framkom att det var på framförallt fyra områden som eleverna gjort självbedömningar på sig själva, vilka också analyserats utifrån de teoretiska begreppen feed up, feed back och feed forward. Dessa var tonhöjd, rytmik, uttal och dynamik. Då eleverna uppfattat brister i sångtagningar användes olika strategier att korrigera dessa. Eleverna uppskattade att de fick sjunga i ett individuellt sammanhang där inga hänsyn behövde tas till andra klasskamrater, vilket gjorde att eleverna vågade ta i och använda sina röster på nya sätt. De medverkande eleverna framhåller också att de vill lära sig mer om digital teknik och att kunna sköta inspelningar på egen hand.

Syftet är att undersöka hur grundskollärare upplever elevens möjlighet till lärande. För att komma till en slutsats frågade vi grundskollärare om deras möjligheter att skapa lärtillfällen för sina elever. För att få svar på frågan intervjuade vi några lärare. Studien har en hermeneutisk ansats som vi kompletterar med kvalitativa data. Vi valde en hermeneutisk ansats för att tolka de svar vi fick från våra informanter. Våra resultat visar att lärarna var relativt tillfredställda med lärandeprocessen som är skriven i Lgr 11. Lärarna upplevde dock att de saknar möjligheter att skapa lärande för varje elev på grund av all den dokumentation som de måste hinna med.

The study is an attempt at understanding and showing how humans learn. The approach is holistic and I use open interviews which are transcribed and analyzed. Other methods and tools for interpreting the data are Grounded Theory and Atlas TI. Eventually the researcher interprets data, constructs new knowledge and creates a theory of his own. At the end of the study there is a theory about learning. I provide some pieces of advice about how “productive” place and method qualities for learning can be constructed. Learning is defined and some researchers’ thoughts about it are presented. My analysis shows that place, method and motivation are important influences on a supporting learning environment. / I den här studien görs ett försök att förstå och visa hur människor lär. Angreppssättet är holistiskt och genomförs med öppna intervjuer som transkriberas och analyseras. Metod och verktyg som används, Grounded Theory och Atlas TI, ger forskaren möjlighet att tolka och finna ny kunskap i det insamlade materialet och att forma en egen teori utifrån det. I slutet av arbetet presenteras en teori för lärande som ger några råd för platsens och metodens utformande. För att veta vad jag letar efter görs en genomgång av vad lärande är och hur några andra forskare tänker kring företeelsen. Analysen av det insamlade materialet visar att platsen, metoden och motivationen är viktiga delar för att skapa en bra miljö för lärande.

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Syfte med studien är att utforska hur pedagoger ser på inomhusmiljöns betydelse för barns lärande i leken. Det vi vill ta reda på är hur pedagogerna anser att en miljö bör inredas för att på bästa sätt uppnå barns lärande i leken. Studien är gjord utifrån en kvalitativ metod, där vi utgår från det sociokulturella perspektivet. Metod var att intervjua åtta pedagoger på två olika förskolor i två olika kommuner, respondenterna är både förskollärare och barnskötare. Frågeställningarna som vi använder oss av i vår studie är: Hur anser pedagoger att inomhusmiljön skall utformas för att på bästa sätt utveckla barns lärande i leken? Hur utformar pedagogerna miljön på förskolan så att det främjar barnens lek? Resultatet som framgår av vår studie visar på att pedagogerna menar att det är barnens behov och intressen som styr utformningen av inomhusmiljön på förskolan. Det är pedagogerna som tillsammans med barnen som ska anpassa miljön efter de barn som befinner sig där just nu. Det är alla pedagogers ambition att observera barnen så att de kan inreda och utforma miljön så att det blir stimulans för alla barnen. I texten använder vi begreppet pedagog, vilket kan syfta både till barnskötare och förskollärare.

Kan det vara så att extramuralt lärande i forskarmiljö för elever vid gymnasiets naturvetenskapliga program kan öka motivationen till vidare studier inom naturvetenskap? Extramuralt lärande innebär allt lärande som sker under aktiviteter utanför skolan. Jag har i den här studien följt och intervjuat en klass i åk 2 som tillbringat en vecka på forskarskola i Garpenberg. En av frågorna i denna studie var om arbetssättet påverkat dem, och i så fall hur, om det har lockat eller avskräckt? Resultatet visar att alla elever i den här studien tyckte att forskarveckan var rolig och intressant. Ungefär 80% hade redan innan bestämt sig för att läsa vidare, men ca 45% ansåg att deras motivation till att läsa vidare hade ökat i och med forskarskolan. Höstens resultat ligger lite över genomsnittet som visar att ca 31% av gymnasieeleverna som under de sex åren som forskarskolan funnits har upplevt en ökad studiemotivation. En internationell studie från England inom extramuralt lärande visar på att många elever tycker att skolundervisningen är tråkig, irrelevant och för gammal och att den har en design som endast tilltalat ett fåtal elever. Däremot tycker eleverna att extramuralt lärande vid s k Science centers, botaniska trädgårdar och museum m fl presenterar vetenskapen på ett intressant och inspirerande sätt. Jag försöker i den här studien att se lärandet ur ett sociokulturellt perspektiv samt dra paralleller mellan tidigare studier om Science centers och min undersökning om forskarskolan som båda erbjuder extramuralt lärande. Jag anser dock att forskarskolan gör det lite mer konkret eftersom eleverna får genomföra ett projekt som de sedan redovisar inför alla forskare och övriga elever. Upplägget för ett besök på ett museum eller vetenskapscentra ser lite annorlunda ut. De allra flesta eleverna i studien insåg nyttan med att läsa ämnen som matematik, fysik, kemi och biologi, och de tyckte att arbetsformen att kombinera fältstudier med teori och laboratorieverksamhet var mycket givande. Eleverna ansåg att de under forskarskolan fått en inblick i hur det kan vara att arbeta som forskare men det var endast en elev som kunde tänka sig det yrket i framtiden. Studiens resultat gäller endast för de elever som deltagit i enkätundersökningen och kan inte sägas vara generaliserbart för alla elever på gymnasiets NV-program.

Detta arbete handlar om hur lärare kan uppfatta hur elever inom grundskolan lär och vad de kan lära genom att göra egna filmer. Arbetet beskriver lärares syften med att låta elever skapa film i skolan och vad som krävs av lärare och elever för att arbetet ska fungera och svara upp mot läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Undersökningen består dels av en litteratursökning och dels resultatet från en kvalitativ intervju av lärare. Lärarna som intervjuats berättar att det är ett arbetssätt som fungerar mycket bra för dem. Eleverna är ofta väl motiverade och många skolämnen kan integreras. Dock kan inte all undervisning ske på detta sätt eftersom arbetet tar mycket tid och kan orsaka stress. En del av arbetet sker dessutom på lärarnas egen fritid. Elever lär sig att skapa berättelser som kan filmatiseras. Det finns även intention om att elever som arbetar med film genom sina erfarenheter att berätta och få fram sitt budskap ska kunna bli mer kritiska gentemot det mediala utbudet.

Hallen i förskolan är en plats där mycket händer kring barnen och deras samspel mellan varandra. Vi ville med vår studie studera vad barnen samspelar om samt hur barnens samspel kunde se ut dels det verbala, dels deras kroppsspråk. Detta för att kunna utveckla hallen som arena för lärande på våra arbetsplatser samt tydliggöra hallen som plats inom förskolan.      I vår studie valde vi att använda oss av två olika metoder, semistrukturerade samtalsintervjuer och två typer av observationer både som fullständig observatör och som aktivt deltagande observatör. Genom våra observationer fick vi fram en bild av förskolans hall och vad som verkligen händer där mellan barnen. Barnens samspel kunde se olika ut utifrån vilka förutsättningar de fått innan och under tiden de befann sig i förskolans hall. Intervjuerna med personalen som arbetar på de förskolor vi observerat på gav oss en bild av hur de upplevde hallen här och nu, samt vad de ser som förbättringsområden kring barnens samspel och lärande i förskolans hall. De kunde även bekräfta det vi sett under våra observationer, en stressig och högljudd miljö med flera olika former av samspel mellan barnen. En miljö som ofta inte är gynnsam för utveckling och lärande utifrån barnens samspel. I vår studie kunde vi hitta flera kopplingar till tidigare forskning som gjorts kring barns samspel och hallen på förskolan. Detta både av forskare inom pedagogik och didaktik samt studenter som gjort liknande studier till deras examensarbeten. Det som händer i hallen mellan barnen är ofta kopplat till det som sker här och nu. Allt från vad man ska ha på sig till vem man ska leka med. För att ett gott samspel ska kunna ske måste även barnen ges goda förutsättningar till detta, genom en lugn miljö i hallen utan stress.

Många elever i grundskolan idag, 2015, har inte uppnått godkänt i matematik. Vi upplever ifrån praktiken att matematikboken används i stor utsträckning men menar att undervisningen bör vara varierad då alla elever har olika behov. En varierad undervisning kan innebära att man använder sig av olika lärmiljöer. Syftet med vår aktionsforskning är att utveckla kunskap om matematikundervisning i en utomhusmiljö. Detta gjorde vi genom att konstruera matematiska uppgifter inom arbetsområdet mäta/jämföra som vi sedan genomförde utomhus. Tidigare forskning tar upp positiva aspekter med utomhuspedagogik som lärandemiljö och därför ville vi undersöka hur elever uppfattade den. Vår empiri samlades in genom metoden Stimulated Recall. Eleverna fick samtala kring videosekvenser som vi sedan observerade och analyserade. I analysen visade det sig att eleverna beskriver utomhusmiljön som motiverande för dem. Samtliga elever önskade att ha matematiklektioner utomhus. Det framstod att vädret påverkade deras inställning till lärandemiljön och att ett varmare klimat var önskvärt. Förutom att få en förståelse för mätning och dess enheter menade eleverna att de var tvungna att samarbeta och detta såg eleverna som ett lärande i sig. I framtiden vill vi se en studie där man jämför liknande undervisningssituationer som genomförs inomhus respektive utomhus.

Syftet med studien är att beskriva handledarnas och deltagarnas erfarenheter av en kompetensutvecklingsinsats för att kunna tolka och förstå möjligheter och hinder för kollegialt lärande utifrån ett didaktiskt- och organisationsteoretiskt perspektiv. Frågeställningarna behandlar kompetensutveckling och kollegialt lärande i dagens skola utifrån lärarnas synvinkel. Kompetensutveckling handlar om att förstärka lärarens förutsättningar att genomföra sitt arbete. Lärarens lärande har gått från att vara individuell till kollektiv, från att leverera färdiga metoder till att deltagaren själv ska delta i skapandet av nya undervisningsmetoder. I matematik ökas den kompetensen med hjälp av matematiklyftet. Både internationell och nationell forskning säger att lärare behöver samarbeta, diskutera och reflektera för att utvecklas. Nationella utvärderingar visar att matematiklyftet, som är ett kollegialt lärande baserat på samarbete och diskussion, är uppskattat och ger fördjupade ämnesdidaktiska kunskaper och en högre grad av reflektion över undervisningen. De möjligheter för kollegialt lärande som denna studie funnit är att lärare gärna tar hjälp av varandra för att utvecklas och utveckla undervisningen. Kompetensutvecklingen ska direkt gagna eleverna, vara av praktisk natur, följas upp med diskussioner och reflektioner samt återkomma regelbundet under en längre tid. Den största fördelen med kollektiv lärande är att de delar som krävs finns i den vanliga verksamheten: lärar vill lära, gärna i grupp och av varandra. De hinder som hittats är tidsbrist inom organisationen både under och efter kompetensutvecklingsinsatsen, rädlsa att nya arbetssätt och erfarenheter försvinner på grund av att gemensamma tillfällen för diskussion och reflektion saknas, stress och ångest hos handledare och lärarnas interna vikarieanskaffning.