Denna studie undersöker hur anställda upplever att arbetet med Corporate Social Responsibility (CSR) påverkar lärandet på arbetsplatsen. Syftet med uppsatsen är att undersöka om och hur arbetet med CSR upplevs påverka lärandet inom en organisation. Studien grundar sig på kvalitativ forskningsintervju  med fem anställda på ledningsnivå inom fem olika organisationer. De fem anställda som intervjuas arbetar alla med ansvar för CSR inom medelstora till stora organisationer som uttalat arbetar med CSR. De teoretiska utgångspunkter som används i studien är främst Per-Erik Ellströms perspektiv på lärande i arbetslivet och denna används även som ett verktyg för att analysera det insamlade datamaterialet. Genom den utförda undersökningen framgår det att CSR faktiskt påverkar lärandet inom en organisation. Studien visar att den komplexa naturen hos begreppet CSR ger utrymme för lärande inom arbetet med CSR men visar även att det finns en ambivalens i de upplevelser som framgått om huruvida CSR som begrepp verkligen bidrar till lärande på arbetsplatsen. Dock visar studien på att det finns potential till lärande i arbetet med CSR.

Utvecklingssamtal mellan chefer och medarbetare har en central roll på svenska arbetsplatser (Lindgren, 2001). Idag ses medarbetaren från Human Resources Managements perspektiv mer som en tillgång att värna om än en kostnad. För att företaget ska kvarstå som en framgångsrik aktör på marknaden krävs det att medarbetarna ständigt utvecklas och försörjs med rätt kompetens för uppdraget. Zainab Marrakchi, student från KTH och Stockholms Universitet har skrivit ett examensarbete om utvecklingssamtal hos Atlas Copco Construction Tools AB i Kalmar och har förslag på hur deras utvecklingssamtal kan nå högre kvalité. Syftet är att undersöka hur utvecklingssamtal uppfattas av chefer och medarbetare på ett teknikföretag. Studien har en metodtriangulering som består av medlevande observation, enkätstudier samt fokusgruppssamtal. För att ge studien ett djupare perspektiv genomfördes en diskursanalys av två fokusgruppssamtal bestående av chefer och medarbetare från arbetsplatsen. Diskursanalysen användes i denna studie som redskap för att få en förståelse av hur chefer och medarbetare i den sociala praktiken, det vill säga i sin arbetsplats, karaktäriserar den diskursiva praktiken av utvecklingssamtal. Dessutom har studien intresse i att undersöka hur de anställda ser att sina utvecklingssamtal kan nå högre kvalité. Studien visar att samtalen genomförs regelbundet med varje medarbetare men utan att följa rekommendationer kring utvecklingssamtal. Chefer är skickligast i att förbereda sig och genomföra utvecklingssamtal, samtalen får även relativt bra betyg av cheferna där nio av tio chefer anser att utvecklingssamtal är en bra grund för verksamhetsutveckling. Den största andelen av medarbetarna har förtroende för cheferna vilket utgör ett villkor för samtal i de olika komfortnivåerna. Cheferna har med sitt ledarskap lämnad ett gott intryck hos medarbetarna där sju av tio anser att cheferna är goda lyssnare och vet vad medarbetarna vill. Utvecklingssamtalen får däremot inte lika bra betyg bland medarbetarna. Endast varannan tjänsteman och mindre än två av tio arbetare anser att utvecklingssamtalen leder någonstans och uppfattningen om utvecklingssamtal som medarbetarna får från sina kollegor är sällan positiva. Denna studie visar att syftet med utvecklingssamtal på denna arbetsplats och målen som varje enskilt samtal ska uppfylla är inte självklart kända hos medarbetarna. Atlas Copco behöver se över sina rutiner kring utvecklingssamtal och rekommendationer behöver följas för att kvalitén ska höjas. Medarbetarna vill se en förnyelse av de befintliga mallarna genom att ge de en ny utformning och ett nytt innehåll. Deltagarna i fokusgruppssamtalen uppfattar mallarna som föråldrade och saknar anknytning till företagets vision och mål. Deltagarna i studien medgav att de ser att medarbetarna kan bli bättre på att förbereda sig om de får utrymme för det. Detta genom att avsätta en särskild tid för förberedelsen. Utan förberedelse är risken stor att samtalet inte mynnar ut i något. Det finns önskemål om att enas om rutiner kring hur samtalsguiden ska hanteras samt tydliga riktlinjer om hur chefer ska administrera samtalet i dess olika faser. Det är tyvärr ganska vanligt av flera arbetsplatser att slarva med uppföljning av utvecklingssamtal. Det som är mest utmärkande i undersökningen är signifikanta skillnader mellan tjänstemän och arbetar i attityder kring utvecklingssamtal. Tjänstemän upplever att de är mer förberedda och är i högre grad mer framtidsorienterade när det kommer till utvecklingssamtal. Mindre än två av tio arbetare ser att samtalen leder till något vilket kan jämföras med andelen tjänstemän som motsvarar en av två. Åtta av tio tjänstemän respektive endast tre av tio arbetare ser att utvecklingssamtalen är nödvändiga. Yrkesgrupperna kommer från olika utbildningsbakgrunder och utför på företaget olika uppgifter. Deras arbetsmiljöer ser olika ut och storleken på 3 arbetsgrupper skiljer sig. Dessa skillnader indikerar att instrumentet inte är anpassat efter alla medarbetare och vi idag står framför verksamhetsanpassade utvecklingssamtal.

Rand, Mattias & Gustavsson Yvonne (2011). Hur specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i matematik. (How remidial teachers work with a action programmes in matehematics). Skolutveckling och ledarskap, specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Vi har i vårt arbete undersökt hur specialpedagoger i en kommun arbetar med åtgärdsprogram i matematik. Vi belyser olika faktorer såsom erfarenhet, lärmiljö, språklig miljö, arbetsstruktur, delaktighet samt pedagogisk kartläggning, som har betydelse för upprättandet av åtgärdsprogram. Vi undersöker även i vilken utsträckning åtgärdsprogrammen uppfyller kraven från de nationella föreskrifter som finns.Vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fyra specialpedagoger från olika skolor i en kommun. Intervjun var en halvstrukturerad, narrativ livsvärldsintervju där målet var att respondenterna relativt fritt skulle få berätta om sin praktik. Resultaten från intervjun belystes ur ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet jämfördes därefter med forskningsresultat som finns inom matematikdidaktik.I vår undersökning har vi kommit fram till att arbetssätten varierar mellan de olika skolorna trots att kommunen tagit fram en mall för åtgärdsprogram. Detta kan bero på att rektorerna själva formulerar arbetsbeskrivningen för de specialpedagoger de anställer. Verksamheterna som vi undersökt varierar också i storlek, ålderssammansättning på eleverna och var skolorna är belägna. Det är alltså många variabler som påverkar att sannolikheten på att arbetsgången skulle kunna beskrivas unisont är låg.

Sammanfattning: Syftet med studien är att belysa pedagogers lärsituationer i vardagen utifrån ett skolledarperspektiv. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv. Metoden utgår från en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer av fyra rektorer inom skilda verksamhetsområden. Resultatet visar att rektorerna olika sätt beskriver sin roll gällande pedagogers lärande i vardagen. Rektorn inom förskolan är den enda ledare som beskriver sitt agerade, utifrån alla kategorier som utkristalliserat sig vid resultatgenomgången, nämligen beskrivning av; strategier och strukturer för att åstadkomma en tillåtande kultur, reflektionstid samt feedbacksystem. Övriga tre rektorer ger en beskrivning som uppfyller en eller flera kategorier gällande deras agerande för att lyfta fram pedagogers lärande i vardagen.

Abstract In this study, the main purpose is to review the teachers' statements regarding the link between the method WTR (Writing to Read) and inclusion of pupils with special needs. The research questions regarding this review are: - What factors in the WTR method do the teachers experience can affect the inclusion of children with special needs in a positive way? And - What factors in WTR method work do the teachers experience can affect the inclusion of children with special needs in a negative way? Five teachers from three different schools were interviewed. The following eight factors appeared positive for the inclusion of pupils with special needs: teachers’ expectations, social interaction, context close to the pupils, digital literacy, inclusion in the long term, working without the pen, to have success, and the teacher's time. The study also shows four factors that negatively affect the inclusion of pupils with special needs: to be slowed down by classmates, unstructured lessons, writing without a pencil, and technology malfunctions. In conclusion, all the teachers in the study felt that the method works for pupils with special needs, and can be called an inclusive method.

A starting point for this study was an interest based in my earlier experience that most of the youngest children’s mathematizing in everyday life was unspoken and unknown. The aim of this thesis is to contribute to the knowledge about how toddlers mathematize and develop mathematical knowledge and understanding through activities with concrete material. The theoretical framework is based on variation theory (Marton &amp; Booth, 1997; Marton et al., 2004), combined with ideas offered by Gibson and Gibson (1955), Gibson et al. (1962) and Gibson and Pick (2000). This framework makes it possible to describe subtle differences in how children handle a mathematical content. It holds a non-dualistic ontological position, and sees phenomena from a second order perspective, focusing on ”children’s perspectives” and the object of learning. The collected data consists of 47½ hours of video documentation of 16 toddlers’ everyday activities and arranged situations in a longitudinal study. Situations chosen for analysis is a sub-sample from a larger corpus. “Fine-grained analysis” is performed of four toddlers’ activities with nesting cups and a ring tower and their verbal and non-verbal interaction. The design of the arranged situations was that a new material was introduced, a material similar to one well known to the children. The toddlers themselves chose the material (self chosen activities) and for how long time they wanted to use it. The materials consisted of rings and cups that could be ordered according to their size and slope in series or in a tower. The results show a variety of different ways that the toddler may handle the situation. From the analysis the following categories have been identified: Building a tower without apparent order, Making an order, Bringing and maintain size order, Challenging order, Creating new order to challenge peers’ knowledge. Based on previous knowledge the child distinguished by differentiation some dimensions of variation, particularly orientation, tower property and size, and values within these dimensions of variation. The results show that toddlers discern and open one dimension of variation at a time. The first dimension of variation the children identify and open is the orientation of the cups and rings. Then what tower a cup belongs to and later the size dimension are discerned by the toddler. Finally the toddler discerns that all cups and rings have a certain place in the order, and that all rings and cups are important for the ordering. A conclusion to be drawn is that a previous value within a dimension of variation is later identified as a new value or another dimension of variation. The interest of this research was to study toddler mathematizing “in situ” and focus on how children’s mathematical development is interactively constructed “here and now”. Toddlers’ activity of this kind is a crucial preparation for fundamental arithmetics such as properties of number and basic operations. Structuring and ordering in series are important in relation to sense-making in early mathematizing. / <p>Disputationen sker fredagen den 9 december 2011, kl.10.00, sal M402 vid Högskolan i Borås</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Denna studie har i syfte att öka förståelsen för elevers sätt att se på lärandet i en praktisk miljö,</p><p>vilket innefattar skolans karaktärsämnesundervisning samt den arbetsplatsförlagda delen av</p><p>utbildningen.</p><p>Vi ville undersöka vilka skillnader elever upplever att det finns mellan skolförlagd och</p><p>arbetsplatsförlagd karaktärsämnesundervisning. Vi ville förstå hur elever upplever den</p><p>praktiska undervisningen på arbetsplatser och i skolan eftersom vi anser att detta kan</p><p>inverka på vårt fortsatta arbete inom gymnasieskolan. Dessutom anser vi att debatten i</p><p>media om den gymnasiala yrkesförberedande utbildningen ger en onyanserad bild av</p><p>möjligheterna med utbildningsformen. Vi ville om möjligt nyansera denna bild med hjälp</p><p>av resultatet av denna studie.</p><p>De två gymnasieprogrammen där studien utförts är Hotell- och Restaurangprogrammet samt</p><p>Industriprogrammet. Våra teoretiska utgångspunkter är Jean Lave och Etienne Wengers teori</p><p>om situerat lärande samt Per Erik Ellströms teori om lärande i ett kognitivt respektive</p><p>kontextuellt perspektiv. Studien baseras framförallt på intervjuer av kvalitativ karaktär som</p><p>har utförts med elever och lärare. För att ytterligare öka vår förståelse har vi utfört</p><p>deltagande observationer på en skola samt en praktikplats.</p><p>Resultatet av vår studie pekar på att det finns flera alternativ för att förändra den nuvarande</p><p>yrkesförberedande utbildningen för att höja kvaliteten.</p>

<p>Det övergripande syftet för studien är att identifiera och kartlägga elevers arbetssätt inom ramen för utvecklingsarbetet med ITiS. Dessutom kommer betydelsen av en sådan praktik i relation till elevers lärande att studeras.</p><p>Införandet av IT i skolan (ITiS) innebär förändringar i lärandeprocessen. Det finns därför behov av att öka förståelsen för hur lärandet går till när IT införs i skolan.</p><p>En förstudie gjordes med syfte att undersöka om och hur ITiS innebar ett förändrat arbetssätt för eleven. Förstudien påvisade tydligt att ITiS inneburit ett annorlunda arbetssätt för eleven. Två teman : tillsammans och handlingsutrymme kunde identifieras. Dessa blev en kompass som avgjorde riktning för huvudstudiens centrala frågeställningar. Vad betyder ett annorlunda arbetssätt i ITiS, för eleven? Vilka sociala samspelsmönster bildas? Hur reflekterar elever över möjligheter och hinder i sitt arbete? Dessa frågor ger utrymme för att belysa värdefulla aspekter av elevens arbetssätt i ITiS-kontexten. Detta gjordes med en etnografisk metodansats med utgångspunkt i studiens teoretiska referensram, det sociokulturella perspektivet. Totalt har 20 elever observerats genom videofilmning och genom observation med papper och penna. Utifrån dessa observationer redovisades 6 episoder. Dessutom redovisas reflektionssamtal av videofilmning i form av ”stimulated recall” som de flesta elever deltagit i. Studiens analysmetod har influenser av så kallad interaktionsanalys. Syftet med interaktionsanalys är att urskilja mönster samt kartlägga mönster i hur människor interagerar och genomför sina angelägenheter</p><p>Studiens huvudstudie visade att elevernas arbetssätt i ITiS är annorlunda än vid traditionell undervisning. Det som är särskiljande är främst att eleverna arbetar mer tillsammans och i högre utsträckning interagerar med det omgivande samhället. Möjligheten att koppla ihop det omgivande samhället med skolkontexten har varit en utmaning som gett mening åt aktiviteter enligt elevernas egna reflektioner.</p>

<p>Undersökningens syfte är att undersöka lekens betydelse för barnens lärande i förskolan samt lekens betydelse för barnens sociala kompetens. Två frågeställningar är centrala. Vilken betydelse har leken för barnens lärande i förskolan? Vilken betydelse har leken för barnens sociala kompetens?</p><p>1998 antogs en ny läroplan för förskolan i form av en förordning. Till följd av detta betonas förskolans betydelse som grundläggande för ett livslångt lärande. Läroplanen är även vägledande för familjedaghemmen.</p><p>De grundregler som betonas i förskolans läroplan handlar om att verksamheten utmärks av en pedagogik där omvårdad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhetsbild. En god omsorg i förskolan leder till utveckling och lärande, samtidigt som omsorgen innehåller pedagogiska metoder. Till följd av detta betonas vikten av att olika lekar används som metod för barns utveckling och lärande. Meningen är att förskolan ska ses som en rolig, trygg och lärorik plats för barnen.</p><p>Studiens problemområde behandlar hur leken påverkar barnens lärande och utveckling i förskolan?</p><p>Metoden som används är observationer. Detta för att tydligt kunna visa hur leken påverkar barnens färdigheter och lärande, sociala kompetens och utveckling i förskolan. Observationer som metod, gör det lättare att undersöka vad barnen gör och inte bara vad de säger när de leker. Observationer ger en klarare och bredare syn på hur barnen använder leken för att lära och utveckla sina förutsättningar och erfarenheter. Observationerna genomfördes på tre olika förskolor och de deltagande var fyra barn i år 2-5 på respektive förskola. Totalt var det tolv barn som deltog i observationerna.</p><p>Slutsatsen av undersökning visar på likheter såväl som skillnader när det gäller lek i relation till undervisning och lärande på förskolan. Samtliga förskollärare har en positiv inställning till lek och anser leken vara ett bra verktyg för barnens prövande av olika roller och erfarenheter. I leken känner sig barnen trygga i sina roller. Detta har bidragit till bättre självförtroende och självkänsla. I en förskola är det dock en pojke som inte känner sig trygg med de andra barnen. Han valde att leka ensam och därmed, på så sätt, upptäcka sin egen rollfigur.</p><p>Resultatet visar att samtliga observerade barn använder inslag av olika lekar som instrument för att lära och utveckla sina erfarenheter och kunskaper. Det visar också att barnen lär och utvecklar sin kommunikationsförmåga, sina sociala färdigheter och sin sociala kompetens. Dessutom utvecklar de sin förmåga att uttrycka sig, att umgås med andra och att lära av varandra.</p> / lek och lärande

<p>Denna studie beslyser de vuxnas lärande i förskoleverksamhet, där personalen hela tiden är inbegripna i ett lärande. Mycket lärande för personalen sker utifrån reflektion och dialog med kollegor.</p>