BakgrundI den nya läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) uppmärksammas vikten och betydelsen av estetik i olika former, vilka bör utgöra både innehåll och metod i verksamheten. Olika musikpedagogiska forskningar med inriktning mot förskolan synliggör att musiken mest används som metod i verksamheten. Detta kontrasterar till styrdokumentet och väcker diskussion kring musik som lärandeobjekt i förskolan. I den nya läroplanen (Lpfö 98 rev. 2010) framhålls det ett gemensamt undersökande och utforskande arbetssätt i verksamheten. Pågående kommunikation under ett gemensamt undersökande och skapande med fokus på musikaliska grundelement ger förutsättningar för pedagogiska rum, där musik kan uppstå i olika former och blir lärandeobjekt. En daglig musikalisk verksamhet kopplas till musikalisk lärandemiljö, vilket anses betydelsefull för barns musikaliska lärande.SyfteAtt undersöka hur stor andel av förskollärare som använder sig av grundläggande musikkunskaper under planerade aktiviteter med barn i olika åldrar för att främja barns musikaliska lärande.MetodVi använder oss av en kvantitativ metod med enkät som redskap. Kartläggningen utgår från 32 enkäter, som representeras av 42 förskollärare från sex olika förskolor tillhörande två olika stadsdelar.ResultatOavsett att alla respondenter är medvetna i olika grad om att musiken ska vara både innehåll och metod i verksamheten, visar enkätresultatet att de inte använder sig av sina teoretiska och didaktiska musikkunskaper i större utsträckning. Alla förskollärare upplever intresse för musik som lärandeobjekt i förskolan, fast 13/32 uppskattar det intresset i ganska låg grad. Detta påverkar förskollärarnas vilja för kompetensutveckling inom musik, vilket kan begränsa deras förståelse för musik som lärandeobjekt. Musikaliska upplevelser uppstår fortfarande i traditionella former, vilka är sång, dans och rörelse. Instrumentanvändning och aktivt lyssnande uppmärksammas väldigt svagt eller inte alls. Bara 4/32 upplever musikaktivitet i förskolan som daglig och regelbundet återkommande aktivitet. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND:Kursplanen ligger till grund för verksamheten i skolan och även till den här undersökningen. I globaliseringens tid är engelska ett viktigt ämne för kommunikationen i framtiden, såväl internationellt som privat. Språkinlärningen bygger på olika saker men som nybörjare är det till fördel att först lära sig viktiga ord som man har användning för och ord som lärs in i ett sammanhang. För att utveckla språket har det visat sig vara en positiv effekt att leka, då det kräver att man använder språket och då i förlängningen utvecklar sitt eget.SYFTE:Syftet är att försöka förstå hur eleverna upplever sin engelskundervisning och sin lärandemiljö. Genom observationer och intervjuer ger det en mer nyanserad bild av hur språkundervisningen ser ut i just den aktuella klassen.METOD:Metoden som användes i denna undersökning var observationer och intervjuer. Observationerna roll var att ge en bild av hur undervisningen och lärandemiljön ser ut medan intervjuerna var till för att ge en fördjupad bild över hur de upplever sin egen undervisning.RESULTAT:Enligt undersökningen upplever eleverna sin engelskundervisning som lustfylld, även de som är medvetna om att de är svagare i engelska. Lärandemiljön upplevs som lugn och tolerant inför det faktum att alla elever är på olika nivå i sina engelskkunskaper men även lyhörd för att olika elever arbetar på olika svårighetsgrader. / Uppsatsnivå: C

Förskolor i Sverige får allt fler flerspråkiga barn i verksamheten. I förskolans läroplan står det att förskolans uppdrag är att stimulera barns språkutveckling, i såväl svenska som i modersmålen. Vi har därför valt att undersöka hur förskolor arbetar med språkutveckling där majoriteten av barnen har ett annat modersmål än svenska. Vårt syfte med studien är att, utifrån sociokulturella begrepp och ramfaktorteorin, öka kunskapen om hur förskollärare i flerspråkiga förskolemiljöer arbetar med barns språkutveckling. Syftet konkretiseras med hjälp av tre frågeställningar: vad förskollärare anser är viktigt för att skapa en språkstimulerande lärandemiljö, vad de ser för utmaningar med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling samt hur de stimulerar barns modersmålsutveckling. I studien har vi använt en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare för att samla in empiri. Resultatet av studien visar att det anses viktigt att ha ett öppet klimat där barnen tillåts använda hela sin språkliga repertoar. Det förskollärarna upplever som svårt i arbetet med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling är bristande förståelse i kommunikationen mellan barn och pedagog när de inte delar samma språk. Däremot anser de att modersmålslärare och flerspråkig personal är en stor tillgång för att stödja barnen i språkutvecklingen. I resultatet visar också att förskollärarna upplever att det saknas tydliga strategier och riktlinjer för hur de ska arbeta med modersmålsutveckling för flerspråkiga barn.

Dr Maria Montessori bedrev aldrig någon egentlig forskning på elever äldre än tolv år, ändå finns det idag flera skolor som bedriver Montessoriundervisning för elever på högstadiet. Själva kärnan i hennes pedagogik är att undervisningen ska baseras på barn och ungdomars olika utvecklingsfaser, något hon kallade för sensitiva perioder. Den här uppsatsens syfte är att genom observationer och intervjuer med lärare undersöka hur tre Montessoriskolor med högstadium valt att tolka vad som kännetecknar Montessoripedagogik för elever i åldern 12-16 år utifrån de tre aspekterna den förberedda miljön, lärarrollen och elevernas arbetsmaterial.De tre skolorna har i allt väsentligt adopterad pedagogiken så som den ser ut för elever 6-12år. Lärarna var mycket engagerade i elevernas arbetsmiljö och uttryckte frustration över att de inte kunde erbjuda en ännu bättre miljö. Det som stoppade lärarna i deras vilja att göra ännu mer var dels en fråga om lärarnas egna prioriteringar, dels en fråga om resurser i framför allttid men även i viss mån pengar.

Följande uppsats behandlar klassrummet som en arena för elevers lärande. I uppsatsen presenteras begreppet hållbar lärandemiljö som innebär ett klassrumsklimat där lärare arbetar med ett längre tidsperspektiv i åtanke, alltså hur ett gott klassrumsklimat kan upprätthållas över lång tid. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, med människors individuella bakgrunder i åtanke. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad en lärare kan göra för att skapa en hållbar lärandemiljö, samt hur olika lärare ser på elevers beteende i klassrummet. Uppsatsen är en systematisk litteraturstudie och resultatet är hämtat från två vetenskapliga databaser. Vi har analyserat sju vetenskapligt granskade artiklar för att få fram vårt resultat, som vi sedan har delat upp tematiskt. Utifrån resultatet kan det utläsas att ett förebyggande arbete, god planering och en positiv elevsyn är nyckeln till att skapa ett gott klassrumsklimat. Resultatet visar att en lärare som möter sina elever positivt även får ett positivt bemötande tillbaka. Det visar sig även att lärares bedömning av elevers beteende i stor utsträckning är kontextuell och beroende både av omkringliggande omständigheter samt läraren själv.

Föreliggande examensarbete handlar om elever med diagnosen språkstörning. Syftet medden här studien är att få ökad kunskap genom att utforska nio pedagogers erfarenheter i attstödja lärandet hos dessa elever. För att uppnå syftet har arbetet riktats in mot följandefrågeställningar:1. Hur bör skolmiljön vara utformad, enligt några tillfrågade pedagoger, för att stödjaelevernas lärande och utveckling?2. På vilka sätt kan, enligt några tillfrågade, pedagoger stödja läsinlärningsprocessen?Den teoretiska delen tar upp grundskolans styrdokument, tankar kring lärandemiljö ochläsinlärningsprocessen. En central plats tar presentationen av diagnosen och dekonsekvenser det kan få i de olika språkliga delarna i sambandet med flerspråkighet ochanpassningar i skolmiljön.Datainsamlingsmetoden som användes var kvalitativa intervjuer med semistruktureradefrågor, med nio utvalda pedagoger i en mellansvensk kommun. Resultatet på frågeställningett sammanfattas enligt följande teman: klassrumsmiljö där ett individanpassat och varieratarbetssätt poängteras, struktur och förhållningssätt lyfter fram tydlig struktur ochkontinuitet, kompensatoriska hjälpmedel tar fram vikten av individanpassade hjälpmedel,samt sociala relationer betonar vikten av vuxnas närvaro. Resultatet på frågeställning tvåenligt följande teman: språklig medvetenhet där Lundberg & Sterner (2010)Bornholmsmaterial lyfts fram samt läsinlärning där ljudningsmetoden anses framgångsrik.Diskussionen visar på en tydlig samstämmighet mellan den lästa teorin och informanternaerfarenheter.

Syftet med uppsatsen var att studera elevers tankar kring klassrumsmiljöns inverkan på inlärning. Undersökningen baserades på texter skrivna av elever från två halländska grundskolor i årskurs 9, samt observation. Skola A är en friskola medan Skola B är en kommunal skola. Frågeställningarna var: Hur ser eleverna från de två skolorna på klassrumsmiljöns påverkan på lärandet? Skiljer sig elevernas uppfattning åt mellan de olika skolorna? Hur förhåller sig undersökningsresultatet till slutsatser i tidigare forskning? Eleverna fick ut en checklista med punkter de kunde ha i åtanke då de skulle skriva sina texter. Checklistan behandlar frågor kring den fysiska klassrumsmiljön. Elevtexterna från de två skolorna behandlades kvalitativt och presenteras i resultatet i form av citat. I resultatet ges även en beskrivning av skolornas fysiska miljö baserat på observation. Resultatet pekar på att elevtexterna skiljer sig mer åt beroende på individerna snarare än på grund av vilken skola de gick på. Elevtexterna visar även på skillnader mellan elevers åsikter och aktuell forskning gällande fysisk lärandemiljö.

Arbetet som klasslärare innebär att fungera sida vid sida med samtliga elever i skolan, oavsett förutsättningar, kunskaper eller behov. För att tillgodose alla behov som finnsinom skolans verksamhet krävs det idag även kunskap att som klasslärare kunna hantera och vägleda de elever som är i behov av särskilt stöd, då de specialpedagogiska insatserna inte alltid räcker till. Syftet med denna studie är att undersöka de arbetsmetoder och didaktiska val specialpedagoger gör i skolans verksamhet för att underlätta och stödja inlärningen av matematik för elever som är i behov av särskilt stöd. Kvalitativa intervjuer med en fenomenografisk ansats har använts som metod i undersökningen. De didaktiska valen har jag kategoriserat som Respondenternas matematikundervisning i praktiken, Lärandemiljöns utformning och Samspelets betydelse. Jag har i mina resultat funnit att specialpedagoger prövar sig fram till lämpliga metoder och strategier för elever i behov av särskilt stöd. Behoven utformas efter elevens unika förutsättningar och inom matematik används praktisk och laborativ undervisning i stor omfattning. Samarbetet mellan klasslärare och specialpedagoger bör prioriteras ännu högre i hopp om att nå fler elever med matematiksvårigheter. Hur lärandemiljön utformas råder det delade meningar om bland specialpedagogerna, inkludering kontra exkludering är en ständig diskussion och allt oftare beror detta beslut på vad som är mest fördelaktigt för eleven ifråga.

Syftet med det här examensarbetet är att ta reda på hur lärare beskriver att de gör för att skapa goda lärandemiljöer i klassrummet för elever i behov av särskilt stöd. Detta för att som blivande lärare öka kunskapen hur man på bästa sätt kan ge stöd och underlätta för elever med beteende- och inlärningssvårigheter. I den här undersökningen har en kvalitativ studie gjorts där fem lärare och en specialpedagog har intervjuats för att få reda på hur dessa arbetar med att skapa goda lärandemiljöer för elever i behov av extra stöd. Specialpedagogiken ligger i centrum med två teorier som bakgrund som används mycket inom specialpedagogiken, behaviourismen och den sociokulturella teorin. De viktigaste begreppen inom området specialpedagogik har beskrivits samt vanliga diagnoser bakom inlärnings- och beteendesvårigheter, då det är viktigt som lärare att vara insatt i detta vid undervisning av elever i behov av stöd. I resultatet ses att vikten av individualisering och struktur i klassrummet gör mycket för inlärningen. Att alla elever har olika inlärningssätt och trivs i olika inlärningsmiljöer och att det är upp till alla lärare att se till den enskilda individen och hur den lär bäst.

Mitt syfte är att visa att känslan av trygghet spelar större roll för undervisningsklimatet i klassrummet än disciplin. Vi bombarderas dagligen i media från olika tyckare som har åsikter om hur skolan skall skötas för att den ska bli bättre och hur misskött den är nu idag. Det är nästintill omöjligt att sålla i det stora informationsflödet och avgöra vad som är relevant för att ge eleverna bästa möjliga inlärningsklimat i skolan. Kan det vara så att en skola som ger eleverna en känsla av trygghet är den som ger bästa inlärningsklimatet? Genom att besöka några klassrum, studera hur lektionerna fungerade i verkligheten och sedan intervjua de berörda lärarna om deras syn på trygghet i klassrummet, fick jag bekräftelse på att så kunde vara fallet. Tyvärr är det så att disciplin är lättare att skapa än trygghet men då kan undervisningsklimatet bli lidande. Att ha en trygg miljö är ett bättre sätt att rusta eleverna för att möta den undervisning som de ska klara av under sin skoltid. Dessutom, om en elev har en egen grundtrygghet i sig själv när hon ska möta världen efter skolan så finns det en större chans att ungdomarna klarar sig bra. Utifrån resultat jag fick anser jag att en lärare som funderat på hur man skapar trygghet i klassrummet, arbetar som en demokratisk ledare och involverar eleverna i regelbyggandet och undervisningen, är den lärare som skapar ett bättre studieklimat.