Sammanfattningsvis pekar resultaten av våra undersökningar på att miljön och materialet har en stor betydelse för ett meningsfullt och utvecklande lekarbete. Miljön ska vara igenkännande och förutsägbar. Dock framkom ett behov av att uppdatera utrustningslistan. Även lekpedagogens eget förhållningssätt samt omgivningens kunskaper om lekarbete, inverkar på lekarbete som specialpedagogisk metod. / Syftet med följande arbete är att undersöka huruvida miljöns utformning och materialets beskaffenhet påverkar lekarbete som specialpedagogisk metod enligt verksamma lekpedagoger. Vi kommer även att undersöka vilken inverkan olika yttre förutsättningar får för lekarbete t ex ekonomi, kunskap och olika synsätt på barns relationer med sin omvärld.Arbetet ger en översikt av olika pedagogiska miljöer med hänseende av deras syn på miljö och material. Med hjälp av intervjuer ville vi uppmärksamma och synliggöra eventuella skillnader mellan olika aktiva lekpedagogers arbetsförhållanden när det gäller miljö och material för att kunna peka på vilka effekter dessa har på ett framgångsrikt lekarbete.

Elin Wickman och Jennie Gyllin Milstam (2011), Fri lek – ett uttryck ”inom branschen”? Fyra pedagoger om fri lek i förskolan. Lärarutbildningen, Malmö HögskolaSyftet med studien är att analysera samt försöka förstå och reda ut fyra pedagogers syn på den fria leken i förskolan. Frågeställningarna som studien utgår ifrån är: Vilken syn har fyra pedagoger på den fria leken i förskolan? Finns det möjligheter respektive hinder med den fria leken? Finns det likheter och skillnader på pedagogers syn på fri lek?Metoden innefattar individuella ostrukturerade intervjuer. Analysens fokus ligger på likheter och skillnader, samt hur fri lek förstås som möjliggörande respektive utmanande, till exempel i form av hinder. Resultatet som har framkommit är att pedagogerna har en förhållandevis lik syn på den fria leken. Den fria leken ska utgå från barnens egna intressen och behov och de ses som initiativtagare. Det har även framkommit att fri lek ses som ett svårtolkat begrepp.En central poäng som har framkommit i studien är att fri lek och lek egentligen inte är olika saker. Det som gör skillnad är yttre omständigheter som till exempel tid, rum och planering samt pedagogers syn på vad lek ska vara, och om de ska medverka och i så fall hur.

Arbetet behandlar frågeställningen "hur barns lek blir terapeutisk när de befinner sig i en sjukhusmiljö". Diskussionen föregås av en beskrivning av lekterapi på sjukhus, samt en genomgång av olika lekteorier. Frågeställningar som undersöks är vad lekterapi är, hur lekterapeutens roll ser ut, den terapeutiska leken samt hur skolan skulle kunna ha hjälp av lekterapeuternas kunskap. / The essay deal with the question of "how childrens play becomes therapeutic in a hospital environment". The discussion is preceded by a description of play therapy at hospitals, as well as a number of play theories. Questions looked into are "what is play therapy", "the play therapist", "therapeutic play" and "what schools might learn from play therapy".

Studien har för avsikt och syfte att undersöka villkoren för den fria leken i en förskolekontext, då undervisningsbegreppet blivit mer framträdande i styrdokumenten och där leken framställs att användas i ett utbildningssyfte. Detta genom att ställa oss frågorna; vilket utrymme den fria leken ges, vilken innebörd den fria leken har utifrån förskollärarnas uppfattning och om det görs skillnad på den fria leken och annan verksamhet. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare och tar sin utgångspunkt i barndomssociologiskt  perspektiv på barn för vad dem är, inte för vad de kan tänkas bli. Vi har därför valt att använda tre teoretiska perspektiv; institutionaliserad barndom, styrd lek och karnevalisk lek. Perspektiven har sedan använts i resultat- och analyskapitlet. Studiens resultat visar att den fria leken blir ett slags redskap för att utveckla verksamheten, trots att forskning menar på att den fria leken ska vara egeninitierad.

Syftet med studien är att utforska pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan och pedagogernas roll i samband med den. Dessutom strävar vi efter att belysa hur pedagogerna uppfattar att den fria leken kan påverka barns utveckling och lärande. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod för att samla in analysmaterial och besvara frågeställningarna. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med pedagoger på två olika förskolor i en skånsk stad. För att analysera det empiriska materialet användes Lev Vygotskijs sociokulturella teori och de centrala begreppen den proximala utvecklingszonen, lek, fri lek och artefakter. Resultatet av denna studie visar att samtliga informanter delar en gemensam uppfattning om att den fria leken bör vara självständig och styras av barnens egna intressen, snarare än av vuxna. Informanterna visar förståelse för den utveckling och lärande som uppstår genom den fria leken. Informanterna betonar vikten av den sociala interaktionen och samspelet mellan barnen. Vidare menar informanterna att pedagogernas roll i den fria leken är att vara närvarande och erbjuda stöd. Detta sker genom användning av olika strategier för att stödja barns fria lek, särskilt när det gäller att stimulera fantasin hos yngre barn. En strategi är att pedagogerna startar en egen lek eller leksituation för att locka barnen att delta och en annan strategi är att erbjuda ett nytt material som fångar barns intresse. Detta innebär att pedagogerna kan ta en aktiv roll i att stödja och vägleda barnens fria lek när det uppstår situationer där samspel mellan barnen behöver stödjas.

Genom denna studie synliggörs förskollärares föreställningar om barn och könsnormer i förskolans fria lek, för att nå en ökad förståelse för hur kön och könsnormer konstruerasi förskolans fria lek. Sex förskollärare har intervjuats och analysen utfördes genomanvändandet av teorier om essentialism, socialkonstruktivism och socialisering. Resultaten i studien visar att förskollärare uppfattade att deras närvaro är avgörande förom barn förstärker eller motverkar klassiska könsnormer och stereotyper i den frialeken. Det visade sig också att fri lek främst äger rum då det är resursbrist påförskolorna vilket skapar strukturella hinder som i sin tur bidrar till förstärkande avkönsmönster. I slutändan får detta följden att barn förhåller sig till dominantakönsnormer i den fria leken.

Lek är en viktig del i barns uppväxt och verkar vara ett behov som barn har. Bråklek är en aktiv lekform som uppskattas av många barn, och innefattar bland annat spring, jage, klättring, brottning, fasthållning och sparkar. Dock kan lekformen väcka starka känslor hos vuxna eftersom de kan uppleva bråkleken obehaglig. Den kan vara utmärkande, dra till sig uppmärksamhet och ibland uppfattas våldsam vid första anblick. Förskollärare resonerar och förhåller sig till barns bråklek på olika sätt, vår ambition med studien är att synliggöra dessa förhållningssätt.SyfteSyftet är att undersöka förskollärares förhållningssätt till och sätt att resonera kring förskolebarns bråklek.MetodStudien utgår från kvalitativ metod. Fyra förskollärare, som arbetar med barn i åldrarna tre-fem år, har intervjuats.ResultatResultatet visar att förskollärare har olika förhållningssätt till bråklek och att de beskriver den på olika vis. Deras syn är att bråklek både leder till utveckling och lärande, samt kan uppfylla olika behov hos barnen. Vad gäller hantering av bråklek visar resultatet att förskollärare väljer olika sätt att hantera bråklek på, gemensamt är att alla pekar på vikten av vuxennärvaro. När leken anses olämplig används olika strategier för att styra den till att bli mer konstruktiv. Strategier som används är att erbjuda barnen nytt material eller hänvisa dem till andra miljöer, men i vissa fall väljer förskollärare istället att avbryta leken helt. Resultatet visar även att några förskollärare anser att det är viktigt att tillåta bråklek för de barn som vill ägna sig åt lekformen.

InledningSpråk i samspel med barn och vuxna i den pedagogiska verksamheten kan möjliggöra en språkutveckling tillsammans med medvetna pedagoger i en stimulerande lek och lärmiljö. Pedagogernas förhållningssätt är betydande för barns språkliga utveckling och de ska se till att barn kommer i kontakt med språket på ett varierat och lustfyllt sätt. SyfteSyftet är att undersöka pedagogers syn på språkutveckling, lek och lärmiljö samt hur pedagoger stimulerar barns språkutveckling i lek och lärmiljö på förskolan utifrån förskolans uppdrag. MetodI den här undersökningen valt att använda oss av en kvalitativ metod med intervju som verktyg för att samla in data. ResultatSamtliga pedagoger i resultatet hävdar vikten av arbete kring språkutveckling på förskolan. Undersökningen påvisar betydelsen av samspel samt pedagogernas förhållningssätt. Det vill säga närvarande, stöttande och aktiva pedagoger i arbetet med språk samt dess utveckling. Pedagogerna är medvetna om lek och lärmiljöns betydelse för en språkutveckling ska ske. Resultatet visar att pedagoger uttrycker betydelsen av goda kunskaper kring språkets betydelse och uppbyggnad samt vikten att möjliggöra språkutveckling på förskolan.

Syftet med denna studie var att undersöka på vilka sätt barnböcker, som är en stor del i förskolans verksamhet, påverkar barns rollek och om barns lek blev mindre könsstereotyp, om vi bytte ut barnböckerna till mer normkritiska böcker ur ett genusperspektiv. Studien tog sin utgångspunkt i feministisk post-strukturalism och queerteorin. Med hjälp av observationer av barns rollek vid två olika förskolor undersökte vi hur barn lekte innan och efter att vi bytte ut barnböcker till verk utan könsstereotypa mönster. Vi intervjuade även förskol-lärare om barnens lek. Studien byggde på totalt 24 observationstillfällen och två intervjuer med förskollärare. Vårt resultat visade att barnböckerna kan påverka barns rollek på flera sätt och att leken blev mer tillåtande när barnböckerna hade ett mer normkritisk innehåll. Vår slutsats var att barnböcker kan användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolans jämlikhetsarbete, oavsett om bok-samtal hålls i samband med högläsning eller inte.

Studien handlar om barns val av platser, deras praktiker och uppfattningar om sin utemiljö på deras fritidshem. Syftet med studien är att undersöka barns uppfattningar om den utemiljö som erbjuds på deras fritidshem och avser att vara en kunskapskälla för hur fritidsverksamheten utomhus kan utvecklas. Det anlagda perspektivet barns perspektiv innebär ett förhållningssätt där man intar en inifrån-ut”-hållning, för att barns egna ord, tankar och föreställningar ska kunna komma till uttryck. Studien genomförs på två olika fritidshem med skilda utemiljöer, där samtalspromenader och observationer utgör den valda kvalitativa metoden. Dessa valdes för att ge forskarna och informanterna möjligheten och utrymme för att ge en djupare bild av situationen. Resultatet visar att utemiljöns betydelse för barnen handlar om att få tillgång till naturrika platser i sin utemiljö, med stora ytor att röra sig på. Barnen uttrycker vikten av att få vara och göra saker tillsammans på ett kreativt och utforskande sätt. Vilket ger möjligheter för barnen att stärka sina relationer sinsemellan och kunna omsätta sina egna kunskaper och erfarenheter till en helhet.