Abstrakt Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagoger i förskola, förskoleklass och skola förhåller sig till lek och lärande. Vi ville även undersöka om pedagogernas förhållningssätt till lek och lärande skiljer sig åt i de olika stadierna, förskola, förskoleklass respektive skola. Vi gjorde en kvalitativ intervjustudie med pedagoger i förskolan, förskoleklass samt skolan, intervjuerna spelades in med diktafon. Vi har fördjupat oss i litteratur gällande ämnet lek och lärande. Undersökningen visar att samtliga pedagoger är medvetna om lekens betydelse för lärandet, men att det finns variationer i hur pedagogerna använder sig av lek i lärandet mellan de olika stadierna. En viktig faktor som framkommit är att pedagogens individuella uppfattning om lek och lärande har en betydande roll för barnens kunskapsinhämtning.

Sammandrag Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur pedagoger i två ur socioekonomiskt perspektiv skilda bostadsområden ser på leken i förskolan som ett redskap för språkutveckling. Jag undersökte också hur pedagogerna jobbar med leken som ett redskap för språkutvecklingen. Jag använde mig av en kvalitativ intervju för att på så sätt få en djupare kunskap om pedagogernas tankar. Jag studerade även tidigare forskning som behandlar mitt ämne. Resultatet visar att samtliga pedagoger ansåg att leken var ett lysande redskap att använda för att utveckla barnens språk. I leken kan man få in många olika språkutvecklande aktiviteter. Det visade inga större skillnader mellan de två olika bostadsområdena hur de jobbar. Skillnaderna beror mer på pedagogernas egna tankar. Skillnaderna som visade sig var att pedagogerna som jobbade med barn som inte hade svenska som modersmål var mer inställda på att de måste få in ord i allt de gör och att modersmålsläraren har en viktig roll i verksamheten. Resultatet visade också att pedagogen ansåg sig själv ha en viktig del i det hela. Nyckelord: Flerspråkighet, lek, pedagoger, språkutveckling

Uppsatsen handlar om hur förkolebarn hanterar samspelet i den fria leken. Uppsatsens syfte är att genom observationer undersöka hur 4-åringar hanterar samspelet i den fria leken på förskolan, samt genom intervjuer ta reda på hur barnen ser på detta. Undersökningen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer, samt ostrukturerade och osystematiska observationer. Dessa utfördes på två olika förskolor, en i norra Sverige och en i södra. Vår studie genomsyras av de tre sociala lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Resultatet visar att samspel kan ta sig uttryck på många olika sätt och att det är en viktig del i barnens vardag. Det visade sig även att det finns ett, vad vi har valt att kalla för självvalt utanförskap, där barnen väljer att inte delta i leken och samspelet.

Om lek och leksaker påverkar barns identitetskapande finns en möjlighet att påverka barnsidentitetskapande. Detta kan göras genom att göra medvetna val när det gäller leksaker och att anta ett medvetet förhållningssätt till barns sätt att leka. Syftet med denna undersökning var att undersöka 7 flickors och 7 pojkars sätt att uttrycka fantasi genom fantasipersoner i lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Pojkarna videoobserverades vid lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Flickorna videoobserverades vid lek med könsstereotypa leksaker för flickor och vid lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Sammanlagt genomfördes åtta videoobservationer där varje observation omfattade 30 minuter. Utifrån resultatet från videoobservationerna kunde likheter och olikheter jämföras i barnens lek. Mönster kunde ses i flickornas och pojkarnas lek med könsstereotypa leksaker. Att uttrycka fantasi genom fantasipersoner var det mönster som framkom i både flickornas och pojkarnas lek. Analyser av resultatet visade att flickorna och pojkarna uttryckte fantasi genom fantasipersoner som ingick i relationer med varandra. Skillnaden i flickornas och pojkarnas sätt att uttrycka fantasi var på vilket sätt fantasipersonen agerade i leken. Pojkarnas fantasipersoner hade egenskaper som styrka, snabbhet och kämpande mot andra individer. Flickornas fantasipersoner hade egenskaper som vårdande, omhändertagande och organiserande. Tidigare forskning visar (se t.ex. Carlson och Taylor, 2005) att bland pojkar förekommer oftast fantasipersoner föreställande övernaturliga mediafigurer och för flickor förekommer oftast fantasipersoner som ingår i en familj, i ett hushåll. I likhet med detta visade denna undersökning att pojkarna till största del uttryckte fantasi genom fantasipersoner som var övernaturliga figurer. Flickorna uttryckte fantasi genom fantasipersoner som kan ingå i en familj. Pojkarna i motsats till flickorna uppvisade skillnad i sätt att uttrycka fantasi i lek med könsstereotypa leksaker för flickor i förhållande till lek med könsstereotypa leksaker för pojkar. Pojkarnas lek handlade i stor utsträckning om relationer mellan starka och snabba individer som kämpade mot varandra men när de uttryckte fantasi genom fantasipersoner som kan ingå i en familj framkom skillnaden. Då uttryckte pojkarna fantasi genom fantasipersoner som var osäkra. Enligt slutsatser av denna undersökning kan detta betyda att de manliga förebilder pojkarna identifierar sig med är osäkra i sin roll i familjelivet. Förslag som ges utifrån slutsatserna av denna undersökning är att pedagogen ska utgå ifrån barns fantasi och förstärka de kompetenser hos fantasipersonen/fantasiföremålet som de anser att barnet bör utveckla.

Många forskare menar att det knappast går att skilja lek från lärande och att lek har betydelse för barns utveckling. Med utgångspunkt i detta har vi i vår studie undersökt hur leken kan förstås som ett redskap för barns lärande i undervisningen i grundskolan (år 1-6). Det vi har fokuserat oss på är lärandet som har karaktären av lek som till exempel spel, dramalek, sånglek, matte- och skrivlekar. Genom kvalitativa intervjuer med verksamma pedagoger har vi fått ta del av dessa pedagogers tankar och idéer kring lek och lärande. Med vår studie fann vi att pedagogerna menade att leken har stor betydelse för barns lärande och genom att ta tillvara på leken, ”naturens egen fiffiga pedagogik”, blir det roligare att lära sig. Barnen blir motiverade och intresserade och med ett förhållningssätt där leken integreras i undervisningen erbjuds många ingångar till lärande.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att få uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi kommer att genomföra forskning samt intervjua fyra verksamma pedagoger i olika förskolor för att ta reda på deras uppfattningar om lek och lekande. Våra frågeställningar är: Vilka uppfattningar har pedagoger om lekens betydelse för barns utveckling och lärande? Vilka uppfattningar har pedagoger om sin roll i och till lek? Vilka uppfattningar har pedagoger om lekens plats i sin verksamhet? För att besvara frågorna valde vi den kvalitativa forskningsintervjun som metod, eftersom vi sökte intervjupersonernas subjektiva uppfattningar. I analysen av vårt resultat sökte vi skillnader och likheter i pedagogernas svar. Resultatet visade på att det finns en medvetenhet hos pedagogerna om lekens betydelse för barns utveckling och lärande samt att barnen lär sig mycket av att leka. Det visade även att leken får stor plats i deras verksamheter. Angående pedagogernas roll i och till lek visade resultatet på att det är skillnad i deras delaktighet i barnens lek och hur de resonerar kring det. Utifrån vår bakgrund och vårt resultat menar vi att det är viktigt att leken får stor plats i verksamheten och att den är beroende av hur pedagogerna förhåller sig till lek. Det är även av betydelse att pedagogerna skapar miljöer för ett lustfyllt lärande genom lek eftersom för oss är lek en betydelsefull och viktig del i barns utveckling och lärande.

Syftet med denna studie var att jämföra synsätt mellan förskolepedagoger, förskolechefer och politiker angående betydelsen av lek i förskolan för barns utveckling av social kompetens. Syftet uppnåddes genom fenomenografiskt kvalitativa undersökningar i form av semistrukturerade intervjuer. Genom dessa arbetssätt utgår forskare från uppfattningarna om det aktuella fenomenet hos respondenterna (intervjudeltagarna), vilka blev informerade om deras rättigheter och forskarens skyldigheter i undersökningen, vid förfrågning, genom missivbrev och precis innan intervjun inleddes. Respondenternas uppfattningar sammanfattades i en resultatdel som analyserades efter en kvalitativt fenomenografisk metod. Samtliga respondenter ansåg leken att var viktig för barns utveckling av social kompetens och att den framför allt utvecklas i samspelet. Det som både skiljer och liknar grupperna åt är att förskolepedagoger, politiker och en förskolechef menade att barnet i leken får lära sig att förstå sig själva för att sedan kunna interagera med andra. I jämförelse med detta pekade den andra förskolechefen på att förskolan har ett stort ansvar, men att leken kan vara svår för barnet. Samspelet i förskolan är inte en förutsättning för att utveckla social utan att det handlar om att barnet utifrån sitt eget jag ska få ingå i situationer och samspel som utvecklar social kompetens, menar hon. Förskolepedagogerna och förskolecheferna belyste pedagogens viktiga roll i leken för att barnen ska kunna utveckla social kompetens, vilket inte politikerna gjorde. Slutsatsen är att förskolepedagoger och förskolechefer skiljde sig från politiker i fråga om den betydelse som pedagogen har för att barnen ska utveckla social kompetens genom leken. För övrigt kan resultatet liknas med att vara individuellt, då det finns väldigt många likheter och några skillnader mellan förskolepedagogers, förskolechefers och politikers syn på betydelsen av lek i förskolan för barn utveckling av social kompetens.

Abstrakt Titel: Fyra förskollärares arbete med pedagogiskt drama Författare: Elin Pierrou och Jessica Ståhl Typ av arbete: Examensarbete 10 p (B-nivå) Handledare: Tina Waldén-Hillström Examinator: Maud Söderlund Institution: Pedagogik, didaktik och psykologi Program: Lärarprogrammet, Högskolan i Gävle Datum: december 2007 Syftet med uppsatsen var att undersöka hur fyra förskollärare arbetar med pedagogiskt drama i förskoleverksamheten och vad drama betyder för dem. I studien framkommer även om det finns tid och utrymme för detta ämne. Metoden genomfördes med ostrukturerade intervjuer där respondenternas erfarenheter inom ämnet framgår. Resultatet visade att pedagogiskt drama kan betyda många olika saker beroende på vem du frågar och vad personen har för erfarenheter. Det visade sig även att pedagogiskt drama var ett viktigt inslag i verksamheten enligt respondenterna och de önskade att det finns mer tid.

Miljön runt barnet har en stark påverkan på leken. Syftet med studien är att belysa de platser på förskolegården som barnen väljer bort. Hur ser miljön ut och fungerar kring dessa platser, väljer flickor och pojkar bort olika platser och i så fall varför? 31 barn på två förskolor har intervjuats med kvalitativa intervjuer som bas. Även pedagogens tankar kring platsen har belyst. Resultatet redovisas i fyra huvudkategorier baserade på de fyra platser som framkom. Resultatet tolkas även utifrån ett genusperspektiv. Tidigare forskning visar bl.a. att flickor och pojkar förknippar platser och lekar efter rådande könsmönster vilket tydliggörs i diskussionen. Vidare framkom att verbala regler samt att inte kunna göra platsen till sin egen var starka faktorer som gjorde att barnen valde bort vissa platser på förskolegården.

No description available.