The purpose of this study is to dig deeper into the perceptions regarding diversity - and the ambition to achieve increased such - among those who have participated in the Swedish Public Service diversity coach education. Furthermore, the aim is also to problematize, and increase the awareness of, different outlooks on diversity and its practical usage. All in all, ten so called “Zebra coaches” have been interviewed for this study. The empirical material has been analysed through a theoretical framework that problematizes the constructs of inequality, based on gender, ethnicity, race, class, etc., on different levels. The study shows that the motivation for engaging in work on organizational diversity partially can be connected with normative identity markers, such as ethnicity and functionality. Being included in the normative community, often results in inequality and discrimination becoming invisible, due to not being subjected to it oneself. This is likely one part of the reason why diversity issues, among the coaches, is not primarily seen as something that could promote a positive change also for others, but rather as something that could mainly fulfil personal gains. When discrimination is viewed as existing somewhere else, and, therefore, not entirely relevant in to one owns situation, it can for some employees be hard to find any motivation whatsoever to engage in anti-discriminatory work and diversity issues. For those who do not inhabit the organizational norms, inequality is, on the other hand, clearly visible, which often leads to a personal motivation to work against such. The study also shows that the diversity education has not generated any bigger change in the informants’ ways of working, after having returned to their respective places of work. The engagement in, and outlook on, actions to promote diversity, is rather intertwined with whether or not the informants place of work targets minority or majority groups in its journalistic output. In order for diversity to be an integrated part of the diversity coaches’ work practices, a specific assignment to do so or a personal experience of inequality is needed. Another interesting finding from the study is the multiple definitions of diversity that have been developed during the coach training. As a result, the informants are interpreting the concept of diversity in two opposing ways: one focusing on the physical differences that exist in certain groups, whereas the other definition focuses on internal differences that exist in all individuals. Diversity being viewed as individual differences among all people has partially been a new way of defining the concept, and this broader definition has had various consequences. Firstly, the diversity concept is now criticized for being too big to manage, and in some cases the uncertainly of what diversity is, and what it involves, has led to the feeling of “giving up on diversity”. Secondly, as a result of the training, the coaches tend to view diversity as finding individual differences in their own homogeneous work group, and not to broaden the group to be more versatile on a physical level. The two different definitions of diversity can also help us understand the informants’ reflections about how greater diversity should be achieved practically, both within the organization, as well as in its journalistic output. Regarding recruitment, there are two main approaches on how to achieve diversity internally: on the one side, diversity is considered to be achieved by active actions that strive to recruit people who embody diversity, and on the other side, diversity is perceived as a natural consequence of meritocracy. Finally, the study also shows that monitoring mechanisms are used within public service, to ensure diversity is displayed in various programs/shows. The effort to show diversity outwards may result in hiding the internal homogeneity, which, according to the informants themselves, exists in the organization.

Syftet med undersökningen är att få en tydligare bild av hur skolor arbetar med likabehandlingsplanen i praktiken samt hur medvetna personal och elever är om planen. Vi har använt oss av en blandad metod som är både kvalitativ och kvantitativ genom intervjuer och enkätundersökningar. De två skolorna valdes ut genom bekvämlighetsurval. En person som ansvarar för respektive skolas likabehandlingsplan och deltagarna till lärarenkäten valdes ut genom ändamålsenligt urval och deltagarna till elevenkäten valdes ut genom bekvämlighetsurval.  Båda skolorna beskriver sitt praktiska arbete utifrån mål, åtgärder, främjande aktiviteter, ansvarsfördelning, information i ämnet och elevers påverkan. Skolorna ger till största del en väl överensstämmande helhetsbild av den aktuella situationen i ämnet. Det har dock i undersökningen framkommit att det finns vissa skillnader mellan de för likabehandlingsplanen ansvarigas och lärarnas uppfattningar jämfört med elevernas. Eleverna på båda skolorna har visat sig känna, till skillnad från de andra deltagande grupperna, en stor osäkerhet inom frågorna kring vad en likabehandlingsplan är för något, hur de blivit informerade om planen samt i frågan kring deras påverkan av planens utformning och innehåll.

HBT-frågor är idag en alltmer omtalad fråga i den samhälleliga debatten. Sedan diskrimineringslagstiftningen ändrades år 2009 har organisationer ett alltmer omfattande ansvar att arbeta för att motverka diskriminering i alla dess former. Då Skellefteå kommun har fattat beslut om att öka sitt invånarantal till 80 000 invånare år 2030 görs stora insatser föratt se till att alla människor har samma förutsättningar att leva och verka i kommunen.Uppdraget var därför att undersöka första och andra linjens chefers möjligheter att utifrån den befintliga likabehandlingspolicyn arbeta med HBT-frågor. Studien baseras på 12 intervjuer med första- och andra linjens chefer på en kvinnodominerad och en mansdominerad arbetsplats inom kommunen. Resultatet visar att cheferna upplever en begränsning i hur de kan använda sig av likabehandlingspolicyn i sitt dagliga arbete. Dokumentet ses mer som spelregler snarare än något som konkret kan användas praktiskt. Den mest framträdande föreställningen kring HBT-frågor bland cheferna på de arbetsplatser som undersökts var att det inte fanns någon problematik med diskriminering inom deras verksamhetsområde. Därför fanns en föreställning bland några av cheferna att något förebyggande arbete med dessa frågorinte behövdes. Det går att utläsa vissa skillnader mellan kvinnodominerade och mansdominerade arbetsplatser i hur man arbetar med HBT-frågor samt de föreställningar som finns kring hur dessa frågor talas om på arbetsplatserna. Cheferna på de kvinnodominerade arbetsplatserna var mer benägna att bedriva ett proaktivt likabehandlingsarbete än cheferna påde mansdominerade arbetsplatserna. Ingen bedriver dock ett specifikt arbete med HBT-frågori dagsläget.

I detta examensarbete undersöks hur pedagogiskt lyssnande kan förstås och användas av yrkesverksamma förskollärarstudenter både som förhållningssätt och som stödmaterial, samt hur ett potentiellt stödmaterial skulle kunna förbättras. Begreppet pedagogiskt lyssnande, som vi själva arbetat fram, beskriver ett förhållningssätt som kombinerar omsorg om individen, och ömsesidiga relationer mellan barn och vuxna, med en medvetenhet om hur strukturer och normer påverkar människors handlingar och synsätt. För att främja ett förhållningssätt baserat på pedagogiskt lyssnande planerar vi även att utveckla ett relaterat stödmaterial som kan användas av arbetslag i förskolan. Detta val motiveras utifrån att forskning visar att den pedagogiska personalens förhållningssätt till, och interaktion med, barnen påverkar barns förutsättningar och möjligheter i förskolan till exempelvis likabehandling, delaktighet och inflytande på olika sätt. Mot denna bakgrund kommer en fokusgruppstudie göras med yrkesverksamma förskollärarstudenter för att undersöka hur pedagogiskt lyssnande kan förstås och användas både som förhållningssätt och som stödmaterial i förskolan, samt undersöka hur stödmaterialet skulle kunna förbättras. Resultaten från undersökningen visar att fokusgruppen av yrkesverksamma förskollärarna visar förståelse för pedagogiskt lyssnande, och ser både möjligheter och svårigheter i ett sådant förhållningssätt. Exempel på möjligheter som vi uppfattade var ömsesidiga och respektfulla relationer mellan barn och vuxna på förskolan, samt möjligheter att ifrågasätta makt. Medan vi uppfattade att utmaningarna handlade om behovet att förstå pedagogiskt lyssnande på djupet för att se det som meningsfullt, samt hur barnen skulle kunna göras delaktiga i likabehandlingsarbetet. Resultaten visar även att stödmaterialet skulle kunna vara användbart för att ge en struktur till arbetslagets reflektionstid, samt att materialet skulle kunna förbättras genom att bli mer multimodalt. Slutsatsen som kan dras från fokusgruppstudien är därför att pedagogiskt lyssnande som förhållningssätt och stödmaterial skulle kunna användas i förskolan för att främja den pedagogiska personalens relationskompetens, samt möjligheter till omsorg präglad av ömsesidigt, samförstånd och respekt. Dessutom uppfattar vi att pedagogiskt lyssnande skulle kunna främja arbetet med likabehandling, samt barns delaktighet och inflytande i verksamheten, eftersom det kan möjliggöra att makt ifrågasätts och att vuxna kan närma sig barns perspektiv.

Inledning Slag, ord, uteslutningar, att retas klassas allt som kränkande behandling. Kränkningarna sker ofta när en vuxen inte är närvarande och kan höra eller se vad barnen gör och säger till varandra. I denna studie beskriver förskollärare hur de arbetar mot kränkningar mellan barnen och hur de hanterar situationer där kränkningar uppstår. Denna studie är viktig att göra då det inte finns mycket forskning kring hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkande behandling mellan barn i den fria leken. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkningar och uteslutningar mellan barnen i fri lek. Inledning Slag, ord, uteslutningar, att retas klassas allt som kränkande behandling. Kränkningarna sker ofta när en vuxen inte är närvarande och kan höra eller se vad barnen gör och säger till varandra. I denna studie beskriver förskollärare hur de arbetar mot kränkningar mellan barnen och hur de hanterar situationer där kränkningar uppstår. Denna studie är viktig att göra då det inte finns mycket forskning kring hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkande behandling mellan barn i den fria leken. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att förebygga och hantera kränkningar och uteslutningar mellan barnen i fri lek. Metod Detta är en kvalitativ studie med intervju som redskap. Fem stycken förskollärare har deltagit i intervjuerna och de arbetar på två olika förskolor. Två av dem arbetar med yngre barn (1-3 år) och de övriga tre med äldre barn (4-5 år). Resultat Resultatet av studien visar att förskollärarna arbetar aktivt med likabehandlingsplanen och planen mot kränkande behandling och har lyft ner den till barnens nivå. När de hör en kränkning eller ser en uteslutning använder de kommunikation med barnen som medel för att lösa situationen. Gällande uteslutningar är det delade åsikter då några pedagoger anser att alla barn ska få vara med och leka och några anser att alla barn inte alltid kan vara med, då det stör den redan påbörjade leken några barn startat. De försöker även samtala med barnen om hur de ska prata med varandra när de inte vill mer eller upplever att någon är dum mot dem. De pratar även i helgrupp om hur man är en bra kompis. Förskollärarna betonar att de arbetar mot kränkningar hela tiden och att det är det viktigaste arbetet de har. Detta är en kvalitativ studie med intervju som redskap. Fem stycken förskollärare har deltagit i intervjuerna och de arbetar på två olika förskolor. Två av dem arbetar med yngre barn (1-3 år) och de övriga tre med äldre barn (4-5 år). Resultat Resultatet av studien visar att förskollärarna arbetar aktivt med likabehandlingsplanen och planen mot kränkande behandling och har lyft ner den till barnens nivå. När de hör en kränkning eller ser en uteslutning använder de kommunikation med barnen som medel för att lösa situationen. Gällande uteslutningar är det delade åsikter då några pedagoger anser att alla barn ska få vara med och leka och några anser att alla barn inte alltid kan vara med, då det stör den redan påbörjade leken några barn startat. De försöker även samtala med barnen om hur de ska prata med varandra när de inte vill mer eller upplever att någon är dum mot dem. De pratar även i helgrupp om hur man är en bra kompis. Förskollärarna betonar att de arbetar mot kränkningar hela tiden och att det är det viktigaste arbetet de har.

Syftet med arbetet var att öka kunskapen kring kränkande behandling inom förskolan. Med enkätstudie som metod undersökte vi hur förskollärare uppfattar likabehandlingsarbetet kring barn som blir utsatta för kränkande behandling inom förskolan. Att utsättas för kränkande behandling skadar självkänslan och självbilden hos barnet. I förskolan kan kränkande behandling uppstå på grund av brister inom verksamheten. Det är vuxnas ansvar att kränkande behandling inte förekommer inom förskolans verksamhet. I enkäten har 104 förskollärare svarat på både öppna och slutna frågor. Resultatet visar att förskollärare upplever att barn utsätts för både fysisk och psykisk kränkande behandling inom förskolan och att kränkande behandling utförs av både barn och vuxna. Vad förskollärarna i studien ansåg vara kränkande behandling mellan barn var när barn utesluts från gemenskap, när det sägs elaka saker och när barn knuffar, slår och spottar på varandra. Det förskollärarna ansåg vara kränkande behandling utförd av vuxna var när personal pratar över huvudet på barn, när vårdnadshavare kommenteras öppet, när vuxna skäller högljutt och håller fast barn. Anledningar till varför vuxna utför kränkande behandling mot barn kan bero på stress, hög arbetsbelastning och okunskap. Det kan även ske för att skydda barn, till exempel vid självskadebeteende eller vid utåtagerande beteende. Resultatet visar också att förskollärare upplever att det arbetas mer aktivt för att motverka kränkande behandlingar som utförs av barn än kränkande behandlingar som utförs av vuxna. Förskollärarna i studien visar på en medvetenhet och en vilja att granska sig själv, kollegor och sin verksamhet. Slutsatsen är att denna medvetenhet kan bidra till att minska kränkande behandlingar på förskolan och genom det öka barns välmående.

Denna studie belyser några förskollärares och rektorers likabehandlingsarbete i förskolan. Syftet är att få fördjupad förståelse och kunskap om hur förskollärare och rektorer ser på likabehandlingsarbete och arbete mot diskriminering och kränkande behandling. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) ska förskolans utbildning präglas av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. All personal ska bidra till detta och kraftigt ta avstånd från samt förhindra att kränkande behandling sker i förskolan. Studiens utgångspunkt är ett normkritiskt perspektiv vilket genomsyrar arbetet. I relation till syftet intervjuades sex förskollärare och två rektorer där frågor ställdes om likabehandling, diskriminering och kränkande behandling samt om förhållningssätt till dessa. Studiens resultat visar att majoriteten av deltagarna har ett medvetet och självgranskande förhållningssätt vilket är grundläggande för arbetet med likabehandling i utbildningen. Resultatet visar även hur barn i olika åldrar görs delaktiga i undervisningen. En slutsats som framkommit av studiens resultat är vikten av att kunna särskilja begrepp som diskriminering och kränkande behandling för att förstå begreppens innebörd och därmed kunna arbeta medvetet med likabehandling.

Diskriminering, kränkande behandling och trakasserier är något som förekommer frekvent i våra skolor idag. Likabehandlingsplanen ska finns där som ett stöd för skolans personal i arbetet med dessa situationer, och det är därför angeläget att granska hur väl planerna är uppbyggda. Studiens syfte är att granska och jämföra några av Västra Mälardalens grundskolors likabehandlingsplaner för att upptäcka och uppmärksamma eventuella brister. Studien använder sig av likertskalan (Denscombe, 2018), tabeller i Microsoft Word och ett stapeldiagram i Excel för att samla och bearbeta empirin. Studien visar att likabehandlingsplanerna mestadels förhåller sig till lagstiftning och aktuella myndigheters regler, men det finns även återkommande brister. Dessa brister bör ses över för att likabehandlingsplanerna ska fylla någon funktion för den aktuella skolan.

Enligt skollagen (SFS 2010:800) har alla svenska förskolor krav på att framställa en likabehandingsplan i arbetet för att skapa en likvärdig förskola för alla barn. Utifrån intervjuer med verksamma pedagoger och textanalyser av deras likabehandlingsplaner har vi sett att det finns skillnader i framställandet och arbetssätten med likabehandlingsplanerna. Syftet med studien har bland annat varit att se hur likabehandlingsplanerna realiseras. Studien har visat att både centrala begrepp och likabehandlingsplanens mål tolkas olika beroende på individen som läser de. Dessa centrala begrepp är värdegrund och demokrati, vilka utgör grunden för läroplanen för förskolan och därmed likabehandlingsplanen. Med för stora tolkningar av dessa begrepp har vi sett att förskolors/avdelningars arbets- och förhållningssätt skiljer sig åt, vilket kan leda till diskriminering, kränkande behandling, men också förvirring hos såväl pedagoger som barn. Därför poängterar denna studie vikten av det kollegiala lärandet, öppenheten till att som pedagog granska både sitt eget förhållningssätt, men också den pedagogiska miljön. Detta med hjälp av förskolans styrdokument och pedagogisk dokumentation.

Denna uppsats är en kvalitativ undersökning av sex gymnasieskolors likabehandlingsplaner. Syftet är att genom ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och med hjälp av en kritiskt diskursanalytisk metod undersöka hur verkligheten konstrueras i likabehandlingsplanerna, samt vad som påverkat skolorna i utformningen av dessa. Konstruktionen av verkligheten kan förväntas påverka hur arbetet utformas vilket får konsekvenser för såväl elever som skolpersonal. Resultaten visar att skolorna delar upp likabehandlingsarbetet i främjande och förebyggande arbete. Det råder dock förvirring kring vad som ska falla under vilken kategori. Diskursen tillhandahåller en väl definierat begreppsapparat för negativa begrepp som kränkande behandling, trakasserier och diskriminering. Dessa företeelser uppträder ofta i agentlösa satser vilket döljer de bakomliggande personerna och processerna i texten. Positiva begrepp definieras inte vilket medför att deras betydelse konstrueras i förhållande till de negativa begreppen. Undersökningen visar också att elever konstrueras som passiva i planerna medan skolan och dess representanter är aktivt agerande. Vidare visas att diskrimineringslagen, skollagen, samt Skolverkets handledning för utformandet av likabehandlingsplaner påverkat skolorna i arbetet med planerna. Bristen på definitioner av positiva begrepp antas få följder genom att sådana efterfrågas vid skolornas kartläggningar av verksamheten. Om skolorna inte vet vilken betydelse eleverna lägger i begrepp som trivsel och trygghet vet de heller inte vad kartläggningarna säger. Dessutom kan skildringen av kränkningar som slumpmässiga företeelser göra att skolorna fokuserar mer på att uppmärksamma och åtgärda sådana än på att förebygga dem.