Sammanfattning   Betyg och bedömning är ett ständigt aktuellt ämne i alla skolformer och inte minst inom kurser för svenska för invandrare (SFI). Skolverkets reviderade kursplaner för SFI-utbildningen visar på tydliga kunskapskrav för alla kurser inom utbildningsgrenen (Utbildning i svenska för invandrare, Skolverket 2012). Den här uppsatsens syfte är att undersöka på vilket sätt kunskapskrav och kursplaner används i bedömningen av de vuxna deltagarnas kunskaper. Följande frågeställningar undersöks: 1. På vilket sätt används kunskapskraven och kursplanen i bedömningen på SFI? 2. Hur jobbar lärarna formativt i en utbildningsform där vuxna deltagare med olika modersmål genomgår utbildningen på 525 timmar och på olika nivåer? 3. På vilket sätt bedöms deltagarnas språkkunskaper på SFI? För att undersöka dessa frågor har fem SFI-lärare intervjuats och betygsatt två olika texter skrivna inom ramen för det nationella provet i kurs C. De har läst och betygsatt texterna och reflekterat över sina sätt att bedöma skriftlig färdighet i kurs C. Resultatet visar att lärare bedömer texten på olika sätt och att det slutgiltiga betyget kan variera med flera betygssteg vilket har konsekvenser för deltagarnas fortsatta skolgång. Slutsatsen är att betyg och bedömning på SFI är ett område som behöver mer forskning för att säkerställa en likvärdig och rättssäker betygssättning.

Denna studie undersöker ifall det finns någon skillnad i andraspråkselevers språkliga behärskning beroende på om de studerat på gymnasiet eller komvux. Detta diskuteras i kombination med det varierande undervisningsupplägget mellan de två skolformerna. Fem i forskning vanligt förekommande kvantitativa textmått används för att mäta språklig behärskning: textlängd, ordlängd, ordvariationsindex, nominalkvot och felstavningar. Dessa textmått analyseras via det digitala språkanalysverktyget Swegram. Materialet består av elevtexter skrivna på nationella provet i kursen svenska som andraspråk 1 och samtliga av dessa elevtexter har fått ett E i betyg. Resultatet jämförs med benchmarktexter från nationella provet för att fastställa om elevtexterna uppnår den språkliga norm som finns inom nationella provet. Undersökningen kommer fram till att komvuxeleverna får högre värden än gymnasieeleverna i samtliga textmått förutom textlängd och i vissa av textmåtten överskrider komvuxtexterna de benchmarktexter som fått ett A i betyg vilket ger en indikation på att komvuxelevernas språk i detta avseende inte är vad som orsakar deras låga prestation i betygsstatistiken.

Syftet med denna studie är att beskriva variationen i hur musiklärare tolkar kunskapskrav i sin bedömning. Fokus ligger på hur de bedömer kraven på tajming i enkla melodier. Mitt mål var att undersöka om bedömningarna var likvärdiga, eller om inte vad som skilde bedömningarna åt. Jag vill bidra med information som kan leda till bättre kunskap om lärares bedömning av elevers musikprestationer i högstadiets årskurs 9. Genom en enkätundersökning gjord i verktyget Survey & Report som tillhandahålls av Karlstads universitet samlade jag in det empiriska materialet. Fyrtiosex informanter besvarade detta. Genom att använda en enkät i stället för intervjuer nådde jag ut till fler musiklärare än vad som annars vore möjligt. Därmed gav resultatet möjlighet till en större variation i tolkningar av kunskapskrav och av bedömningen av en specifik elevprestation. För att urskilja och identifiera de olika sätt som musiklärare uppfattar kunskapskraven på och göra en bedömning har jag valt en fenomenografisk ansats för att analysera resultatet. De summativa bedömningarna av elevexemplet har stor spridning. Studiens resultat visar en variation i hur lärare definierar kraven och bedömde den givna prestationen. Sammanfattningsvis har lärarna subjektiva krav på svårighetsgraden av enkla melodier. Vidare skilde sig tolkningarna av det musikaliska begreppet tajming åt. Den största skillnaden var om lärarna definierar tajming endast som en korrekt rytmisk precision enligt genre, eller om de definierar tajming som en prestation som görs i samspel med andra musiker. / The purpose of this study is to describe the variation in how music teachers interpret knowledge requirements in their assessment. Focus is on how they assess the requirements of timing in simple melodies. My aim was to study if the assessments were equivalent, or if not what differ. I want to contribute with information that can lead to better knowledge about teachers´ assessment of students´ music performance for degrees in junior high school.   I used a questionnaire to collect the empirical material. Forty-six informants answered the questionnaire. By using a questionnaire instead of interviews, I reached out to more music teachers then otherwise would be possible. Thus, the result gained a broader view of the variations in interpretations of the knowledge requirements and in assessments. In order to distinguish and identify the different ways in which music teachers perceive the knowledge requirements and make an assessment, I have chosen a phenomenographic approach to analyses the result.  The summative assessments are widely disseminated. The results of the study show a variation in how the teachers defined the requirements and assessed a given performance. In conclusion, the teachers have subjective requirements about the degree of difficulty of a simple melody. Further, they differ in interpretations of the concept timing. The main difference was if they define timing only as a correct rhythmic precision according to genre, or if they define timing as how the performance fitted in to a concerted action with other musicians.

Idag kan det vara problematiskt att bedöma och betygsätta elever i alla ämnen. Idrott och hälsa är ett komplext ämne där bedömning och betygsättning blir extra svårt eftersom det är ett praktiskt ämne som ska bedöma elevers rörelsekvaliteter. Syftet med undersökningen var att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa beskriver sitt arbete med formativ och summativ bedömning i gymnasieskolan, samt beskriva hur lärare tolkar sitt arbete med bedömning och betygsättning utifrån ett jämlikhetsperspektiv, inkluderingsperspektiv och för en likvärdig bedömning. För att besvara studiens frågeställningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer, samt Lindes (2021) läroplansteori för att analysera resultatet från deltagarnas intervjuer. Resultatet visade att lärare tolkar formativ bedömning som en viktig del för elevernas lärande. I realiseringsarenan användes denna bedömning som ett verktyg för elevernas utveckling, medan den summativa bedömningen som en helhetsbedömning. I transformeringsarenan tolkade lärarna att det är praktiska kunskaper som ska väga tyngst vid bedömningar. Lärarna fastställde att klimatet i idrottshallen är nyckeln för att eleverna ska inkluderas och att det var deras uppgift att skapa det. Lärarna försökte skapa relationer med eleverna i realiseringsarenan. Dessutom ansåg lärarna att likvärdigheten är ett omöjligt uppdrag, men att de ständigt försökte nå så likvärdiga bedömningar som möjligt[AH1] .  [AH1]Likvärdiga betyg? det är väl bedömningen som skall vara likvärdig?

Det framgår tydligt i skolans styrdokument, såväl i skollag som läroplaner, att skolan ska varalikvärdig för varje elev. Trots detta är likvärdigheten omdiskuterad, och skolväsendetkritiseras stort för att inte vara likvärdigt. Individualisering och anpassningar lyfts somviktiga aspekter när det kommer till likvärdig bedömning, vilket gör det desto mer komplextnär klassrummen karaktäriseras av mångfald. Syftet med studien är att undersökauppfattningar om likvärdig bedömning, såväl utmaningar som möjligheter. Studien ämnarföljaktligen att åskådliggöra hur bedömning kan anpassas till en mångfald av eleversolikheter gällande bakgrund, förutsättningar och behov. Detta från både ett elev- ochlärarperspektiv. Följande frågor behandlas: (1) “Vad har eleverna för uppfattningar om hur deblir bedömda?”, (2) “Vad gör bedömning likvärdigt enligt lärarna?” och (3) “Vad finns detför utmaningar med likvärdig bedömning enligt lärarna?”. För att undersöka dessa frågor såhar data samlats in genom å ena sidan kvalitativa intervjuer med 4 gymnasielärare. Å andrasidan genom enkäter utförda på 43 elevrespondenter, detta av både kvantitativ och kvalitativsort. Resultaten visar att eleverna i stor utsträckning anser att bedömningen är likvärdig ochatt den anpassas efter dem, men att vissa elever tycker att lärare borde individualisera i högregrad. Lärarna i studien diskuterar både möjligheter och utmaningar med likvärdig bedömningpå nationell-, skol- och klassrumsnivå. Fynden från empirin visar bland annat att lärare anseratt det behövs en nationell samsyn på likvärdighetsbegreppet, att anpassningar är ett gottexempel för att jobba mot likvärdighet, men att det behövs mer tid och resurser för attsäkerställa anpassningar. Resultaten diskuteras utifrån studiens teoretiska ram, PierreBourdieus teori om “habitus” och begreppet “bias”. Det man kan se är att elevernas habitusstyr hur de uppfattar och värderar den sociala kontexten, i detta fall undervisning ochbedömning. Elever upplever i hög grad att de blir bedömda rättvist och likvärdigt utifrånderas habitus. På klassrumsnivå framhåller flera lärare utmaningen med den subjektivabedömningen. Vidare hör detta i sin tur ihop med bias, där den subjektiva bedömningen utgörvissa förväntningar på vilken nivå elever ligger på. En av studiens slutsatser är att lärare ochelever uppfattar likvärdigheten i bedömningen olika, vad det beror på, föreslås som exempelpå vidare forskning.

Syftet med denna undersökning är att synliggöra vilka former av arbets- och bedömningsmetoder som lärare väljer att använda sig av för att bedöma elevernas kunskaper och genom detta studera hur dessa kan betraktas som likvärdiga i ämnet samhällskunskap, årskurs 1-3. Syftet är även att synliggöra hur lärare som undervisar i ämnet, årskurs 1-3 uppfattar ramfaktorer, och ställa detta mot tidigare forskning huruvida faktorer kan påverka lärares förutsättningar att bedöma eleverna likvärdigt. I en enkätundersökning har lärare som undervisar i samhällskunskap, årskurs 1-3, svarat på frågor om bedömningsmetoder och vilka ramfaktorer de anser påverkar förutsättningar för bedömning. Lärare i undersökningen använder framförallt muntliga och skriftliga bedömningsmetoder, vilket indikerar på hög validitet och reliabilitet. Ramfaktorer som lärarna anser ha störst påverkan på deras möjlighet till att genomföra bedömningar är de pedagogiska- samt de administrativa ramarna. En likvärdig bedömning är svår att uppnå på grund av avsaknad av bedömningsstöd för årskurs 1-3. Lärarnas svar i undersökningen, gällande ursprungskälla av bedömningsmaterial samt användandet av bedömningsmatriser skiljer sig åt, vilket kan peka på skillnader av lärarnas tolkningar av styrdokumenten. / The purpose of this study is to highlight the forms of work- and assessment methods, that teachers choose to use to assess pupil’s knowledge and thereby study how these can be considered equivalent in the subject of social studies, grades 1-3. The purpose is also to make visible how teachers who teach the subject perceive framework factors, and set this against previous research on which factors affect teachers' ability to assess students equally. In a survey, teachers who teach in the grades 1-3 answered questions about assessment methods and which framework factors they consider to affect the conditions for assessment. The teachers mainly used oral- and written assessment methods, which indicates high validity and reliability. Framework factors that teachers consider to have the greatest impact on their ability to assess pupil’s are the pedagogical- and administrative frameworks. Equivalent assessment is difficult to achieve due to the lack of assessment support for grades 1-3. The teachers answers in the survey, that their source of assessment material and the use of assessment matrix differ, which may indicate differences in the teachers' interpretations of the governing documents.