Den officiella litterära kanonens bortfall från skolans läroplaner efter 1975 bemöttes av skilda reaktioner från lärare och forskare inom litteraturdidaktik (Persson, 2007: 82–83). Med tiden har dock den litteraturdidaktiska forskningens fokus på litteratur-urvalet och en litterär kanon i Sverige minskat och det finns relativt få studier som fokuserar på vilken typ av skönlitteratur som används i undervisningen. Desto mer forskning fokuserar på hur eleverna läser, utifrån synliga läsarter och litteraturens möjlighet till främmandegöring och identifikation. Trots att en uttalad officiell litterär kanon har förlorat sin plats i litteraturundervisningen i skolan går det att ifrågasätta om det inte fortfarande finns en samsyn på litteratururvalet, en inofficiell litterär kanon, i skolans litteraturundervisning. I den här studien granskas hur forskning inom litteraturdidaktik lyfter fram och diskuterar kanonfrågor i under-visningen. Frågeställningarna utgår från hur begreppet litterär kanon förstås och behandlas inom nutida litteraturdidaktisk forskning, om det föreligger en bestämd litterär kanon inom litteraturundervisning och hur en eventuell litterär kanon legiti-meras enligt den litteraturdidaktiska forskningen. Resultatet av studien visar att det finns kanonaspekter och tecken för en inofficiell litterärkanon i samtidens litteratur-undervisning där kanoniserad litteratur främst legitimeras utifrån den dess mål, användning och effekt. En avslutande slutsats är att det existerar en spänning i undervisningen mellan den dominerande synen på litteraturundervisningen som ett litteraturhistoriskt bildningsämne och en mer läsorienterad litteratursyn.

Denna undersökning har utgått från gymnasieelevers sjunkande läsintresse samt skönlitteraturens alltmer ifrågasatta roll inom skolverksamheten. Den påverkan som ämneslärarutbildningen har på gymnasieskolans skönlitterära urval utgör en central del av undersökningens utgångspunkt. För att kunna diskutera problematiken behövde vissa aspekter av litteraturläsning och litteraturundervisning således granskas. Undersökningen hade även som syfte att studera hur det skönlitterära urvalet i ämneslärarutbildningen med inriktning svenska kan förstås i relation till elevers sjunkande läsintresse samt huruvida det existerar en inofficiell kanon i ämneslärarutbildningens skönlitterära urval. Studien har även berört hur värdet av litteratur diskuteras av forskare och auktoriteter. Undersökningen nyttjade en multimetodologisk forskningsansats, som innehöll både en icke-experimentell kvantitativ metod samt en fenomenologisk kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden innebar insamling av skönlitteraturlistor från sex lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning i ämnet svenska. Därefter kategoriserades de skönlitterära verken enligt årtal och titel, samt författarnas namn, kön och ursprung. Den kvalitativa metoden innebar en enkätstudie som riktades till verksamma svensklärare i gymnasiet. Enkäten efterfrågade respondenternas upplevelser och åsikter kring olika aspekter av skönlitteratur inom både ämneslärarutbildningen och gymnasieskolan. Insamlad data analyserades och presenterades utifrån multimetodologiska principer och diskuterades i relation till tidigare forskning, receptionsteori samt genusteori. Analysen av litteraturlistorna indikerade att en inofficiell kanon existerar inom ämneslärarutbildningarna. En majoritet av det skönlitterära urvalet bestod av verk som författats av äldre, västerländska, manliga författare. Resultaten från enkätstudien visade att en majoritet av de verksamma lärarna reproducerar material de kommit i kontakt med inom sin utbildning. Många av de tillfrågade lärarna påpekade också att det material som reproduceras ofta är klassiker, och att detta urval generellt betraktas som positivt. Resultaten diskuterades i relation till den forskning som berör litteraturens värde, Skolverkets styrdokument samt elevers attityder gentemot litteraturläsning. Sammantaget visade undersökningen att klassiker i litteraturundervisningen ofta inte realiserar det värde som den är tänkt att förmedla. Mycket talar för att det skönlitterära urvalet på ämneslärarutbildningarna behöver uppdateras med en mer verksamhetsförankrad litteraturlista som i högre grad relaterar till elevernas repertoarer.

Lärarstudenter som utbildar sig till ämneslärare i svenska möter under sin utbildning flera olika perspektiv på litteraturundervisning. Inom lärarutbildningen så legitimeras litteraturundervisningen på olika sätt beroende på litteraturvetenskapliga och litteraturdidaktiska utgångspunkter. Litteraturen ges olika roll där den förstnämnda ofta sätter litteraturens egenvärde i centrum medan den senare fokuserar på hur litteraturen ska användas i undervisningen. Det är två motstridiga synsätt på litteraturens roll som lärarstudenter måste förhålla sig till och positionera sig mellan i sin kommande yrkespraktik. Syftet med uppsatsen är att undersöka blivande svensklärares uppfattning om litteraturundervisningens syfte, mål och hur de legitimerar litteraturundervisning i sin framtida praktik som gymnasielärare. Utifrån en fenomenografisk ansats genomfördes fem semistrukturerade intervjuer med blivande svensklärare för att besvara frågeställningarna: Vilka uppfattningar har blivande svensklärare om litteraturundervisningens syfte? Och vilka didaktiska avvägningar identifierar svensklärarstudenter som viktiga i sin framtida litteraturundervisning? Resultatet visar att lärarstudenterna uppfattade att litteraturundervisningen har fyra kvalitativt åtskilda syften. Litteraturundervisningen ska gynna språkutvecklingen, öka läslusten, skapa möten och öka litteraturförståelsen. De viktigaste didaktiska avvägningarna för att uppå syftena kretsar kring elevkännedom, urval och lärandemiljö men olika aspekter av dem prioriteras beroende på viket syfte det riktas mot. I de syften som litteraturundervisningen uppfattas ha så betonar lärarstudenterna främst att litteraturen ska användas för att öva förmågor eller utveckla de mjuka demokratiska värden som står i ämnesplanerna.

Inom den svenska litteraturdidaktiken har lyriken som forskningsområde länge varit relativt outforskat. Föreliggande studies syfte har därför varit att bredda och fördjupa kunskapen av lyrikens värde inom litteraturdidaktiken och litteraturundervisningen, genom en undersökning om gymnasieelevers uppfattning om skönlitterär läsning, med ett särskilt fokus på lyrik. I undersökningen har även uppmärksamhet riktats mot elevernas uppfattning om litteratursamtalets betydelse för deras förståelse av lyrik med utgångspunkt i Karin Boyes dikt "Jag vill möta".

Beroende på lärares ämnes- och kunskapssyn kan de välja bort eller prioritera delar som de själva anser bör inkluderas i undervisningssammanhang. Tidigare forskning visar att litteraturundervisningen genom tiden har färgats av en kunskapssyn där läsning ska bidra till att utveckla elevernas personlighet, att skapa goda medborgare och att den litteratur som ska läsas i skolan bör bidra till elevernas fortsatta utveckling att ”göra rätt”. Det har även framkommit att litteraturen har en självklar plats i det gemensamma läsandet bland barn och vuxna på förskolan medan det på mellan- och högstadiet har förvandlats till en självgående aktivitet med få tillfällen till samtal. Fokus för denna litteraturdidaktiska studie var att undersöka vilken kunskapssyn lärare, som idag undervisar i förskoleklass till årskurs 3, bär med in i litteraturundervisningen och undersöka hur litteraturundervisningen ser ut bland dessa årskurser. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka arbetssätt är vanligast förekommande i förbindelse med litteraturundervisningen i åk F-3? Vilken litteratur används i lärarledd undervisning? Vilken kunskapssyn på litteraturundervisningen ger lärarna uttryck för? Val av metod för denna studie var en enkätundersökning med en svarsfrekvens på 111 svar. Enligt de resultat som framkom i studien, bär lärare med sig den erfarenhetspedagogiska kunskapssynen in i litteraturundervisningen. Detta innebär att lärare i arbetet med litteratur utgår från elevernas intresse och erfarenheter och utformar innehållet efter deras behov och önskemål. Lärare väljer även litteratur och arbetssätt som passar elevgruppen bäst och använder litteraturens innehåll som underlag för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-03-23</p>

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare i grundskolans senare år och gymnasiet ser på litteratur och vilka didaktiska resonemang lärare för när det kommer till skönlitteratur i undervisningen. Vi har även ämnat undersöka hur lärare förhåller sig till en litterär kanon. I vår undersökning har vi valt att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex lärare på såväl högstadie- som gymnasieskolor. Till vår hjälp i arbetet har vi använt oss av forskning såsom bland annat Malmgrens tre ämneskonceptioner. Resultatet visar att lärare förhåller sig olika och har varierande synsätt på litteratur och frågor som rör ämnesdidaktik. Lärarna i vår undersökning har till största del ett negativt förhållningssätt till en eventuell kanon, med reservation för att den skulle kunna vara av godo om fler aspekter togs i beaktande. Resultatet visar även att de flesta lärarna i vår undersökning medvetet eller omedvetet rör sig i svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne, men vi har även kunnat se att de lutar sig åt svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne. Vår slutsats är att alla våra intervjuade lärare anser att litteratur är av största vikt och att det kan gynna elever i deras lärande. Vi har även kommit fram till att lärarna inte explicit nämner de didaktiska frågorna när det kommer till litteraturundervisning, utan att de implicit för en didaktisk diskussion kring detta.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska möjligheter Harry Potter-serien av J.K. Rowling kan ha i årskurs F – 3. För att undersöka detta har vi genomfört en kvalitativ samtalsintervju med två elever i årskurs 2 kring deras tankar och erfarenheter av Harry Potter-serien, samt en läsvaneenkät som 62 elever i årskurs 2 deltog i. Utöver dessa datainsamlingar valde vi även att analysera två fan fiction-texter baserade på Harry Potter-serien skrivna av samma elever som vi intervjuade. Den teoretiska grund vi tagit avstamp i är Alkestrands avhandling Magiska möjligheter – Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete (2016) och Langers Litterära föreställningsvärldar: litteraturundervisning och litterär förståelse (2017).Frågeställningarna vi utgått från i vår undersökning lyder: Hur ser elevers erfarenheter och tankar kring Harry Potter-serien ut i årskurs F – 3? Hur ser de föreställningsvärldar som eleverna skapar sig kring Harry Potter-serien ut? Vilken didaktisk potential kan Harry Potter-serien och fantasylitteraturen innehålla?Slutsatsen vi kan dra av våra analyser av enkätsvaren, samtalsintervjun och elevernas fanfiction samt genom den teori vi utgått från är att Harry Potter-serien har didaktisk potential i årskurs F – 3. Vårt främsta argument för detta är att det hos eleverna som deltagit i vår undersökning finns ett stort intresse för serien eftersom många sedan tidigare har erfarenhet av den. Att använda elevers erfarenheter som utgångspunkt för lärande är ett fenomen som kallas för erfarenhetspedagogik, vilket blivit ett centralt begrepp för oss i skrivandet av vårt examensarbete eftersom det understryker skönlitterära texters didaktiska potential.Nyckelord: fan fiction, fantasylitteratur, Harry Potter, läsning, erfarenhetspedagogik, undervisning, litteraturdidaktik, F – 3

No description available.

Syftet med uppsatsen är att, genom en intervjustudie, utreda hur verksamma högstadielärare i svenska resonerar kring värdegrundsfrågor i arbetet med äldre litteratur samt hur de arbetar med litteraturen för att främja värdegrundens identitetsskapande syfte och möjliggöra ett samspel mellan elevernas och texternas repertoarer. Sålunda är syftet även att undersöka hur lärare resonerar kring eventuell problematik som kan uppstå vid elevers fiktionsförståelse av äldre litteratur och lyfta komplexiteten i svensklärares uppdrag. Dessutom studeras lärarnas syn på genus som värdegrundskategori och deras resonemang kring genusperspektivets potential i litteraturundervisningen kopplat till skolans värdegrundsuppdrag. Uppsatsen har sin utgångspunkt i Kathleen McCormicks receptionsteori samt Yvonne Hirdmans genusteori. Resultat visar hur lärarnas arbetssätt med äldre litteratur och genus och sätter värdegrundens identitetsskapande mål i fokus. Resultatet visar även hur lärarnas arbetssätt med äldre litteratur och genus möjliggör ett  samspel mellan elevernas och texternas repertoarer och således kan även värdegrunden förmedlas genom den äldre litteraturen.

Förändrade medievanor bidrar med nya litteraturdidaktiska förutsättningar, såväl utmaningar som möjligheter i litteraturundervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka vad som händer med en äldre litterär text när den gestaltas på Tiktok och vilken eventuell litteraturdidaktisk potential sådana Tiktok-videos besitter. Detta genom att analysera vad från det klassiska verket Iliaden som gestaltas på Tiktok. Vidare syftar uppsatsen även till att diskutera om Tiktok-videos kan användas för att underlätta mötet mellan mottagaren (eleverna) och det klassiska verket Iliaden. Då Tiktok är ett nytt studieobjekt inom den didaktiska forskningen kommer avslutningsvis även en mer övergripande didaktisk diskussion föras. Materialet i studien utgöras av Tiktok-videos om Iliaden som har analyseras utefter teman inspirerat av metoden innehållsanalys. Studiens teoretiska utgångspunkt är utifrån McCormicks repertoarbegrepp samt Torells litterära kompetens. Vad analysen visar är att många av de teman som gestaltades på Tiktok liknande annan typ av fanfiction. Utifrån tidigare forskning går det att se att fanfiction kan användas i undervisningen för att vidga elever litterära och allmänna repertoarer. Vad analysen också visar var att det går att urskilja litteraturdidaktisk potential i materialet i Tiktok-videorna, framförallt när det kommer till literary transferkompetensen. Att skapa intresse och aktivera eleverna genom att låta de använda sina egna erfarenheter för att leva sig in i Iliaden och på så vis skapa intresse för att läsa originalverket. Analysen visade alltså att Tiktok-videorna kan användas för att underlätta mötet mellan eleverna och Iliaden i traditionell form främst genom att Tiktok-videorna fungerar som en inspirationskälla till att läsa det traditionella verket. Det viktigaste som uppsatsen belyser är att intresset för Iliaden på Tiktok är ett kvitto på den enorma kraft som skönlitteraturen har i att hela tiden förnya sig och utvecklas. Vad uppsatsen visar är att Tiktok inte alls behöver beskrivas som ungdomars akilleshäl utan har potentialen att inspirera läsningen av en äldre litterär text.