Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur yrkesverksamma lärare i år 1-3 ser på användningen av skönlitteratur i undervisningen och att förhålla dessa beskrivningar till den litteratursyn jag som blivande lärare håller på att utveckla. Litteraturgenomgången anknyter till läsarorienterande teoribildningar, i linje med den konstruktivistiska, sociokulturella syn på lärande som min utbildning präglas av. Resultatet av en intervjuundersökning med sju lärare presenteras och analyseras utifrån uppsatsens frågeställningar – hur lärarna relaterat till sin användning av skönlitteratur beskriver undervisningens varför, vad och hur. Med hjälp av erfarna lärare ges jag därmed en möjlighet att reflektera kring min egen litteratursyn, inte minst frågan om varför skönlitteraturen kommer att ha en plats i min framtida undervisning. Slutsatsen är att jag tydligare upplever vikten av att ha ett synsätt på kunskap och läsning som fokuserar läsarens möte med text, där förståelse byggs i gemenskap, med lusten som drivkraft.

Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att undersöka hur högstadie- och gymnasielärare i ämnet svenska resonerar kring sina val av skönlitteratur samt hur lärarna utformar sin undervisning för att uppfylla skolans demokratiuppdrag. Forskningen visar att skolans demokratiska uppdrag ofta nedprioriteras då litteraturundervisningen ofta baseras på mätbara, kvantitativa värden. Studien bygger på halvstrukturerade intervjuer med sju ämneslärare i svenska. Materialet har sedan analyserats och bearbetats utifrån tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk – det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att utöver att kursplanerna tas i beaktning vid planeringen kan exempelvis elevernas programval också ha betydelse. Lärarna ger många förslag på skönlitteraturundervisningens innehåll såsom att arbeta värdegrundsinriktat genom enskilda verk eller genrer, där även kanonundervisningens för- och nackdelar uppmärksammas. Vanligast är att behandla demokratiuppdraget genom muntliga diskussioner där hela eller delar av klassen läser samma verk. Vid skrivuppgifter är det mer vanligt att se till andra aspekter än värdegrunden.

Skolan ska främja elevers kunskapsutveckling men har även en fostrande roll vilket ofta benämns som det dubbla uppdraget. Detta uppdrag som lärare står inför är komplext, och dessutom påverkas lärares didaktiska val även av tidsbegränsningar samt krav på mätbarhet. Kunskapsöversiktens syfte är att undersöka möjligheten att utgå från det dubbla uppdraget: att stödja elevernas utveckling av demokratiska värderingar, såväl som möjliggöra att de når litteraturundervisningens uppsatta kunskapsmål. Vi vill även synliggöra olika skönlitterära verk och olika metoder som kan stödja detta. Utifrån relevans- och kvalitetskriterier valdes tio vetenskapliga artiklar ut genom sökning i tre olika databaser. Dessa består av både nationell och internationell forskning och utgör underlaget för denna kunskapsöversikt. Frågorna som utformats för att undersöka litteraturundervisningens potential utifrån det dubbla uppdraget är: Vilka litteraturdidaktiska metoder kan lärare använda i litteraturundervisningen för att gymnasieelever ska utveckla demokratiska värderingar? Vilka skönlitterära texter kan användas för att utveckla gymnasielevers demokratiska värderingar? Genom granskning och tematisk analysmetod har vi kunnat utläsa två teman som tillåter oss att dra slutsatser utifrån källmaterialet. Slutsatsen visar att det inte är specifika skönlitterära verk som fungerar bättre än andra för att främja elevernas utveckling av demokratiska värderingar. Det handlar om skönlitteraturens repertoarer och att låta eleverna uppleva dessa. Detta tar oss till nästa slutsats som synliggör den kanske viktigaste litteraturdidaktiska metoden – att möjliggöra för eleverna att gå i dialog med texten, och med andra, för att utveckla sin person och demokratiska värderingar i litteraturundervisningen. Slutligen diskuteras kort om vidare forskning på ämnet.

I denna studie kommer vi att redogöra för hur lärare tillgängliggör skönlitteratur i klassrummet och undervisningen och hur de uppfattar sin förmåga att välja skönlitteratur till sina elever. Vi har valt en kvantitativ enkätstudie utifrån tre forskningsfrågor om lärares uppfattningar kring sin förmåga att välja skönlitteratur som stimulerar och motiverar elever till läsning och i vilken utsträckning de anser sig använda skönlitteratur i undervisningen. Resultatet har analyserats och diskuterats utifrån ramfaktorteorin och sociokulturellt perspektiv. Forskning visar att barn läser mindre idag än tidigare. Även om det finns ett brett utbud av skönlitteratur och det fortsätter att publiceras tusentals nya skönlitterära böcker årligen för barn och unga framkommer det i flera studier att elever inte uppfattar skönlitteraturen som de läser i skolan som intressant. Av vår enkät som behöriga lärare i förskoleklass till och med årskurs 6 fått besvara framkommer att arbetet med skönlitteratur i skolan inte visar några markanta skillnader i elevers lästid i jämförelse med forskningsstudier som gjordes 2007 och 2017 även fast studier visar att det skulle gynna eleverna.  I vår enkät framkom det även att majoriteten av lärarna som svarat på enkäten anser att de inte har fått den kunskap de skulle behöva under sin tid på lärarutbildningen för att bedriva undervisning med skönlitterära böcker i större utsträckning. Majoriteten av respondenterna anser att det är av eget intresse för litteratur och erfarenhet från sin egen skolgång som hjälper dem i sina val att välja skönlitteratur till sina elever. Samtidigt som majoriteten av lärarna anser att det egna intresset påverkar förmågan att välja skönlitteratur så anser nästan 17 procent av respondenterna att deras egna intresse för skönlitteraturläsning inte har någon betydelse för deras förmåga att välja skönlitteratur.  Ett annat intressant resultat som framkom är att lärarna som undervisar i årskurs tre är de lärare som varierar mest i avsättning av tid för tyst läsning. Det vill säga att det är stora variationer i hur mycket tyst lästräning eleverna får. Även framkom det i resultaten att det är lärare som undervisar i förskoleklass som har gemensamma samtal med eleverna om skönlitterära böcker. Medan boksamtal i väldigt låg utsträckning sker i årskurs 6, samtidigt så är det i årskurs 6 som man ägnar sig åt tyst egen läsning i störst utsträckning.

Under de senaste decennierna verkar det ha skett en förskjutning mot mer mätbara aspekter i skolans styrdokument. Detta är något som har väckt tankar kring vad det får för konsekvenser för litteraturundervisningen, då skönlitteraturen och de tolkningar och reflektioner som hör till läsningen är svåra att mäta och bedöma. I dagsläget inväntas en ny revidering av läroplanen, och därför är det av didaktisk relevans att belysa vilka förändringar som skett gällande litteraturens ställning i kursplanen för svenska. Syftet med denna studie är att belysa om några förändringar har skett i synen på skönlitteratur i svenskämnets kursplan med tillhörande kommentarmaterial från Lgr11 till Lgr22. De forskningsfrågor som studien ämnar ge svar på är: Hur legitimeras skönlitteratur i kursplanerna och kommentarmaterialen? Vilka likheter och skillnader går att utläsa gällande hur skönlitteratur legitimeras? Vilka sätt att läsa framträder genom legitimeringarna i dokumentens formuleringar?   Studien har en kvalitativ metodansats i form av komparativ textanalys för att kunna belysa innehållsliga likheter och skillnader i materialet. Analysen utgår från ett litteraturdidaktiskt, transaktionsteoretiskt perspektiv där de centrala begreppen efferent läsning och estetisk läsning aktiverats som analysverktyg. Efferent läsning karakteriseras av att uppmärksamheten fästs vid vad läsaren kan föra med sig från läsningen vad gäller fakta och information. Vid estetisk läsning fokuseras i stället läsupplevelsen, den personliga tolkningen och meningsskapande. Dessa begrepp används för att synliggöra vilka förutsättningar som ges i kursplanerna och kommentarmaterialen till olika sätt att läsa. Resultaten visar att litteraturen legitimeras på mycket liknande sätt i de två kursplanerna med tillhörande kommentarmaterial, trots den starka kritik som förts fram mot hur skönlitteraturens roll i svenskämnet förminskades och instrumentaliserades i Lgr11. Sex olika legitimeringar gör sig gällande i de analyserade dokumenten, i vilka det framgår att litteraturen läses för att den kan bidra till: språkutveckling, identitetsutveckling, förståelse för omvärlden, kunskap om litteratur, läsupplevelser och att väcka läslust. Några skillnader i hur litteraturen legitimeras i skolan framträder således inte mellan dokumenten, men det finns skillnader legitimeringarna emellan och i vilken omfattning de ges stöd i dokumenten. Utifrån analysen tolkas det att formuleringarna skapar förutsättningar för både efferent och estetisk läsning, men i större mån för efferent läsning där praktiska göromål i läsningen fokuseras. Resultaten från denna studie bekräftar till stor del de resultat som tidigare forskning redogör för.

Abstract Nordberg, Olle (2014) Nöjesläsare och analytiska texttolkare. Empiriska perspektiv på läsarattityder och litterär kompetens hos svenska 18-åringar. Uppsala University, Sweden This thesis discusses the literary reading of Swedish teenagers in the digital era, with a focus on literary competence and attitudes. The results are based on two empirical studies, which in some ways are related to each other. The first study compares teenagers’ reading in 2000 and 2012. Swedish 18 year-olds were given an essay test that originally took place as a national test in 2000. In the test assignmentthe student is asked to discuss his/her own reading. A comparison has been made between results from each year and changes in young people’s relationship with fiction has been analyzed during a time period when the IT and multi-media habits of teenagers were radically shifting. In the following study, the same group of students, from 2012, read a short story by the Swedish author Werner Aspenström. They processed the text by answering different kinds of questions about their reading including emotional reactions, interpretations and associations. They also answered questions about themselves as readers of fiction and media consumers.     The first study indicates that there has been a change in the view of literary fiction so that the reading of fiction today is seen by young people as mere entertainment. To see the reading of fiction as a way of understanding reality better and developing one’s personality is clearly more common among the test results from the year 2000. This tendency can also be observed in the fictional works that students refer to as strong reading experiences. Young people from the 2012 test emphasize fantasy to a greater extent than was the case 12 years earlier. In that earlier group there was a larger number of classics and renowned writers mentioned.  Overall, the reading experiences are described as entertainment in a rather shallow and subjective way by the 2012-students. Their literary competence appears to be low.     However, in the second study it became clear that these teenagers actually possess a rather advanced literary competence. The results from the interpretative parts of the survey are generally good, even though students state that they read very little fiction compared to other forms of media consumption. It is clear that the students can shift between different kinds of reading, and that they can be competent readers even if they do not regard themselves in that way. Another seemingly contradictory conclusion from the study is that the teenagers can express a really positive attitude to books and the reading of fiction, but at the same time state that they very seldom read. The results show, however, that they clearly do not connect their reading from screens with their traditional book reading. All the reading done while working on school projects and so on simply does not count as “reading”. In addition to this it can be said that the traditional division between fact and fiction is not something that these young readers set store by. Time-hallowed lynchpins in the complex field of literary reading appear to have become obsolete.     In the concluding part of the study the need for new perspectives and empirical ways of understanding the reading of young people is underlined. The results are presented as a possible starting point for a morecomprehensive discussion, not only in the area of empirical reading studies, but also in the fields of literary teaching and literary didactics.

The purpose of this study is to discern the didactic potential of fanfiction and transmedial storyworlds in a classroom context. This is studied through the analysis of works from two transmedial storyworlds: Star Trek and Sherlock Holmes. The works are examined using Herman’s (2009) four narrative elements. The study shows that fanfiction writers change one or more narrative elements of a story to build their own narrative. Some writers keep the narrative elements intact but instead write stories that reflect their own lives. Both the Star Trek and Sherlock Holmes narratives are prototypical stories that are easy to follow and recreate and that might be why they are popular in a fanfiction context. The study shows that fanfiction has a didactic potential and that one important aspect of using fanfiction in the classroom is to be open to student’s interpretations of the narrative.

No description available.

Följande studie kommer genom en kombinerad enkät- och intervjuundersökning undersöka svenska som andraspråkslärares användning av skönlitteratur i undervisningen. Studien inkluderar samtliga undervisningsnivåer, från grundskolan till vuxenutbildning. I bakgrunden presenteras de förutsättningar som lärarna får genom litteraturdidaktisk undervisning i lärarutbildningen och kraven i kursplanen samt den teori och tidigare forskning som är relevant för undersökningen. Studien visar att en majoritet av lärarna använder skönlitteratur i undervisningen vid minst ett tillfälle i veckan genom en kombination av flera aktiviteter. Av de syften som kursplanerna anger för litteraturundervisning på de olika undervisningsnivåerna uppger majoriteten av lärarna dock endast några stycken som syfte med sitt skönlitterära arbete.  I diskussionsavsnittet analyseras resultatet i förhållande till bakgrunden samt de orsaker som de uppmärksammade faktorerna kan bero på. Det inkluderar också en diskussion kring enkätens utformning som vid uttolkning visade sig problematisk. Avslutningvis sammanfattas i stora drag de resultat som studien uppvisat och vilken betydelse dessa kan ha i ett större perspektiv. Det ges också förslag på hur vidare forskning kan genomföras för att utforska forskningsområdet ytterligare och vilka intressen som kan finnas i en sådan utveckling.

Syftet med undersökningen är att utifrån kvalitativ fokusgruppintervju undersöka fyra gymnasielärares i svenska som andraspråks arbete med skönlitteratur och språkutveckling inom ämnet svenska som andraspråk. Lärarna arbetar på de nationella gymnasieprogrammens sva-kurser. I studien undersöks också hur lärarna förhåller sig till litterär kanon i undervisningen. Studiens metod är fokusgruppintervju och studiens teoretiska perspektiv är postkolonial litteraturteori, det vidgade textbegreppet samt litterär kanon. Resultatet visar att språkutveckling är en central del av lärarnas litteraturundervisning men att det språkutvecklande arbetet ser olika ut i lärarnas praktiker. Den explicit språkutvecklande undervisningen sker främst inom andra arbetsområden än skönlitteratur, såsom grammatik. Studiens informanter förhåller sig kritiskt till en litterär kanon i sin undervisning, centralt är istället att visa på olika aspekter av världslitteraturen och att undervisningen kretsar kring att främja demokrati och utveckling av elevernas identitet.