Barn har enligt barnkonventionens 12:e artikel rätt att få sina röster hörda. Utifrån detta är syftet med denna uppsats att se hur denna rättighet efterföljs, genom att undersöka hur barns röster representeras i förvaltningsrättens domar om tvångsvård enligt 2 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).  Genom att analysera 26 LVU-domar från Linköpings förvaltningsrätt, avseende barn i åldern 4–12 år, undersöker uppsatsen hur barnets röst representeras och värderas i dessa domar. Med begreppet röst avser vi barnets åsikter, vilja och det som barnet har sagt. Den valda analysmetoden är tematisk innehållsanalys, då det empiriska materialet tolkas med utgångspunkt i det teoretiska perspektivet barndomssociologi. I domarna studeras såväl hur barnets röst representeras och framställs i text, som hur barnets röst beaktas och används som skäl för beslutet. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt, då rätten betraktas som en social konstruktion som har inverkan på samhällets normer. Vi använder barndomssociologi som analytisk teori, vilket betonar barnets roll som aktiv aktör i samhället. Begreppet barnperspektiv används också i studien, som handlar om attbeakta barnets bästa. Resultatet av studien visar att barnets röst finns representerad i 20 av 26 domar. Vi tar upp på vilka olika sätt vi identifierat att barns röster representeras. Genom vårt resultat ser vi att representationen av barns röster i LVU-domar är bristfällig och att det finns utvecklingsområden. I sex av de undersökta domarna framkommer inte barnets röst alls. I endast sju av de studerade domarna framkommer barnets berättelse som skäl för det fattade beslutet. Detta indikerar inte nödvändigtvis att barnet har blivit delaktigt i beslutsprocessen, men det belyser hur barnets röst värderas. Trots att förvaltningsrätten inte kan ta direkt hänsyn till vad barnet säger och göra som barnet säger, argumenterar vi för att barnets röst borde väga tyngre samt tas i beaktande och framhävas på ett tydligare sätt.  Barnets röst är central för att fatta beslut som är till barnets bästa. Ökad delaktighet för barn och förståelse av delaktighetens olika aspekter är viktigt inom socialt arbete. Genom att involvera barnet kan socialarbetare fatta beslut som gynnar barnet. Förhoppningen är att denna analys kan bidra till ökad medvetenhet och förbättring av barnets rättigheter och skydd inom socialt arbete och rättsväsendet.

I denna uppsats har författaren använt sig av en kvalitativ forskningsmetod för  hur Socialtjänstens arbete rörande frågor kring barns trygghet brister, och där barn far illa. Detta trots aktiva insatser som skall motarbeta barns utsatthet och där engagemang kring frågor som rör barn varit prioriterade sedan länge. Uppsatsen har inspirerats av diskursanalys som metod och teori. Den innehåller även det teoretiska begreppet ¨barnets bästa¨ och BBIC som ett analytiskt verktyg. Resultatet visar att Socialnämnden argumenterar utifrån föräldrars brister och det misslyckade föräldraskapet i förhållande till barns behov. Vidare framkommer att argumentationen förs utifrån lagstiftningen förutsättning syftar till att uppnå mer effektivitet i administration än att beakta barnets bästa. / The author have used a qualitative method to examine how the efforts of adults in the nonprofit, private and public sectors are failing to ensure children's safety. Although the efforts to protect children from getting harmed have been a prioritized for a long time.This dissertation has been inspired by discourse analysis as a method and theory. It also contains the theoretical concept of the best interest of the child and BBIC as an analytical tool. The result shows that the social services argues based on the parents shortcomings and the failed parenthood in relation to the children's needs. Furthermore, it is stated that the line of reasoning is based on the legislation provided for the purpose of achieving efficiency in administration rather than consider the child's best interest.

Children takes into care by the social services against the parents' will, child care agencies take children into care with the support of the law (LVU). Children are cared for on the basis of section 2§ LVU which occurs due to misconduct in the home, for example violence and abuse, deficiencies in care or other conditions in the home. There is another reason which can lead to children being taken from their parents and it is their own behavior “behavior case” with the support of § 3 LVU. Parents' right to respect for private and family life granted by the article 8 in the European Convention on Human Rights is restricted when children takes into care by social services.  The same article also states the right to have custody of one's child and the right for parents and children to have contact. The protection of private and family life is not an absolute right and can be restricted by law. The main purpose of the thesis is to study how the care of children with the support of §§ 2, 3 LVU relates to the right to protection of private and family life according to Article 8 of the European Convention. Another purpose of the thesis is to analyze the Convention on the Rights of the Child in Swedish law after it has become law. Articles 3 and 12 of the Convention on the Rights of the Child state that States Parties to the Convention shall take into account the best interests of the child in all matters and decisions affecting the children and that they shall have the opportunity to express their views on matters affecting them. The questions in the essay are answered using a legal dogmatic method.

Studiens syfte är att undersöka hur flickor som lever i hederskontext beskrivs av socialnämnd och förvaltningsrätt i ansökningar för Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Studien undersöker LVU 3 § vilken utgör att den unga har ett eget socialt nedbrytande beteende som kan legitimera för omhändertagande. LVU 3 § kan legitimera inlåsning av unga vilket gör den relevant i syftet att den kan skydda unga från hederskontext. Särskilt gestaltningar av ett annat socialt nedbrytande beteende i rekvisitet för LVU 3 § är av intresse för att förstå hur nämnd och rätt resonerar kring flickornas behov av vård. Ett annat socialt nedbrytande beteende innebär att den unga har ett beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. Tidigare studier har visat att det är svårt för socialnämnden att skydda flickor som lever i hederskontext och att socialarbetare känner en osäkerhet för hur de ska hjälpa dem. Då flickor som lever i hederskontext är en utsatt grupp blir det extra relevant att undersöka om det går att skydda flickorna med hjälp av LVU 3 § samt varför nämnden väljer att ansöka om det. Studiens empiri består av alla LVU-domar mellan 2015 och 2016 som på något sätt berör hedersproblematik. Domarna har analyserats i en tematisk analys utifrån teman kring det som anförs vara ett annat socialt nedbrytande beteende hos flickorna. I den tematiska analysen skapades temana 1) beskrivningar av flickornas gränslösa beteenden och deras sexuella relationer, 2) beskrivningar av flickornas beteenden som vagabonderande och utåtagerande och 3) beskrivningar av att flickorna inte låtit sig skyddas.  Resultatet har analyserats inom ramen för gräsrotsbyråkrati (Lipsky, 2010), ett fragmentariskt synsätt hos rätten (Eldén & Westerstrand, 2004) och könsliga normer inom rättssystemet (Schlytter, 1999). I analysen definieras socialarbetare som gräsrotsbyråkrater vilka försöker skydda flickorna utifrån ett villkorat handlingsutrymme. Det fragmentariska synsättet hos rätten visar på att de ofta missar den större kontexten av heder som flickorna befinner sig i. Slutligen används Schlytters teori om kön och juridik i socialt arbete vilken visar på att förarbetena för LVU inte är anpassade för hedersproblematik. Flickorna blir beskrivna på ett sätt som liknar det som Schlytter urskiljer som rättsliga flicknormer. Studien visar även att det finns en vidgning av rekvisitet för ett annat socialt nedbrytande beteende vilket innebär att socialnämnden vidgar på rekvisitet för att flickorna ska passa in i det. Trots det får dessa flickor inte vård med LVU 3 § i lika stor utsträckning som andra flickor. Ytterst visar resultatet på att det finns ett stort antal avslag för LVU 3 § i materialet. Rätten har bifallit för LVU 3 § i enbart hälften av domarna vilket skiljer sig från det större projektet som studien tillhör. Ytterligare ger resultatet en bild av att nämnden ofta ansöker om LVU 3 § när flickorna sedan tidigare vårdas med LVU 2 §. I linje med tidigare studier blir det tydligt att vården inte fungerar för att skydda flickorna men att vård med LVU 3 § anses kunna skydda flickorna från hederskontexten.

The thesis aims to give readers a more precise knowledge of how narratives in the information environment, mainly social media platforms, can be created and structured by agents of influence operations to subvert and influence a target audience. As a case study, the thesis focuses on the influence agent “Shuoun Islamiya”, as the Swedish Psychological Defence Agency pointed out, to be the initiator of the influence operation targeting Swedish Social Services and the LVU-act. The research in this paper explores the narratives used by the agentto reveal three central narratives propagated by Shuoun Islamiya: Sweden as a fascist state, Swedish authorities as abusive towards children, and depicting Swedish authorities as targeting Muslim families in particular. The findings suggest that these narratives are strategically designed to weaken the existing narrative of Sweden as a democratic state and evoke strong emotions in the targeted audience to align with the influence agent's objectives. Construction of these narratives involves setting up antagonistic actors, portraying the Swedish state and the social services as villains who unfairly and systematically target families of immigrant and Muslim backgrounds. The families are, on the other hand, depicted as helpless victims,emphasising a conflict between the state and the families by using provocative and inflammatory language related to allegations of child kidnapping and abuse carried out by Swedish authorities. These narratives are conveyed mainly through social media platforms, showing a strong visual component in which non-related visually evocative images are oftenused to elicit emotional responses from the target audience. Further, results show how non-state actors can influence a sizable audience and take advantage of the digital information environment, combining false and misleading content taken out of context. Moreover, the analysis highlights potential security implications, including the risk of undermining social trust and cohesion. The study emphasises the need for a critical mindset among information consumers. It suggests avenues for future research, including examining other actors and assessing a potentially more profound impact of the influence operation.

Based on society's established norms, girls and boys are expected to behave differently. Certain behaviours are also differently accepted due to gender. This makes it possible to question if the principle of the best interests of the child in cases regarding The Compulsory Care of Young Persons Act (1990:52) (LVU), applies in the gender-neutral way that it's intended to do. To answer this, we have collected data through “collection of materials''. More specifically, we have used cases from a sample of administrative courts and courts of appeals which all deal with 3§ LVU. The data has been analysed through the method “qualitative content analysis” in which different patterns could be read out. The main conclusion of our study is that girls tend to be judged more harshly than boys. The courts assessments in girl cases/judgments includes factors that in boys cases/judgments goes unnoticed, like factors related to mental illness and self-harm. Another conclusion is that the principle creates space for many different interpretations which includes gender norms upon application of the 3§ LVU. When the principle is gender neutral, like it's intended to do, a discrimination because of sex can be hidden.

Uppsatsen syfte har varit att undersöka omhändertagande av barn enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Utifrån en rättsdogmatisk metod har uppsatsen redogjort för de rättsliga förutsättningarna för att bereda den unge vård samt konsekvenserna av när beslut om vård har upphört. Barnets bästa ska ligga till grund för beslut i miljöfallen såväl som beteendefallen. Rättspraxis tydliggör när vård enligt 2 § LVU, miljöfallen varit aktuellt. I uppsatsen analyseras det nya lagförslaget Lex lilla hjärtat och det tydliggörs hur barnets bästa ska beaktas när vård upphör. Utredningen visar att det finns brister rörande socialtjänstens befogenheter vid beslut om upphörande av LVU-vård samt vid utformningen av tvångsvårdens avslutande.

Hedersrelaterat våld och förtryck är idag ett allvarligt problem i det svenska samhället. Detdrabbar både flickor och pojkar och påverkar deras frihet och levnadsförhållanden på ett destruktivt sätt. Våldet och förtrycket kan ta sig uttryck genom t.ex. fysisk och psykisk misshandel, omfattande kontroll, hot, könsstympning och tvångsäktenskap. Barn som lever underdessa förhållanden är i behov av stöd och hjälp och det är socialtjänstens uppgift att bistå meddet. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om möjligheten finns att tvångsomhändertabarn enligt 2 § LVU när de växer upp med hedersrelaterat våld och förtryck. Lagstiftning,förarbeten, domstolsbeslut och doktrin, samt myndigheters handböcker och rapporter har studerats. Studien har visat att hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck på sådant sättsom kan likställas med flera av rekvisiten i 2 § LVU och lagen är således tillämplig när dethedersrelaterade våldet och förtrycket utgör en påtaglig risk att skada barnets hälsa eller utveckling.

Utifrån en rättsdogmatisk metod redogör uppsatsen de rättsliga förutsättningarna för att bereda en ung person vård enligt 3 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), när det handlar om att den unge riskerar att utsätta sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel eller socialt nedbrytande beteende. Rättspraxis och förarbeten tydliggör hur socialt nedbrytande beteende ska tolkas. Utredningen visar att det kan uppstå osäkerhet när det kommer till tolkning av begreppet socialt nedbrytande beteende och att det, oavsett om det handlar om ett omhändertagande på grund av missbruk eller annat nedbrytande beteende, ska göras en bedömning utifrån varje enskilt fall.

The aim of this study was to learn how the utreseförbud is applied in the Swedish judiciary. The law is one of the preventive measures introduced to protect children from honor-related violence and oppression. Utreseförbudet aims to protect children when there is a substantial risk for the child to be taken abroad for the purpose of entering into a forced marriage or being exposed to female genital mutilation. This study examines how the substantial risk in the law is described by the social welfare board and how the court assesses the substantial risk. The empirical material of the study consists of the 27 judgements made so far, concerning utreseförbudet. The material was examined through a content analysis and analyzed using the central theoretical concepts: honor, control mechanisms to maintain the ideal of virginity and discretion. Based on the results of the study, it emerged that utreseförbud is issued when the social welfare board and the court both have extensive knowledge of honor and when the circumstances described are considered concrete. Finally, it is discussed whether the law should be extended to include all forms of abduction in an honor context.