Business-related human rights violations are a recurring problem in the world. Just over 10 years ago, Sweden adopted the UN's guiding principles for business and human rights, in 2015 Sweden presented an action plan for business and human rights, and in 2016 there was a law regarding sustainability reporting for companies.  The Swedish government repeatedly states that business and human rights go hand in hand and expresses high expectations for Swedish companies to respect human rights.  In order to carry out the study of both the Swedish state's and Swedish companies' compliance with the UN's guiding principles, the Uyghurs' exposure to forced labor in Xinjiang and three Swedish companies are used as study objects. The result of the study leaves much to be desired from the Swedish state's side, as it acted very passively in the matter.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft 1994. LSS har till syfte att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället, med målet att individer med funktionshinder får möjligheten att leva som andra. Insatserna i LSS ska tillförsäkra goda levnadsvillkor, men vad detta innebär framgår inte tydligt av lagen. Uppfattningen om och innebörden av goda levnadsvillkor varierar troligen mellan människor. För individer med behov av insatser enligt LSS blir det viktigare att tydliggöra vad goda levnadsvillkor innebär då denne är beroende av myndigheter för att kunna leva ett självständigt liv. Syftet med denna uppsats är att undersöka och kritiskt granska LSS perspektiv på goda levnadsvillkor. Detta sker genom en rättsanalytisk metod för att undersöka vad som avses med goda levnadsvillkor enligt LSS. Lagens perspektiv på goda levnadsvillkor prövas därefter mot ett MR-perspektiv, Capabilities Approach, i syfte att granska om lagens perspektiv är rimligt utifrån individens frihet och valmöjlighet till centrala förmågor. Slutsatserna i uppsatsen är att lagens perspektiv på goda levnadsvillkor i grunden är väl förenlig med MR-perspektivet så väl som med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utifrån deras gemensamma intentioner och grundläggande principer. Insatserna i LSS kan förstås som det samhälleliga ansvaret att tillhandahålla medel för främjandet av individers förmågor. Där insatserna i LSS i det väsentliga kan kopplas till samtliga centrala förmågor för ett människovärdigt liv förenligt med social rättvisa. Det finns dock betydande brister i lagens perspektiv på goda levnadsvillkor, i ljuset av dess implementering och omfattning av domstolens prövning, för individers reella möjlighet till varande och görande som de har anledning att värdesätta. / In 1994, the Act Concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments, LSS, was introduced in Sweden. The aim of the Act is to achieve equality in living conditions and full participation in the community, with the goal to live as other people without impairments. The support and service in LSS shall secure good living conditions for the individual, but what ’good living condition’ implicate does not appear to be self-evident. The interpretation and content of good living conditions likely varies between people. However, for individuals with a need of receiving support from the Act, the content of good living conditions is thus significant. According to the fact that the individuals are dependent on authorities in order to be able to live an independent life. This thesis amis to explore and critically examine the content of good living condition in the Swedish Disability Act, LSS. The thesis explores the notion of good living conditions through a legal analysis method. Thenceforth, the content of good living condition in the Act is critically examined through a human rights-based approach, in this thesis the Capabilities Approach. The human rights-based approach enables examination of whether the content of the Act is legitimate from a perspective based on the freedom and choice of the individual to achieve central capabilities. This thesis concludes that the foundation of the Act is consistent with the human rights approach as well as with the Convention on the Rights of Peoples with Disabilities regarding the common intention and fundamental principles. The support and service in LSS can be understood as the societal responsibility to promote for individuals capabilities. Where the support and service essentially can be related to all central capabilities required for a life worthy of human dignity consistent with social justice. However, the notion of good living conditions in the Act contains significant shortcomings in the light of its implementation and the extent of the court’s trial, for individuals intrinsic opportunity to do and to be what they have reason to value.

I forskningsprojektet undersöktes hur fem högutbildade utlandsfödda kvinnor har kommit in på arbetsmarknaden och fått ett arbete utifrån sin kompetens. I studien presenteras resultat om hur dessa utlandsfödda kvinnor i egenskap av bland annat ett feministiskt synsätt och utifrån sin egen förmåga har kommit in på arbetsmarknaden. Hinder och framgång som kvinnorna upplever i sin yrkesverksamhet beskrivs i studien. Denna kvalitativa studie genomfördes med e-metodologi, en sammankoppling av den fysiska och den elektroniska världen. / The research project investigated how five highly educated, foreign-born women entered the labor market and got jobs relating to their competence. Taking a feminist approach, the study shows how these foreign-born women have entered the labor market based on their own skills and merit. The challenges and successes experienced by these women are described in the study. This qualitative study was carried out with the e-methodology, an interconnection of the physical and the electronic world. / <p>Studentens fullständiga namn är Melanie Mirtha Osorio.</p>

<p>På senare år har debatten om företags sociala ansvar rönt uppmärksamhet både i media och i företagsvärlden. Från omgivningen ställs allt större krav på att företag skall integrera etiska och sociala hänsyn i sin verksamhet och ta ett socialt ansvar för de konsekvenser som företagens verksamhet medför för människa och miljö. I stort handlar det om krav på att införliva även andra värden än monetär lönsamhet och effektivitet i företagsvärlden. Med den ökade makten som globala företag har i världen är det knappast förvånande att också ökat ansvar krävs av dem. Men vad är egentligen socialt ansvar? Hur kan företagen ta ansvar och hur långt bör det ansvaret sträcka sig? Ett ökat ansvarstagande medför ett ökat anseende för företagen och kananvändas för att stärka företagets varumärke. Att helt strunta i de krav som omgivningen ställer på företagens ansvarstagande kan stå företagen dyrt, särskilt som företag som agerar oetiskt ofta utsätts för en hård bevakning från media. Problemet för många företag är att de inte vet vad som förväntas av dem avseende det sociala ansvarstagandet och hur de skall hantera ansvaret. Det finns en rik flora av konventioner, riktlinjer och verktyg som inte erbjuder någon enhetlig syn på företagens ansvar. Uppsatsens syfte är att ge insikt i vad socialt ansvar innebär för globala företag samt ge vägledning åt de företag som önskar arbeta med sitt sociala ansvar. I uppsatsen försöker jag också att reda ut hur långt ansvaret bör sträcka sig samt utröna varför företag bör ta socialt ansvar. Uppsatsen fokuseras på företag av global, det vill säga multinationell, karaktär, eftersom det är i globala sammanhang som frågor rörande socialt ansvar blir mest påtagliga.</p>

<p>Studien behandlar ämnet fri programvara utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv. Texter och tal av Richard M.</p><p>Stallman, grundaren av Free Software Foundation (FSF), ligger i fokus för studien. FSF är en rörelse som har i</p><p>syfte att göra och kämpa för fri programvara. Detta innebär uttryckligen en kritik mot programvara som är ofri</p><p>eller proprietär. Studien visar på tre olika diskurser som är betydelsefulla för fri programvara; frihetsdiskursen,</p><p>maktdiskursen och etikdiskursen. Det förs även en mer teoretisk kopplad diskussion där texternas relateras till</p><p>teorier om hackeretik, frihet och mänskliga rättigheter.</p>

<p>Abstract</p><p>This essay has as its purpose to discuss the current legal regulation of the concept of humanitarian intervention. The inconsistencies in the debate over the legal status of this concept, and the legal uncertainty it brings to the acts of states and the lives of their nationals is a motivating factor for the writing of this essay. However, it has been clear from the outset that the concept of humanitarian intervention is intricately connected to political and moral ideas and values. Thus, the attitude taken towards this doctrine will be highly dependent on the perspectives of the state, government or single author representing it.</p><p>Following this starting point, the aim of this essay is not to present a single answer as to whether humanitarian intervention is, or is not, legal, but to research, compare and analyze the different arguments put forward in this subject in international law today. Hopefully, this will provide the reader of this essay with some insight into the sources of international law of today and how the principles of state sovereignty, non-intervention, the prohibition of force and the protection of human rights relate to the concept of humanitarian intervention.</p><p>A frank overview of the UN Charter does not support use of force except in the case of self-defence or without a Security Council mandate. Because of the unique character of the Charter and the UN system itself, any interpretation of the Charter will have to consider not only the letter of the Charter but its founding purposes and principles, as well as its function and tasks in international society today. Taking into account this wider perception of the Charter, there have been propositions to interpret the key articles and principles on the use of force in the Charter in such a way that the concept of humanitarian intervention completely circumvents the prohibition on the use of force and the principle of non-intervention. This interpretation, however, has been rejected by the currently most authoritative writers in international law and has received a, to say the least, mixed support among the community of states. The main reason for this is that such an interpretation of the Charter overlooks the travaux preparatoires of the Charter as well as the purposes and functions of the UN, and would produce a result contrary to the peace-building aims of the UN.</p><p>As regards the state practice connected to the relevant regulations of the UN Charter, this essay has shown that the consistency, generality and uniformity of this practise is not sufficient to conclude that a new interpretative regime has been accepted by the states that would allow for humanitarian intervention beyond what is provided for today by the explicit support of the UN Charter. Neither has the claims of a customary rule allowing humanitarian intervention, independent of the rules of the UN Charter, been proved to exist as a result of consistent state practice and an accompanying opinio juris. Still, states have been seen to resort to the use of force claiming a right to humanitarian intervention, and there is recognition of such a doctrine in the writing of several authors. This perception may partly be a consequence of the American dominance in the writing on the subject, and the selectivity that such a limited perspective brings to the overview of the legal position of humanitarian intervention. However, there is proof in the practice of the UN and the instruments concluded by states within the UN system of a new perspective of the state and its responsibility towards its own citizens. Coupled with the emergence of human rights instruments within the UN, there is a possibility that this perspective will bring changes in the values and workings of the UN system and the community of states as a whole. This change may perhaps in the future allow for a doctrine of humanitarian intervention in cases of extreme humanitarian distress.</p><p>However, the risks of misuse of such a new right, as well as the difficulties of formulating a set of criteria for this doctrine that would encompass the will and interests of all states demand that such a development, however mindful of the urgency of the human suffering necessary to counter with such a doctrine, will have to take its time and be conducted with great care to produce a sustainable result.</p>

<p> </p><p><strong>Föredömet Sverige i korthet</strong></p><p>År 1930 kunde Sverige för första gången klassas som ett invandrarland. Allt sedan dess har den demografiska sammansättningen varit under stor förändring. I samma tidsperiod började de mänskliga rättigheterna sitt intåg på den internationella scenen. "Allas likhet i värde och rättigheter" tydliggjordes i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som mynnade ut i flertalet konventioner, vilka Sverige inte varit sena på att ratificera. Trots att Sverige har undertecknat och ratificerat konventionerna som förkunnade allas lika värde, var det ändock tveksamt om alla behandlades lika i landet.</p><p>Sverige blundade länge för förekomsten av diskriminering, åtminstone på grund av etnicitet och religion. Men i takt med en allt mer förändrad befolkningssammansättning och internationellt ställda krav på lagstiftning mot diskriminering, antog Sverige på 80-talet slutligen lagstiftning mot etnisk diskriminering. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna inrättades också på senare år. Vartefter internationell rätt ändrades och utvidgades, genomfördes så även förändringar och tillägg i den nationella rätten, för att fylla igen de luckor som uppstod. Innan dagens aktuella enade diskrimineringslag, hade vi sammanlagt sju stycken samtida lagar reglerandes olika diskrimineringsgrunder och olika samhällsområden. Det mest framträdande området som skyddats mot diskriminering är arbetslivet. Arbetslivets perspektiv är något som genomsyrat de styrdokument som legat till grund för arbetet mot diskriminering, oavsett vilken del av den offentliga verksamheten man ser till.</p><p>Staten besitter det yttersta ansvaret för säkerställandet av de mänskliga rättigheterna, framförallt allas lika värde. För att skyddet mot diskriminering fullt ut skall fungera måste den samlade offentliga verksamheten i sin myndighetsutövning ha respekt för allas lika värde. Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter att som arbetsplats upprätta jämställdhetsplaner, som ämnar motverka diskriminering och trakasserier bland annat på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion. Vidare är de länsregionala och kommunala myndigheternas styrdokument i form av antidiskrimineringsstrategier och jämställdhets- och mångfaldsplaner/policyer till stor del författade ur ett arbetsgivarperspektiv. Verksamhetsperspektivet, som beskriver utformningen av och åtgärder i myndighetsutövningen gentemot brukarna av förvaltningarnas tjänster och dylikt, kommer i mindre mån till uttryck i dessa dokument.</p><p>Kravet på jämställdhetsplaner, önskan om inrättandet av mångfaldsplaner, övergripande policyer, dokument som innehållsmässigt hänvisar till upphävd lagstiftning, integrationsplaner, otaliga påbud och andra övergripande dokument har gjort att frågan om vad som bör inrättas av de olika förvaltningarna blivit påtaglig. Trots att vi internationellt sett är ett föredöme finns klara brister i strukturen.</p><p>Hur ser egentligen kedjan av ansvar för skyddet mot diskriminering ut i Sverige?</p><p> </p>

På senare år har debatten om företags sociala ansvar rönt uppmärksamhet både i media och i företagsvärlden. Från omgivningen ställs allt större krav på att företag skall integrera etiska och sociala hänsyn i sin verksamhet och ta ett socialt ansvar för de konsekvenser som företagens verksamhet medför för människa och miljö. I stort handlar det om krav på att införliva även andra värden än monetär lönsamhet och effektivitet i företagsvärlden. Med den ökade makten som globala företag har i världen är det knappast förvånande att också ökat ansvar krävs av dem. Men vad är egentligen socialt ansvar? Hur kan företagen ta ansvar och hur långt bör det ansvaret sträcka sig? Ett ökat ansvarstagande medför ett ökat anseende för företagen och kananvändas för att stärka företagets varumärke. Att helt strunta i de krav som omgivningen ställer på företagens ansvarstagande kan stå företagen dyrt, särskilt som företag som agerar oetiskt ofta utsätts för en hård bevakning från media. Problemet för många företag är att de inte vet vad som förväntas av dem avseende det sociala ansvarstagandet och hur de skall hantera ansvaret. Det finns en rik flora av konventioner, riktlinjer och verktyg som inte erbjuder någon enhetlig syn på företagens ansvar. Uppsatsens syfte är att ge insikt i vad socialt ansvar innebär för globala företag samt ge vägledning åt de företag som önskar arbeta med sitt sociala ansvar. I uppsatsen försöker jag också att reda ut hur långt ansvaret bör sträcka sig samt utröna varför företag bör ta socialt ansvar. Uppsatsen fokuseras på företag av global, det vill säga multinationell, karaktär, eftersom det är i globala sammanhang som frågor rörande socialt ansvar blir mest påtagliga.

Föredömet Sverige i korthet År 1930 kunde Sverige för första gången klassas som ett invandrarland. Allt sedan dess har den demografiska sammansättningen varit under stor förändring. I samma tidsperiod började de mänskliga rättigheterna sitt intåg på den internationella scenen. "Allas likhet i värde och rättigheter" tydliggjordes i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som mynnade ut i flertalet konventioner, vilka Sverige inte varit sena på att ratificera. Trots att Sverige har undertecknat och ratificerat konventionerna som förkunnade allas lika värde, var det ändock tveksamt om alla behandlades lika i landet. Sverige blundade länge för förekomsten av diskriminering, åtminstone på grund av etnicitet och religion. Men i takt med en allt mer förändrad befolkningssammansättning och internationellt ställda krav på lagstiftning mot diskriminering, antog Sverige på 80-talet slutligen lagstiftning mot etnisk diskriminering. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna inrättades också på senare år. Vartefter internationell rätt ändrades och utvidgades, genomfördes så även förändringar och tillägg i den nationella rätten, för att fylla igen de luckor som uppstod. Innan dagens aktuella enade diskrimineringslag, hade vi sammanlagt sju stycken samtida lagar reglerandes olika diskrimineringsgrunder och olika samhällsområden. Det mest framträdande området som skyddats mot diskriminering är arbetslivet. Arbetslivets perspektiv är något som genomsyrat de styrdokument som legat till grund för arbetet mot diskriminering, oavsett vilken del av den offentliga verksamheten man ser till. Staten besitter det yttersta ansvaret för säkerställandet av de mänskliga rättigheterna, framförallt allas lika värde. För att skyddet mot diskriminering fullt ut skall fungera måste den samlade offentliga verksamheten i sin myndighetsutövning ha respekt för allas lika värde. Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter att som arbetsplats upprätta jämställdhetsplaner, som ämnar motverka diskriminering och trakasserier bland annat på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion. Vidare är de länsregionala och kommunala myndigheternas styrdokument i form av antidiskrimineringsstrategier och jämställdhets- och mångfaldsplaner/policyer till stor del författade ur ett arbetsgivarperspektiv. Verksamhetsperspektivet, som beskriver utformningen av och åtgärder i myndighetsutövningen gentemot brukarna av förvaltningarnas tjänster och dylikt, kommer i mindre mån till uttryck i dessa dokument. Kravet på jämställdhetsplaner, önskan om inrättandet av mångfaldsplaner, övergripande policyer, dokument som innehållsmässigt hänvisar till upphävd lagstiftning, integrationsplaner, otaliga påbud och andra övergripande dokument har gjort att frågan om vad som bör inrättas av de olika förvaltningarna blivit påtaglig. Trots att vi internationellt sett är ett föredöme finns klara brister i strukturen. Hur ser egentligen kedjan av ansvar för skyddet mot diskriminering ut i Sverige?

Abstract This essay has as its purpose to discuss the current legal regulation of the concept of humanitarian intervention. The inconsistencies in the debate over the legal status of this concept, and the legal uncertainty it brings to the acts of states and the lives of their nationals is a motivating factor for the writing of this essay. However, it has been clear from the outset that the concept of humanitarian intervention is intricately connected to political and moral ideas and values. Thus, the attitude taken towards this doctrine will be highly dependent on the perspectives of the state, government or single author representing it. Following this starting point, the aim of this essay is not to present a single answer as to whether humanitarian intervention is, or is not, legal, but to research, compare and analyze the different arguments put forward in this subject in international law today. Hopefully, this will provide the reader of this essay with some insight into the sources of international law of today and how the principles of state sovereignty, non-intervention, the prohibition of force and the protection of human rights relate to the concept of humanitarian intervention. A frank overview of the UN Charter does not support use of force except in the case of self-defence or without a Security Council mandate. Because of the unique character of the Charter and the UN system itself, any interpretation of the Charter will have to consider not only the letter of the Charter but its founding purposes and principles, as well as its function and tasks in international society today. Taking into account this wider perception of the Charter, there have been propositions to interpret the key articles and principles on the use of force in the Charter in such a way that the concept of humanitarian intervention completely circumvents the prohibition on the use of force and the principle of non-intervention. This interpretation, however, has been rejected by the currently most authoritative writers in international law and has received a, to say the least, mixed support among the community of states. The main reason for this is that such an interpretation of the Charter overlooks the travaux preparatoires of the Charter as well as the purposes and functions of the UN, and would produce a result contrary to the peace-building aims of the UN. As regards the state practice connected to the relevant regulations of the UN Charter, this essay has shown that the consistency, generality and uniformity of this practise is not sufficient to conclude that a new interpretative regime has been accepted by the states that would allow for humanitarian intervention beyond what is provided for today by the explicit support of the UN Charter. Neither has the claims of a customary rule allowing humanitarian intervention, independent of the rules of the UN Charter, been proved to exist as a result of consistent state practice and an accompanying opinio juris. Still, states have been seen to resort to the use of force claiming a right to humanitarian intervention, and there is recognition of such a doctrine in the writing of several authors. This perception may partly be a consequence of the American dominance in the writing on the subject, and the selectivity that such a limited perspective brings to the overview of the legal position of humanitarian intervention. However, there is proof in the practice of the UN and the instruments concluded by states within the UN system of a new perspective of the state and its responsibility towards its own citizens. Coupled with the emergence of human rights instruments within the UN, there is a possibility that this perspective will bring changes in the values and workings of the UN system and the community of states as a whole. This change may perhaps in the future allow for a doctrine of humanitarian intervention in cases of extreme humanitarian distress. However, the risks of misuse of such a new right, as well as the difficulties of formulating a set of criteria for this doctrine that would encompass the will and interests of all states demand that such a development, however mindful of the urgency of the human suffering necessary to counter with such a doctrine, will have to take its time and be conducted with great care to produce a sustainable result.