Inom konservering och restaurering av möbler ligger uppgiften ofta i att få bort olika sorters ytskador, såsom fläckar och missfärgningar, så kallade ringar, som är vanligt förekommande på bords- och avställningsytor. Mitt arbete utgör ett slags kunskapssammanställning som samlar tryckta källor, intervjuer och egna praktiska experiment. Arbetet är tänkt att utgöra informationskälla vid hantering av ytbehandlingar och metoder för borttagning av fläckar, med fokus på ringmärken, i de transparenta ytbehandlingar som var vanligt förekommande i Sverige mellan 1900- och 1960-talen. Sammanställningen riktas till studenter och verksamma inom möbelkonservering och -restaurering samt till intresserade privatpersoner. Förhoppningen är att det i förlängningen kan bidra till en mer varsam behandling av skadade ytor, för att undvika att en del av möblers historik, patina och helhetsintryck går förlorade, samt även bidra till en generös hållning i fråga om yrkeshemligheter.

Torsten Sylvén, född 1915 och tredje generationen konstsnickare, blev våren 2005 utnämnd till Teknologie Hedersdoktor vid Linköping universitet för sin insats att placera möbelforskning på den akademiska agendan. Handgriplig restaurering och tillverkning tillsammans med parallella studier av framförallt 1700-talets möbelkonst har lett till att Torsten Sylvén besitter exceptionella kunskaper inom möbelområdet. Detta har resulterat i ett flertal böcker samt också medverkat till att initiera en utbildning i möbelkonservering på ”Malmstens”, dvs. Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design vid Linköpings universitet. Från 1700-talet och framåt finns det belägg för att kända snickarmästare också sysslat med renovering av gamla möbler. Som yrkesmässig sysselsättning har möbelrestaurering bedrivits sedan åtminstone slutet av 1800-talet. Det dröjer dock fram till mitten av 1900-talet innan vi för första gången hör talas om begreppen möbelkonservering och möbelkonservator. Sedan 1887 har fyra generationer Sylvén arbetat med äldre högreståndsmöbler. Verksamheten har gått i arv från far till son. Andreas Sylvén startade verksamheten i Tierp, förde den vidare till sin son Bernhard, som i sin tur tillsammans med fadern lärde upp sina söner Bengt och Torsten i yrket. Bengts son Lars blev den sista generationen att lära sig snickarkonsten. Lars Sylvén lämnade verkstaden redan under 1980-talet. I december år 2005 stängde Torsten Sylvén, vid en ålder av 90 år verkstaden för gott. En epok är förbi.

<p>Torsten Sylvén, född 1915 och tredje generationen konstsnickare, blev våren 2005 utnämnd till Teknologie Hedersdoktor vid Linköping universitet för sin insats att placera möbelforskning på den akademiska agendan. Handgriplig restaurering och tillverkning tillsammans med parallella studier av framförallt 1700-talets möbelkonst har lett till att Torsten Sylvén besitter exceptionella kunskaper inom möbelområdet. Detta har resulterat i ett flertal böcker samt också medverkat till att initiera en utbildning i möbelkonservering på ”Malmstens”, dvs. Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design vid Linköpings universitet.</p><p>Från 1700-talet och framåt finns det belägg för att kända snickarmästare också sysslat med renovering av gamla möbler. Som yrkesmässig sysselsättning har möbelrestaurering bedrivits sedan åtminstone slutet av 1800-talet. Det dröjer dock fram till mitten av 1900-talet innan vi för första gången hör talas om begreppen möbelkonservering och möbelkonservator.</p><p>Sedan 1887 har fyra generationer Sylvén arbetat med äldre högreståndsmöbler. Verksamheten har gått i arv från far till son. Andreas Sylvén startade verksamheten i Tierp, förde den vidare till sin son Bernhard, som i sin tur tillsammans med fadern lärde upp sina söner Bengt och Torsten i yrket. Bengts son Lars blev den sista generationen att lära sig snickarkonsten. Lars Sylvén lämnade verkstaden redan under 1980-talet. I december år 2005 stängde Torsten Sylvén, vid en ålder av 90 år verkstaden för gott. En epok är förbi.</p>

Föreliggande rapport syftar till att redogöra för hur olika 3D-tekniker kan fungera som praktiskt användbara hjälpmedel i arbeten rörande möbelkonservering och möbelrestaurering. Arbetet behandlar olika tekniker för att skanna och skriva ut, presenterar ett urval av tidigare forskning vilket berör det aktuella ämnet, samt ger inblick i praktiska fallstudier. Den tekniska utvecklingen av 3D-printing och skanning går stadigt framåt vilket väcker frågan om tekniken kan vara ett lämpligt hjälpmedel inom området för föremålsbevarande arbete. I arbetet presenteras ett antal fallstudier där 3D-tekniken har använts för dokumentation och restaurering av olika föremål. Teknikerna har sedan jämförts med konventionella metoder. PLA är ett utskriftsfilament, kanske främst avsett för kommersiellt bruk. I arbetet undersöks detta material och dess kompabilitet med andra material. Efter åldring genomgår materialet ett hållfasthets- och kulörtest. Resultaten visar att PLA kan vara känsligt för UV-strålning och temperaturer över 60°C. Vi anser att 3D-tekniken i flera fall kan fungera som ett användbart hjälpmedel för möbelkonservering. / This thesis seeks to explain how the various 3D-technologies can serve as a practical aid in applied furniture conservation. The thesis deals with various techniques to scan and print, presents a selection of previous research relevant to the topic, and provides insight into the practical case studies. The technical development of 3D printing and scanning is advancing rapidly which raises the question whether the technology can be a useful tool in the field of conservation. The thesis presents a number of case studies where 3D technology has been used for documentation and restoration of various objects. These techniques have been compared with conventional methods. PLA is a printing fillament, perhaps primarily intended for commercial use. The work examines this material and its compatibility with other materials. After aging, the fillament undergoes a structural and color test. The results show that PLA is sensitive to UV-radiation and temperatures above 60°C. We believe that 3D technology can, in many cases, serve as a useful tool for furniture preservation.

<p>Denna rapport är en jämförande studie av utvalda konsolidanter som används till att stabilisera nedbrutet insektsangripet trä. Av de trägnagande skadeinsekter vi har i Sverige är det främst<em> </em>den<em> </em>strimmiga trägnagaren som är intressant i möbelsammanhang. I rapporten beskrivs den strimmiga trägnagaren, en liten skadeinsekt<strong> </strong>som kan åstadkomma stor skada om den får verka ostörd. Insekten finns utspridd i hela Europa och är ett stort problem då den angriper alla typer av träslag. Nedbrutet insektsangripet trä<strong> </strong>förlorar sin styrka och kan behöva konsolideras genom att injicera konsolidanter in i träet. Studien är tänkt att jämföra styrkan på de vanligast förkommande och använda konsolidanterna. Urval av dessa har dels gjorts genom att intervjua konservatorer i Sverige, Norge och Danmark, dels utifrån tillgänglig litteratur och forskning. I studien injiceras de utvalda konsolidanterna in i provbitar av artificiellt konstruerat insektsangripet trä som sedan utsätts för hållfasthetsprover. Provbitarna är utformade i kuber av björk, 45x45x45 mm och är borrade med 2 mm stora hål för att efterlikna angripet trä. Två olika typer av hållfasthetsprov har använts för att mäta styrkan hos de olika konsolidanterna, tryckhållfasthet tvärsfiber och skjuvhållfasthet. Resultaten av hållfasthetsproverna visar inga tydliga tecken på att de injicerade konsolidanterna gett någon direkt styrka till provbitarna. I tryckhållfasthets tvärsfiber finns en dock en tendens tillförhöjda värden. För att kunna dra någon slutsats bör ytterligare studier genomföras.</p> / <p>This report is a comparative study of a chosen set of consolidating agents used to stabilize wood suffering from the infestation of wood boring insects. When considering furniture, the most common wood boring insect in Sweden is the Furniture Beetle. This report discusses the Furniture Beetle, a small insect which if left alone, achieves a great amount of damage. This particular beetle can be found in all of Europe and is a sizable problem, since it can attack all species of wood. Infested wood is destabilized by the beetles boring a web of internal tunnels throughout, which results in a loss of strength. This wood is then commonly injected with a consolidation agent to compensate for its internal weakness. The study is made to compare the strength of the most commonly used consolidating agents. These lection of agents was determined by interviewing conservators in Sweden, Norway and Denmark, as well as from accessible literature and research. In the study the selected consolidating agents are injected into trial pieces of artificially compromised wood which are in turn exposed to strength testing in a laboratory setting. The trial pieces are squares of birch wood measuring 45x45x45mm which have several 2mm holes drilled into them lengthwise, to simulate the beetle's pathways. Two types of strength testing were carried out to test the consolidation agents and their effect. One testmeasures the strength by compression across the grain, while the other puts pressure on either side, forcing the piece to fail along the grain. The results of the testing do not distinctively show that the consolidating agents impose any significant strength to the trial pieces. There is however a tendency of increased strength shown in the cross grain compression tests. To draw any firm conclusions, additional research is required.</p>

Denna rapport är en jämförande studie av utvalda konsolidanter som används till att stabilisera nedbrutet insektsangripet trä. Av de trägnagande skadeinsekter vi har i Sverige är det främst den strimmiga trägnagaren som är intressant i möbelsammanhang. I rapporten beskrivs den strimmiga trägnagaren, en liten skadeinsekt som kan åstadkomma stor skada om den får verka ostörd. Insekten finns utspridd i hela Europa och är ett stort problem då den angriper alla typer av träslag. Nedbrutet insektsangripet trä förlorar sin styrka och kan behöva konsolideras genom att injicera konsolidanter in i träet. Studien är tänkt att jämföra styrkan på de vanligast förkommande och använda konsolidanterna. Urval av dessa har dels gjorts genom att intervjua konservatorer i Sverige, Norge och Danmark, dels utifrån tillgänglig litteratur och forskning. I studien injiceras de utvalda konsolidanterna in i provbitar av artificiellt konstruerat insektsangripet trä som sedan utsätts för hållfasthetsprover. Provbitarna är utformade i kuber av björk, 45x45x45 mm och är borrade med 2 mm stora hål för att efterlikna angripet trä. Två olika typer av hållfasthetsprov har använts för att mäta styrkan hos de olika konsolidanterna, tryckhållfasthet tvärsfiber och skjuvhållfasthet. Resultaten av hållfasthetsproverna visar inga tydliga tecken på att de injicerade konsolidanterna gett någon direkt styrka till provbitarna. I tryckhållfasthets tvärsfiber finns en dock en tendens tillförhöjda värden. För att kunna dra någon slutsats bör ytterligare studier genomföras. / This report is a comparative study of a chosen set of consolidating agents used to stabilize wood suffering from the infestation of wood boring insects. When considering furniture, the most common wood boring insect in Sweden is the Furniture Beetle. This report discusses the Furniture Beetle, a small insect which if left alone, achieves a great amount of damage. This particular beetle can be found in all of Europe and is a sizable problem, since it can attack all species of wood. Infested wood is destabilized by the beetles boring a web of internal tunnels throughout, which results in a loss of strength. This wood is then commonly injected with a consolidation agent to compensate for its internal weakness. The study is made to compare the strength of the most commonly used consolidating agents. These lection of agents was determined by interviewing conservators in Sweden, Norway and Denmark, as well as from accessible literature and research. In the study the selected consolidating agents are injected into trial pieces of artificially compromised wood which are in turn exposed to strength testing in a laboratory setting. The trial pieces are squares of birch wood measuring 45x45x45mm which have several 2mm holes drilled into them lengthwise, to simulate the beetle's pathways. Two types of strength testing were carried out to test the consolidation agents and their effect. One testmeasures the strength by compression across the grain, while the other puts pressure on either side, forcing the piece to fail along the grain. The results of the testing do not distinctively show that the consolidating agents impose any significant strength to the trial pieces. There is however a tendency of increased strength shown in the cross grain compression tests. To draw any firm conclusions, additional research is required.

This study describes experiments and findings of an investigation to evaluate the use of laser cutting as an alternative to traditional sawing techniques in marquetry completion conservation. Experiments on veneer from 11 different species of wood, covering ring porous, semi-diffuse/-ring porous and diffuse porous woods, were carried out and examined. The optimal cutting metrics with respect to speed, power and frequency for the types of wood were determined. The most important ethical question for a conservator is to be able to preserve as much as original material as possible. The results of this project show that the use of a laser cutting machine is indeed a suitable solution to produce replacement veneer for marquetry works in furniture conservation with respect to quality and time. Especially when it comes to the precision in the shape of the replacement piece, laser cutting is superior to hand sawing. This makes laser cutting an interesting option and reduces the need for expert skills in hand sawing in order to perform very detailed completion work. It also reduces the need of invasive work on the original marquetry to accommodate the replacement piece. The findings are general for all of the examined types of wood. On the negative side, the laser cutting machine requires a relatively big initial investment, making it difficult to say if it is really a cost-effective method of cutting replacement veneer pieces. / Syftet med projektet är att hitta en alternativ metod för att producera kompletteringsbitar av fanér till gamla intarsiaobjekt. En lämplig metod ska vara tids- och kostnadseffektiv, hållbar och reversibel. Laserskärning innebär stora möjligheter att kraftigt reducera tid och kostnad vid komplettering av intarsia, vilket möjliggör för flera möbelägare att låta utföra en professionell konservering av sina historiska objekt.

How can we use modern X-ray technology to raise awareness of the information that is hidden in historic upholstery? The materials and techniques add information to the history object in question and  about a profession that is sparsely documented in our country. The knowledge we have today has largely been obtained by studying damaged upholstery, or by removing the show cover and upholstery, a technique which involves high risk of damaging the upholstery. X-ray technology offers  a non- intrusive way to examine historical upholstery. Through case studies, I examined four artefacts. The artefacts went trough an inititial visual exam before being transported to The National Heritage Board in Visby where they underwent a thorough X-ray exam. This thesis investigates the process of X-raying historical furniture and gives examples of how to interpret the images. As part of the result, I have begun to create a manual that is intended to present a method that can be used in the process of documentating upholstered furniture using  X-ray. / Hur kan vi med hjälp av röntgenteknik öka kunskapen om den information som göms i historiska stoppningar? De använda materialen och teknikerna tillför en mängd information till stolens historia och berättar om en yrkesgrupp som är sparsamt dokumenterad i vårt land. Den kunskapen vi har till stor del inhämtats genom att man studerat skadade stoppningar, eller att klädsel och stoppning öppnats upp, en teknik som innebär en stor skaderisk. Röntgentekniken ger möjligheten att undersöka en historisk stoppning, utan att göra åverkan på möbeln. I fallstudier har jag undersökt fyra föremål från ca 1750 - 1800 genom en inledande okulärbesiktning, för att sedan transportera föremålen till Riksantikvarieämbetet i Visby där de genomgått en röntgenundersökning. Jag visar på en metod för hur man kan gå till väga i arbetet med att röntga kulturhistoriskt intressanta möbler samt ger exempel på hur man kan utläsa information i bilderna samt vilka för- och nackdelar som förknippas med tekniken. Som ett resultat av undersökningen har jag påbörjat arbetet med att skapa en manual som visar hur man kan använda sig av röntgen som verktyg i dokumentation av historiska stoppningar.

This is a work about documentation and preventive conservation. My case study includes a number of furnishings in an environment where virtually no circumstances have changed during last 400 years. My goal was to, on the basis of observation of materials, techniques and construction, determine the possible date of origin and that with regard to previous research on climate and the effect of light and other conditions to formulate guidelines for the continued storage, without changing anything more pervasive in the physical environment. I have come to the conclusion that the different methods like the control of air movement or protection of the environment from UV-light is not unproblematic in an environment like this, but that the best strategy in the current situation are simple proven methods such as protective covering and ventilation.

Arbetet handlar om en studie i alternativa fyllnadsmaterial för mindre fanerskador. Syftet är att tydliggöra och vidga konservatorns palett av alternativa fyllnadsmaterial och skapa riktlinjer för lagning av mindre fanerskador med hjälp av dessa material. Parallellt med min undersökande del diskuteras även andra frågor såsom vilka värden möbler bär på samt vikten av att skapa ett nätverk med informationsutbyte för vidareutveckling av metoder och material inom möbelkonservering. I arbetet redogör jag för generella skillnader mellan möbelkonservering och möbelrestaurering. Undersökningen baserar sig på en analys av svar från mitt frågeformulär där svarspersonernas erfarenheter och praktiska undersökningar delvis har legat till grund för urvalet av material jag valt att gå vidare med i mina undersökningar. I dessa undersökningar testade jag olika fyllnadsmaterial på provplattor fanerade med björk och valnöt. I arbetet redogör jag för traditionella fyllnadsmaterial och i slutsatsen redogör jag för de material som jag anser kan utvecklas till att bli lämpliga komplement till de traditionella fyllnadsmaterialen, till exempel Aquazol 500 och Arbocel. / This is a study of alternative filling materials for smaller damages in veneer. The aim is to document and expand the palette of filling materials for furniture conservators and to create guidelines for the conservation and restoration of smaller damages in veneer. Parallel to this study I discuss other issues, such as the different values that can be found in an object. The importance of networking and the giving and sharing of information which is essential for the development of new techniques and materials. The difference between furniture conservation and furniture restoration is presented briefly. My tests are based on an analysis of the answers from my questionnaire where the respondents experience and practical skills serve as a partial base for the choice of materials that I have chosen to examine. My tests were executed on both birch and walnut veneer. I describe the pros and cons of traditional filling materials and in the conclusion, I present the filling materials that I believe can be a good complement to the traditional filling materials, such as Aquazol 500 and Arbocel.