SAMMANFATTNING   Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar och kan ses som en folksjukdom. Psykisk ohälsa leder till ett lidande för individen och dennes omgivning. Roller man har haft förändras och tidigare normala händelser kan upplevas som misslyckade. Förändringarna orsakar förlust av kontroll och ett minskat egenvärde.    Syfte: Att undersöka patienter med psykisk ohälsas upplevelser och erfarenheter av vårdandet inom hälso- och sjukvård.    Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på totalt elva kvalitativa artiklar hämtade från PubMed och CINAHL.    Resultat: Totalt framkom fyra kategorier som beskriver patienters upplevelser och erfarenheter av vårdandet. Dessa var upplevelser av bemötandet av sjukvårdspersonal, upplevelser av att bli sedd som en människa, upplevelser av sjuksköterskans roll, upplevelser av vårdmiljön och upplevelser av familjens involvering i vårdandet.    Slutsats: Utifrån huvudresultaten i denna litteraturstudie framkom det att det finns flera förbättringsområden som bör uppmärksammas av den enskilda sjuksköterskan och av sjukvården i stort, för att utveckla och förbättra vården för denna patientgrupp. Upplevelser av att inte bli sedd som en människa och att bli dåligt bemött kan indikera att det finns outtalade negativa uppfattningar om denna patientgrupp, vilket innebär att det finns ett behov av ett fortsatt arbete för att förändra sjuksköterskans, och även annan vårdpersonals, attityder gentemot dessa patienter. / ABSTRACT  Background: Mental illness is increasing and can be seen as a public disease. This leads to suffering for the individual and his surroundings. Roles you have had change and previously normal events can be experienced as failures. The changes cause a loss of control and a reduced intrinsic value.   Aim: To investigate how patients’ with mental illness experienced the care they received in healthcare.   Method: A literature study with a descriptive design based on total of eleven qualitative articles retrieved from PubMed and CINAHL.   Result: A total of four categories emerged that describe patients’ experiences of care. These were experiences of the treatment of healthcare personnel, experiences of being seen as a human being, experiences of the role of the nurse, experiences of the care environment and experiences of the family's involvement in the care.   Conclusion: Based on the main results of this literature study, it emerged that there are several areas of improvement that should be addressed by the individual nurse and the healthcare system in general, in order to develop and improve the care for this patient group. Experiences of not being seen as a human being and being treated badly may indicate that there are unspoken negative perceptions of this patient group, which means that there is a need for continued work to change the attitudes of the nurse, and also other healthcare staff, towards these patients.

Bakgrund: Covid-19 pandemin har påverkat samhället, hälso- och sjukvården samt befolkningen. Hälso- och sjukvården har varit hårt belastad där primärvården fick en nyckelroll i vaccineringen. Mötet mellan distriktssköterskan och personer som vaccineras med första dosen covid-19-vaccin har upplevts komplext och inte alltid helt lätt att genomföra. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans upplevelser i mötet med personer som vaccinerades med första dosen Covid-19-vaccin inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva distriktssköterskor inom primärvården i en region i sydöstra Sverige. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier, faktorer som underlättade och försvårade mötet. Sju subkategorier uppkom, glädje hos distriktssköterskan och personerna som vaccinerade sig, informationsflöde samt distriktssköterskans erfarenhet och tillgänglighet, missnöje hos personerna som vaccinerade sig, stress och resursfördelning i distriktssköterskans arbete, rädsla hos personerna som vaccinerade sig, oklart informationsflöde samt olika sorters vaccin och indelning av åldersgrupp. Slutsats: Covid-19 pandemin är en ny företeelse och mötet mellan distriktssköterskan och personen som vaccineras med första dos covid-19-vaccin är ännu outforskat. Vaccinering är en viktig del i det förebyggande omvårdnadsarbetet. Distriktssköterskan utgör en central roll och mötet med personen som ska vaccineras är komplext. Distriktssköterskorna upplevde yrkeserfarenhet, tillgänglighet för befolkningen, uppdaterad informationen och glädje som bidragande till att mötet underlättades. Vidare upplevde distriktssköterskorna att när informationen var oklar, personerna var rädda eller missnöjda och när det fanns många olika sorters vaccin att välja på försvårades mötet. / AbstractBackground: The covid-19 pandemic has affected society, health and medical care as well as people. Health and medical care have been heavily burdened with primary care given a key role in vaccination. The meeting between the district nurse and the individuals to be vaccinated was perceived as complex and not always easy to carry out.  Purpose: The purpose of the study is to describe the district nurse´s experiences of meeting with people who were to be vaccinated with the first dose of covid-19 vaccine in primary care.  Method: The study was conducted by using a qualitative design with an inductive analysis. Data was collected with semi-structured interviews. Eleven district nurses in primary care in south-eastern Sweden participated. The data was then analyzed with inductive content analysis. Results: The analysis resulted in two categories, factors that facilitated andcomplicated the meeting. Seven subcategories arose, joy among the district nurseand the people who vaccinated, information flow and the district nurse's experience and availability, dissatisfaction among the people who vaccinated, stress and resource allocation in the district nurse's work, fear in the people who vaccinated, unclear information flow and different kinds of vaccines as well as the age group division. Conclusion: The Covid-19 pandemic is a new phenomenon and the meeting between the district nurse and the person who is vaccinated with the first dose of COVID-19 vaccine is still unexplored. Vaccination is an important part of preventive nursing work. The district nurse plays a central role and the meeting with the person to be vaccinated is complex. The district nurses experienced professional experience, accessibility for the population, up-to-date information and joy as contributing to the facilitation of the meeting. Furthermore, the district nurses felt that when the information was unclear, the people were afraid or dissatisfied and when there were many different types of vaccine to choose from, the meeting was made more difficult.

Bakgrund: Obesitas är en vanlig sjukdom som leder till allvarliga konsekvenser, både för personen och samhället. Sjukdomen kan drabba vem som helst men överrepresenteras i vissa grupper. Patienter som lider av obesitas upplever ofta bemötandet inom vården som hindrande och stigmatiserande, med brister i den personcentrerade vården. Sjuksköterskans ansvarsområde består av omvårdnad men personcentrerad vård, evidensbaserad vård, förbättringskunskap, säker vård, samverkan i team och informatik som kärnkompetenser. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta och stödja patienter som lider av obesitas. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes med Polit och Becks niostegsmodell. Denna studie använde sig utav en kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman. Resultat: Två kategorier hittades: ett behov av fler resurser och en utmanande arbetssituation. Utifrån dessa kategorier utvecklades även fyra subkategorier: kunskapens betydelse, ett stressfullt möte, att ha blandade känslor samt en känsla av rädsla och oro. Slutsats: Att möta individer som lider av obesitas kräver ökade resurser och kunskap. Vidare forskning behövs på organisatorisknivå med fokus på hälso- och sjukvårdens ansvar och hantering av patienter med obesitas inom olika vårdinrättningar. / Background: Obesity is a common disease that leads to serious consequences, both for the individual and society. The disease can affect anyone but is overrepresented in certain groups. Patients suffering from obesity often experience the treatment in health care as hindering and stigmatizing, with shortcomings in one of the nursing areas of responsibility, person-centered care. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of meeting and supporting patients suffering from obesity. Method: A general literature review with a qualitative approach was conducted with Polit and Beck's nine-step model and a qualitative content analysis by Graneheim and Lundman. Results: Two categories were found: a need for more resources and a challenging work situation. Based on these categories, four subcategories were also developed: The importance of knowledge, a stressful meeting, having mixed feelings and a feeling of fear and anxiety. Conclusion: Meeting individuals suffering from obesity requires increased resources and knowledge. Further research is needed at the organizational level with a focus on the responsibility of health care and the management of patients with obesity in different health care facilities.

Bakgrund Våld i nära relation beskrivs som en våldshandling där förövare och offer är i en partnerrelation. Globalt har 35% av alla kvinnor varit eller är utsatta för våld i en nära relation. Dessa kvinnors första kontakt i hälso-sjukvården är oftast sjuksköterskor, vilket innebär att sjuksköterskor måste ha kompetens nog för att kunna identifiera och vårda de patienter som är utsatta för våld i nära relation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnliga patienter utsatta för våld i nära relationer. Metod Denna studie är baserad på en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaser som använts är CINAHL och Pubmed. Resultatet grundar sig på 11 relevanta artiklar. Resultat De huvudkategorier som identifierats var Utmaningen i mötet som har underkategorierna Våga fråga och Känslomässiga reaktioner. Andra huvudkategorin redogör för Förutsättningar för ett bättre möte och har underkategorierna Hinder och Behov och förbättringsarbete. Slutsats Genom översikten framkom det att sjuksköterskorna påverkas känslomässigt av mötet och kan känna frustration över att inte kunna ge kvinnliga patienter allt stöd de behöver. Sjuksköterskorna behöver hanteringsstrategier för att hantera den personliga påverkan av mötet med våldsutsatta kvinnliga patienter och stöd från arbetsplatsen underlättade. Det finns också en bristande utbildning inom området som gör det svårt för sjuksköterskor att agera adekvat vid dessa möten. / Background Intimate partner violence is described as a violent act where the perpetrator and the victim are in a partner relationship. 35% of all women globally have been or are subjected to intimate partner violence. These women's first contact in health care is often nurses, which means that nurses must have the competence to be able to identify and care for patients who are subjected to intimate partner violence. Aim To describe nurses’ experiences of meeting female patients exposed to intimate partner violence. Method This study is based on a structured literature review incorporating the methodology used in systematic reviews. The databases used are CINAHL and PubMed. The result was based on 11 relevant articles. Results The main categories identified were the challenge of the meeting, which has the subcategories dare to ask and emotional reactions. The second main category describes the prerequisites for a better encounter and has the subcategories obstacles and needs and improvement work. Conclusions The overview revealed that nurses are emotionally affected by the encounter and may feel frustrated about not being able to provide female patients with all the support they need. Nurses need coping strategies when encountering female patients who have experienced violence, and support from the workplace facilitates this. There is also a lack of education in this area, making it difficult for nurses to respond appropriately in these situations.

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar.

Bakgrund: Kommunikation innebär en relation mellan en sändare och en mottagare samt ett möte på en jämlik nivå. Att lyssna aktivt är en grundläggande kunskap inom omvårdnad och lyssnandet leder till att sedan kunna kommunicera effektivt. Vårdprofessioner kommunicerar på varierande sätt, har olika mål med kommunikationen samt att det finns flera samtalstekniker. Ett hinder i kommunikationen beskrivs som avsaknad av ett gemensamt språk eller att tolk används till hjälp. Syfte: Att belysa kommunikation, samtalet och lyssnandet i mötet mellan patient och vårdare i vårdmiljö. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Resultat: Indelades i tre olika kategorier: Tala är silver, Tiga är guld och Att inte förstå varandra. God kommunikation ledde till trygghet och följsamhet hos patienter. Patient-centrerad kommunikation stimulerade empowerment och gav bättre hälsa. Samtal som redskap var det viktigaste redskapet och krävde träning för att utföras. Aktivt lyssnande ledde till nöjdare patienter, färre återbesök och en ökad tillfredställelse hos patienten. Att avbryta eller leda samtalet ledde till ineffektiv kommunikation. Hinder i kommunikationen kunde äventyra patientsäkerheten samt öka patientens lidande. Med tolk kunde de kulturella skillnaderna försvåras, men även att vara tre i en vårdrelation kunde leda till missförstånd. Slutsats: Kommunikation var basen i vårdmötet. Tala var silver men att tiga var guld. / Background: Communication is a relationship between a transmitter and receiver, and a meeting on an equal level. Active listening is a basic knowledge in nursing and listening leading to communicate effectively. Health care professionals communicate in different ways have different goals with communication and that there is several conversations techniques. One obstacle in communication is described as the absence of a common language or interpreter is used to help. Aim: Highlighting communication, conversation and listening in the meeting between patient and caregiver in the healthcare environment. Method: A descriptive literature-review. Result: Divided into three categories: Speech is silver, silence is golden, and Not understanding each other. Good communication led to patients felt safe and adherence. Patient-centered communication stimulated empowerment and provided better health. Conversation as a gear was the main tool and required training to be performed. Active listening led to more satisfied patients, fewer return visits and increased patient satisfaction. To interrupt or lead the conversation leads to ineffective communication. Barriers in communication could jeopardize patient safety and increase patient suffering. With an interpreter could be the cultural aspects complicate but also to be three in a health care relationship could lead to misunderstanding. Conclusion: Communication was the basis of health meeting. Speech was silver but silence was golden.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskans roll innebär bland annat att bedöma en patients tillstånd. I bakgrunden presenteras bedömningsprocessen ur ett psykiatriskt, prehospitalt och kombinationen prehospitalt/psykiatriskt perspektiv. Syfte: Syftet är att belysa på vilka grunder ambulanssjuksköterskor gör sina bedömningar i mötet med personer som kan antas lida av akut psykisk ohälsa. Metod: Studien grundar sig på en kvalitativ forskningsansats. Data har insamlats genom semistrukturerade intervjuer och har analyserats med hjälp av kvalitativa innehållsanalys som Granheim och Lundman beskriver den. Resultat: Utgörs av tre huvudkategorier; Patienten i fokus för bedömningen, Omgivningens roll samt Vårdarens tillvägagångssätt Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån andra studerade arbetssätt och tankeprocesser bakom en bedömning. Vidare lyfts reflektioner kring den teoretiska referensramens huvudbegrepp; Miljö, Hälsa, Människosyn och mötet med patienten. / Background: One of the ambulance nurses many responsibilities is assessing the patients’ current health situation. The background presents how this process may manifest itself in the nursing field of pre-hospital care, psychiatry and the combination of pre-hospital and psychiatry.  Aim: The present study aims to illuminate on what basis the ambulance nurse make their assessing decisions in the encounter with patients that might suffer from an acute psychiatric event Methods: Data was collected through semi-structured interviews and have been analysed using the qualitative content analysis as described by Graneheim and Lundman. Results: Three main categories emerged: Assessing the patient, The role of the environment and The nurses approach. Discussions: The results have been discussed comparing other known assessment situations and cognitive models. Reflections from the result, seen through the perspective of the theoretical frameworks, are also presented.

Inledning: Den största anledningen till att barn kommer i kontakt med sjukvården är på grund av misstänkt fraktur, vilket innebär att röntgensjuksköterskor ofta möter barn i det dagliga arbetet på röntgenavdelningen. Trots det är dessa sällan utbildade i bemötande av barn, eller inom pediatrisk bildtagning. Vuxna som inte är vana vid att hantera barn kan känna viss tveksamhet eller rädsla inför att vårda ett barn. För att kunna förbättra mötet med barn är det viktigt att veta vilka känslor sjukvårdpersonal känner i mötet, och varför. Syfte: att beskriva vilka upplevelser sjukvårdpersonal känner i mötet med barn. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med 10 artiklar som granskades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys. De 10 artiklarna var av kvalitativ ansats och intervjuade sjukvårdspersonal som bestod av ambulanspersonal, akutsjuksköterskor, allmänsjuksköterskor och radioterapeuter. Resultat: Fyra kategorier; bemötande, hanterbarhet, tiden har betydelse och föräldrar. Dessa beskriver i vilka situationer sjukvårdspersonal upplever både negativa och positiva känslor i mötet med barn. Slutsats: att identifiera vilka känslor som uppstår är grunden för fortsatta studier för att förbättra arbetsmiljön för såväl röntgensjuksköterskor som övrig sjukvårdspersonal.

Bakgrund: Att kvinnor utsätts för sexuellt våld är ett globalt problem. Kvinnor uppleva skuld och skam efter att ha utsatts för sexuellt våld vilket kan bidra till att de undviker att söka vård. Vårdpersonalen har en viktig roll i mötet med sexuellt våldsutsatta. Mötet bidrar till kvinnors uppfattning av vården och dess läkningsprocess utformas av mötet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sexuellt våldsutsatta kvinnors erfarenheter av mötet med vårdpersonalen inom olika vårdinstanser. Metod: Allmän litteraturöversikt som inkluderar 11 originalartiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Redovisas i kategorier: Utmaningar i mötet och Det goda mötet. Utmaningar i mötet beskrivs i underkategorier: Att känna uppgivenhet och misstro samt Att vara till besvär. Det goda mötet beskrivs i underkategorier: Att uppleva stöd samt Att uppleva medkänsla och lyhördhet. Slutsats: Det finns förbättringsmöjligheter i vården gällande vårdpersonals möte med sexuellt våldsutsatta kvinnor. Vissa kvinnor upplever mötet som vårdande men majoriteten upplevde mötet som icke vårdande till följd av att vårdpersonal bland annat visade brist på empati. Genom att utöka kunskap och forskning av mötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor möjliggörs förbättring av omvårdnad till denna patientgrupp. / Background: Women subjected to sexual violence is a global problem. Women can experience shame and guilt. This contributes to women not seeking healthcare. Healthcare staff has an important role in meeting with women who have suffered sexual violence. The meeting contributes to women's perception of healthcare and the healing process is shaped by the meeting. Aim: The aim of this study was to describe women's experiences of meeting with healthcare staff after being subjected to sexual violence in care agencies. Method: Literature review that included 11 original articles with a qualitative approach. Results: Presented in categories: Challenges in the meeting and The good meeting. Challenges in the meeting are described in subcategories: Feeling abandoned and distrustful and Being an inconvenience. The good meeting is described in subcategories: Feeling support and Feeling compassion and sensitivity in the meeting. Conclusion: There are improvements regarding healthcare staff encounters with women subjected to sexual violence. Some women experience the meeting as caring, the majority experience the meeting as non-caring due to healthcare staff’s lack of empathy etcetera. By expanding knowledge and research of the encounter with women who experienced sexual violence enables improvement of nursing.

Bakgrund: En av de största och snabbast växande invandrargrupperna i Sverige är den somalis-ka. Vi har sett mönster i forskningen som antyder att det inom sjukvården uppstår transkulturella möten mellan somaliska patienter och vårdgivare som många gånger präglas av missförstånd och negativa vårderfarenheter relaterat till skilda referensramar. Dessa har dock ofta framträtt som bifynd vid studerandet av specifika somaliska patientgrupper i smala sjukvårdskontexter, varför erfarenheterna inte alltid är applicerbara på den genomsnittliga somaliska patienten. Syfte: Att beskriva somaliers erfarenheter av mötet med den svenska sjukvården. Metod: Empirisk studie med deskriptiv kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer utfördes med nio personer med somaliskt ursprung. En frågeguide användes under intervjuerna, vilken utformades med beaktande till Leiningers transkulturella omvårdnadsteori. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med deduktiva och induktiva inslag. Resultat: Utifrån analysen utkristalliserades nio kategorier, vilka beskriver somaliers erfarenheter av mötet med den svenska sjukvården: sjukvård på andra premisser, skilda kulturella referensramar, blandade erfarenheter av kulturellt hänsynstagande, språkets betydelse, informationsbrist, tolkens roll, varierande bemötanden, fördomar och attityder samt personlighet. Slutsats: Studien visar att kommunikationsbrister och skilda kulturella referensramar hos somalier och svensk sjukvårdspersonal är återkommande mönster i vårdmötet. Dessa bidrar till att det uppstår missförstånd och missnöje gentemot svensk sjukvård. Kulturella och språkliga barriärer till trots, kan ojämlikhet minskas och positiva vårderfarenheter skapas om en öppensinnlighet och strävan till förståelse infinner sig hos varje vårdgivare. Leiningers transkulturella omvårdnadsteori kan inspirera sjuksköterskor att utveckla dessa kvaliteter. Klinisk betydelse: Öka medvetenheten för kulturellt betingade synsätt hos somalierna som patientgrupp. / Background: One of the largest and fastest growing immigrant groups in Sweden are the Somalis. Research have shown us patterns that suggests that transcultural encounters occur between Somali patients and health care providers which are often marked by misunderstandings and negative health care experiences related to different frames of reference. These have often emerged as incidental findings when studying specific Somali patient groups in narrow medical contexts. The experiences are therefore not always applicable on the average Somali patient. Aim: To describe Somalis experiences of the encounter with Swedish health care. Method: Empirical study with descriptive qualitative design. Semistructured interviews were held with nine people of Somali origin. An interview guide was used during the interviews, which was designed with regard to Leininger’s transcultural theory. Data was analyzed using qualitative content analysis with deductive and inductive approach. Results: Based on the analysis nine categories emerged, which describes Somalis experiences of encountering the Swedish healthcare: healthcare at other premises, diverse cultural frames of reference, varied experiences of cultural considerations, the importance of language, lack of information, the interpreter's role, varying treatment, prejudices and attitudes and personality. Conclusion: The study shows that shortcomings in communication and diverse cultural frames among Somalis and Swedish caregivers are recurring patterns in the healthcare encounter. These contribute to the creation of misunderstandings and dissatisfaction towards Swedish healthcare. Despite cultural and linguistic barriers, inequality can be reduced and positive care experiences can arise if an openness and ambition for understanding appear in each caregiver. Leininger’s transcultural theory can inspire nurses to develop these qualities. Implications for practice: To increase awareness of culturally related views of the Somalis as a patient group.