Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn. Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.

Children and parents who visited child and adolescent psychiatry (CAP) for the first time were interviewed in the presence of their therapists about the first meeting. The interview was intended to make the attendants describe in their own words what the meeting was like for them. The interview was repeated after six months to get complementary information. Research assistants, reflectors, helped the interviewer to prevent from bias and to hold on to the theme. The grounded theory approach was utilised in papers I, II, and III, and qualitative content analysis was used in paper IV. Children appreciated the therapist being in an active as well as in a more passive but alert position, moving between asking adjusted questions and including the parents. The therapists’ skill of listening was also important to them. For the parents, it was important what happened between their child and the therapists. They questioned their own role and presence. Also, they focused on the plan for the meeting and for the coming process. Certain things that happened in the dialogue were useful after the meeting. The results indicate that what was helpful was connected to family therapy matters rather than psychiatric ones. The therapists balanced between a psychiatric and a family therapeutic position, and it was a dilemma for them how to best fulfil their assignment in the organisation as they perceived it. Two competing discourses were found in the first meeting; Structuring, which stood for structure, planning and expertise, while Collaboration represented negotiations of how to work together, empowerment and emotional aspects. The Structuring discourse tended to dominate. Both discourses consisted of valuable elements that needed to be included to ensure that the atmosphere would not be too strict or too flexible. The findings are tentative because of the lack of studies to compare to, and because of the few interviews made. / Det första möte som sker mellan familjemedlemmar och personal antas ha stor betydelse för hur den fortsatta kontakten artar sig. Det är ett tillfälle när var och en kan vara öppen för intryck och nyfiken på hur kommunikationen utvecklas och vilken hjälp som ska till. Förutsättningarna för mötet är etablerade på många plan. Föräldrarna och barnen har tidigare erfarenheter av både personliga och professionella kontakter, och de har förväntningar på vad som ska eller bör ske under det första samtalet. Personalen befinner sig i ett sammanhang där de har förväntningar på sig från organisationen. De har utbildning och erfarenhet och har anammat organisationens kultur och vanor i större eller mindre utsträckning. Både inom det psykiatriska eller det psykoterapeutiska området har det varit brist på studier som rör det första samtalet mellan professionell och patient/klient. Detta väckte ett intresse att studera området närmare. Syftet med studien var därför att försöka ta reda på mer om det första mötet ansikte mot ansikte mellan personal och familjemedlemmar. Vad händer där och hur upplevs det här mötet av dem som deltar? Ytterligare ett syfte var att försöka ta reda på vilka diskurser som påverkar det som sker mellan deltagarna. Vilka underliggande meningar har deltagarnas tankar och sätt att bete sig, och som har förankring i allmänna föreställningar om hur ett möte av det här slaget går till? Hur framträder det i deltagarnas kommunikation med varandra? För att finna svar på dessa frågor gjordes forskningsintervjuer inom två veckor respektive sex månader efter det första mötet på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Vid intervjuerna deltog de som varit närvarande vid det första samtalet, d v s personal, föräldrar och barn. Intervjuaren hade till sin hjälp forskningsassistenter, reflektörer, vars uppgift var att bidra till att alla fick komma till tals och att man höll fokus på hur det var under det första samtalet. Fyra delstudier genomfördes. I de tre första användes analysmetoden grundad teori, och i den fjärde kvalitativ innehållsanalys. Den första delstudien lyfte fram barnens perspektiv. Barnen uppskattade om behandlarna befann sig ömsom i en aktiv ömsom i en passiv position, där de samtidigt var alerta i förhållande till barnen. De gillade att behandlarna å ena sidan anpassade sig och sina frågor till barnen och å andra sidan tog med föräldrarna i samtalet. Behandlarnas förmåga att lyssna och att hjälpa barnen att uttrycka sig var viktig för barnen. De tog också upp vikten av att behandlarna höll reda på tiden, så att samtalet inte blev för långt för dem. För föräldrarna, i delstudie II, visade det sig vara avgörande vad som skedde mellan deras barn och behandlarna. De ifrågasatte sin egen roll i mötet, och var tveksamma till om de borde vara närvarande eller inte. Dessutom var de inriktade på hur upplägget av samtalet såg ut och hur den fortsatta planeringen skulle bli. Vissa teman och yttranden i dialogen kunde vara till nytta för samspelet därhemma. Fynden i delstudien antyder att det som var till hjälp snarare låg på ett familjeterapeutiskt plan än ett psykiatriskt. I delstudie III framkom att behandlarna nedtonade sin egen insats och lyfte fram det viktiga i familjemedlemmarnas bidrag till hur mötet blev. Behandlarna balanserade mellan ett psykiatriskt och ett familjeterapeutiskt förhållningssätt. De mest tillfredsställande arbetsuppgifterna rörde att lyssna på barns och föräldrars berättelser och att hitta sätt att uppmuntra och stödja deras vägar till att må och fungera bättre. De önskade möta familjemedlemmarna på deras villkor, men hade också att samla information för bedömning och fortsatt planering. Det innebar ett dilemma för dem hur de bäst skulle kunna uppfylla de uppgifter som de uppfattade att BUP-organisationen gett dem. Två konkurrerande diskurser framträdde i delstudie IV. De var inflätade i varandra och stod att finna hos var och en av parterna barn, föräldrar och behandlare. Det syntes pågå balanserande eller konkurrens mellan de sociala röster som ingick i diskurserna. Diskursen Strukturering innehöll sociala röster som rörde exempelvis inramning av mötet, expertis och kategoriseringar medan diskursen Samarbete inriktades mot aspekter som öppenhet, sam-skapande och en utvidgad dialog. Om diskursen Strukturering skulle överväga blev följden antingen ett undertryckande och okänsligt förhållningssätt och diskursen Samarbete skulle om den övervägde kunna skapa ett otydligt eller alltför flexibelt förhållningssätt. Den förra diskursen tycktes dominera, men båda diskurserna syntes innehålla delar som behövdes för att det första mötet skulle uppfattas som givande. Fynden i studien är preliminära av två skäl. Dels finns få eller inga studier att jämföra med; dels var antalet intervjuer begränsat.

The starting point of this study is national as well as international surveys which show that the study motivation and general level of knowledge among Swedish students have decreased. The Swedish Curriculum for the Non-Compulsory School System (Lpf94) states that each student shall be given the possibility to strengthen their will and ability to learn. The teachers are expected to play an important role in the effort to increase student motivation. The opinions of the students are a valuable source when trying to understand what motivates them. The purpose of this study is to provide a more profound understanding of what students express about their motivation in the interaction with the teachers. Students that describe themselves as school tired is one important target group for increasing motivation among students. Therefore, a more specific purpose is to see what in the interaction with the teacher and the teacher’s education might affect the motivation for school work among high school students who are tired of school. Research and studies relating to motivation are presented and discussed in the theoretic chapters of this work, covering the impact of social background, students’ inner motivation and the roles of the interaction with the teacher as well as teachers’ expectations and the teaching itself. The study is conducted as an analysis of qualitative interviews with five high school students who have expressed that they are school tired. The main results show that this particular group of students appreciate teachers who are caring, encouraging and supportive. The students have a need to feel connected with the teacher, who ideally should be calm, positive and have a sense of humour in order to generate positive energy. As for the Pygmalion effect, it is significant that the students express that their first meeting with the teacher is important and that they wish the teacher to be encouraging and to show them that she or he believes in every student´s ability in order to motivate them. The study shows that a teacher should also be able to challenge the students, but not by setting the goals too high or by putting too much pressure on them. When introducing a new course the teacher should make sure the students have the ability to keep up with the pace. Teachers should also enable students to catch up if they get behind. In addition, the teacher should have empathy and be able to explain various topics in an interesting way, and finally make it clear that they are teachers because they want to and not out of necessity.

The purpose of this study was to reveal typical strategies used by beggars in Sweden and how interactions between beggars and passers-by affect behavioral patterns. The study aimed to analyze the results of the observation through a symbolic interactionistic perspective in order to reveal meanings of symbolic interactions in the begging encounter. The study was conducted in an ethnographic manner and the method of use was covert observation. The result showed that there are several types of strategies and symbols used by beggars in Sweden. The most used strategy is the passive, sitting type of begging where signs and photographs are used as symbols to convey distress. The study showed that the use of strategies are general, meaning there is no difference in use of strategies dependent on gender or age.  Furthermore, the study indicated that a connection between begging and organized crime is improbable. Moreover the study showed different counter strategies used by passers-by in the begging encounter. / Syftet med denna studie var att undersöka strategier som används av tiggare i Sverige och hur samspelet mellan tiggare och förbipasserande påverkar beteendemönster. Studien syftade till att analysera resultaten av observationerna med hjälp av ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv för att belysa b   betydelser av symboliska interaktioner i mötet med tiggaren. Studien genomfördes i en etnografisk anda där insamlingsmetoden var dolda observationer. Resultatet visade att det finns flera typer av strategier och symboler som används av tiggare i Sverige. Den mest använda strategin är den passiva, sittande typen av tiggeri där skyltar och bilder används som symboler för att förmedla nödställdhet. Studien visade att användningen av strategier är generella, vilket innebär att det inte finns någon skillnad i användning av strategier som är beroende av kön eller ålder. Studien indikerade också att ett samband mellan tiggeri och organiserad brottslighet ter sig osannolikt. Därutöver visade studien olika former av motstrategier som används av förbipasserande.

Frågeställning: Hur arbetar CreActive för att främja det sociala kapitalet? Hur kan CreActive främja det sociala kapitalet i en kreativ miljö? Hur underlättas mötet mellan människor på CreActive? Finns det förbättringsmöjligheter för att ytterligare främja det sociala kapitalet på CreActive? Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur CreActive skapar nytta för sin omgivning. Det kommer även att undersökas kring hur mötet uppstår mellan människor på CreActive som ska främja det sociala kapitalet. Metod: Studien genomfördes med den kvalitativa metoden, eftersom den fångar upp detaljer och information av intervjupersonernas tolkning av verkligheten, det vill säga deras uppfattning, tankar och känslor. Det medför en inblick kring hur CreActive arbetar med mötet mellan människor, för att främja det sociala kapitalet. Empirin består av intervjuer med studenter och anställda. Slutsats: Det framgår att studenter inte känner till CreActive i den utsträckning som CreActive vill. Det finns ett glapp mellan studenter och företagare som uppehåller sig på CreActive. Det syns att platsen CreActive inte utnyttjas på det sätt som det är tänkt. Brist på rätt utrustning, marknadsföring, studieutrymme samt aktiviteter medför att mötet över gränserna mellan studenter och företag saknas. Det leder till att socialt kapital uteblir. Vi har sett att det finns möjligheter till förbättring och det vi har kommit fram till är sex stycken bidrag som består av nya aktiviteter, annan marknadsföring och utveckling av befintliga idéer. / Research questions: How do CreActive work to improve the social capital? How does CreActive work to improve the social capital in a creative environment? How is the (face-to-face) meeting between people made easier by CreActive? Are there any possibilities for further improving the social capital at CreActive? Purpose: The study’s purpose is to describe how CreActive creates advantages for its environment. The study will also examine how (face-to-face) meeting occur between people in CreActive to promote the social capital. Method: The study was executed with the qualitative method, because it captures the details and information of the interviewee’s interpretation of the reality, namely their perception, thoughts and the feelings. It results in an insight on how CreActive work with the (face-to-face) meetings between people, to promote the social capital. The empirical data is consisting of interviews with students and employees.          Conclusion: In the study it appears that the students don’t know about CreActive in the extents they want. There is a gap between students and business people who visit CreActive. It appears that CreActive is not used in the extent that it was intended. The lack of proper equipment, marketing, place of study and activities contributes to (face-to face) meeting between students and business people are missing. These things lead to the failing of social capital. There are opportunities for improvement and what was developed were six contributions which consists of new activities, marketing and development of existing ideas.

Inledning: Varje år besöker mellan 12 000 och 14 000 kvinnor öppenvården till följd av våld i nära relation. Röntgensjuksköterskan ska arbeta med personcentrerad vård i enlighet med sin kompetensbeskrivning samt implementera ny kunskap för att utvecklas. Utifrån detta ansågs det betydelsefullt att beskriva kunskapsläget inom området bemötande av kvinnor utsatta för våld. Syfte: Syftet var att beskriva vad som är viktigt att ta hänsyn till vid bemötande av kvinnor på röntgen utsatta för våld i nära relation och hur detta kan tillämpas i det korta mötet. Vilken kunskap om bemötandet av kvinnor utsatta för våld i nära relation finns beskriven i litteraturen? Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i form av kategorier. Resultat: Sex kategorier som beskriver bemötandet och vad som påverkar hur bemötandet upplevs av kvinnorna. Bemötande, kunskap, attityder, stöd, hinder och att förhålla sig professionell. I resultatet framkommer stora brister i bemötandet av dessa kvinnor, där de hjälpsökande istället skuldbeläggs, vilket ger kvinnorna ytterligare skamkänslor. De utsatta kvinnorna är dessutom rädda att dömas av personalen och skyddar sig från dessa attityder genom att dölja våldet.  Kunskap efterfrågas av både utsatta och personal. Det framkommer attityder bland hälso- och sjukvårdspersonal som lägger skulden på kvinnorna. Kvinnorna efterfrågar stöd och personalen påtalar behovet av rutiner som stöd för att kunna ge ett gott bemötande. Hinder för att kunna bemötas kan vara frågor såsom svårigheter att kunna söka vård eller att mannen för kvinnans talan. Professionellt förhållningssätt visar sig svårgenomfört bland annat på grund av att känslor var svårhanterliga i mötet med kvinnorna. Konklusion: Det är viktigt att röntgenavdelningarna tar fram riktlinjer och rutiner för ett gott bemötande. Kunskap och samtal kring detta bör vara prioriterat för att minska negativa attityder och inspirera till förbättringsarbete som kan utveckla röntgensjuksköterskans profession. / Introduction: Every year between 12,000 and 14,000 women visit health care in relation to intimate partner violence. The radiology nurse ought to work with person centered care in accordance with their competence description and implement new knowledge to develop. Based on this, it was considered important to describe knowledge of encounter with the women. Purpose: The purpose was to describe what to consider when health personnel encounter women exposed to intimate partner violence in the radiology department and how this can be applied in the short meeting. What knowledge is described concerning encounter with the women? Method: The study was conducted as a literature review consisting of 12 scientific articles that were quality reviewed, analyzed and presented. Results: Six categories described the encounter and how the treatment of women was experienced. Encounter, knowledge, attitudes, support, obstacles, and professional conduct. The results revealed major shortcomings in the treatment of these women, when seeking help they were blamed, given a feeling of guilt and shame. The women were also afraid to be valued by the staff and protected themselves by concealing the violence. Knowledge was required by both groups. There were attitudes among healthcare professionals who blamed the women. The women demanded support and the staff wanted routines to support a good encounter. Obstacles to be treated can be issues such as difficulties in seeking care or because of the husband, who speaks for the woman. Professional approaches appeared to be difficult, among other things, since the emotions were difficult to handle in the encounter with the women. Conclusion: It is important for the radiology departments to develop guidelines and procedures to achieve a good encounter. Knowledge and discussions should be prioritized to reduce negative attitudes and inspire improvement work, that can develop the radiology nurse's profession.

Övervikt och fetma ökar bland barn i Sverige. Under de senaste 25 åren har fetmaförekomsten hos barn ökat från 1 procent till 4 procent. Totalt bland barn i Sverige idag lider 15–20 procent av övervikt och fetma. Studier har visat att 80 procent av de som lider av övervikt under förskoleåldern även lider av övervikt när de lämnar tonåren. Barn med fetma kan utveckla insulinresistens, blodfettrubbningar, påverkan på levern, psykisk ohälsa, och är en av dem främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår. Det är därför viktigt att förebygga barnfetma och sätta in behandling tidigt. Barnhälsovårdssjuksköterskan har en unik roll att kunna påverka föräldrar och barn, tidigt i livet. Mötet mellan BVC-sjuksköterskan och familjen måste bli bra för att få rätt förutsättningar att kunna påverka. Syftet med studien är att beskriva BVC-sjuksköterskans upplevelse av mötet med överviktiga barn och deras föräldrar. För att få svar på forskningsfrågan gjordes en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv inriktning efter att sju BVC-sjuksköterskor intervjuats kring sina erfarenheter. Intervjumaterialet resulterade i fem kategorier: Första mötet – en god start, att tydliggöra övervikt, BVC-sjuksköterskans begränsningar, mötet med familjens värld och det långsiktiga arbetet. I resultatet framkom att BVC-sjuksköterskans första möte med det överviktiga barnet och hens föräldrar är mycket viktigt, men att BVC-sjuksköterskorna känner att de saknar specifik utbildning för detta möte. BVC-sjuksköterskorna använde sig av både iso-BMI och tillväxtkurvan i sitt arbete, men föredrog att använda tillväxtkurvan framför iso-BMI.  Diskussionen tar upp vikten av att ta tag i problemet med övervikt i ett tidigt skede i livet för att minska framtida vårdkostnader och ett lidande för barnet upp i vuxen ålder. / Overweight and obesity are increasing among children in Sweden Over the past 25 years the incidence of obesity in children has increased from 1 percent to 4 percent. A total of 15–20 percent of children in Sweden suffer from overweight or obesity. Studies have shown that 80 percent of those who suffer from overweight during preschool age also suffer from overweight when leaving adolescence. Children with obesity can develop insulin resistance, blood fat disorders, liver effects, mental illness. Obesity is one of the leading causes of loss of healthy years of life. It is therefore important to prevent childhood obesity and start treatment early. The child health care nurse has a unique role in being able to influence parents and children early in life. And the meeting between the child health care nurse and the family must be sufficient in order to have the right conditions to be able to influence. The purpose of this study is to describe the child health care nurse's experience of meeting overweight children and their parents. To obtain answers to the research question, a qualitative content analysis was conducted with an inductive focus in which seven child health care nurses were interviewed about their experiences. The interview material resulted in five categories: The first meeting - a good start, clarifying obesity, the child care nurses limitations, meeting the family's world and the long-term work. The results showed that the child health care nurse's first meeting with the overweight children and their parents is very important, but also that the health care nurses felt that they lacked specific education for this meeting. The child health care nurses used both iso-BMI and the growth curve, but preferred to use the growth curve over iso-BMI. The discussion addresses the importance of the child health care nurse work to prevent the problem of being overweight at an early stage in life to reduce future health care costs and suffering for the child even when becoming adult.

Inledning:  För röntgensjuksköterskor krävs kompetens att kunna bemöta patienter med olika typer av behov, däribland patienter med demenssjukdom och deras särskilda behov. Denna patientgrupp känner sig ofta otrygga och ängsliga och detta förvärras i sjukhusmiljöer. Därför möter röntgenpersonal särskilda utmaningar när det gäller att ge Personer med demenssjukdom den optimala och trygga vård de behöver. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att identifiera vilka faktorer som påverkar det korta mötet i vården med personer med demenssjukdom. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ litteraturöversikt. En systematisk sökning i databaserna PubMed och CINAHL resulterade i 9 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet presenterades som kategorier. Resultat: Sex olika faktorer påverkade det korta mötet med personer med demenssjukdom; kommunikation, personcentrerad vård, kunskap, tid, miljö & organisation och anhöriga. Slutsats: Alla dessa faktorer är av stor betydelse för vården av personer med demenssjukdom. För att kunna möta denna patientgrupp på ett värdigt sätt krävs mer tid. Tiden möjliggör för en bättre kommunikation och en mer personcentrerad vård. Mer forskning behövs om det korta mötet på röntgenavdelningen då det saknas i litteraturen. Det hade varit av stort intresse och viktigt att veta hur röntgensjuksköterskan bäst kan möta denna patientgrupps behov trots den tidsbrist som råder i det korta vårdmötet. / Introduction: For radiographers, expertise is required to be able to meet patients with different types of needs, including patient with dementia and their specific needs. This specific patient group often feel insecure and anxious and this is exacerbated in hospital environments. Therefore, radiographers face special challenges when it comes to providing persons with dementia with the optimal and safe care they need. Aim: The aim of this literature review was to identify which factors that affect the short meeting in the care of people with dementia. Method: The study was conducted as a qualitative literature review. A systematic search in the databases PubMed and CINAHL resulted in 9 articles that were quality checked and analyzed. The results were presented as categories. Results: Six different factors affected the short meeting of persons with dementia; communication, person-centred care, knowledge, time, environment & organization and relatives. Conclusion: All these factors are of great importance for the care of persons with dementia. To be able to meet this patient group with dignity more time is required. Time allows for better communication and more person-centred care. More research is needed on the short meeting in the radiology department as it is lacking in the literature. It would have been of great interest and importance to know how the radiographers best can meet the needs of this patient group despite the lack of time in the short care meeting.

Syftet med denna studie var att undersöka vad ungdomar tyckte var viktigt i det första mötet med terapeuten, och vad i detta möte som fick dem att bestämma sig för att återkomma och påbörja en stödgrupp. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sju unga vuxna i tjugoårsåldern som alla hade fullföljt en termin på en stödgruppsverksamhet för anhöriga till missbrukare i Stockholm. Utskrifterna av de inspelade intervjuerna tematiserades i tre steg genom tematisk analys. Resultaten från de teman som hittades analyserades utifrån teorier om arbetsallians. De främsta fynden i studien pekar mot att terapeuterna fick allians med ungdomarna redan på första mötet.  Terapeutens värme och mänsklighet var en nyckelfaktor som spelade stor roll för att skapa allians med de unga. De uppskattade även äkthet, självkännedom och flexibilitet hos terapeuterna. I materialet framkommer även att platsen i sig spelade roll. Faktorer som omgivning och inredning spelade roll för ungdomarna. Slutsatserna indikerar att allians är av största vikt och att det kan vara än viktigare med unga vars frågor är flyktiga och i familjer som kämpar för att hantera vad som ofta är extremt påfrestande situationer, vilket ofta är fallet i beroendefamiljerna. / The purpose of this study was to explore what adolescents found important during the introductory meeting with the therapist, as well as which aspects of the initial meeting encouraged them to participate in a support group for codependents. Qualitative interviews were compiled of seven individuals in their early twenties whom had all completed a term at a treatment center for codependents in Stockholm. The transcpripts were thematized in three steps using thematic analysis. The resulting themes were explored from the viewpoint of the Working Alliance Theory. The main findings in this study were that the therapists made a strong alliance at an early stage with the adolescents. The warmth and the humanity of the therapists was a key factor that made an important difference among the adolescents. The therapists expression of authenticity, self- disclosure and flexibility played part in their experience as well. The environment and furnishings held inviting properties and helped create a relaxed atmosphere. Conclusions point to the significance of alliance, especially within youth, for whom issues are volatile, and whose families are struggling to manage what often are extremely disruptive situations. These often include problems with addiction of some sort.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt problem som påverkar kvinnors hälsa. Våldet kan uttrycka sig i fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och utförs av en nuvarande eller dåvarande partner. Nästan en tredjedel av världens alla kvinnor uppskattas ha utsatts för våld i nära relationer. När en utsatt kvinna kommer till vården är det sjuksköterskornas huvudsakliga ansvar att undersöka kvinnan och rapportera händelsen vidare. Tidigare kvantitativ forskning visar att sjuksköterskor är oförberedda inför att arbeta med dessa kvinnor.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta och screena kvinnor utsatta för våld i nära relationer.  Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativ metod där tolv artiklar analyserades med stöd av Fribergs analys i fem steg.  Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier; utmaningar i vårdmötet och sjuksköterskans ansvar i vårdmötet som tillsammans skapade sju subkategorier.   Slutsats: Att möta och screena kvinnor utsatta för våld i nära relationer är komplext. Tid var viktigt för att sjuksköterskan skulle kunna bilda en relation med patienten, och få den utsatte att öppna upp sig om våldet. Sjuksköterskorna var enade om att kunskap var av stor vikt vid mötet och screening men att avsaknaden av träning och utbildning gjorde att kunskapen var bristande. / Background: Intimate partner violence is a global problem that affects women’s health. The violence can be expressed in physical, psychological and sexual violence and is perpetrated by a current or a former partner. Almost one third of all women in the world is estimated to have been exposed to intimate partner violence. It is the nurses’ main responsibility in healthcare to examine the woman and report incidents when suspecting exposure to abuse. Previous quantitative research shows that nurses are unprepared to face women exposed to abuse.   Aim: The aim was to describe nurses’ experiences when meeting and screening women who have been exposed to intimate partner violence.  Method: A literature review was conducted based on a qualitative method where twelve articles were analysed with support by Friberg’s five-step analysis.   Results: The result was presented in two main categories, challenges in the meeting with the patient and the nurses’ responsibilities in the meeting with the patient which created seven sub-categories.   Conclusions: To meet and screen women exposed to intimate partner violence is complex. Time was important for the nurse to be able to form a relationship with the patient and get the victim to open up about the violence. The nurses agreed that knowledge was of great importance at the meeting and screening, but that the lack of training and education meant that the knowledge was deficient.