No description available.

Över 400 000 människor lever idag med sjukdomen typ 2 diabetes mellitus (T2DM) i Sverige. Livsstilsfaktorer som låg fysisk aktivitet, dåliga kostvanor och hög ålder ökar risken för att utveckla T2DM. Sjuksköterskan har ansvar att informera och utbilda patienterna med T2DM utefter vad varje enskild patients behov och utgångspunkt är. I det lärande samtalet ska sjuksköterskan möta varje patient och dess livsvärld. Samtalets mål är att öka patienters hälsa och lindra lidande. Syftet i studien var att belysa hur patienter med T2DM upplever mötet med sjuksköterskan vid livsstilsförändringar. Metod: Ett litteraturbaserat examensarbete med grund i analys i kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Presenteras i fyra huvudkategorier: Delaktighet och engagemang upplevs av patienter som stödjande. Det framkom att det främjar hälsa och ger goda förutsättningar för livsstilsförändringar när sjuksköterskan var delaktig och engagerad i mötet med patienterna. Patienters upplevelser av trygghet och känslomässigt stöd. När patienterna upplevde ärlighet hos sjuksköterskan skapades trygghet vilket bidrog till ett lyckat möte och ett främjande av livsstilsförändringar hos patienterna. Patienter upplever att kunskap främjas genom råd och information. Upplevelsen enligt patienterna var att sjuksköterskan kunde hjälpa patienterna genom att ge rätt typ av råd och information kring hur livsstilsförändringar kan skapas för att ge varje patient möjlighet till genomförande av livsstilsförändringar. Upplevelser av ett icke vårdande möte. Patienterna upplevde flera egenskaper hos sjuksköterskan som kunde bidra till att patienterna inte upplevde mötet som vårdande. Slutsats: Studien visar att mötet mellan sjuksköterskan och patienten är viktigt för att patienterna ska kunna genomföra livsstilsförändringar.

To build relations in afterschool care - A study based on leisure educators' views on the importance of relationship creation Jag har i denna studien utforskat fritidspedagogers föreställningar om pedagogisk relationskompetens och vilka strategier man använder sig av för att skapa goda relationer till elever på fritidshemmet. Vidare undersöktes också hur vida personligheten hos pedagoger främjar relationsskapande och sedan vilken betydelse goda relationer kan ha i fritidshemmets vardag. Undersökningen genomfördes med hjälp av enskilda, semistrukturerade intervjuer som ligger till grund för den data som bearbetats. Undersökningen utfördes på två skolor och de fem fritidspedagoger som deltog arbetar på fyra olika fritidshemsavdelningar. Resultatet av samtliga intervjuer analyserades, sammanställdes och presenterades utifrån teman och underteman. Resultatet visar att fritidspedagoger anser att goda relationer till eleverna är en förutsättning för den pedagogiska verksamheten på fritidshemmet. Resultat som framträder bekräftar att pedagogerna i första hand uppehåller sig vid resonemang om relationer kring ett relationellt perspektiv och därmed tar man ansvar för relationen. Detta sker då fritidspedagogerna antar ett dynamiskt synsätt. I studien framgår vilka strategier fritidspedagogerna använder sig av för att bygga och upprätthålla relationer till eleverna. Betydelsefulla faktorer som ger sig tillkänna är att våga visa sig själv som människa, att lyssna utan att lägga värderingar och att vara öppen och lyhörd. Resultatet visar även att relationsbyggandet ibland kan ta väldigt lång tid och därmed krävs det en envishet hos fritidspedagogerna.

Bakgrund: Våld i nära relationer definieras som fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld utfört av en partner i en nära relation. Tretton kvinnor i Sverige dödas varje år av en man som de har eller tidigare har haft en relation med. Våldet är ett folkhälsoproblem som belastar samhället. Sjuksköterskans kunskap är viktig i mötet med våldsutsatta kvinnor för att identifiera våld i nära relationer då sjuksköterskor ofta utgör den första kontakten med sjukvården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.   Metod: Allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Databassökningar i PubMed och CINAHL. Femton artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och inkluderades i resultatet som analyserats med kvalitativ analysmetod. Resultat: Vårdmiljön och sjuksköterskans professionella ansvar har betydelse i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. I vårdmiljön upplever sjuksköterskorna tidsbrist, platsbrist och avsaknad av rutiner på arbetsplatsen. I sjuksköterskornas professionella ansvar behöver sjuksköterskorna hantera sina känslor i mötet med den våldsutsatta kvinnan, vara medveten om sina egna erfarenheter av att vara utsatt eller ha bevittnat våld i nära relationer, informera och stödja kvinnan samt hantera en upplevd kunskaps och utbildningsbrist.  Slutsats Vårdmiljön och sjuksköterskans professionella ansvar har betydelse i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Sjuksköterskorna upplever kunskapsbrist, tidsbrist och brist på privata utrymmen som försvårar omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor behöver därför ytterligare utbildning inom ämnet våld i nära relationer och mer tid till mötet med dessa kvinnor.

Våld i nära relationer är ett internationellt problem i samhället. Våld i nära relationer innebär fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld utfört av en partner i en nära relation. Konsekvenserna för kvinnor som upplever våld i nära relationer kan leda till allvarliga skador, handikapp eller dödsfall. Det är vanligare att kvinnor blir utsatta för grövre våld än män och har därmed ett större behov av stöd och hjälp, främst från sjukvården. Sjuksköterskans kunskap är viktig då hen oftast är den första vårdgivaren som möter de våldsutsatta kvinnorna.

BAKGRUND: Invandrare i Sverige har nedsatt hälsa i högre grad än inrikes födda svenskar, framför allt bland kvinnor och äldre. Arabisktalande personer från mellanöstern härstammar från en kultur långt från den svenska, vilket kan ge upphov till missförstånd i vården. Kulturella skillnader och brister i kommunikation kan leda till en icke tillfredsställande vård. Forskning tyder på att vårdgivare bör öka sin kulturella kompetens, det vill säga lära sig att belysa dessa skillnader. SYFTE: Syftet var att beskriva hur arabisktalande kvinnor från Mellanöstern upplever mötet med sjuksköterskan inom svensk hälso- och sjukvård. METOD: Metoden som valdes för datainsamling var en kvalitativ intervjumetod då beskrivning av personers upplevelser söktes. Sex intervjuer genomfördes med kvinnor, i åldern 55 år och äldre, härstammandes från Mellanöstern, med erfarenhet av inneliggande somatisk vård på sjukhus i Sverige. Intervjuerna skedde på arabiska och transkriberades till svenska för att sedan analyseras utifrån kvalitativ metod. RESULTAT: Informanterna beskrev mötet med sjuksköterskan inom svensk hälso- och sjukvård utifrån synen på sjuksköterskans roll, bemötande samt kommunikation. De hade positiva erfarenheter av dessa möten, även om de hade svårt att identifiera alla yrkesroller de mötte på sjukhuset. Sjuksköterskorna beskrevs framför allt som snälla och en återkommande beskrivning var att de liknade änglar, även om de i enstaka fall kunde uppfattas som elaka. Sjuksköterskorna uppfattades som kompetenta och professionella. Informanterna kommunicerade med sjuksköterskorna genom kroppsspråk, enstaka ord och med hjälp av ögonen. Behovet av språklig kommunikation med sjuksköterskan ansågs inte vara stort, då dennes utbildande roll ej lyftes fram. SLUTSATS: Arabisktalande kvinnor i studien har en positiv bild av mötet med sjuksköterskan inom svensk hälso- och sjukvård. Personliga egenskaper hos sjuksköterskorna betonades framför professionsrelaterade. Kulturella skillnader identifierades i synen på sjuksköterskan som yrke men de svenska sjuksköterskorna levde upp till de värdegrunder informanterna betonade. Dessa var framför allt snällhet och respekt. Informanterna antog en passiv roll i mötet med sjuksköterskan, lät sig omhändertas men såg inte sjuksköterskan som utbildare. De hade svårt att skilja olika yrkesroller åt, varför ett utbildningsbehov i svenska vård- och hälsosystemet kunde identifieras.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldet kvinnorna utsätts för kan ha allvarliga konsekvenser på både den fysiska och psykiska hälsan. Sjuksköterskor är ofta den yrkesgruppen som de våldsutsatta kvinnorna kommer i kontakt med inom vården. Därför är det viktigt att sjuksköterskorna har relevant kunskap och kompetens i ämnet. Litteraturöversikten hade personcentrerad omvårdnad som teoretisk referensram.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer inom slutenvården.Metod: Litteraturöversikten hade en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes genom att granska valda resultatartiklar utifrån Fribergs (2017) analys i fem steg.Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman: närvaro i mötet, med subteman kunskapsbrist, tidsbrist och osäkerhet och rädsla, samt professionellt ansvar, med subteman känslomässig påverkan, frustration och maktlöshet samt teamarbete och stöd från omgivande team. Slutsats: Ökad förståelse samt kunskap kring våld i nära relationer bidrar till ökad trygghet hos sjuksköterskorna vilket på lång sikt kan leda till en förbättrad, god och säker vård. Beskrivningen av sjuksköterskors erfarenheter kan ge inblick och djupare förståelse i ämnet.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer anses vara ett av de allvarligaste hoten mot kvinnors hälsa och är ett globalt folkhälsoproblem. Våld kan definieras på olika sätt vilka innefattar fysisk, sexuell eller psykisk skada. Våldsprocessen skildrar hur våldet gradvis normaliseras för kvinnan vilket i sin tur leder till konsekvenser som kan påverka hälsan negativt för henne. Hur relationen mellan sjuksköterska och patient kan gynnas genom olika faser beskrivs. Sjuksköterskan har en betydande funktion och ett ansvar i hälso- och sjukvården med våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att beskriva hur kvinnor som blivit utsatta för intimt partnervåld erfar möten med allmänsjuksköterskor inom hälso- och sjukvård. Metod: Metoden som har använts i denna litteraturbaserade studie är en integrerad sammanställning av kvalitativ forskning. Resultat: I resultatet framkommer fyra teman, att sjuksköterskan är aktivt lyssnande, bemötandets betydelse för relationen, när sjuksköterskans omvårdnad är bristande och behovet av sjuksköterskans respekt för autonomin. Konklusion: Sjuksköterskor bör alltid fråga om våldsutsatthet, ge adekvat omvårdnad och undersöka både objektiv och subjektiv hälsa. Vikten av att eftersträva en god relation uppnås genom empati och genom att vara en engagerad lyssnare. Kvinnor har ett stort behov av respekt för autonomin. / Background: Violence against women in close relationships is considered one of the most serious threats to women's health and is a global public health problem. Violence can be defined in different ways which include physical, sexual or psychological harm. The process of violence depicts how the violence is gradually normalized for the woman, which in turn leads to consequences that can negatively affect her health. How the relationship between nurse and patient can be improved through different phases is described. The nurse has a significant function and responsibility in health care with women exposed to violence. Purpose: The purpose of this thesis is to describe how women who have been exposed to intimate partner violence experience meetings with general nurses in healthcare. Method: The method used in this literature-based study is an integrated compilation of qualitative research. Results: In the results, four themes emerge, that the nurse is active listener, the importance of the treatment for the relationship, when the nurse's care is lacking and the need for the nurse's respect for autonomy. Conclusion: Nurses should always ask about exposure to violence, provide adequate care and examine both objective and subjective health. The importance of pursuing a good relationship is achieved through empathy and being an engaged listener. Women have a great need for respect for autonomy.

Studiens syfte var att synliggöra ett möte med språklig sårbarhet i skolan och de pedagogiska anpassningar som vidtas för att underlätta mötet med miljön. I denna studie blir det tydligt hur viktigt positiva förväntningar på elever är liksom ett välfungerande samarbete mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger. Kompetensen kring språklig sårbarhet och språkutvecklande arbetssätt måste höjas. Genom formativ bedömning kan flera områden stärkas i såväl undervisningens kvalitet som kunskapsutvecklingen hos eleverna. Genom att stärka den metakognitiva förmågan och använda formativ bedömning på rätt sätt kan även elever i svårigheter förbättra sina prestationer och självkänsla. Åtgärsprogram kan vara ett värdefullt redskap, om de hålls levande och aktuella genom kontinuerliga utvärderingar. Ytterligare en förutsättning för att dokumentet ska hållas levande är involverandet av all personal vid såväl framtagandet som utvärdering.Eleven i fallstudien har fått diagnoserna generell språkstörning och dyslexi och med svårigheter inom språkförståelse, ordförråd, uttal, egen uttrycksförmåga, läs- och skrivförmåga samt arbetsminne. Det senaste åtgärdsprogrammet utgår till största delen från logopedens rekommendationer och är nästintill identiskt med det föregående. Insatser utifrån åtgärdsprogrammen har genomförts, men inte lett till kontinuerliga sådana och de flesta insatser har skett via specialpedagog. Anpassningar i klassrummet för eleven och kompensatoriska hjälpmedel används. Pedagogernas förväntningar på eleven är låga och de tror inte att hen kommer att uppnå kunskapskraven. Eleven har inte heller involverats i sina mål. Pedagogerna har fått stöd av vårdnadshavare och handledning av kommunens resurscentrum.Det är i miljön svårigheter uppstår, det är där den språkliga sårbarheten blir märkbar. Ett relationellt förhållningssätt bejakar detta utan att se eleven som ett problem. Genom att öka medvetenheten kring vilket förhållningssätt som präglar verksamheten kan lärandet bli effektivare då fokus istället läggs på miljön och vilka förändringar som kan ske där istället för att eleven ska ändra sig.Alla som möter språklig sårbarhet måste vara insatta och samspelta för att skapa goda förutsättningar för alla elever. Genom formativ bedömning med fokus på mål kan den metakognitiva förmågan stärkas. Genom att tydliggöra målen och göra vägen klar för eleven vart den ska och hur den ska ta sig dit har en bra grund lagts för fortsatt lärande. Eleven måste få veta var den befinner sig i förhållande till målen då den inte ska behöva gissa vart den ska eller vad nästa steg är. Formativ bedömning är till för alla såväl lärare som speciallärare/specialpedagoger och viktigt att ta till sig av. Därtill kommer lärares förväntningar på eleverna. Höga förväntningar gynnar skolframgång och elevernas väg mot kunskapskraven. Låga förväntningar riskerar att ge motsatt effekt.Denna tydlighet med mål och återkoppling borde i allra högsta grad även gälla åtgärdsprogram. Tydliga mål vägleder pedagogerna i sitt arbete med insatser och anpassningar av miljön. Samarbetet mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger är också en förutsättning för ett aktualiserat och levande dokument. Det måste finnas en återkommande dialog om hur arbetet fortskrider och hur det ska gå vidare. Speciallärare och specialpedagoger har ett stort ansvar för att dels göra åtgärdsprogram levande, dels att forma verksamheten för att präglas av såväl ett relationellt förhållningsätt som positiva förväntningar.

Adler, Ann-Christiné (2009). Mötet mellan lärare och föräldrar – en undersökning av lärares och föräldrars upplevelser av de informella samtalen med varandra. (The meeting between teachers and parents - An examination of teachers and parents experiences of the informal talks with each other).Lärare har ett stort uppdrag som innefattar många olika former av arbetsuppgifter. En uppgift är att samarbeta med föräldrar. Mitt syfte med undersökningen är att undersöka lärares och föräldrars upplevelser av informella möten med kommunikationens betydelse i fokus. Min undersökning grundas på följande frågeställningar:Vilka möten i skolan ses som informella möten?Hur upplever lärare och föräldrar de informella mötena?Hur sker kommunikationen i mötet sett utifrån lärares och föräldrars perspektiv?Undersökningen påbörjades inledningsvis med inläsning av tidigare forskning om relationer mellan skola och hem, mötet mellan lärare och föräldrar samt kommunikation. Då jag skulle utforska mitt område och söka efter svar har jag använt mig av kvalitativa intervjuer som metod. Informanterna består av lärare med lång yrkeserfarenhet som är verksamma i grundskolans tidigare år och föräldrar till barn i grundskolans tidiga år. Undersökningen visade att lärare och föräldrar har likande upplevelser angående vad som är betydelsefulla faktorer gällande kommunikation i det informella mötet, dock är de viktiga av olika skäl. Undersökningen visade även att lärarna inte fått någon utbildning gällande kommunikation och de informella mötena gentemot föräldrar från sin lärarutbildning.