No description available.

Det går att hävda att Sverige är förskonat från katastrofala översvämningar och med största sannolikhet kommer vi inte behöva uppleva en förödelse såsom den i Pakistan år 2010. Samtidigt finns det belägg för att översvämningar kommer inträffa oftare och bli allt allvarligare i takt med att klimatförändringarna fortgår. I framtiden kommer vi kanske uppleva händelser  såsom den i Arvika år 2000 som mindre extraordinära. I alla lägen behöver vi veta mer om det nuvarande läget för att kunna göra förutsägelser om framtiden. Den här studien syftar till att kartlägga det rådande vattenföringsläget i avrinningsområdet Åkerströmmen, norr om Stockholm. Detta genom att undersöka kulvertar och genom att analysera flödesfrekvenser. Resultatet visar att det definitivt finns en problematik kring höga vattenflöden och -nivåer som behöver adresseras. På flera platser hotar vattnet järnväg, enskilda hus, vägar och åkermark. Åtgärder behöver sättas in och ytterligare studier som kopplar samman vattennivåer med konsekvenser är nödvändiga. Samtidigt behöver frågor kring biologisk mångfald utredas parallellt då hög flödeskapacitet och förutsättningar för biologisk mångfald står i konflikt med varandra. En väl upplyst samhällsplanering är viktigt för att ta hänsyn till både ekologiska och hydrologiska effekter av åtgärder i vattendrag.

Motoriserad trafik är i ständig utveckling samtidigt som nya innovationer inom trafiken gör anspråk på det befintliga vägnätet. Något som studeras noggrant är hur den autonoma fordonsflottan ska kunna integreras in i samhället i samband med att den manuellt manövrerade fordonsflottan avvecklas. Nya möjligheter skapas vid ny teknik och effekten av autonom teknik visar på en förändrad markanvändning jämfört med vad samhället har idag, koncentrerat på centrala delar av städer. Högre precision, mindre säkerhetsrisker och ett effektivare rörelsemönster kan i helhet ge möjligheter till ett mindre behov av ytor avsedda för motoriserade fordon. Examensarbetet syftar på att studera hur markanvändningen i städer påverkas av en eventuell autonom fordonsflotta. En fördjupning sker i nya behov och strukturer som kan komma att uppstå av att en ny teknik integreras i samhället. Slutligen sker det en analys angående vilken automatiseringsgrad som krävs för att nya strukturer och resultat ska uppstå. Studien baseras på en kvalitativ metod där insamlade fakta sker på två sätt. En litteraturstudie som står i grund för majoriteten av den vetenskapliga fakta i studien samt en intervjustudie för att understryka och stärka den information som tagits in. Litteraturstudien genomfördes genom att studera vetenskapliga artiklar och rapporter tagna från hemsidor som Researchgate, Google Scholar och Universitetsbiblioteket LTU. Intervjustudien gjordes i samband med litteraturstudien och efter. Frågeformuläret indelas i 4 olika huvuddelar och antalet frågor under varje huvuddel varierar mellan 2 och 4 med totalt 14 frågor. Huvuddelarna är autonoma fordon in i samhället, autonoma fordons påverkan på mark, autonoma fordons fördelar och nackdelar samt autonoma fordon och parkering. Som avslutande del i studien sker det analyser och slutsatser av den framtagna fakta för att vidare se om forskningen är rimlig. Under senare år har tanken om autonoma fordon i samhället blivit annorlunda och forskningen har förändrats betydligt med ett större fokus på vad som händer härnäst och inte vad som kan ske om autonoma fordon blir verklighet i större skala. Idag sker det mycket forskning kring infrastrukturen och hur den kan integreras med en eventuell autonom fordonsflotta istället för effekterna av en eventuell implementering i större skala i samhället. Trots detta finns det forskning som visar på att yta avsedd för motoriserade fordon frigörs vid en framtida implementering. Mycket pekar speciellt på att parkeringsyta kommer förändras och ge upphov till nya möjligheter för människan, där utformningen av sociala ytor ämnade för människan är att tillgå. Automatiseringsgrader påverkar även hur nya strukturer behöver utformas. SAE-skalan används vid forskning om autonoma fordon och denna studie kommer fokusera på nivå 3 och högre eftersom vägnätet idag präglas av autonoma fordon på nivå 3 och lägre. Större skalor i samället med nivå 3 och högre kan ge upphov till nya resultat och strukturer där fokus ligger på förändringar i vägnätet samt ytor avsedda för just motoriserad trafik. Det lägger grunden till att studien valt denna fokusnivå, mest intressant för framtiden.

Tyresö kommun arbetar i nuläget med att fastställa en klimatplan. Den innebär att kommunen ska vara klimatneutrala år 2030. Kommunen är medlem i Klimatkommunerna, en förening för kommuner som arbetar med att minska kommuners påverkan på klimatet. Genom Klimatkommunerna har Tyresö kommun uppmärksammat kolinlagring inom markanvändningssektorn som en möjlighet att skapa minusutsläpp.  I denna studie ges en överblick över kommunens kolförråd i mark och biota samt markens förmåga att lagra in kol. Kommunen har delgett översiktsplanen som sträcker sig från 2017 till år 2035 i syfte att få veta hur den planerade förändrade markanvändningen kommer att påverka kolförråd och kolinlagring. Som underlag för denna studie användes en nyligen publicerad rapport av SLU för Stockholms stad. (Lindahl och Lundblad, 2022). Kommunens markanvändning utreddes i programmet ArcGis Pro.  Resultatet visar att ca 60 procent av kommunens mark består av skog och ca 20 procent av exploaterad mark. Tyresös totala kolförråd uppgår till ca 967 667 ton kol. Mark är den kolpool som lagrar mest kol inom samtliga markklasser, mest inom skog. Nettoupptaget av koldioxidekvivalenter beräknas till 20 377 ton årligen. Det är framför allt kolpoolen levande biomassa i markklassen skog som står för upptaget. Kommunens marker bidrar även till en del utsläpp, främst marker som tidigare varit våtmark men som dränerats.  Den planerade förändrade markanvändningen upptar ca 194 ha mark. Ca 69 procent av översiktsplanen är förlagt till redan exploaterad mark medan ca 22 procent är planerad till markklassen skog. Den mark som planeras att exploateras har idag ett sammanlagt kolförråd på ca 10 430 ton kol. Vid exploatering av marken som helhet genererar det ett utsläpp som uppgår till 37 548 ton CO2 – ekv. Denna mark har idag ett nettoupptag som uppgår till -110,7 ton CO2 – ekv/ år. Upptaget till levande biomassa, markklassen skog, står för det största upptaget, knappt tre fjärdedelar.  Det finns en rad åtgärder som kommunen kan åta sig för att minska utsläppen inom markanvändningssektorn och öka upptagen. De bör prioritera att förvalta de stora kolförråd som idag finns i kommunen, speciellt markklassen skog. Tidigare våtmarker bör restaureras i syfte att minska de dränerade områdenas utsläpp. Odlad mark som ej är i bruk skulle kunna beskogas och nya byggnader kan byggas i trä som substitution till fossila material.  Med denna studie finns en förhoppning om att kommuner i framtiden tar hänsyn till markens förmåga att lagra kol vid planering av förändrad markanvändning men även vid förvaltning av mark. Vid planering av förändrad markanvändning bör de områden som är mest lämpliga ur klimatsynpunkt väljas. Vid exploatering riskerar de kolförråd som byggts upp under hundratals eller ibland tusentals år att släppas ut i atmosfären och påverkar vårt klimat negativt i stället för att få fortsätta verka som kolsänkor.

Ängen var länge ett viktigt markslag som försörjde djuren med hö och lövfoder. Under 1800- och början av 1900-talet påbörjades en förändring och effektivisering inom jordbruket som ledde till att stora arealer äng plöjdes upp och lades om till åker. Studiens syfte är att undersöka vad det är för typ av ängsmark som hävdas idag och hur detta kan påverka dagens synsätt på hur en äng ursprungligen såg ut. Hypotesen som detta arbete bygger på är att det är de ängar som förr (1800-tal och tidigare) som klassades som de sämre inom byn som finns bevarade idag eftersom de bättre ängarna plöjdes upp till åker. För att testa denna hypotes har 31 byar med ängar som finns skyddade som naturreservat- eller Natura 2000-område undersökts i Kronobergs län. Med hjälp av historiska kartor och skiftesakter från 1800-talet studerades ängsboniteten i respektive by. Resultatet visar att det är de bättre ängarna som hävdas idag i de undersökta byarna och hypotesen har i detta fall visat sig vara felaktig. Eftersom många människor idag saknar erfarenhet av ängsbruk får de kvarvarande slåttermarkerna representera bilden av hur en äng ska se ut. Undersökningen har visat att det var ängar av låg bonitet som var vanligast på 1800-talet. De som finns bevarade idag hade framför allt en god till mycket god bonitet, vilket innebär att de inte är representativa och på så vis ger en felaktig bild. Inför framtiden bör man därför tänka på att integrera både natur och kultur i bevarandet av ängar. Genom att skydda marker av varierande bonitet, både de bra och de dåliga, får man olika naturliga förutsättningar och på så vis även olika artsammansättningar.

I början av 1800-talet, i samband med befolkningsökningen, började man sänka sjöar för att få fram ny mark att odla på. Syftet med denna uppsats är att utröna hur väl man lyckades med syftet att få fram ny odlingsbar mark efter sänkningen av Ivösjön, hur den nyvunna marken användes över tid, samt vilka konsekvenser sänkningen kan ha haft på sjön och den kringliggande naturen. Mellan åren 1871 och 1874 sänktes Ivösjön med cirka 1,8 meter, efter långa förberedelser. Det är svårt att veta hur man använde den torrlagda marken under de närmsta åren efter sjösänkningen, då den närmaste kartan tidsmässigt var den Häradsekonomiska kartan från 1926-1934. Denna karta tillsammans med den nutida Fastighetskartan har använts för att få ett resultat över hur markanvändningen såg ut på den nyvunna marken från 20-talet och framåt. Resultatet tillsammans med bakgrundsinformationen visar att den nya marken förmodligen var hyfsat odlingsbar i början, för att sedan bli mindre användbar ju längre tiden gick på grund av marksättningen. På Häradsekonomiska kartans tid användes enbart 4 % av den nyvunna marken som åker, medan 73 % bestod av skog. På fastighetskartan kunde man se att åkerarealen minskat ytterligare, samtidigt som skogsarealen hade ökat. Slutsatsen av detta är att sjösänkningen får anses ha misslyckats med sitt syfte. Sänkningen kan även anses ha varit negativ för själva sjön, bland annat på grund av att dess föråldringsprocess accelererades. Något som dock kan ha påverkats positivt är den biologiska mångfalden runt sjön.

<p>Denna studie har i huvudsak haft två syften. Det första har varit att belysa orsakssammanhang och göra en syntes av de diskussioner som förts i Sverige och internationellt kring ökande problem i samband med översvämningar. Det andra syftet har varit göra en fördjupad belysning av dessa problemställningar med tillämpning på Vänern och Mälaren, två stora sjöar i relativt tätbefolkade trakter. Studien har begränsats till översvämningsproblem längs sjöar och vattendrag vilket innebär att urbana översvämningsproblem som t.ex. orsakas av brister i avlopps och dagvattensystem inte behandlats. </p><p>Vad denna studie har visat är att översvämningsproblematiken är en komplex fråga som spänner över många områden. Att direkt finna en specifik orsak till varför vi upplever allt fler översvämningar är svårt då många faktorer är inblandade och påverkar. Sett historiskt har översvämningar inträffat mer eller mindre regelbundet både i Sverige och internationellt. Den snabba samhällsutvecklingen har dock medfört att skadorna kommit att bli allt mer kostsamma. Människans behov av kontroll och vetskap tycks ha glömt bort en viktig faktor i jakten på den skyldige nämligen naturens variabilitet. Studien har dock visat att det finns faktorer som kommit att förändra betingelserna i våra hydrologiska system vilket kan försvåra situationen av en eventuell översvämning. Studien har lett fram till följande huvudsakliga slutsatser: </p><p>· Det faktum att vi upplever allt fler översvämningar är en blandning av naturliga variationer och mänsklig exponering genom olämplig fysisk planering. Detta kan sammantaget ge upphov till skenbara trender. </p><p>· Studien av Vänern och Mälaren har visat att områden kring stora sjöar är speciellt utsatta områden och är svåra att kontrollera med vattendomar och regleringar. </p><p>· Den allt mer uppmärksammade frågan om klimatförändringar ökar osäkerheten kring framtidens översvämningsrisker.</p>

<p>Olika studier visar att animalieproduktionen, sett ur ett livscykelperspektiv, är en energikrävande verksamhet som tar stora markarealer i anspråk. I västvärlden konsumeras i genomsnitt större kött- och proteinmängder än vad kroppen behöver ur näringssynpunkt. Syftet med studien är att ur ett livscykelperspektiv och för svenska förhållanden kvantifiera den användbara energi från förnyelsebara resurser som kan ersätta användningen av fossila resurser, vid en minskad konsumtion av mjölk, nöt- och fläskkött motsvarande 5 kg protein per person och år. Detta motsvarar ca 15 % av dagens totala proteinkonsumtion i Sverige, 33 kg per person och år, och ca 23 % av dagens konsumtion av animaliskt protein, 22 kg per person och år. Det rekommenderade intaget av protein är 20 kgper person och år. </p><p>Den frigjorda arealen som uppstår vid en minskad animaliekonsumtion kan användas till odling av energigrödor. Systemanalysen baserades på litteraturuppgifter om dels de totala primärenergiinsatserna, som krävs för framställningen av animaliskt protein (d v s direkta plus indirekta energiinsatser vid produktion och distribution av diesel, el, handelsgödsel etc.), och dels användningen av åkermark för foderproduktion. Analysen omfattar livsmedelskedjan från produktion av insatsvaror fram till gårdsgrind. </p><p>Den genomförda systemanalysen resulterade i att med samma insatser som vid produktion av dagens animaliska protein kan drygt 10 % av den eldningsolja som idag används i Sverige, ersättas med energi från förnyelsebara källor vid en minskad konsumtion av animaliska produkter motsvarande 5 kg protein per person och år. Beaktas den totala användningen av oljeprodukter i Sverige kan över 2,1 % ersättas. </p><p>Animalieproduktionen och konsumtionen av animaliskt protein kommer i ett framtidsperspektiv ha en betydelsefull roll för ett miljömässigt hållbart energisystem. En minskad animaliekonsumtion har även positiva effekter på jordbrukets utsläpp av ammoniak och närsaltet vilket i ett bredare perspektiv kan vara betydelsefullt för en ekologisk hållbar samhällsutveckling.</p>

<p>Det råder en unik problematik runt hanteringen av nedlagda militära områden och den information som idag finns rörande sådana områden är ytterst sparsam vilket skapar en kunskapslucka. Det finns inga tydliga riktlinjer för hur arbetsprocessen vid en förändrad markanvändning ska bedrivas vilket skapar ett stort behov för en tydlig arbetsmodell. Den här uppsatsens huvudsyfte har varit att tillgodose detta behov genom att skapa en ny översiktlig och tydlig arbetsmodell. Uppsatsen är utförd i samverkan med Gävle kommun som hade ett önskemål om att få hjälp med att sammanställa information om militära lämningar i Västra Kungsbäck, för att kunna planera för områdets framtid. För att uppfylla denna önskan har en fallstudie av Västra Kungsbäck påbörjats, som visar på var det finns militära lämningar samt en samlad riskbedömning av området. För att skapa den nya arbetsmodellen på bästa sätt utfördes en jämförelsestudie, med hjälp av en analysmatris, av två befintliga arbetsmodeller: Att lära sig leva med OXA och Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Vi har upprättat en ny arbetsmodell med fem steg som kan tillämpas på nedlagda militära övnings- och skjutfält som ska genomgå en förändring av markanvändningen. Den nya arbetsmodellen bör dock vidareutvecklas och ses som ett levande dokument som ständigt ska förbättras. Efter ytterligare bearbetning av den nya arbetsmodellen kommer den att fungera som ett vägledande hjälpverktyg vid den fysiska planeringen för ett hållbart samhälle.</p>

Traditionellt skötta jordbrukslandskap hyser några av Sveriges mest artrika naturtyper, i huvudsak öppna gräsmarker till vilka en stor del av Sveriges hotade kärlväxter är knutna. Jordbrukets utveckling sedan 1800-talets slut har lett till kraftig minskning av gräsmarker och sämre kvalitet hos de kvarvarande. Skärgårdsjordbruket har små möjligheter till storskalighet och har inte haft samma effektiviseringstryck på sig som jordbruk på fastlandet. Det kan alltså tänkas ha behållit äldre tiders småskalighet – i de fall det fortfarande bedrivs – och därmed stora naturvärden. Studien är en jämförelse mellan jordbrukets utveckling i skärgården och på fastlandet, baserat på GIS-analys av historiska kartdata kompletterat med fältstudier och intervjuer. Undersökningsområdena omfattar Ingmarsö i Stockholms skärgård och Myra, norr om Norrtälje. Arbetet omfattar också en GIS-baserad hävdanalys där gräsmarker klassats utifrån historisk markanvändning. Resultatet är tänkt att vara ett hjälpmedel i restaureringsprojekt genom att ringa in marker med potentiellt höga naturvärden. Reslutatet visar att skärgårdsjordbruket gått tillbaka men behållit sin småskalighet och förblivit aktivt. Till skillnad från det undersökta fastlandsjordbruket som så gott som upphörde innan 1950-talet. Hypotesen att skärgårdsjordbruket skulle vara mindre påverkat av jordbrukets allmäna utveckling bekräftas alltså, men då studien inte bygger på replikat går det inte att dra några generella slutsater. Ett flertal tänkbara förklaringar finns, bland annat skärgårdsbondens bredare försörjningsbas med möjlighet till fiske och intäkter från sommargäster. Hävdanalysen ringar in ett flertal områden som kan vara intressanta föremål för restaurering, men inventeringar krävs för att utvärdera analysmetoden.