Syftet med denna studie var att öka kunskapen kring hur verksamma lärare väljer didaktiska arbetsverktyg för sin undervisning, vilka ramfaktorer som påverkar deras undervisning i ämnet matematik samt vilka fördelar och nackdelar lärare ser med läroboken som verktyg. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer studerades hur lärare bedriver sin undervisning och vilka faktorer som de själva anser påverkar deras undervisning mest. Genom studien framkom att nästan alla lärare använder sig av läroboken som huvudsakligt läromedel i undervisningen, men att de ändå plockar in andra arbetssätt och verktyg. Studien visade också att de ramfaktorer som påverkar lärarnas val mest var skolans resurser, tid och eleverna. En fördel som lärarna såg med användandet av läroboken är att den är ett bra stöd för både nya och erfarna lärare, men de anser däremot även att läroboken behöver kompletteras med andra läromedel för att täcka alla förmågor i läroplanen.

Syftet med undersökningen var att ta reda på lågstadielärares uppfattningar och strategier gentemot lässvaga elever i matematikundervisningen, närmare bestämt textuppgifter. Vidare undersöktes lärarnas erfarenheter kring andraspråkselever och huruvida textuppgifter påverkade deras utveckling i just matematiken. För att förstå lärares handlingar och uttalanden skapades ett teoretiskt ramverk utifrån kunskapsöversikten. Ramverket bröts sedan ner i mindre delar så att analys och placering av uttalanden kunde ske. Undersökningen verkställdes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio lärare som förmedlat sina uppfattningar och strategier kring lässvaga elever i matematikundervisningen.  Resultatet visade att lärare använder liknande strategier för att underlätta lässvaga elevers utveckling och att det ger positiva resultat. Strategierna som lärarna använde i sin undervisning var både på grupp- och individnivå.

Det finns ett samband mellan elevers läsförståelse och deras prestationer på matematiklektionerna. Matematikundervisningen i svenska skolor bygger till stor del på att eleverna arbetar enskilt i sina läroböcker. Undervisningen bygger då på att eleverna kan läsa och förstå de skriftliga instruktioner som ges. Som en följd av detta sitter många lågstadieelever med en hand i luften under matematiklektionerna, för att ställa frågan “vad står det här?”. Så trots att antalet timmar i matematikundervisning har ökat, bidrar inte det till att matematikkunskaperna ökar hos alla elever. Forskning visar att utveckling av elevers resonemangsförmåga utvecklar deras matematiska kunskaper. Det skapar möjligheter för eleverna att lära av varandra och direkt få återkoppling på hur de tänkt. Syftet med den här studien var därför att undersöka hur matematikundervisning kan genomföras i klassrummet med mål att utveckla elevers förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Den frågeställning som studien svarar på är: Vilka förutsättningar kan utveckla elevers resonemangsförmåga inom matematik i årskurs F-1? För att svara på detta har en kvalitativ undersökning genomförts. Empirin har samlats in genom video- och ljudinspelning och därefter analyserats med hjälp av teoritriangulering. De två teorier som använts vid analysarbetet är: Lithners kreativa och imitativa resonemang samt det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att uppgiftens karaktär och redovisning av uppgifter är av betydelse. Vår slutsats är att val av uppgifter har stor betydelse när det kommer till utvecklandet av elevernas resonemangsförmåga. Det är uppgifterna som främjar och skapar förutsättningar till att utveckla elevernas förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Att förändra de uppgifter elever arbetar med under matematiklektionerna är ett första steg för att sedan se över lärarens roll, gruppstorlek och det laborativa materialet.

I Programme for International Student Assessment (PISA) framkom det att elever hade låga matematikresultat (Skolverket, 2013). Den här studien vill få fram information om hur undervisning baserad på kroppsrörelse kan påverka matematikresultaten. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa hur elever använder kroppen för att skapa vilja och förståelse till sina matematiska förmågor. Frågeställningarna som kommer besvaras i den här litteraturstudien är följande: Vad säger forskningen om att elever använder kroppen i undervisningssammanhang för att stärka sina matematikkunskaper? Samt vad säger forskningen om att elever skapar engagemang till innehållet i matematikundervisningen genom kroppsrörelser? Vetenskapliga publikationer samlades in från databaserna ERIC och PRIMO. De publikationer som var relevanta till studiens syfte granskades ingående och bildade grunden för vad som framkom i resultatdelen. Resultatet åskådliggör huvudsakligen att elever påverkas olika av traditionell undervisningsmetod respektive rörelsebaserad matematikundervisning. Det framkommer även att elever blev mer engagerade till matematikundervisningen när de fick använda kroppen. När elever använde kroppen kunde de enklare koppla det till verkliga händelser och fick en djupare förståelse för matematikens innehåll.

I denna fallstudie undersöks samspelet mellan estetiska uttrycksformer och det matematiska lärandet med en kvalitativ ansats. Syftet med studien är att undersöka vilken funktion estetiska uttrycksformer har och hur lärare och elever beskriver estetiska uttrycksformer som en del av matematikundervisningen. Studien grundas teoretiskt i pragmatismen och John Deweys tankar kring praktiskt lärande och att alla erfarenheter är estetiska. I insamlingen av empirin användes observation och semistrukturerade stimulated recall-intervjuer med en lärare och åtta elever. Materialet analyserades sedan med tematisk analys. Studien visar att estetiska uttrycksformer fungerar som ett underlag för social interaktion och somett verktyg för att visualisera matematiken. Elevernas beskrivning av estetiska uttrycksformer i matematikundervisningen, är att det kan visualisera det abstrakta, men är något för elever som behöver extra hjälp och att arbetet med estetiska uttrycksformer är tidskrävande. Lärarens beskrivning korresponderar med elevernas och läraren menade vidare att estetiska uttrycksformerär bra för alla i matematikundervisningen, men extra viktigt för elever som tycker att matematik är svårt.

När elever gör systematiska räknefel i matematik så tyder det på att de har missuppfattat nå-got i matematiken. En missuppfattning kan bero på övergeneralisering vilket innebär att en elev lär sig en ny regel och eleven tror att denna gäller i flera situationer och på så sätt över-generaliserar eleven den nya kunskapen - vilket leder till felaktiga antaganden. Detta beror oftast på bristande förkunskaper eller bristande undervisning. Denna studie syftar till att bely-sa hur tre gymnasielärare bemöter elevernas missuppfattningar inom algebra. Studien under-söker alltså vilka möjligheter och utmaningar som lärare ser med att arbeta med elevernas missuppfattningar. I studien används en kvalitativ metod genom en intervju och ett induktivt angreppssätt för analys. Datainsamlingen började med ett elev test. Testets syfte var att avslö-ja eventuella missuppfattningar som eleverna i matematik 2b på gymnasiet hade. Därefter genomfördes en intervju med den undervisande läraren för att diskutera dessa missuppfatt-ningar och hur läraren försöker att hantera dem. Analysen av det insamlade materialet visade bland annat att endast endast 46% av eleverna svarade rätt på uppgiften 5x ∙ 3x =. Det vanli-gaste felsvaret var 15x vilket tyder på att eleverna möjligtvis missuppfattat vad till exempel 5x betyder. Studien presenterar tre lärares sätt att undervisa i områden som elever ofta får missuppfattningar kring. Resultatet visade att de tre lärarna hade olika förhållningssätt till elevernas missuppfattningar och hur de arbetade med dem. En av lärarna arbetade till exem-pel inte alls med missuppfattningar utan fokuserade på det rätta sättet att räkna. En annan lä-rare diskuterar ofta missuppfattningar med eleverna men nämner även att många missupp-fattningar är svåra att förutspå: “en missuppfattning som jag tänkt inte borde vara en miss-uppfattning blir en missuppfattning”. Hur lärare gör och kan göra för att arbeta med missupp-fattningar diskuteras och bland annat diskuteras betydelsen av att visa på varför i matematik. / When students make systematic calculation errors in mathematics, it indicates that they have misunderstood something in mathematics. A misconception may be due to overgeneralization having to cause a student to learn a new rule and eleven believe that this information in seve-ral situations and thus eleven overgeneralizes the new knowledge - choices lead to erroneous assumptions.This is often a lack of  prior knowledge or lack of teaching. This study aims to shed light on how three high school teachers respond to students' misconceptions in algebra. The study thus examines the opportunities and challenges that teachers see in trying to counteract the students misconceptions. The study uses a qualitative method through an in-terview and an inductive approach to analysis. Data collection began with a student test. The purpose of the test was to reveal any misconceptions that the students had. An interview was then conducted with the teaching teacher to discuss these misconceptions and how the teacher tries to deal with them. The analysis of the collected material showed, among other things, that only 46% of the students answered the question  5x ∙ 3x = correctly. The most common incorrect answer was 15x, which indicates that the students may have misunderstood what, for example, 5x means. The study presents three teachers' ways of teaching in areas that stu-dents often get misconceptions about. The result showed that the three teachers had different approaches to the students' misconceptions and how they worked with them. For example, one of the teachers did not work at all with misconceptions but focused on the correct way of calculating. Another teacher often discusses misconceptions with the students but also men-tions that many misconceptions are difficult to predict: "a misconception that I thought should not be a misconception becomes a misconception". How teachers do and can do to counteract misconceptions is discussed and among other things the importance of showing why in mathematics is discussed.

Syftet med denna studie var att få vetskap om hur lärare använder sig av Favoritmatematik i undervisningen för att främja elevernas kunskaper i de femförmågorna. Syftet var även att få en uppfattning om hur läraren förhåller sig tillundervisningen om läromedlet inte räcker till. Vi valde att utföra kvalitativaintervjuer via zoom med F-3 lärare. Urvalet består av sex erfarna lärare som hararbetet med matematikundervisning i lågstadiet i minst 4 år. I vårt resultatframkommer det att lärarna använder sig av läromedlet i stor utsträckning menatt de behöver komplettera detta med övningar och extra material.

Denna studie hade en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade 16 lärare som undervisar i matematik på låg- och mellanstadiet. Syftet var att öka kunskapen om hur lärare i grundskolans tidigare år arbetar med ämnet matematik för att främja lärande hos elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Våra forskningsfrågor handlade om vilka områden eller moment inom matematik som lärare beskriver som särskilt svåra för elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. I studien söktes även svar på vilka anpassningar som matematiklärare beskriver att de gör i undervisningen för att möta de behov som elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD har och om lärarna beskriver skillnader i anpassningar beroende på om det är pojkar eller flickor med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Slutligen undersökte vi vilka förutsättningar matematiklärare upplever att de har när de utarbetar anpassningar i sin undervisning för att möta de behov som elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD har. Intervjuerna analyserades utifrån begreppen scaffolding och artefakter. Olika specialpedagogiska perspektiv användes för att analysera synen på orsaker till elevernas svårigheter. Områden som lärare beskrev som problematiska för elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD var tabellträning, algoritmer, klockan, textuppgifter och problemlösning. Det framkom att det individuella perspektivet rådde med tanke på hur lärare såg på orsaker till elevernas matematiksvårigheter. Eleven sågs som problembärare. Lärare beskrev att de gjorde många slags anpassningar i sin undervisning på både individ- och gruppnivå. Lärare beskrev att de inte gjorde skillnader i anpassningar utifrån kön men de såg könsskillnader i hur koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD tog sig uttryck. Att utforma anpassningar var till stor del ett ensamarbete för lärare. De upplevde dock att de kunde få stöd vid behov.

No description available.

Programmering blev en del av den svenska grundskolans läroplan 2019 genom att skrivas in i matematikämnets kursplan. Därför är det viktigt att lärare vet hur de kan undervisa om detta. Dessutom kräver en stor andel av samhällets yrken en viss del av programmeringskunskap.  Syftet med studien är att i matematikdidaktisk forskning undersöka hur undervisning om programmering kan bedrivas i grundskolan. Syftet besvaras genom frågorna: vilka faktorer motiverar enligt forskning, att programmering behövs i matematikundervisningen, och hur kan matematikundervisningen utformas så eleverna får möjlighet att utveckla kunskap om programmering? Litteraturen för studien samlades in genom sökningar i databaser. Materialet som undersöktes är vetenskapliga artiklar, där såväl nationella som internationella studier har genomförts. Samtliga artiklar är skrivna på engelska.  Det insamlade materialet analyserades genom en översiktsmatris, dessutom användes innehållskriterier för att bedöma artiklarnas relevans för studien. Resultatet visade att programmering kan vara en möjlighet inom matematikundervisningen och även ha en positiv påverkan i andra delar av matematiken enligt genomförda studier och undersökningar. Resultatet visar även att undervisning i programmering kan genomföras både med och utan digitala verktyg. Området är relativt nytt i matematikundervisningen och kräver vidare undersökning. En del lärare uttrycker en osäkerhet kring hur deras undervisning ska bedrivas.