In this heart-searching, process based thesis, I want to find out who I am in the field of Architecture. Trough my urge to create, I am discovering and searching by making and producing objects by hand to feel and be present with the materiality, construction and art of architecture. My production of objects are divided in three parts based on scale, context and time, giving me a richer understanding about my will, intent and qualities.   "Two truths approach each other, one comes from within, one coming from the outside and where they meet there is a chance to see yourself” Tomas Tranströmer, Preludium II / I detta hjärtsökande, processbaserade Xjobb, vill jag ta reda på vem jag är inom området arkitektur. Genom min lust att skapa, upptäcker och söker jag genom att göra och producera objekt för hand för att känna och vara närvarande med materialiteten, konstruktionen och konsten i arkitekturen. Min produktion av objekt är uppdelad i tre delar baserad på skala, kontext och tid, vilket ger mig en rikare förståelse om min vilja, avsikt och kvaliteter.   “Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv”     To­mas Tran­strö­mer, Pre­lu­dium II

In this essay I share my thoughts on painting’s ability to merge and dissolve; the personal and thegeneral, visual and bodily experiences. That a painting carry the property of bleeding throughspatiality’s. I will talk about paintings in our shared environment as bodies in space. Between whatthe painting might refer to and the space the painting's back rests against. The space to enter andthe common body - this in-betweenness of the painting as an object. This is an attempt in text toapproach properties of painting - the activation and archiving of divergent spaces, bodies andsensibilities.

Studien visar att materialitetsanalys till viss del redan sker i kommunal verksamhet när de upprättar hållbarhetsredovisning. Däremot är denna i många fall mycket ostrukturerad och i vissa fall reflekterar inte kommunerna över att de prioriterar information. Materialitetsanalysen som utfördes av kommunerna visade dels att Agenda 2030-nyckeltalen som är ämnade att användas och implementeras i sin helhet i många fall är svårhanterlig med grund i kommunernas självstyre och unika sammanhang. Vidare visade studien att materialitetsanalysen kan vara användbar för att hitta de nyckeltal bland Agenda 2030-nyckeltalen som faktiskt är användbara för en specifik kommun. Detta eftersom vad som är att anse som materiellt eller inte till största del verkar vara helt beroende på varje enskild kommuns egen uppfattning. Vad som statuerar ett materiellt nyckeltal är alltså mycket beroende på varje enskild kommun. Däremot är det viktigt för kommunerna att nyckeltalet faktiskt går att arbeta med. Huruvida kommunen tidigare haft fram- eller motgångar med nyckeltalet tycks inte vara av någon större vikt. Matrisen låter också kommunerna reflektera kring och analysera nyckeltalen vilket kan utgöra ett gott komplement till nyckeltalen i hållbarhetsredovisningen. Kommunerna är bekanta med Agenda 2030 och vikten av att implementera denna i sin hållbarhetsredovisning. Materialitetsanalysen tillåter detta att ske systematiskt och är användbart för att ta hänsyn till varje kommuns förutsättningar. På så vis närmar sig kommunerna materiella hållbarhetsredovisningar med substans snarare än generella kopior av varandra med intetsägande nyckeltal. Detta innebär också att legitimitetsgapet mot samhället minskas. Explicit tryck i form av lagar för att driva på kommunal hållbarhetsredovisning medför risker. Detta kan bestå av att information tas med för att tillgodose ett lagkrav och inte för att det är materiellt. Materialitetsanalysen har en plats i kommunal hållbarhetsredovisning, detta är möjligt utan att tvinga dit den med lagar. Genom att belysa användbarheten och det värde en strukturerad analys av nyckeltal eller annan information ger hållbarhetsredovisningen kan också en norm bildas som främjar kvalitet framför inställsamhet. / The study shows that materiality analysis to some extent already takes place in municipal activities when they prepare sustainability reports. However, in many cases this is unstructured and in some cases the municipalities do not reflect on the fact that they prioritize information. The materiality analysis carried out by the municipalities showed that the Agenda 2030 key figures that are intended to be used and implemented in their entirety are in many cases difficult to handle and not suitable as a national standard based on the municipalities' autonomy and unique contexts. Furthermore, the study showed that the materiality analysis can be useful for finding the key figures among the Agenda 2030 key figures that are useful for a specific municipality. This is because what is to be regarded as material or not largely seems to be dependent on each individual municipality's own perception. What constitutes a material key figure is thus highly dependent on each individual municipality. On the other hand, it is important for the municipalities that the key figure is operational. Whether the municipality has previously had successes or setbacks with the key figure does not seem to be of any major importance to if it is to be regarded material or not.The matrix also allows the municipalities to reflect on and analyze the key figures, which can be a good complement to the key figures in the sustainability report. The municipalities are familiar with Agenda 2030 and the importance of implementing this in their sustainability report. The materiality analysis allows this to take place systematically and is useful for considering the conditions of each municipality. In this way, the municipalities approach material sustainability reports with substance rather than general copies of each other with bland key figures. Doing this will help the municipal to reduce the legitimacy gap. Explicit pressure in the form of laws to push for municipal sustainability reporting entails risks. This may consist of information being disclosed to satisfy a legal requirement and not because it is material. The materiality analysis has a place in municipal sustainability reporting, and it can take this without being forced to do so by laws. By highlighting the usefulness and the value that a structured analysis of key figures or other information provides in the sustainability report, a norm can also be formed that promotes quality over conformity in municipal sustainability reporting.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad känslor gör och hur ett föremål kan väcka starka känslor hos individen. I detta avseende är studiens syfte att fördjupa förståelsen av den ambivalenta relationen som individer kan ha till sina glasögon och av allt att döma utvecklar genom livet. Uppsatsens teoretiska perspektiv är fenomenologisk och intresserar sig därmed för hur bruket av glasögon utspelar sig och erfars genom informanternas livsvärld. Som empiriskt material utgår den här studien från fyra semistrukturerade intervjuer. Studiens material visade att glasögon som en materialitet kan väcka känslor som både problematiserar och förvirrar, möjliggör och hjälper. Däremot visade studien att det inte handlade så mycket om synnedsättningen i sig själv, utan snarare att glasögonens materialitet genererade ambivalenta känslor både på ett emotionellt och ett fysiskt plan. Att glasögon kan bli en identitetsfråga som ger upprinnelse till ambivalenta känslor är något som den här uppsatsen närmare kommer att fördjupa sig inom.

Syftet med studien är att undersöka och försöka bidra med mer förståelse kring den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek i förskolans inomhusmiljö. Vi har studerat relationer mellan icke-mänsklig materialitet och barn i rollekar på två förskolor och sammanlagt tre avdelningar i södra Sverige. Studien utgår från ett posthumanistiskt perspektiv med fokus på begreppet intra–aktion som är hämtat från kvantfysikern Barads teori om agentisk realism. Vi har också valt att utgå från Lenz-Taguchi då hon kopplar det posthumanistiska perspektivet till förskoleverksamheten. Deltagande observationer har genomförts där det studerats hur barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollekar. I de deltagande observationerna har vi använt oss av fältanteckningar, ljudinspelningar och filmning. Studien har följt de etiska ställningstagandena från Vetenskapsrådet (2002). I analysen av empirin används begreppen agens, icke-mänsklig materialitet, intra-aktion och samkonstitution inom det posthumanistiska perspektivet för att komma fram till ett resultat. Genom att studera utifrån ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att vi, samt andra förskollärarstudenter och personal i förskolan, kan få en annorlunda och djupare förståelse kring intra-aktioner och den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek. Resultatet visar att barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollek och att icke-mänsklig materialitet också har agens att påverka, förändra och utveckla rolleken vidare och inte enbart barnen. Rummen och den icke-mänskliga materialiteten i rummen var i intra-aktion med barnen och fick på så vis en funktion i rolleken. Vi tolkar att miljön, rummet och de icke-mänskliga materialiteter i rummen, där rolleken tog plats, var sammanflätade med barnen och “blev ett” i rolleken.Nyckelord: Förskola, rollek, barn, miljö, posthumanism, intra-aktion, icke-mänsklig materialitet, agens, samkonstitution.

Idén om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är en idé om hur världen är eller bör vara konstruerad, och på vilket sätt vi människor bör leva i den. Men vad händer då begreppet värdighet färdas i tid och rum och vilka effekter får begreppet för materialitet och den byggda miljön? Uppsatsen undersöker de maktrelationer som iscensätter det ’värdiga boendet’ som en del av målet att upprätthålla människans värdighet i en asylprocess. Vidare analyseras vilka effekter som det ”värdiga” får med fokus på rumslig organisering, materialitet och människor samt hur det rumsliga och materiella påverkar, motverkar och iscensätter makt. För att förstå effekterna av begrepp som värdighet måste de studeras i praktiken, d.v.s. hur de ’görs’. I vår uppsats handlar det om asylboendet – dess lokalisering, rumsliga organisering, dess materiella konfiguration och människor. Genom att följa de kopplingar och relationer som etablerats i syfte att upprätthålla människans värdighet visar denna uppsats att då begreppet värdigt färdas i tid och rum översätts det på olika sätt vilket gör att dess innebörd också förskjuts. Studien visar att utsagor om ’alla människors lika värde’ och att asylsökande ska ’behandlas så förmånligt som möjligt’ har förskjutits och omförhandlats mot att vissa människor (icke-medborgare) ses ett hot mot den rådande samhällsordningen och därmed anses kunna behandlas mindre förmånligt, rimligt, tillräckligt eller kostnadseffektivt. Genom ’görandet’ ett intrikat nätverk av upphandlingskrav, policydokument, byggnader, objekt, människor, rutiner etc.  är den byggda miljön både en del och en effekt av en kunskaps- och maktordning. Studien visar också att de boende genom sina handlingar också handlar och ger egen definition åt det värdiga och att de även påverkar den miljö de lever i. Makten kan därför inte ses som hierarkisk utan något som sker i alla kopplingar och på alla nivåer.  Studien visar att det värdighet inte är något statiskt eller universellt - något som likvärdigt omfattar alla, alltid på alla platser - utan något som ständigt förändras, omförhandlas och omformas. Vi har visat att vad som i en tid och i ett rum är ’värdigt’ eller ett ’värdigt boendet’ diskursivt, materiellt och organisatoriskt, översätts i andra tider och andra rum varigenom begreppets innebörd och praktik förändras.

The aim of this thesis is to examine compulsory schools' material conditions in relation to students' learning opportunities and schools staffs’ opportunities to educate. The thesis consists of four published peer-reviewed articles. The empirical data was collected through extensive fieldwork during 2010-2011 in three Swedish schools (ages 14-15), characterized by different social demographics. The material is primarily classroom observations, semi-structured interviews and policy documents. Analysis in the thesis draws mainly on Pierre Bourdieu’s theoretical framework, but also on contemporary developments institutional habitus by Diane Reay and positional capital by Jacques Lévy. Also, materiality as an educational concept is used to reflect and discuss schools’ prerequisites as institutions of education. The first article investigates how school practice emerges for pupils and the importance it has on their perceptions of their own lives in the school, it also considers and discusses the utility of the theoretical tool school habitus. The study was furthermore a critical examination of the reproductive and/or social levelling effects that school practice could have on pupils. The second article explores and compares the schools' access to ICT and classroom teaching. The third article examines the role of the family and its importance for school staff and pupils in the daily operations of the school. In addition, it scrutinizes how socioeconomic conditions affect the middle- and working-class schools' abilities to navigate in relation to families. The fourth article examines material conditions in all three schools with a focus on pupils and school staffs’ perceptions and actions in school practices, and how materiality shapes schools' institutional habitus. The analysis displays that schools’ materiality has major significance for the forms of institutional habitus and which ideals and values about education are developed in the different schools. It also displays that schools’ material conditions are closely interwoven with pupils’ educational backgrounds and the socioeconomic structure of the local neighbourhood. Schools’ material preconditions affect the pedagogical work of the teachers in classrooms and principals’ acting space to follow and implement the schools’ missions according to steering documents. Viewed as preworld, the local area and resources in the schools shape pupils’ sense of worthiness and thus their visions of a possible future in regard to educational and- workinglife carriers. The thesis discusses and concludes that the title The Subtle Inequality illustrate a process where phenomenon such as school choice, teacher shortage or schools’ abilities to compete are taken for granted. They are seen as “natural” and given, thus they hide the existing, objective material preconditions as the sources that shape differences in the educational system. To overcome these differences, the thesis reflects on the need to give all schools in Sweden equal material starting points.

Detta är en studie av tvärvetenskaplig och transdisciplinär karaktär som är riktad mot barns naturvetenskapliga och estetiska lärprocesser. Genom att undersöka den intra-aktivitet som pågår mellan barnen, estetiskt materialitet och ett naturvetenskapligt ämnesinnehåll, syftar studien till att undersöka hur estetiska element kan rymma potentialiteter till naturvetenskapligt lärande. Detta har genomförts genom att analysera empiriskt material som samlats in på två Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Studien har en kvalitativ, etnografisk ansats med deltagande observationer, samtal och fotografering som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av ett agentiskt realistiskt perspektiv. I denna studie uppmärksammas materialitet och diskursers ömsesidiga påverkan i skapandet av olika fenomen, i detta fall hur naturvetenskap blir till. Jag har observerat hur estetiskt materialitet och naturvetenskapligt lärande sammanflätas med barnen och hur dessa leder till effekter av kunskapsskapande. Mina resultat tyder också på att estetiska material synliggör barnens naturvetenskapliga erfarenheter. Dessutom triggar de igång nya kunskapsskapande processer. Med utgångspunkt i materialitets handlingskraft är min slutsats att pedagogiska miljöer måste iscensättas på ett medvetet sätt, där etik och estetiska dimensioner får stort utrymme och där lärmiljöer performativt arrangeras som en aktiv och agentisk del i skapandet av kunskap.

Studien syftar till att undersöka hur medarbetare hos kommunikationsbyrån Åkestam Holst, uppfattar att kontorets interiör kommunicerar företagets visuella identitet. I teorin om Diskursiv-materialitet diskuterar man huruvida materia är kommunikativt. I studien undersöks den teorin i förhållande till att internt förmedla organisationens identitet genom visuell kommunikation. Detta görs genom  enkätundersökning bland Åkestams Holst medarbetare. För att kunna tolka och analysera det resultatet genomfördes även en informantintervju angående kontorets faktiska utformning.  Studiens resultat visar på att interiören är en viktig del för att kommunicera den visuella identiteten och att den uppfattats som en del av företagets identitet även om det inte är syftet. Vidare visar resultatet att interiören som en del av den visuella kommunikationen är viktig för medarbetarna ska inspireras till kreativa lösningar i sitt arbete.

Ättestupa has been a contentious practice ever since the translation of Gautreks saga. This senicide practice has largely been viewed as a parody of the culture of Västergötland and has received little attention. But with new interest in the modern practice of Death Cleaning, we might finally understand Ättestupa as a real tradition. By understanding the placement of burden, and views of suicide, as well as the investigation into the material world around aging and death Ättestupa can be viewed as the ancestor to Death Cleaning, and thus as a window into this past practice. By comparing these two practices we also build a framework for how modern death practices can be used to understanding the archaeology of aging and beyond through the use of various archaeological approaches that take into account different sources of knowledge and the different ways that these sources can be approached.