Syfte med vår studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av intra-aktioner mellan materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation i Reggio Emilia inspirerade förskolor. En kvalitativ forskningsansats med semi-strukturerade intervjuer valdes för att besvara frågeställningarna. För att synliggöra materialitets roll samt intra-aktionerna har vi använt oss av Barads agentiella realism. I resultatet framkommer det att förskollärare beskriver att de använder materialitet för att göra barnen delaktiga i pedagogisk dokumentation, för att påbörja nya tankar och som underlag för reflektioner. Ytterligare framkommer det att förskollärarna erfar att barns tankar blir synliga i intra-aktioner där barnen samtalar, pekar, använder sig av kroppsspråket och av estetiska uttrycksformer i mötet med dokumentationernas agens. Vidare visar resultatet att förskollärare erfar att olika materialitet intra-agerar på olika sätt med barns delaktighet. Sist belyser resultatet olika utmaningar som förskollärare möter i arbetet med materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studiens slutsats är att barns delaktighet ingår i ett komplext nät av intra-aktioner med materialitet i pedagogisk dokumentation. I intra-aktionerna har lyhörda förskollärare en avgörande roll för barns delaktighet.

Syftet med undersökningen är att synliggöra på vilka sätt det sensoriska kunnandet kommer till uttryck när elever gemensamt utforskar och samtalar om material inom ämnet slöjd. Undersökningen består av två delar. För det första en materialnära undersökande del bestående av produktion av tygpåsar med olika fyllningar samt, för det andra, planering och genomförande av en workshop med sex elever i mellanstadiet. Workshopen består av olika moment där eleverna får samspela och samtala om tygpåsarnas innehåll och hur de relaterar till varandra. Studiens frågeställningar – Hur kan undervisningen utformas så att elever får möjlighet att samtala om sina tankar om sinnesupplevelser i relation till material, samt vad innebär det att kunna kommunicera om material i en undervisningssituation? – besvaras genom analys av workshopen med stöd av fotografiska bilder, ljudupptagningar av elevernas erfarenheter och fältanteckningar. Sammanfattningsvis belyser denna undersökning att det är i gemensamt utforskande och i samspel som kunskaper befäst hos deltagarna, samt att i interaktion med material stärks diskussionen om materialet och dess egenskaper.

This essay tries to, in a post humanist approach, answer questions regarding the agency of materials, things and art in relation to the body; the bodily experience of art. This is also an essay about an artistic practise that has developed during three years in a context where the craft skill and knowledge about certain materials have been in focus while the artist herself has been interested in a more emotional and theoretical approach to the materials and what they do. The text is a result of what happens when those two different ways of relating to art and craft are encountered.

This work deals with objects suppressed by individual people after the 1973 coup in Chile, due to the repression exerted by the installed civic-military dictatorship. It collects the memories of those who had to get rid of compromising objects to save their lives, pointing out the strategies chosen for this purpose, as well as the places to carry them out. It shows that the strategies varied and depended on different circumstances. This work is also about the value given to objects and the way in which the functions of objects change according to political circumstances. It highlights the memories created in contrast to the discourses of official history and to forced oblivion. / Detta arbete handlar om de föremål som förtrycktes av enskilda människor efter statskuppen i Chile 1973, på grund av förtrycket som den installerade civil-militära diktaturen utövade. Det samlar in minnen av de som var tvungna att göra sig av med kmpromissande föremål för att rädda sina liv, och pekar ut de strategier som valdes för detta ändamål, såväl som platserna för att utföra dem. Det visar att strategierna varierade och berodde på olika omständigheter. Dat här arbetet handlar även om de värderingar som ges till föremål och hur föremålens funktioner förändras beroende på politiska omständigheter. Det lyfter fram minnet som skapats i kontrast till den officiella historiens diskurser och till påtvingad glömska.

This qualitative study has evolved from an ambition to find methods of increasing the possibilities of creating a stronger dialectics between planned music activities and spontaneous sound creating actions. The aim of this study is thus to describe and analyse children´s spontaneous sound creating actions in unplanned activities as a base for future practical didactic procedures in preschools.The concept of music is expanded to include actions in order to make sound and actions that create sounds and the children´s actions are described and analysed through different subjects´ perspectives by means of a posthumanist intra-active perspective. The importance of materiality as well as the context which constitutes children´s everyday life in preschool is shown through the analysis. The children´s sound creating actions are closely related to continuous processes of becomings in which children, materiality, and also the researcher become different in themselves through intra-action. The materiality, the rooms, the size of the group of children and time can be identified as performative agents that enable several potential outcomes and a variety of contents in children´s spontaneous sound creating actions. The study also shows how the children mainly explore the basic music element timbre. This opens discussions regarding didactic implications and new approaches towards the practical staging of music activities in preschool.

Hur fungerar bildämnet i dagens skola? I relation till skolämnenas snarlika strukturer, där ett slutresultat bedöms, särskiljer sig bildämnets metoder och lärande som mer processorienterat. Traditionella, hantverksmässiga arbetssätt kompletteras med nya digitala medier och arbetssätt, som resulterar i urvalsproblem och stoffträngsel. Dessa faktorer bidrar till stora klyftor mellan kunskapsnivå, betygssättning och en likvärdig bildundervisning. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur bildämnet påverkar och påverkas av att samexistera i skolan. Genom att analysera formulärsvar från tolv bildlärare dels utifrån våra egna erfarenheter och dels mot bakgrund av en posthumanistisk teoretisk ansats fick vi syn på bildämnets nomadiska funktioner. Bildämnet, liksom bildlärare, fungerar likt en kil i skolans kontext, både förenande och separerande. I bildämnet kan det genom friktion skapas rörelse mot olika typer av tillblivelser som möjliggör för nya arbetssätt. Slutsatsen visar på att en målinriktad undervisningsstruktur och seglivade traditioner i skolan riskerar att kila fast bildämnet i ofördelaktiga normer, där friktion behövs allra mest för att bildämnet ska utvecklas och dess status höjas.

I den allmänna debatten framförs ofta åsikten att ljudbokens popularitet i kombination med de digitala strömningstjänsternas kommersiella genomslag leder till en förflackning av vår litteraturkonsumtion och hotar den smalare, kvalitativa, litteraturens position och existens. Deckare, feelgood och romance dominerar idag lyssningen i strömningstjänsterna, men beror skillnaden i konsumtionsmönster på ljudboken som modalt format eller finns det andra förklaringsmodeller? Är denna form av litteraturkonsumtion ett substitut för läsning av tryckta böcker, eller är den primärt inkrementell? Kan det i själva verket finnas ett positivt motnarrativ där ljudbokens materialitet öppnar upp möjligheter till nya litterära uttryck och sätt att konsumera litteratur som kan bidra till att både bredda och fördjupa det litterära fältet? I denna framställning diskuteras dessa frågar med hjälp av en tvärvetenskaplig ansats, där tidigare forskning och teoretiska perspektiv kombineras med empiriskt material: en enkätundersökning i Facebookgruppen ”Vi som älskar ljudböcker” som genomfördes i februari 2023 samt aktuella exempel från de ledande svenska strömningstjänsterna. Med utgångspunkt i enkätsvaren visas hur ljudboken i större utsträckning än idag kan fungera som en viktig pusselbit i det litterära framtidsnarrativet, både för smalare kvalitetslitteratur och olika former av populärlitteratur och hur det ekosystem som producerar och tillgängliggör ljudböcker, framför allt de digitala strömningstjänsterna, genom kreativ affärsutveckling och användning av ny teknik som artificiell intelligens, metadata och personalisering, kan bidra till denna utveckling.

Syftet med studien är att undersöka samspel mellan människa och föremål som förekommer i nätverk av kristenhet samt analysera föremålens kulturella funktion och betydelse. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: - Vilka föremål används av aktörer i nätverk av kristenhet? - Hur tillskrivs betydelser och funktioner till dessa föremål?

Med kvalitativa intervjuer undersöker denna studie hur människor använder vinylskivor som medium för att representera sin identitet, samt vilka inbördes maktrelationer som existerar i relation till dessa. Vi tolkar vårt empiriska material med en strukturalistisk ansats och försöker urskilja på vilka olika sätt våra intervjupersoner förhåller sig till vinylskivan som medium. Teoretiska begrepp som används i studien är fältteori där vi tillämpar bland annat habitus och sociala fält, men även representationslära och maskulinitetsteori. Resultaten visar att det finns flera olika sätt att representera sin identitet på beroende på vilken relation en har till vinylskivor. Dessa representationer är inte bundna till någon specifik person utan till generaliseringar vi har kunnat urskilja ur vårt material. Till dessa generaliseringar kan vi även urskilja att olika faktorer så som, kön, tillgångar och kultur påverkar hur personen använder vinylskivor som medium för representation av sin identitet. / In this study, using qualitative interviews, we examine how people use vinyl records as a medium to represent their identity, as well as the mutual relations of power that exists in relation to these. We interpret our empirical material with a structuralist approach and try to discern the ways in which our interviewees relate to the vinyl record as medium. Theoretical concepts used in this study includes habitus and social fields, but also representation theory and masculinity theory. The results show that there are several different ways of representing ones identity depending on the relation to vinyl records. These representations are not tied to any specific person but to different types of generalizations that we have been able to discern from our material. With these generalizations, we can also distinguish that various factors such as, gender, assets and culture affect how the person use vinyl records as a medium for representation of their identity.

Ranging from the late 1880s to the late 1970s children with dis/abilities were orderlyinstitutionalized in Sweden due to lack of accessibility and aids in the surrounding society. The aim of this thesis is to discuss how ableist discourse of dis/ability and gender interacted with materiality, such as buildings, clothes and objects, in the institutions and how it affected the everyday lives of women who grew up there, a concept previously unexplored in a Swedish context. Using a qualitative method interviews were carried out with women who grew up in various institutions in Sweden from the 1930s to 1970s. The interviews were analysed using a crip theoretical understanding of dis/ability and ableism paired with Barad’s post humanist understanding of matter as both product of and producer of discourse. The analysis show that matter was created, used and understood in a constant intra-action with ableist discourse, confining, controlling and subduing the women. Matter and the use of it functioned as a tool for upholding ableism, creating a colonial structure of medical access to the children’s bodies. Hence, the use of matter can be understood as acts of ableist rhetoric created to signalize and uphold ableist standards. Such ableist rhetoric can be said to carry on into the contemporary Swedish understanding of dis/ability, making evident the on-going objectification and medicalization of people with dis/ability today and its intersection with discourses of gender and sexuality.