Detta är en studie av tvärvetenskaplig och transdisciplinär karaktär som är riktad mot barns naturvetenskapliga och estetiska lärprocesser. Genom att undersöka den intra-aktivitet som pågår mellan barnen, estetiskt materialitet och ett naturvetenskapligt ämnesinnehåll, syftar studien till att undersöka hur estetiska element kan rymma potentialiteter till naturvetenskapligt lärande. Detta har genomförts genom att analysera empiriskt material som samlats in på två Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Studien har en kvalitativ, etnografisk ansats med deltagande observationer, samtal och fotografering som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av ett agentiskt realistiskt perspektiv. I denna studie uppmärksammas materialitet och diskursers ömsesidiga påverkan i skapandet av olika fenomen, i detta fall hur naturvetenskap blir till. Jag har observerat hur estetiskt materialitet och naturvetenskapligt lärande sammanflätas med barnen och hur dessa leder till effekter av kunskapsskapande. Mina resultat tyder också på att estetiska material synliggör barnens naturvetenskapliga erfarenheter. Dessutom triggar de igång nya kunskapsskapande processer. Med utgångspunkt i materialitets handlingskraft är min slutsats att pedagogiska miljöer måste iscensättas på ett medvetet sätt, där etik och estetiska dimensioner får stort utrymme och där lärmiljöer performativt arrangeras som en aktiv och agentisk del i skapandet av kunskap.

Studien syftar till att undersöka hur medarbetare hos kommunikationsbyrån Åkestam Holst, uppfattar att kontorets interiör kommunicerar företagets visuella identitet. I teorin om Diskursiv-materialitet diskuterar man huruvida materia är kommunikativt. I studien undersöks den teorin i förhållande till att internt förmedla organisationens identitet genom visuell kommunikation. Detta görs genom  enkätundersökning bland Åkestams Holst medarbetare. För att kunna tolka och analysera det resultatet genomfördes även en informantintervju angående kontorets faktiska utformning.  Studiens resultat visar på att interiören är en viktig del för att kommunicera den visuella identiteten och att den uppfattats som en del av företagets identitet även om det inte är syftet. Vidare visar resultatet att interiören som en del av den visuella kommunikationen är viktig för medarbetarna ska inspireras till kreativa lösningar i sitt arbete.

Ättestupa has been a contentious practice ever since the translation of Gautreks saga. This senicide practice has largely been viewed as a parody of the culture of Västergötland and has received little attention. But with new interest in the modern practice of Death Cleaning, we might finally understand Ättestupa as a real tradition. By understanding the placement of burden, and views of suicide, as well as the investigation into the material world around aging and death Ättestupa can be viewed as the ancestor to Death Cleaning, and thus as a window into this past practice. By comparing these two practices we also build a framework for how modern death practices can be used to understanding the archaeology of aging and beyond through the use of various archaeological approaches that take into account different sources of knowledge and the different ways that these sources can be approached.

Vi har i den här uppsatsen undersökt hur de yngsta barnen i förskolan skapar sig som könade subjekt genom lek i förskolans rum. För att undersöka detta har vi gjort videoobservationer på en förskoleavdelning med barn i åldern 1-3 år. Inspirationen till de teoretiska perspektiven har framförallt kommit från Hillevi Lenz Taguchis arbeten om feministisk poststrukturalism och begreppet intra-aktion. Intra-aktion syftar till förhållandet mellan människor samt mellan människor och materialitet, så kallat icke-människor.Genom att titta på det inspelade materialet har vi valt ut ett antal situationer som transkribe-rats och närlästs. På så sätt har markörer, avbrott, intensifiering och skiften i leken samt mel-lanrummet mellan barn och material kunnat synliggöras. Vi har utifrån detta försökt förstå hur kön materialiseras genom lek och emellan barn och ting.Vårt resultat visar att barnen framförallt skapade sig själva som könade subjekt genom stra-tegier de utarbetade för att höra ihop med icke-människor på avdelningen. Genom de olika strategierna skapade sig barnen till flickor och pojkar. Vi har försökt förstå hur barnen blir till via olika diskurser som i resultatet visar korsar och strider mot varandra. Vi har haft am-bitionen att försöka närma oss detta överskridande synsätt där materialitet och diskursiv för-ståelse av verkligheten sammanflätas.

Avsikten med min uppsats är att analysera Levinas begrepp Il y a, det finns, som han utvecklar som en del av sin kritik mot Heideggers fundamentalontologi. Levinas diskussion om det finns är riktad mot Heideggers idé att ångesten utsätter oss för intet, något som Levinas motsätter sig eftersom han menar att man aldrig kan nå intet i livet. Den centrala frågeställningen i denna uppsats är varför det finns är ett nödvändigt begrepp, vi har ju redan Heideggers begrepp varat? I min uppsats jämför jag även Levinas idé om det finns med Heideggers idé om långtråkigheten, ångesten och kastadheten. I sitt letande efter varat utforskar Heidegger två sinnestillstånd: det ena, långtråkigheten, uppenbarar varat. För Heidegger är långtråkigheten en stämning bland andra möjliga, där varat som sådant framträder för oss just för att det varande drar sig tillbaka, på ett liknande sätt som i ångesten, den motsatta sidan av samma mynt. I den uppenbaras intet. Mot detta ställer Levinas en annan upplevelse: sömnlösheten, som synliggör det han kallar det finns.

Detta är en studie riktad mot hållbarhetsarbete i förskolan. Syftet med studien är att undersöka barns intraaktioner i återbrukande praktiker och med återbruksmaterial, vilket har genomförts genom analys av tidigare forskning kring ämnet samt analys av empiriskt material insamlat på en Grön Flagg-förskola i Stockholm. Studien har en kvalitativ etnografisk ansats med fotografier, observationer och gåturer som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har sedan analyserats med hjälp en materiell-diskursiv analysmetod, som grundar sig i Barads agentiskt realistiska teoribildning. I denna studie påvisas materialiteters och diskursers ömsesidiga påverkan på hur fenomen skapas – i detta fall hur fenomenet barn som främjare för hållbar utveckling blir till. Vi har observerat hur de olika hållbarhetsinriktade materialiteter och diskursiva föreställningar som barnen sammanflätades med i olika intraaktioner gjorde det möjligt för barnen att bli delaktiga i miljörörelsen på förskolan. Eftersom det inte endast är undervisning och diskussioner om hållbar utveckling som avgör vilken delaktighet barnen får i miljörörelsen, utan även miljö och material, är vår slutsats att den pedagogiska miljön måste utformas på ett medvetet sätt där barn ges möjlighet att intraagera med materialen.

Based on the assumption that the work of contemporary Swedish poet Helena Eriksson, in various ways elaborates the inseparable relation between body and language, this study aims to investigate how this view of language comes to expression in her poetry. Stepping from a theoretical background of feminist perspectives on the body, as well as recent theories on poetic materiality, the analysis points out how the concepts of aesthetic and/or linguistic materiality, social and technological materiality, and what can be described as the ethical dimension of materiality, all as termed by Jesper Olsson and Fredrik Hertzberg, take on feminist implications in Eriksson’s poetry. Through the theory of feminist anthropologist Vicki Kirby and her account of Derrida’s general view of writing, the study makes use of a deconstructive approach to the later work of Eriksson. It is shown in the analysis how this poetry can be effectively mirrored against Kirby’s concept of corporeography, in order to make visible the elision of the breach between meaning and materiality. In this respect, Kirby’s theoretical device ”The body as the scene of writing” in particular, is vastly adapted. Arriving at its conclusion, the study suggests that by engaging the body in the writing of poetry, allowing it to re-inscribe the scripture already made upon it by culture, the poet as woman can preserve her subjectivity and her sense of corporeality.

Den här uppsatsen bygger på en kvalitativ studie av ett tiotal kvinnors erfarenheter av graviditet i nutid. Studiens syfte är att få kunskap om graviditeten som kulturell process, genom att utforska hur levda erfarenheter formas i relationen mellan kropp och materialitet. Studien fokuseras till fyra tematiska områden som utgörs av graviditetsbeskedet, ultraljudsundersökningen, kroppens förändringar och tankar kring det väntade barnet. Det empiriska materialet består av intervjuer och observationer. Studien visar på att relationen mellan ting och människa framträder under flera av graviditetens faser; så som i kvinnornas strävan efter att bli gravida, i bekräftelsen av graviditeten och i förhållandet till det ofödda barnet. Vidare visar undersökningen hur förkroppsligandet av graviditeten och erfarandet av kroppens förändringar formas i relation till tankar och känslor i kvinnornas medvetande.

Vinylen har lyckats överleva trots att både CD:n och det digitala formatet gett oss nya och lättare sätt att lyssna på musiken. Vinylen tilltalar personer i yngre åldrar som inte växte upp med vinylen som det vardagliga formatet. Det tydligaste resultat som kommit att visa sig i undersökning för denna uppsats är att vinyler fortfarande upplevs tilltalande av intervjupersonerna, även om det digitala formatet fortfarande används dagligen. Intervjupersonerna tilltalas av olika aspekter av vinylen som gör det värt att gå och köpa en skiva, även om vi lever i en tid där vi näst intill har obegränsad tillgång till musik digitalt. Vinylen lockar personer på olika sätt när det kommer till användningen av skivorna och på samma sätt när det kommer till det materiella och det estetiska. Detta är dock inte tillräckligt för att personerna ska ändra sina lyssningsvanor och byta format från det digitala till analogt. För det är fortfarande det digitala formatet som används mest av intervjupersonerna.

Framed by the concepts of power, materiality and modality, this study aims to disentangle if and how older adults and seniors read and experience digital texts. An additional aim is whether the reading experience differs between a printed text and a digital text. By using a questionnaire that was distributed to reading circles at three different libraries in Northwest Skåne, 25 older adults participated (over 55 years old). The analysis, with a main focus on the aspects of materiality and modality shows that the reading experience differs between a printed text and a digital text. Some of the aspects that the respondents thought influenced the experience in different ways were the feeling of holding a book, the technical functions of a reading tool and the uncertainty that comes with the fact that technology is needed to be able to read.