Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka redskap två dirigenter använder under orkesterrepetitioner, hur deras repetitionsteknik är utformad, samt att undersöka hur för- och efterarbetet sker. Metoderna var observationer under repetitioner, enkät till musikerna i orkestern samt intervjuer med dirigenterna som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar bland annat att dirigenterna i undersökningen använde sig av snarlika fysiska och intellektuella redskap och att skillnaden i deras repetitionsteknik låg i en dirigents önskan att vara mer effektiv under repetitionen. Arbetet synliggör vilken påverkan dirigentens repetitionsteknik och användandet av olika redskap har på orkestern, samt att om redskapen används på oreflekterat sätt kan de skapa hinder för andra redskap och orkestern.

Funktionella brister i ett abstract kan leda till att den vetenskapliga rapporten riskerar att inte bli läst medan ett välskrivet abstract kan fungera som en inträdesbiljett till den vetenskapliga arenan. Vetenskaplig sakprosa ska enligt genrens krav vara opersonlig och transparent, vilket oftast betyder ett restriktivt uttryck av författarröst. Syftet med den här studien är att undersöka hur lärarstudenter använder författarröst i abstract. Studiens material består av 60 abstract från tre lärarinriktningar, indelade efter utbildningslängd. Abstracten analyserades genom närläsning med hjälp av en analysmodell avsedd att fånga de olika uttryck av författaröst som ryms i abstracten. Analysmodellen är inspirerad av Tang & Johns studie från 1999, där sex olika identitetsroller identifieras i studenternas bruk av författarröst. Dessutom analyserades bruket av explicit och implicit författarröst kvantitativt för att kartlägga skillnader mellan de tre studentgrupperna. Resultaten visar att studenterna inom lärarprogrammet för grundskolans senare år och gymnasiet uttrycker författarröst mer restriktivt än studenterna inom lärarprogrammet för förskola och förskoleklass. Vid genomläsning av abstract riskerar därför de blivande förskollärarnas undersökningar att gallras bort på grund av ett icke genreanpassat bruk av författarröst. Detta väcker frågor om undervisning, dels i hur abstract bör skrivas, dels om hur författarröst bör och kan uttryckas i vetenskaplig sakprosa.

Denna studie syftar till att undersöka hur naturvetenskapliga begreppskort kan hjälpa elever att appropriera nya begrepp inom ämnet biologi. I studien deltog tolv elever i årskurs åtta i en skola i södra Sverige. De medverkande eleverna delades in i två grupper där den ena gruppen fick tillgång till begreppskort under arbetets gång medan den andra gruppen fick vara referensgrupp utan begreppskort. Data analyserades med metodkombinationen kvalitativ textanalys tillsammans med en grundläggande statistisk analys.Undersökningsresultat visade en signifikant skillnad vad gäller antalet approprierade naturvetenskapliga begrepp mellan elevgrupperna där elevgruppen som använde begreppskort var den grupp som approprierat flest naturvetenskapliga begrepp. Denna förhållandevis lilla studie kan ses som ett avstamp till fler och större studier gällande naturvetenskapliga begreppskorts signifikanta roll i lärandet av naturvetenskapliga begrepp.

Syftet med vår undersökning är att presentera hur två av de mest frekvent använda läroböckerna i matematik förhåller sig till den grafritande räknaren som ett hjälpmedel i lärprocessen? För att göra detta har vi, utifrån olika metoder för textanalys, beskrivit böckernas innehåll. Vidare visar vi att den grafritande räknaren är ett medierande redskap i lärprocessen och frågar oss därför hur de analyserade böckerna förhåller sig till detta. Vårt resultat är därmed delvis en presentation av böckernas innehåll men även en diskussion där innehållet ställs mot teorier kring artefaktens betydelse för lärandet. Vi visar att de analyserade böckerna skiljer sig i sitt förhållningssätt till den grafritande räknaren som ett medierande redskap.

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar tycker att en meningsfull relation byggs upp med förskollärare på förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Relationen mellan hem och förskola sker genom olika kommunikationsformer, där jag vill lyfta fram en förälders perspektiv. Mitt val av metod är intervjuer med sex personer som alla är föräldrar med barn på förskolan med erfarenheter, tankar och upplevelser med att samverka med förskollärare. Meningsfull relation påverkas både av kultur, tidsepok och en människas erfarenhet. Det betyder att en meningsfull uppnås genom kulturella medierande redskap. För att bygga upp tillit, behöver en förskollärare medierande redskap, samspel med andra människor där interaktionen utvecklar tillit. Delaktighet och tillit, kan tillsammans bidra till en meningsfull relation, med interaktion och samspel som redskap. Det beror på vem du möter och i vilket sammanhang du möter personen. Samverkan är viktig för barnets utveckling och välbefinnande. Den påverkar också hur barnet ser på sin omvärld. Min förhoppning är att förskollärare kan använda sig av min studie för att se föräldrars perspektiv och inspireras av olika medierande redskap och artefakter för att utveckla relationer som är meningsfulla för både föräldrar och förskollärare i praktiken.

Studiens syfte var att undersöka kunskaper som medverkat till att utveckla förmågan att analysera dockspelets användning dels som redskap, dels som hjälpmedel i den sociala praktiken och vidareutveckla engagemang för barns lärande. Forskningsfrågorna var vägledande i studien och hade följande formuleringar: - Vilka kommunikativa värden medför användningen av dockor i förskolans pedagogiska verksamhet? - Vilka kommunikativa utmaningar och kulturella situationer synliggör användningen av dockan i förskolan när barnen erbjöds delaktighet och inflytande? Via användandet av dockan skapades en möjlighet att utveckla kommunikation och samspel med barnen, dockan och pedagoger i förskoleverksamheten. I denna etnografiska fältstudie bestod datainsamlingsmetoden av film, foton, intervjuer och berättelser av pedagoger. Datainsamlingsmaterialet analyserades och sammanställdes utifrån studiens syfte och forskningsfrågor. Resultatet visade att kommunikationen med dockan i aktiviteter och samspelssituationer utvecklades i takt med att pedagogernas fokus förändrades. Då synliggjordes det att pedagogerna i sitt agerande tillsammans med dockan som medierande redskap bjöd in barnen till kommunikation som uppmuntrade till delaktighet. Därigenom utvecklade barnen förmågan att ta egna initiativ där de tillsammans med dockan tränade upp sin kommunikationsförmåga. Barnens språkliga medvetenhet och ordförråd synliggjordes i barnens identitetsutveckling då emotionella handlingar och tankar användes i vardagliga situationer, både tillsammans med pedagogernas och deras egna dockor vilket tydligt påverkade barn som tidigare inte kommunicerat i så stor utsträckning. Via analysen kunde pedagogerna se att barnen fått ett större talutrymme i samlingar och gemensamma aktiviteter. Dockan hade genom olika samspelssituationer förstärkt deras språkliga förmåga. Dockan på förskolan skapade ett lustfyllt lärande och fick därigenom ett kommunikativt värde. / The study's purpose was to investigate the knowledge that helped to develop the ability to analyze the doll performance, however, use both as tools and as aids in the social practice and further develop the commitment to children's learning. The research questions guided the study: - What communicative values, the use of dolls in the preschool educational activities? - What communication challenges and cultural situations, reveals the use of the dock in kindergarten when the children were offered participation and influence?   The use of the doll created an opportunity to develop communication and interaction with the children, doll and educators in early childhood education. This ethnographic field study consisted of data collection of video recordings, photos and interviews with educators. The data was analyzed in relation to the study objectives and research questions. The results showed that the communication with the doll in activities and interaction situations developed in pace with a change in the educators' focus. This was made visible to teachers in their performance with the doll as mediating tools which afforded the children to communicate and encouraged participation. Thereby, the children developed the ability to take initiative when they trained their communication skills together with the doll. The children's awareness of language and vocabulary was shown in the use of language. It was made visible in the children's identity development as emotional actions and thoughts used in everyday situations, both with the educators and their own dolls which clearly affected the children who did not previously communicate to a great extent. Furthermore, the analysis showed that the children have a greater opportunity to speak in groups and common activities. The use of the doll had through various interactive situations strengthened their linguistic ability. The doll on the preschool created a pleasurable learning and thus gained a communicative value.

This is a case study that seeks to investigate how two teachers in grade 3 work with instructions to a written assignment in Swedish. The study is grounded in a sociocultural perspective on learning, and is based on observations in a classroom setting. The results show that the two teachers use different forms of mediating tools in their instructions. It was also found that the teachers use different speech acts in the instructions and that the instructions vary depending on which speech acts are included. Neither of the teachers made any adjustments to the collective instructions, instead they made individual adaptations outside the general instruction.

Under våra praktiker har vi sett att lärares användning av estetiska uttrycksformer för att utveckla elevers språk har varierat. Det läggs idag, enligt oss, ofta fokus på individanpassad undervisning där varje elev ska ges förutsättningar att utvecklas. Lärandeprocessen är olika för varje individ och människan har en förmåga att uttrycka sig på olika sätt. Varje individ bör därför ha rätt att utveckla sitt språk via en uttrycksform som bäst förmedlar det individen vill uttrycka. Denna enskilda rätt är, enligt oss, viktig för att olika individer ska kunna samspela och utvecklas i gemenskap, både i skola och samhälle. Syftet med denna kvalitativa studie är därför att bidra med fördjupad kunskap kring sex verksamma lärares tankar om estetiska uttrycksformers möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla elevers svenska språk i grundskolans tidigare år. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Vi genomför semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i grundskolans tidigare år, ett metodval som låter deltagarna utveckla sina svar. Med utgångspunkt i vårt resultat visar studien att estetiska uttrycksformer på olika sätt kan möjliggöra utveckling av elevers svenska språk. Dess begränsningar ligger snarare i yttre faktorer så som tid och lärarens kompetens.

Elever möter idag sällan en text som inte på något sätt samspelar med bilder eller illustrationer. Detta kan förklaras med att de böcker som riktas till yngre elever ofta innehåller rikligt med illustrationer. Syftet med studien är att undersöka hur lärare uppfattar användandet av bilder i samspel med text med målet att stödja elevers läsförståelse. Denna studie genomfördes genom intervjuer med klasslärare i årskurs 1–3. Studiens resultat visar att lärare använder bilder från olika källor i sin undervisning, men oftast kommer de från läromedel eller internet. Lärarna beskriver att de använder bilder för att förtydliga texters innehåll för att på så sätt stödja elevers läsförståelse. Samtliga deltagande lärare anser att de medvetet använder bilder i undervisningen för att stödja elevernas läsutveckling. Dock använder inte alla deltagande lärare bilder för att förstärka elevers läsförståelse i just ämnet svenska. Även aktuell forskning visar att bilder stödjer elever i deras läsförståelse. Denna undersökning använder sig av det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt. / <p>Svenska</p>