50 procent av alla polisanmälda våldsbrott alkoholpåverkan. Orsaker till detta samband kan vara att när ungdomar är påverkade av alkohol förändras deras förstående och missförstånd uppkommer ofta. Detta kan leda till våldsituationer. Forskning visar på att ungefär hälften av alla våldsbrott sker av ungdomar mellan 15 och 20 år och att flertalet av brotten är under alkoholpåverkan. I vår studie undersöks samband mellan alkoholpåverkan och våld eller våldsbrott hos ungdomar mellan 15 och 20 år. Det undersöks om det finns något samband eller om det finns andra orsaker till att våld förekommer i samhället. Undersökningen genomförs genom en meta-analys, vilket, där databaserna Academic Search Elite samt Eric (via CSA) genomsöks. 15 artiklar valdes slutligen ut och det är dessa som resultatet i studien grundar sig på. Resultatet i denna studie visar att det finns ett samband mellan alkoholpåverkan och våld. Forskarna är oense om hur starkt detta samband är. Flera av forskarna visar att det är ett starkt samband mellan alkoholpåverkan och våld och visar att ju mer ungdomarna dricker, ju mer våldsamma blir de. I motsats till det finns det forskning som inte finner något speciellt samband mellan alkohol och våld. Det är fler orsaker till våld än just alkohol och till exempel rökning och svag kontakt med föräldrar har lika stor anknytning till våld som alkohol.

Bakgrund: Fysisk aktivitet korrelerar med både fysiska och psykiska hälsomarkörer. Vid ökad ålder minskar den fysiska aktiviteten och färre når de gällande rekommendationerna. Skolinterventioner kan vara relevanta åtgärder för att öka ungas fysiska aktivitet då mycket av unga individers tid spenderas på skolor. Tidigare forskning indikerar att det är svårt att uppnå varaktiga effekter genom skolinterventioner. Det kan krävas långvariga interventioner för att en ökad fysisk aktivitet ska kunna bibehållas bland skoleleverna. För att interventionerna ska kunna pågå under långa perioder är det nödvändigt att de är egenimplementerade vilket innebär att samhällsaktörerna själva håller i interventionerna. Syfte: Att undersöka effekten på fysisk aktivitet hos långvariga, egenimplementerade skolinterventioner med målet att öka fysisk aktivitet hos äldre unga. Metod: En systematisk översikt och metaanalys genomfördes. SPORTDiscus, PsycINFO, MEDLINE, CINAHL, SCOPUS, ERIC och Web of Science granskades efter RCT-studier som avslutades med minst 6 månaders egenimplementerad intervention. Endast studier som använde objektiva mätmetoder inkluderades. Subgruppsanalyser genomfördes för att hitta samband mellan särskilt framtagna faktorer och förbättrad interventionseffekt. De utfall som undersöktes var daglig måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet (eller ”moderate to vigorous physical activity”, MVPA) i minuter, daglig procentuell MVPA och daglig fysisk aktivitet på lätt, måttlig eller hög intensitet. Resultat: Totalt nio studier inkluderades och sju av dem visade positiva effekter. Positiva effekter noterades för alla utfall utom daglig procentuell MVPA. Bland studierna som ingick i metaanalysen fanns det en positiv effekt för daglig MVPA i minuter med 2.04 (95% CI, 0.02, 4.05; P=0.05). Subgruppsanalysen visade att föräldrainvolvering och involvering av båda könen ledde till bäst interventionseffekter. Konklusion: Denna studie visar att långvariga egenimplementerade skolinterventioner har en liten effekt på fysisk aktivitet på samtliga intensitetsnivåer. Evidensen har dock sina begränsningar och mer framtida forskning krävs. / Background: Physical activity correlates with both physical and psychological health markers. With increased age the physical activity levels decrease and less people reach the recommendations. School interventions can be relevant solutions to improve physical activity among youth since they spend a lot of time in school. Earlier research indicate that it is hard to obtain maintainable effects from school interventions. What might be needed are long-lasting interventions to maintain the improved physical activity levels among the students. For the interventions to last in the long-term it is necessary for them to be self-implemented, meaning that the social actors implement the interventions. Purpose: To investigate the effects on physical activity in long-term, self-implemented school interventions with the aim to increase physical activity among older youth. Methods: A systematic review and meta-analysis was conducted. SPORTDiscus, PsycINFO, MEDLINE, CINAHL, SCOPUS, ERIC and Web of Science were searched for RCT studies ending with at least 6 months of self-implemented intervention. Only studies using objective measurement methods were included. Sub-group analyses were performed to find correlations between certain composed factors and an improved intervention effect. The measures which were investigated were daily moderate to vigorous physical activity (or MVPA) in minutes, daily percentage of MVPA and daily physical activity on light, moderate or vigorous intensity. Results: A total of nine studies were included and seven of them showed positive effects. Positive effects were found for all measures except daily percentage of MVPA. Among the studies included in the meta-analysis there was a positive effect for daily MVPA in minutes with 2.04 (95% CI, 0.02, 4.05; P=0.05). The sub-group analysis showed that parental involvement and an involvement of both genders led to the best intervention effects. Conclusion: This study shows that long-term self-implemented school interventions have a small effect on physical activity in all intensities. The evidence has its limits though and more future research is needed.

To understand the etiology of psychopathic personality traits and thus in the long run to be able to develop successful prevention, a first step is to find out what role genetic and environmental effects play. A meta-review of 15 twin studies (N=26, 981), was conducted to estimate the magnitude of genetic and environmental influences on psychopathic personality traits. The results show that additive genetic (heritable) factors and non-shared environmental factors each explain 50% of the variance in psychopathic personality traits, while shared environmental factors were of no importance. Measure, informant, age, and sex were investigated as potential moderators showing that informant had an impact on the findings. This meta-analysis provides a structured synthesis of the relative genetic and environmental contributions in psychopathic personality traits through various stages of development and across sex. / För att förstå etiologin av psykopatiska personlighetsdrag och därmed i det långa loppet kunna utveckla framgångsrik prevention, är ett första steg att klargöra vilken roll genetiska och miljömässiga effekter spelar. En meta-översikt på 15 tvillingstudier (N=26,981), genomfördes för att uppskatta i vilken grad genetiska och miljömässiga faktorer påverkar psykopatiska personlighetsdrag. Resultaten visade att additiva genetiska (ärftliga) och unika miljömässiga faktorer förklarar 50% var av variansen i psykopatiska personlighetsdrag, medan delade miljömässiga faktorer inte var av betydelse. Mått, informant, ålder och kön undersöktes som potentiella moderatorer och visade att informant påverkade resultaten. Denna meta-analys ger en strukturerad syntes av de relativa genetiska och miljömässiga bidrag som påverkar psykopatiska personlighetsdrag genom olika utvecklingsstadier och mellan könen.

Syftet med denna uppsats är att förklara hur kamratgrupperingar och sociala hierarkier utgör en väsentlig del av samt leder till mobbning bland skolungdomar. Detta har genomförts med kvalitativ meta-analys av forskningsartiklar, som har tolkats utifrån sociologiska teorier om stigmatisering och miniatyrsamhälleliga gruppers maktförhållanden. Resultatet har framställts genom en grounded theory ansats och analyserats utifrån meta-analytisk metod samt diskursanalytisk ontologi. Resultatet och analysen indikerar att kamratgrupperingar och hierarkier utgör skeden av komplexa händelseförlopp, från skolklassers sammansättningar fram till att mobbning utbryter. Konklusionerna av detta är att det behövs vidare fördjupningar av olika orsakssamband i framtida forskning. Sambanden behöver även uppmärksammas för att motverka hierarkiska skiljelinjer mellan kamratgrupper när man förebygger och avstyr mobbning. / The purpose of this essay is to explain how peer groups and social hierarchies are an essential part of, and generate bullying among school adolescents. This has been conducted through qualitative meta-analysis of research articles, which have been interpreted through sociological theories on stigmatization and power relationships between minor social groups. The results are presented through a grounded theory approach and analyzed by meta-analytic methods and discourse analytic ontology. The analysis indicates that peer groups and social hierarchies are stages of complex social processes, between the formations of school classes up until bullying breaks out. The essay concludes that further research of each causal relationship is needed in future research. The causalities also need to be considered when preventing social hierarchies and intervening in school bullying situations.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances. / Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.</p>