Bakgrund: Barnmorskans yrkesområde är inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa. Detövergripande målet i barnmorskeutbildningen är att utveckla självständiga och kompetenta barnmorskor. Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) motsvarar ungefär halva studietiden och är en viktig del i barnmorskeutbildningen. Förlossningsavdelningen är en viktig miljö för barnmorskestudenter att inhämta kunskaper om graviditet och förlossning. Motiv: VFU på förlossningsavdelning är en känslomässig och intensiv period för barnmorskestudenter. Barnmorskestudenters uppfattningar om vad som främjar utveckling behöver studeras vidare för att kunna optimera framtida verksamhetsförlagda utbildningar. Syfte: Det övergripande syftet var att belysa barnmorskestudenters upplevelser av verksamhetsförlagd utbildning på förlossningsavdelning.  Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats har använts. Semistrukturerade intervjuer med sju barnmorskestudenter i Sverige genomfördes. Intervjuerna har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysprocessen framkom ett tema, VFU på förlossningsavdelning – en känslomässig berg- och dalbana samt tre kategorier; Att både ge och ta emot stöd där en mängd faktorer som kan påverka mötet med kvinnan och stödpersonen beskrevs. Andra kategorin Att hålla ihop hela vägen beskrev hur barnmorskestudenternas hälsa varierade samt svårigheter i att gå från en trygg yrkesroll till en studentroll. Tredje kategorin Hinder i utvecklingsprocessen visade hur Covid-19-pandemin påverkade barnmorskestudenternas VFU, optimeringar inför framtida VFU samt tankar om den framtida yrkesrollen. Åtta subkategorier bildades. Konklusion: Barnmorskestudenterna upplevde sin VFU på förlossningsavdelning som en känslomässig berg- och dalbana. Flertalet faktorer som tidigare erfarenheter, relationen till handledaren och reflektionsmöjligheter påverkade barnmorskestudenters möte med kvinnan och stödpersonen. Att belysa dessa faktorer och inkludera barnmorskestudenter i den kvinnocentrerade vården kan leda till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskestudenter vilket i sin tur kan leda till optimeringar av den kvinnocentrerade vården. / Background: The midwife's profession is within the sexual, reproductive and perinatalhealth. The overall purpose of midwifery education is to develop independent and competent midwives. The clinical internship is an important part of the education. The labour ward is an important environment for midwifery students to acquire knowledge about pregnancy and childbirth. Motive: Clinical internship in the labour ward is an emotional and intense period for midwifery students. Midwifery student’s perceptions of what promotes development needs to be studied further, in order to optimise future clinical internships. Aim: The aim was to investigate midwifery students experiences of clinical internship at labour wards.  Methods: A qualitative design with an inductive approach was used. Semi-structured interviews with seven midwifery students in Sweden participated. The interviews were analysed with qualitative content analysis. Result: A theme emerged, Clinical internship at the labour ward - an emotional roller coaster and three categories; To both give and receive support where a number of factors that can affect the meeting with the woman and the support person were described. Second category Holding together all the way described how the midwifery student’s health varies as well as difficulties in the student role. The third category Obstacles in the development process showed how the Covid-19-pandemic affected midwifery student’s clinical internship, optimisations and thoughts about the future professional role.  Conclusion: The clinical internship at the labour ward was described as an emotional roller coaster. Previous experiences, the relationship with the supervisor and opportunities for reflection influenced the midwifery student's encounter with the woman and the support person. Elucidating these factors and including midwifery students in women-centered care can lead to increased self-confidence and competence among midwifery students, this couldlead to optimisations of the women-centered care.

Bakgrund: I Sverige finns 45 förlossningskliniker. Varje klinik har egna PM/riktlinjer för olika tillstånd och omhändertagande. De är framtagna för att underlätta arbetet och främja jämlik vård. Det finns både risker med att ge oxytocin och att avstå från det. Därför är det viktigt att åtgärden används på ett sätt som minimerar riskerna för mor och barn samt ökar sannolikheten för ett positivt förlossningsutfall.  Syfte:  Att kartlägga svenska förlossningsklinikers riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning utifrån frågeställningarna: Är förlossningsklinikernas riktlinjer utformade enligt Nationella Mediciniska Indikationer och uppvisar riktlinjerna en god kvalitét enligt bedömningsinstrumentet Apprasial of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Metod: En kvantitativ studie med beskrivande och jämförande design. Resultat:  Resultatet grundar sig på samtliga förlossningskliniker riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning. Jämförelsen mot Nationella Medicinska Indikationer visar på stora skillnader vad gäller innehållet i riktlinjerna. I 25 PM (69 %) saknas en eller flera delar av innehållet. Resultatet utifrån AGREE II visade att endast 20 PM (56%) kunde rekommenderas för användning.  Slutsats: Kvalitén på riktlinjerna varierar och de förlossningskliniker som följt Nationella Mediciniska Indikationer är också de som uppvisar bäst resultat enligt AGREE II. / Background: In Sweden there are 45 delivery wards. Every ward has their own guidelines for different conditions and their management. They are composed to relieve the work and promote equal care. There are risks of both administering oxytocin and to refrain from it. It is therefore important that the course of action taken is used in a way that minimizes the risk for both the mother and the child at the same time increasing the probability for a positive delivery outcome. Purpose: To map the Swedish delivery wards local guidelines in inducing delivery with oxytocin during active delivery in regards to the following issues: are the delivery wards guidelines formed according to National Medical Indication and do they uphold the high quality standard according to the assessment tool Appraisal of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Method: A quantitative study with descriptive and comparable design. Results: The result is based on all delivery wards local guidelines for inducing delivery with oxytocin during active delivery. In comparison to NMI there are large differences in the content of the guidelines. In 25 guidelines (69%) there were one or several parts of content missing. The result according to AGREE II showed that only 20 local guidelines (56%) could be recommended for clinical use. Conclusion: The quality of the local guidelines vary and the delivery wards that have followed National Medical Indication recommendations are also the ones that present the best results according to AGREE II.

Bakgrund: Nollseparation har ingen tydlig definition och tycks vara ett relativt nytt begrepp som används inom förlossnings- och eftervården. Det framgår tydliga riktlinjer om att barnet ska ligga hud mot hud med sin moder efter förlossningen. Men i vissa fall separeras modern och barnet av olika anledningar. Barnmorskan har en central roll i vården av nyförlösta kvinnor och deras nyfödda barn.Syfte: Syftet med studien var att analysera och definiera begreppet nollseparation mellan förälder och nyfött barn ur ett barnmorskeperspektiv.Metod: En begreppsanalys baserad på en hybridmodell. Hybridmodellen är uppdelad i en teoretisk fas med litteratursökning, en fältstudiefas baserad på intervjuer av sex kliniskt verksamma barnmorskor samt en sammanfattande syntetiseringsfas.Resultat: Nollseparation är likställt med; hud mot hud-kontakt, att alltid ha en förälder närvarande, att familjen ska få vara tillsammans samt att samarbete mellan olika vårdinstanser för att bedriva samvård krävs för att upprätthålla nollseparationen. Barnmorskan får en betydelsefull nyckelfunktion i upprätthållandet av nollseparation.Slutsats: Nollseparation är ett paraplybegrepp som involverar hud mot hud-kontakt, förälders närvaro, att familjen ska få vara tillsammans, att det ska finnas en fungerande samvård mellan olika instanser samt att det ingår i barnmorskans arbetsuppgifter att främja nollseparation.Klinisk tillämpbarhet: Resultatet från detta examensarbete kan komma till nytta inom förlossnings- och eftervården, men kompetensen behöver även ökas inom andra instanser i sjukvården som kan komma i kontakt med nyfödda barn och deras föräldrar. / Background: Zero-separation has no distinct definition and appears to be a relatively new concept used in delivery- and postpartum care. There are obvious guidelines that the child should be skin-to-skin with the mother after birth. But in some cases the mother and child are separated for different reasons. The midwife has a central part in the care of emergent mothers’ and their newborn children.Aim: The aim in this study was to analyze and define the concept of zero-separation between parent and infant from a midwifes’ perspective.Method: A concept analysis based on a hybridmodel. The hybrilmodel is divided into a theoretical phase with literature search, a field study phase based on interviews with six clinically active midwives and a summary synthesis phase.Results: Zero-separation is equated with; skin-to-skin, always have a parent present, the family being together always and that couplet care is needed to maintain zero-separation. The midwife has a significant keyrole in maintaining zero-separation. Conclusion: Zero-separation is an umbrellaconcept which involves skin-to-skin, parental presence, that the family should be allowed to be together, a functioning couplet care between different instances and that maintaining zero-separation is a part of the midwifes’ assignments.Clinical application: The results from this study can be useful in delivery- and aftercare, but the competence needs to be increased in other instances in healthcare that may come in contact with newborn children and their parents.

There is a large indigence for more maternity homes in Mozambique. Pregnant women often have to walk long distances to get assistance giving birth. The conditions are hard to improve because of the shortage of educated staff. The maternity home and education center is a combined program for women in Maputo, Mozambique. The purpose for this is – apart from improving opportunities and help for pregnant women – to create a connection between education and practice so that the pupils can do their practice at the maternity home before working out in the country. The two instances are therefore closely integrated with each other. We want to develop a program that is also long-term giving, a kind of pay-forward-effect. The supposed consequence of the pay-forward effect is for graduated women to spread the knowledge to less educated midwifes in the countryside and at a long term improve health care for women. / Det finns ett stort behov av fler mödravårdscentraler i Mocambique. Gravida kvinnor går oftast långa sträckor för att få hjälp att föda. Förhållandena är svåra att förbättra i avsaknad av utbildad personal. Mödravårdscentralen och barnmorskeutbildningen är ett kombinerat program för kvinnor i Maputo, Mocambique. Målet med vårt projekt är att hjälpa gravida kvinnor och att skapa ett utbyte mellan utbildning och praktik. Därför är programmen tätt integrerade med varandra. Programmet ska skapa insikt om graviditet, födsel, sexualitet, en slags ”pay-forward effect”. Verkningarna av ”pay-forward” är att utbildade kvinnor ska sprida kunskap till mindre utbildade barnmorskor på landsbygden och på lång sikt bidra till en bättre sjukvård för kvinnor.

Den sexuella hälsan och sexualiteten utgör centrala faktorer i kvinnans livsvärld. Historiskt sett har bilden av kvinnans sexualitet varit belagd med olika tabu vilket ännu idag återspeglas i samhället. Förlossningsbristningar kan leda till fysiska och psykiska konsekvenser som kan påverka kvinnans sexuella hälsa. Barnmorskan kan hjälpa kvinnan till en bättre sexuell hälsa genom att inneha god kunskap om förlossningsbristningar. Stöd och information före och efter förlossning kan bidra till en ökad Känsla av Sammanhang, KASAM, och främja den sexuella hälsan. Caritativt vårdande kan bidra till att lindra lidande samt använda lidandet som motivation till förändring. Förlossningsbristningar kan påverka kvinnans sexuella hälsa och därmed hennes livsvärld. Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av hur deras sexuella hälsa har påverkats efter att de drabbats av förlossningsbristningar. Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där 10 kvinnor intervjuades. Resultatet visar att förlossningsbristningar begränsar kvinnors sexuella frihet. Kvinnorna upplevde en försämring av den sexuella hälsan men ibland även en förbättring då nya aspekter av det sexuella livet framtonades. Dock upplevde kvinnorna sig som begränsade även när deras sexuella hälsa förbättrats. Känslor av att vara trasig, smutsig, ha ett påverkat självförtroende, en påverkad relation och/eller svårigheter att träffa någon ny framkom. Sjukgymnastik, tydlig information från vården samt att utforska nya sätt att utöva sexualiteten till exempel med hjälp av sexleksaker och icke-penetrerande sex främjade den sexuella hälsan. Skamkänslor, nonchalans från vårdens sida samt bristande information upplevdes som försämrande faktorer. Det krävs en större öppenhet kring att tala om sexualitet inom vården samt en bättre samordnad och koordinerad vårdkedja i kombination med förbättrad information, utbildning och uppföljning. Sexuella hjälpmedel behöver lyftas och implementeras i vården. Barnmorskeledd utbildning av olika yrkeskategorier i att tala om sexuell hälsa kan vara av stor nytta. / Sexual health and sexuality are central factors in a woman's life world. Historically, the image of women's sexuality has been covered with various taboos, which are still reflected in society today. Perineal tears can lead to physical and psychological consequences that can affect a woman's sexual health. The midwife can help the woman to a better sexual health by having good knowledge about perineal tears. Support and information as well before as after childbirth can help increase the Sense of Coherence, SOC, and promote sexual health. Caritative care can contribute to alleviate suffering and use the suffering to generate motivation for change. Perineal tears can affect a woman's sexual health and thus her life world. The purpose of the study was to describe women's experiences of how their sexual health has been affected after they suffered from perineal tears. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach where 10 women were interviewed. The results show that perineal tears caused a limitation to women’s sexual freedom. Women experienced a deterioration in sexual health, but sometimes also an improvement when new aspects of sexual life emerge. However, the women felt restricted regardless of whether their sexual health had improved. Feelings of being broken, dirty and having affected self-confidence, affected relationships and/or difficulties meeting someone new emerged. Physiotherapy, clear information from healthcare and exploring new ways of exercising sexuality, for example with the help of sex toys and non-penetrative sex, promoted sexual health. Feelings of shame and nonchalant treatment from healthcare professionals as well as a lack of information were perceived as limiting. There is a need for greater openness in talking about sexuality in healthcare as well as a better coordinated chain of care in combination with improved information and follow-up. Sexual aids such as sex toys need to be lifted and implemented in care. Midwife-led training of various professional categories in talking about sexual health can be of great benefit.

Bakgrund: Kvinnor har rätt att välja var de vill föda barn. I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på sjukhus. De som föder hemma väljer det för att det är ett säkert alternativ samt för att vara i en bekant miljö och föda på sina egna villkor. Det finns idag varken nationella riktlinjer eller statlig finansiering för hemförlossningsverksamhet i Sverige, med enstaka undantag. Barnmorskors attityd till hemförlossning varierar internationellt. I de länder som har planerad hemförlossning integrerat i vårdvalet är barnmorskorna generellt positiva inställda. Motiv: I detta examensarbete undersöks hur barnmorskor som arbetat på förlossningsavdelning inom slutenvården ställer sig till planerad hemförlossning. De svenska studier som finns undersöker främst upplevelser hos barnmorskor som i privat regi redan arbetar med hemförlossning.  Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka barnmorskors inställning till planerad hemförlossning samt möjliga hinder för att bedriva sådan verksamhet. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 barnmorskor från fyra regioner i Sverige. Intervjuerna analyserades med tematisk analys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, ”Barnmorskors önskan att arbeta med kvinnor för kvinnor”, två huvudteman, ”Barnmorskor är positivt inställda till planerad hemförlossning” och ”Hinder för planerad hemförlossning”. Temana underbyggs av sju subteman. Konklusion: Förlegade patriarkala normer och hierarkier där läkarens ord väger tyngre än barnmorskans gör att barnmorskorna upplever att de inte har förutsättningar att arbeta så kvinnocentrerat och evidensbaserat som de önskar för att säkerställa god vård. Barnmorskorna i studien ansåg att det finns stora vinster med planerad hemförlossning för kvinnan och barnet men även för barnmorskan. Befintlig forskning styrker deras erfarenheter och många länder har implementerat rådande evidens i sin förlossningsvård och inkludera planerad hemförlossning i verksamheten.

Bakgrund: Antalet planerade hemförlossningar i Sverige ligger idag på runt 100 per år. Kvinnor som har genomgått en hemförlossning upplever starka känslor av autonomi och tillit till sina kroppar och sin förmåga att föda barn. Fler önskar själva välja födelseplats samt vara delaktiga i sin vård och planering därav och i de beslut som tas under en förlossning. Motiv: Jag önskar med detta examensarbete undersöka varför kvinnor väljer att föda hemma och hur den förlossningen har upplevts i jämförelse med tidigare förlossningar på sjukhus. Vilka tidigare erfarenheter har bidragit till att kvinnor väljer att föda hemma? Hur kommer det sig att kvinnor väljer att betala för sin hemförlossning? Syfte: Syftet med detta examensarbete var att undersöka kvinnors motiv till och erfarenheter av att föda i hemmet. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex kvinnor runtom i Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre huvudkategorier och tio subkategorier. Huvudkategorierna var: Att välja hemförlossning på grund av negativa upplevelser i samband med sjukhusförlossning, att föda på egna villkor och att uppleva kontinuerligt stöd och närvaro av barnmorskor. Konklusion: Motiv som självbestämmande, en tryggare förlossning med barnmorskor som ger personcentrerad vård fick kvinnorna att välja hemförlossning fortsättningsvis. Förlossningsvården bör eftersträva en mer inkluderande och säker vård, där även valfri förlossningsmiljö kan erbjudas. Det kan medföra att fler kvinnor känner sig trygga var de än föder, samt ha valmöjligheten att föda hemma med professionellt stöd oavsett var de är bosatta och oberoende av socioekonomiska faktorer. En god förlossningsupplevelse med färre medicinska insatser, minskade obstetriska skador och en trygg miljö kan motverka negativa känslor kopplat till förlossning, skapa välbefinnande och stärka empowerment. / Background: The number of planned home births in Sweden today is around 100 per year. Studies show that women who have had a home birth, experience strong feelings of autonomy and confidence in their bodies and ability to give birth. More people want to choose their own place of birth and be involved in their care, planning and the decisions that are made during a birth. Motive: With this thesis, I want to investigate why women choose to give birth at home and how that birth has been experienced in comparison with previous births in hospitals. What previous experiences have contributed to women choosing to give birth at home? How come women choose to pay for their home birth? Aim: The purpose of this study was to investigate women's motives for and experiences of giving birth at home.Methods: Semi-structured interviews were conducted with six women. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: Three main categories and ten subcategories emerged. The main categories are: To choose home birth due to negative experiences in connection with hospital birth, to give birth on one's own terms and to experience continuous support and presence of midwifes. Conclusion: Motives such as self-determination, a safer childbirth with midwives that provide person-centered care made women choose homebirth in the future. Maternity care should strive for more inclusive and safe care, where an optional delivery environment can also be offered. This can mean that more women feel secure wherever they give birth and have the choice to give birth at home with professional support regardless of where they live and regardless of socio-economic factors. A good delivery experience with fewer medical interventions, reduced obstetric injuries and a safe environment can counteract negative emotions linked to childbirth, create well-being, strengthen empowerment.

Improving the quality of abortion care can reduce stigma, increase access, and enhance knowledge about pregnancy prevention and reproductive health. Midwifery-led medication abortion is considered effective, efficient, accessible, person-centred, equitable, and safe in alignment with the World Health Organization’s framework on quality abortion care. As research on client-centred access to healthcare recommends, Ontario’s expanded midwifery care models are improving the ease with which people can find and use sexual and reproductive services most appropriate to their unique needs. The expanded midwifery care presented in this study demonstrates how midwifery-led medication abortion provides high-quality services, decreases stigma, and improves access to safe, acceptable, and client-centred abortion care, particularly for commonly underserved populations deserving of health equity and Reproductive Justice. / The World Health Organization, the International Confederation of Midwives, and the Canadian Association of Midwives advocate for the inclusion of comprehensive abortion care within midwifery practice. International evidence shows positive outcomes in terms of efficacy, safety, acceptability, and post-abortion contraception uptake when midwives provide abortion services. In Canada, midwifery services are available across various populations, including urban, rural, remote, and Northern areas, suggesting a potential to enhance access and quality of abortion care, particularly for underserved people. Expanding the role of Canadian midwives to include comprehensive abortion care could improve accessibility, address gaps in service provision, support community needs, ensure professional sustainability, foster interprofessional collaboration, and offer continuity of care. Since 2017, the Ontario Ministry of Health has funded Expanded Midwifery Care Models to support midwifery integration, interprofessional collaboration, and delivery of midwifery-led sexual and reproductive care that is not funded under the current payment model. This research explores the individual and shared experiences of midwifery-led medication abortion delivered through Expanded Midwifery Care Models across three distinct regions in Ontario. The study employs interpretive description methodology to understand how midwifery influences the experiences of medication abortion for midwives, collaborating healthcare professionals, and clients. The methodology focuses on exploring how integrating a midwifery model of abortion care supports medication abortion services and promotes Reproductive Justice within primary care settings. By gathering insights from multiple perspectives, the findings hope to inform clinical practice, interest policymakers, and identify outcomes valued by midwives, clients, and healthcare professionals for future research on midwifery-led abortion care. / Thesis / Master of Science (MSc) / Quality abortion care improves the lives, health, and wellness of reproductive-aged people. Abortion is time-sensitive and people face barriers to this care. Reproductive-aged people benefit from healthcare systems that make abortion simple, safe, and effective. Internationally, midwives play a significant role in abortion care by delivering comprehensive services within sexual and reproductive healthcare. In Canada, however, the potential of midwifery in providing abortion care has not been fully realized. As an exception, Ontario’s Expanded Midwifery Care Models (EMCMs) - innovative sexual and reproductive healthcare delivery programs - have made it possible for midwives to provide abortion services. Midwifery-led abortion care in EMCMs includes providing early abortion care in ways that make it easier for people who find it difficult to access care. This research explores and compares the personal and professional experiences of medication abortion care delivered by midwives across three regions in Ontario.

<p dir="ltr"><i>Conjure, Care, Calls, and Cauls</i> centers the histories of Black and southern conjuring midwives in life, lore, and literature. I argue that these conjuring midwives are practitioners of wholistic care who employ conjure work as a method to access wholeness. This avenue to access Black wholeness was intentionally disrupted by 20^th century physicians across the United States and the South. These physicians espoused <i>disabling racist rhetoric</i> to attack Black midwives’ bodies and beliefs as dangerous, casting them as unreliable and unsafe caregivers. Widely circulated in US medical journals, physicians articulated a national and regional “midwife problem” that led to the overwhelming removal of Black midwives from US medical care. This successful displacement of Black midwives by Western medicine and its physicians created and perpetuated what I name the <i>crazy conjure lady trope</i>, the disabling stereotype that considers the Black folk health practitioner or believer as crazy, insane, or otherwise unwell in Black women’s literature and lives. Using Black feminist literary criticism and a Black feminist disability framework, I consider Toni Cade Bambara’s <i>The Salt Eaters </i>(1981), Gloria Naylor’s <i>Mama Day </i>(1988), and Jesmyn Ward’s <i>Sing, Unburied, Sing </i>(2017) alongside Black midwives’ ethnographies and autobiographies to center and consider the Black southern conjuring midwife in Black women’s literature and US history.</p>

This research study examines Jewish women’s traditions from the perspective of midwives, in the United States (US), particularly midwives in Florida and New York, based on their work caring for women of childbearing age in the Hasidic Ashkenazi and Sephardic Orthodox communities. The reproductive traditions examined in this research may be practiced differently depending on a woman’s degree of religiosity and the rabbinic authorities in their communities. The primary data I collected in this study are based on ethnographic methods, including participant-observation with midwives, and semi-structured interviews with midwives and rebbetzins. The secondary data draws on my analysis of the professional context for the practice of midwifery in the US, and Talmudic texts and rabbinical rulings related to family planning, reproduction, and sexuality education. This study shows how midwives are central to these traditions and facilitate not only the family planning and childbearing experiences, but also the religious practices that go with reproductive healthcare. This research also demonstrates how midwives who take care of Jewish women negotiate on behalf of their patients with the local rabbis to provide care that is patient-centered and clinically recommended on the one hand but is culturally appropriate on the other hand. My research study builds on and contributes to anthropological scholarship about Jewish women and reproductive healthcare, and considers whether, and how, the reproductive health practices of the Hasidic women are surviving in a changing world.