No description available.

The present thesis deals with the process of creating a comedy and drama character. The work is built upon comparing the similarities and differences of their creating. It is based on my previous acting experience and knowledge and skills acquired in the course of the training at the Theatre Faculty of the Academy of Performing Arts, during the rehearsals or final exams at the Department of Dramatic Theatre, or performances at professional theatres. I believe that I am a comedy actor, therefore I chose a topic which may help me sort out the approach to acting in general, but also realize my own capabilities, skills, obstacles and limits which affect the comedy and drama character creating process. I supported the thesis with specialised literature with which I was acquainted during the studies at university.

Die Literaturwissenschaft hat sich umfassend mit Arthur Schnitzlers Novelle Fräulein Else aus dem Jahr 1924 befasst, aber bisher haben sich keine Studien eingehend mit den Briefen in Fräulein Else beschäftigt. Die vorliegende Arbeit zielt darauf ab, die unerforschten Briefe der Novelle zu analysieren, um einen Beitrag zur Forschung über Fräulein Else zu leisten. Den folgenden Fragen wird nachgegangen: Welche Funktion haben die Briefe in Arthur Schnitzlers Novelle Fräulein Else und wie werden die Briefe mit der Erzähltechnik des inneren Monologs vereint?  Die Ergebnisse der Analyse zeigen, dass die beiden Briefe in Fräulein Else die Funktion haben, die Handlung der Novelle zu steuern. Sie nutzen die Eigenschaft Informationen über Distanz zu vermitteln, um ein Problem einzuführen, die Verantwortung für das Problem auf Else zu übertragen, eine Begegnung zu fordern, einen Interessenkonflikt einzuführen und damit den zentralen Konflikt der Novelle einzuleiten, sowie eine andere Begegnung zu vermeiden und damit den Konflikt ungelöst zu lassen und ein offenes Ende zu schaffen.  In der Vereinigung von Brief und innerem Monolog werden die einfachen Anführungszeichen verwendet, um die Perspektive des Briefs zu vermitteln. Diese Analyse zeigt auch, dass die Vereinigung stark durch den inneren Monolog geprägt ist. Der innere Monolog, ein direktes Zitat von Elses Sprachbewusstsein, wird in den Briefen durch die inkonsistente Wiederholung des Telegramms und eine Phrase aus dem ersten Brief sowie dem zweiten Brief, der eher als Schreibprozess denn als fertiger Brief dargestellt wird, veranschaulicht.

Klagan är en central del i Gamla testamentet och uttrycker sig i olika former. I Habackuk och Psaltaren 74 så möter vi två olika slags klagande samtal från människan till Gud, men bara i Habackuk så svarar Gud människan. Det väcker tankar gällande vikten av Guds respons på människans klagande bön som kräver ett svar. Människans bild av Gud och hur teologin förändras beror på om Gud väljer att svara och en dialog påbörjas, eller om människan blir stående själv i den klagande monolog som han ropar ut utan svar från Gud.

Syftet med studien var att skapa förståelse för hur förskollärare möjliggör för dialogisk läsning i högläsningssituationer. Studien utgår från ett dialogistiskt perspektiv och använder en kvalitativ ansats genom observationer och semistrukturerade intervjuer med förskollärare kring högläsningssituationer. Datainsamlingen skedde genom anteckningar i strukturerad loggbok och ljudinspelning som sedan transkriberades. Det empiriska materialet kodades genom en teoridriven tematisk analys. Resultatet visade på att samtliga förskollärare i intervjuerna uttrycker att högläsningens syfte var språkutvecklande, detta kunde ske genom till exempel ordförråd och kontrollerande av kunskap. Resultatet från observationerna visade att förskollärarna använder sig av olika frågetyper vid de olika dialogerna eller monologerna som var framträdande. Genom observationerna blev det möjligt att analysera om högläsningen som praktik genererade en presenterande eller socialt interaktiv undervisning. Autentiska frågor förekom främst i de spontana högläsningssituationerna, men både spontan och planerad högläsning utgjordes till stor del av icke-autentiska frågor. Slutsatsen som studien kommit fram till var att det inte är planeringen inför högläsning som är det viktigaste för att främja dialog vid högläsning i förskolan. Det är snarare förskollärarens kunskap och förhållningssätt för att skapa och upprätthålla dialoger som kan gynna barns reflekterande och i sin tur även verka språkutvecklande som ligger till grund för vilken sorts praktik varje enskild förskola skapar och upprätthåller.

Jag har i denna studie av Samuel Becketts (1906-1989) två dramer I väntan på Godot (En Attendant Godot) (1952) och Slutspel (Fin de Partie) (1957) studerat dialogen och monologen i de båda dramerna och diskuterat kring vilka slutsatser man därav kan dra om språk och berättande. Fokus har legat på hur dialogen tar sig ut, vilka faktorer den är under stor påverkan av och dess relation till monologens fundamentala roll i Becketts dramer. Analysen har jag delat upp i två delar vilka för sig behandlar var sitt drama i kronologisk ordning. Först I Väntan på Godot och därefter Slutspel. De båda delarna är sedan i sin tur uppdelade i två delar varav den första diskuterar dialogen och den andra monologen. Första delen av analysen av I väntan på Godot har kallats ”Missförstånd och minne” och där har jag reflekterat kring, som titeln avslöjar, missförståndets roll – hur det tar sig ut och varför – samt dialogens påverkan av karaktärernas bristande minne. I delen som följer har jag fokuserat på berättandet i dramat med utgångspunkt i bland annat Pozzos spel och Luckys förbryllande tal. I första delen av analysen av Slutspel, ”Spelet”, har jag studerat dialogen i relation till det spel vilket karaktärerna i dramat utsätter varandra för. Vidare tar jag upp vanan under samma rubrik och hur den påverkat dialogen. I sista delen, ”Hamms berättande”, har jag undersökt Hamms berättelse, vilket även kommer nämnas under rubriken innan, och monologens roll även i detta drama. För att kunna förankra analysen i de båda dramernas handling, vilka i sig stått fokus för en mängd forskning, har jag valt att använda mig av verk vilka presenterar generella och översiktliga tolkningar av Becketts författarskap, t.ex. Charles R. Lyons Samuel Beckett (1983), Richard N. Coes Beckett (1968) samt portalverket till den absurda teatern, Martin Esslins The Theatre of the Absurd (1961). Jag kommer också bland annat använda mig av två samlingar vetenskapliga essäer om Beckett, Samuel Beckett now (1970) och Samuel Beckett: A Collection of Critical Essays (1964) samt en mer språkinriktad studie om Beckett, Six dramatists in search of a language (1975) av Andrew K. Kennedy. Som stöd till analysen kommer även andra skönlitterära verk av Samuel Beckett användas som kan belysa den tematik om språk och berättande vilket kommer diskuteras i denna analys. Analysen kommer vara en närläsning och allt skönlitterärt material kommer vara i svensk översättning.

This dissertation examines a very popular and widespread trend in contemporary British and Irish theatre - monologue plays. One of the reasons of the recent boom of monologue-based theatre performances might be the fact that the condensed theatrical form presents a challenge for everyone involved - the playwrights, actors, and crucially also for the audience. The diversity and quantity of such plays present an obstacle that has deterred most theatre scholars from systematic analysis as it is difficult to decide on what ground such widespread phenomenon might be critically approached. Given the essential role the audience have as the only communication partner of the lonely monologists on stage, this work attempts to analyse the contemporary boom of monologue plays in the U.K. and Ireland by using a systematic framework, based on the various incorporations of the monologue, which enables examination of how specific strategies of the realisation of the monologue elicit audience engagement. First it explores monologue plays in which one actor/actress performs one character, then it deals with plays in which the performer re-enacts other characters, subsequently this work focuses on very rare experiments in the monologue form, where the performer re-enacts conflicting versions of their split selves and...

Title: Monologue in contemporary drama of the French-speaking Switzerland Author: Alžběta Tichá Department: Institute of Romance studies Supervisor: doc. PhDr. Eva Voldřichová Beránková, Ph.D. Keywords: Drama, Switzerland, monologue, French, literatures of French speaking countries Abstract: The main aim of the present thesis is to present monological works of authors from the French part of Switzerland. Due to the fact that French Switzerland shares a large part of its literary development with neighbouring France, this thesis is divided into two parts. The first one is concerned with monologue in French theatre in general. There are three chapters that present issues related to the definition of theatrical monologue, the development of monologue as an individual form, main questions that arise in connection with contemporary monological plays, as well as several French dramatists that have had a significant influence on this specific genre. The second part is focused on works of three authors coming from French Switzerland. Each of them has written and published at least three monological plays. Namely, these are Robert Pinget, Jacques Probst and David France Jakubec. They all represent completely different creative approaches therefore each of them is presented in a separate chapter. The main objective...

This literary work has been chosen to focus on a novel called Fräulein Else and is written by Arthur Schnitzler. The author has chosen to focus the work on comparing the work with theera of the time the book was written and analyze the plot and character Else from apsychoanalytic perspective. The title of the paper is therefore ”Fräulein Else-Textanalyse aus epochentypischer Perspektive und Analyse der Hauptfigur auspsychologischer Sicht”. By collecting and reading student literature that touches on factsabout literature of the era: the millennium literature and literature on psychoanalysis, theauthor has been able to begin the analysis of the book, Fräulein Else and then be able toanswer her questions. The sources for the work come mainly from student literature but alsofrom copywriters who intend to spread knowledge. This study results in a deep characteristicanalysis of the main character as well as a comparison of the book and epoch-makingfeatures.

Undersökningsmaterialet består av två avhandlingar och fem vetenskapliga artiklar medrelevans för studiens inriktning. Syftet med studien är att undersöka huruvida olikasamtalsformer kan användas i undervisning i den flerspråkiga skolan. Den metod somanvänds för att undersöka syftet är en systematisk litteraturstudie, studien är därmedsystematiskt organiserad och utförd. I analysens resultat framkom tre samtalsformer somvisade sig främja elevernas språk- och kunskapsutveckling. Det visade sig att de flerspråkigaelevernas språk- och kunskapsutveckling gynnas av att producera längre tal, använda sig avalla språk som är tillgängliga för eleven samt att samtala i språkligt heterogena grupper.