För individer med parodontal sjukdom är egenvården betydelsefull för en bättre prognos. Förebyggande åtgärder kan behöva ses i ett större sammanhang om det ska vara möjligt att främja tandhälsa eller förhindra fortsatt tandsjukdom. En insikt i patientens upplevelser och syn på sin förbättrade egenvård kan vara värdefull för att bättre förstå vad som behöver hända för att det ska ske en förflyttning mot en bättre hälsa. Syftet var att beskriva innebörden av ett upplevt förbättrat munhälso¬relaterat beteende sett utifrån ett patientperspektiv. Studiepopulation & metod: Deskriptiv fenomenologisk metod (Giorgi) valdes för insamling och analys av data. Det gjordes ett urval från patienter på en privat praktik för allmäntandvård.Resultatet visade fenomenets generella struktur med dess åtta inbördes bestånds-delar som i korthet är: a) förändring som en successiv ökning, b) förändrad syn på egenvård, c) detaljerad förståelse, automatisk rutin, och förbättring, d) uppmaningar och feedback upplevs förstärkande, e) goda tankar och tillfredställande känsla över sin egen förmåga, f) medverkan och tilltro till expert samt stimulans och upprätthållande, g) negativa erfarenheter och begränsningar, h) relatera sig själv till dåtid, nutid, framtid och andra.Diskussion: Ett salutogent patientcentrerat perspektiv framträdde. Det visade ett komplext samspel mellan förstärkande inre och yttre faktorer som slutligen resulterade i ett förbättrat munhälsorelaterat välbefinnande samt en egenvårdsrutin som upplevs som väl integrerad i vardagen. Resultatet tyder på att en förbättrad egenvård ger en ökad munhälsorealterad livskvalitet som kan behöva undersökas närmre. / For individuals with parodontal disease self-care is important for the prognosis. To be able to prevent progression of oral diseases health promotion and preventive interventions should be seen in a larger context. An insight in the patient´s experiences of her improved self-care could be valuable for a better understanding of what it´s like to move towards the direction of a better health.The aim was to describe the meaning of a perceived improved oral health related behavior from the patients´ perspective.Study population & method: Descriptive phenomenological method (Giorgi) was chosen for collection and analysis of data. A selection from patients in a private dental practice was made.The result showed the general structure and its eight constituents: a) change as a successive increase, b) a changed view on self-care, c) a detailed understanding, an automatic routine, and improvement, d) motivating challenges and feedback are perceived as strengthening, e) good thoughts and a satisfying feeling over own capacity, f) complicity and credence to an expert, and stimulation and maintenance, g) negative experiences and limitations, h) relating yourself to past time, present time, future and other people.Discussion: A salutogenic patient-centered perspective appeared. It showed a complex interaction between strengthening internal and external factors which finally resulted in improved oral health related wellbeing and a self-care routine which was experienced as well integrated in the everyday life. The result indicates that improved self-care results in increased oral health related quality of life which needs further investigation.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva oral hälsa hos individer med Parkinson sjukdom (PS). Metod:Studiedesignen var i form av allmän litteraturstudie där tre databaser användes för sökning efter vetenskapliga artiklar (DOSS, CINAHL och MEDLINE). Efter tillämpning av inklusions-, exklusionskriterier, passande sökord samt genomförande av kvalitetsgranskning, valdes totalt 19 vetenskapliga artiklar. Resultat: Oral hygien tenderade till att vara sämre hos individer med PS. Resultatet visade att xerostomi och hyposalivation var vanligt förkommande hos individer med PS. Karies, gingivit och parodontit visades även hos individer med PS där bland annat parodontala mätningar visades vara högre till andel hos dessa individer. Andra orala tillstånd som visades bland individer med PS var dregling, dysfagi, halitosis och angulär cheilit. Slutsats: Hos individer med PS visades orala hälsan var sämre jämfört med individer utan PS. Risken att utsättas för orala sjukdomar exempelvis karies, gingivit och parodontit var högre hos individer med PS, där både läkemedelsintag och nedsatt motorik har en inverkan. / Aim: The aim was to describe oral health in individuals with Parkinson's disease (PD). Method: The study design was a general literature study where three databases were used to search for scientific articles (DOSS, CINAHL and MEDLINE). After applying inclusion, exclusion criteria, proper keywords and conducting a quality review, a total of 19 scientific articles were selected. Result: Oral hygiene tended to be worse in patients with PD. The results showed that xerostomia and hyposalivation are common in patients with PD. Caries, gingivitis and periodontitis were also shown among patients with PD where, among other things, periodontal measurements were shown to be higher in proportion in these individuals. Other oral conditions that were shown among individuals with PD were drooling, dysphagia, halitosis and angular cheilitis. Conclusion: Oral health was shown to be worse among individuals with PD compared to individuals without PD. The risk of being exposed to oral diseases such as caries, gingivitis and periodontitis was higher among these individuals where both drug intake and impaired motor skills have an effect.

Bakgrund: En god munhälsa är en viktig del i vården av den äldre personen i livets slutskede. Forskning visar att munhälsan ofta blir förbisedd. En grund i att utföra munvård hos äldre personer som vårdas i livets slutskede är att utföra en munhälsobedömning. I Sverige visar mätningar i kvalitetsregister att det finns en diskrepans mellan målnivåer och utförda munhälsobedömningar. Som specialistsjuksköterska är en av kärnkompetenserna att vara väl insatt i palliativ vård och utföra strukturerade bedömningar enligt vetenskaplig praxis. Syfte: Kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att utföra och dokumentera munhälsobedömningar hos äldre personer i livets slutskede. Metod: Kvalitativ ansats valdes till studien. Semistrukturerade intervjuer hölls med åtta kommunsjuksköterskor som arbetar i hemsjukvård, på särskilt boende och korttidsboende. Data analyserades med induktiv latent konventionell innehållsanalys. Resultat: Efter analys av data framkom fyra huvudkategorier. Tillvägagångssätt: Munhälsobedömning är något som ingår i den palliativa vården och ska göras på alla. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) är det validerade instrumentet som används vid en munhälsobedömning men den passar inte alltid bra vid livets slutskede. En munhälsobedömning kan leda till ett lidande för patienten samtidigt som den kan medföra minskat lidande då besvär kan hittas och lindras. Munhälsobedömningen dokumenteras inte alltid. Ansvar och samarbete: Sjuksköterskorna är medvetna om sitt ansvar att en munhälsobedömning utförs samtidigt som de beskriver att det också är ett samarbete mellan omvårdnadspersonal och sjuksköterskekollegor. Samarbetet med personal ansågs fungera bra och sjuksköterskorna förlitar sig på att de signalerar när personen i livets slutskede har besvär från munnen. Samarbetet med sjuksköterskekollegor brister vid vissa tillfällen. Munhälsobedömningens prioritet: I mötet med personer som vårdas i livets slutskede kan det bli stort fokus på de övriga symtomen och det kan vara mycket annat att tänka på vilket kan leda till utebliven munhälsobedömning. Tidsbrist är en annan faktor till att munhälsobedömningen inte utförs. Kunskap och rutiner: Resultatet visar att det är viktigt att ha en tydlig rutin för att utföra munhälsobedömning hos äldre personer som vårdas i livets slutskede. Det upplevdes att sjuksköterskorna inte alltid fått tillräcklig utbildning på utförande av munhälsobedömning och att det inte alltid fanns rutiner för hur munhälsobedömningen skulle gå till. Klinisk relevans: Det finns ett behov att synliggöra betydelsen och öka medvetenheten av att utföra munhälsobedömning genom mer utbildning till personal som arbetar med äldre personer som vårdas i livets slutskede inom kommunal hälso- och sjukvård. Det finns också ett behov av en samstämmighet kring hur munhälsobedömning bör utföras, ett förslag är att utveckla ett validerat instrument som fungerar specifikt till äldre som vårdas i livets slut. / Background: Good oral health is an important part of the care of the elderly person at the end of life. Research shows that oral health is often overlooked. A basis for performing oral care in elderly people who are cared for at the end of life is to perform an oral health assessment. In Sweden, measurements in quality registers shows that there is a discrepancy between target levels and performed oral health assessments. As a specialist nurse, one of the core competencies is to be well versed in palliative care and perform structured assessments according to scientific practice. Aim: The municipal nurse's experiences of performing and documenting oral health assessments in elderly people at the end of life. Method: A qualitative approach was chosen for the study. Semi-structured interviews were held with eight municipal nurses working in home health care, in nursing home and respite care. Data were analysed using inductive latent conventional content analysis. Results: After analysing the data, four main categories emerged. Procedure: Oral health assessment is a part of palliative care and must be done on everyone. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) is the validated instrument used in an oral health assessment, but it does not always fit well at the end of life. An oral health assessment can lead to suffering for the patient, it can at the same time lead to reduced suffering as problems can be found and alleviated. The oral health assessment is not always documented. Responsibility and collaboration: The nurses are aware of their responsibility that an oral health assessment is carried out while describing that it is also a collaboration between nursing staff and nursing colleagues. The collaboration with staff was considered to work well and the nurses rely on them to flag when the person in the final stage of life has problems from the mouth. Cooperation with nursing colleagues breaks down on certain occasions. The priority of the oral health assessment: In the meeting with people who are cared for at the end of life, there can be a lot of focus on other symptoms and there can be a lot of other things to think about, which can lead to the absence of an oral health assessment. Lack of time is another factor why the oral health assessment is not carried out. Knowledge and routines: The result shows that it is important to have a clear routine for performing oral health assessment in elderly people who are cared for at the end of life. The registered nurses felt that they did not always receive sufficient training on performing oral health assessment and that there were not always routines for how the oral health assessment should be carried out. Clinical relevance: There is a need to make the importance visible and increase the awareness of performing oral health assessment through more education for staff working with elderly people who are cared for at the end of life in municipal health care setting. There is also a need for a better described consensus on how oral health assessment should be carried out. One suggestion is to develop a validated instrument that works specifically for elderly people who are cared for at the end of life.

Bakgrund: Patienten som vårdas oralt intuberad på intensivvårdsavdelning får successivt försämrad munhälsa. Endotrakealtuben orsakar muntorrhet, risk för trycksår samt ansamling av bakterier och plack, vilket innebär ett lidande för patienten i form av påverkad munhälsa. Studien fokuserar på specialistsjuksköterskans roll att förebygga och lindra patientens lidande genom att undersöka munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa. Syfte: Att sammanställa munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa hos patienter som vårdas oralt intuberade. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats. Munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa har i studierna undersökts genom olika utfallsmått och metoder. Resultatet av munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa sammanställdes genom kategorierna munskölj, mekanisk rengöring, munvårdsprotokoll och fixation av endotrakealtub, uppdelat på utfallsmåtten bakterier och plack samt munslemhinnans status. Resultat: De munskölj som undersöktes resulterade i varierat positiv, utebliven och negativ påverkan på bakterier och plack samt munslemhinnan. Alla metoder av mekanisk rengöring hade positiv påverkan på munhälsa. Munvårdsprotokoll med individanpassad frekvens och ompositionering av endotrakealtuben hade positiv påverkan på munhälsa. Fixationer av endotrakealtuben påverkade munslemhinnan både positivt och negativt. Slutsats: Munvårdsåtgärder påverkar munhälsa hos patienten som vårdas oralt intuberad med både positiv, utebliven och negativ påverkan. Specialistsjuksköterskan kan förebygga samtlindra patientens lidande genom bedömning av munhälsan och tillämpning av individanpassade munvårdsåtgärder. Eftersom munvårdsåtgärder även kan leda till negativ påverkan på munhälsa är det av stor vikt att specialistsjuksköterskan även utvärderar effekten av tillämpade munvårdsåtgärder. / Background: Patients who is orally intubated in intensive care units gradually deteriorates oral health. Endotracheal tubes causes dry mouth, pressure ulcers, bacteria and plaque, which implies suffering from affected oral health. The study focuses in the specialist nurse's role in preventing and alleviating patients’ suffering by examining measures of oral care whichaffects oral health. Aim: To compile measures of oral care that affect oral health in patients who are orally intubated. Method: Quantitative literature review with systematic approach. The impact of oral care on oral health has in the studies been measured through different outcomes and methods. The result of the oral cares’ impact on oral health were compiled through the categories mouthwash, mechanical cleaning, oral care protocol and endotracheal tube fixation, divided by the outcomes bacteria and plaque and the status of oral mucosa. Results: Mouthwashes resulted in varied positive, absent and negative effects on bacteria and plaque as well as the oral mucosa. All methods of mechanical cleaning had a positive effect on oral health. Oral care protocols with individualized frequency and repositioning of the endotracheal tube had a positive effect on oral health. Endotracheal tube fixations affected the oral mucosa both positively and negatively. Conclusion: Oral care affects oral health of patients who are orally intubated with both positively, absent and negatively effect. Specialist nurses can prevent and alleviate thepatient's suffering with assessment of oral health and individualized oral care. It is of utmost importance that the nurse evaluates the effect since oral care also can result in negative impact on oral health.

Normally swallowing occurs completely without effort. Should the act of swallowing for some reason be impaired, it becomes difficult to eat and drink. Dysphagia is the medical term for eating and swallowing disorders. Dysphagia is common in people with dementia, but the prevalence is not yet fully evaluated. The most common cause of death in people with dementia is aspiration pneumonia, which can be caused by dysphagia. In Sweden investigation and treatment of dysphagia are performed by speech and language pathologists (SLPs) but few of them work with dementia care. This study aims to identify the prevalence of dysphagia in people with dementia, living in a nursing home. The screening methods SSA-S and LtL were used to test the swallowing of 38 participants between 68-96 years of age (M = 86 years). To examine the participants’ oral health the risk assessment tool ROAG was used. When tested with the water swallowing test SSA-S 71,1% of the participants showed signs of aspiration, 36,8% had an oral transit time over 5 seconds, measured with LtL and 92% of the participants had an affected oral health, showing one or more symptoms of severity grade 2 according to ROAG. When adding up the results from the two screening tests a total of 86,8% of the participants showed signs of some kind of swallowing difficulty. Correlation analysis did not show any statistically significant correlations between SSA-S, oral transit time, oral health, or age. The present study found that there is a great need for interventions from speech and language pathologists in people with dementia. / Normalt sker sväljning helt utan ansträngning. Skulle sväljningen av någon anledning inte fungera som den ska, blir det svårt att äta och dricka. Den medicinska termen för ät- och sväljsvårigheter är dysfagi. Dysfagi är vanligt hos personer med demens men det är ännu inte helt kartlagt hur vanligt det är. Hos personer med demens är den vanligaste dödsorsaken aspirationspneumoni, vilket kan orsakas av dysfagi. I Sverige är det logopeder som utreder och behandlar dysfagi men det är få som är verksamma inom demensvården. Den här studien syftar till att kartlägga förekomst av dysfagi hos personer med demenssjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Med screeningmetoderna SSA-S och LtL genomfördes undersökningar av sväljförmågan hos 38 personer mellan 68-96 års ålder (M = 86 år). För att undersöka deltagarnas munhälsa användes riskbedömningsverktyget ROAG. Av deltagarna fick 71,1 % utslag på vattensväljningstestet SSA-S, 36,8 % hade en oral transporttid över 5 sekunder, mätt med LtL och 92 % av deltagarna hade en nedsatt munhälsa med ett eller flera symptom av grad 2 i munhålan, enligt ROAG. Vid sammanräkning av resultaten från de två screeningtesten uppvisade totalt 86,8 % av deltagarna tecken på någon form av sväljsvårighet. Korrelationsberäkningar visade inga statistiskt signifikanta samband mellan resultat på SSA-S, oral transporttid, munhälsa eller ålder. Studien visar på ett stort behov av logopediska insatser hos gruppen personer med demenssjukdom.

Denna studie undersökte samarbetet mellan tandvård och socialtjänst i att identifiera barn som utsatts för våld. Syftet med studien var att identifiera hinder, utmaningar och möjligheter för förbättringar i samarbetet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra tandvårdspersonal, två socialtjänstarbetare och en universitetsadjunkt som även är tandläkare med specialistutbildning. Resultatet visade fyra huvudteman: utbildning, hinder och utmaningar, dokumentation och samarbete. Respondenterna betonade vikten av utbildning om våld och samarbete mellan professionella grupper för att förbättra samarbetet mellan tandvård och socialtjänst. De hinder som identifierades var brist på riktlinjer för tandvårdspersonal att rapportera oro för ett barn och undviker skyldigheten att rapportera. Dessutom ansågs detaljerade journalanteckningar inom tandvården vara avgörande för socialtjänsten för att få ett helhetsperspektiv för barn som utsatts för våld. Samarbetet betraktades som avgörande för att få en övergripande bild av situationen och tillhandahålla adekvat vård. Dessa resultat kan användas för att utveckla och förbättra samarbetet mellan tandvård och socialtjänst i att identifiera våld mot barn. / This study examined the collaboration between dental care and social services in identifying children exposed to violence. The purpose of the study was to identify obstacles, challenges, and opportunities for improvement in cooperation. Semi-structured interviews were conducted with four dental care professionals, two social service workers, and one university lecturer. The results showed four main themes: education, barriers and challenges, documentation, and collaboration. Respondents emphasized the importance of education on violence and cooperation between professional groups to improve collaboration between dental care and social services. The obstacles identified included the lack of guidelines for dental professionals on reporting concerns about a child and the absence of exemptions from the obligation to report. Additionally, detailed journal entries in dental care were deemed essential to investigating the overall situation of children exposed to violence. Collaboration was considered crucial to obtaining an overall picture of the situation and providing adequate care. These findings can be used to develop and enhance collaboration between dental care and social services in identifying abused children.