<p><strong></strong>This essay is a case study based on two sources of empirical data, qualitative interviews and responses from a questionnaire, which examines upper secondary school students’ attitudes to history teaching in a museum context. The students’ answers are further analyzed in relation to the concept of historical consciousness. Thus, history teaching in the museum, from a student perspective, and the students’ capacity of expressing a historical consciousness in their answers, constitute the core of this essay. The motive for a case study like this, is the emphasis of historical consciousness in the course syllabus as well as the emphasis of cooperation between different educational institutions in the goverment’s goals of cultural politics. My study shows, that a majority of the students appreciate the museum as a learning context, they define it as an entertaining but also as an informative, involving and including milieu. The study further shows, that the students have difficulties expressing a historical consciousness, but also the complexity of the concept itself and the problems to identify and “measure” it. My conclusion is, that in order to stimulate an interest and understanding for the history subject – and perhaps even a historical consciousness – it is important that history as a school subject, is not confined within the four walls of a classroom, but is learnt and experienced through and within the center of our daily lifes.</p>

No description available.

The aim with this study is to shed light on the relationship between ideals and practises at the National Museum of Finland (the NMF) and at the Swedish History Museum (the SHM). The focus is on the museums’ role in society regarding integration and cultural diversity. In order to fulfil this aim, I have studied the two museums’ pedagogical programmes for immigrants learning Finnish or Swedish. Through an ethnographic field study (including interviews and observations) and text analysis, I have studied ideals and practices connected to these programmes. My hypothesis is that intercultural dialogue opens up for museums to combine aims concerning cultural diversity with aims of supporting integration. My study shows that there is a problematic relationship between cultural diversity and integration within the ideals and practices at the two museums. At the SHM, the staff’s aims of supporting integration as a mutual process are contradictory to that they are toning down the importance of mutual learning to the programme. At the NMF, the approach to communication within ideals and practices and the shortage of dialogue within the programme makes it difficult to fulfil the aim of representing a diverse society. At both museums, intercultural dialogue is seen as something very positive when it occurs at the learning sessions. It is, however, rather seen as a bonus than as an aim within today’s versions of the pedagogical programmes. This master thesis is written within a two years master programme in Archive, Library and Museum Studies. / Syftet med denna uppsats är att belysa relationen mellan ideal och praktik på Nationalmuseum i Finland och på Historiska museet i Sverige. Fokus ligger på museernas roll i samhället gällande integration och kulturell mångfald. För att uppfylla detta syfte har jag studerat dessa två museers pedagogiska program för invandrare som lär sig finska eller svenska. Genom att genomföra en etnografisk fältstudie med intervjuer och observationer samt textanalys har jag undersökt ideal och praktik kopplade till dessa program. Min tes är att interkulturell dialog öppnar upp för museer att kombinera mål kopplade till kulturell mångfald med mål att stödja integration. Min studie visar på en problematisk relation mellan kulturell mångfald och integration inom ideal och praktik på de två museerna. På Historiska museet motsägs personalens syfte att stödja integration som en ömsesidig process av att de tonar ned betydelsen av ömsesidigt lärande för det pedagogiska programmet. På Nationalmuseum gör synen på kommunikation inom ideal och praktik samt bristen på dialog inom programmet att det blir svårt att uppfylla syftet att representera ett mångkulturellt samhälle. På båda museerna ses interkulturell dialog som något mycket positivt när det sker inom de pedagogiska programmen. I dagens versioner av de pedagogiska programmen ses det dock snarare som en bonus än som ett syfte i sig.

No description available.

This essay is a case study based on two sources of empirical data, qualitative interviews and responses from a questionnaire, which examines upper secondary school students’ attitudes to history teaching in a museum context. The students’ answers are further analyzed in relation to the concept of historical consciousness. Thus, history teaching in the museum, from a student perspective, and the students’ capacity of expressing a historical consciousness in their answers, constitute the core of this essay. The motive for a case study like this, is the emphasis of historical consciousness in the course syllabus as well as the emphasis of cooperation between different educational institutions in the goverment’s goals of cultural politics. My study shows, that a majority of the students appreciate the museum as a learning context, they define it as an entertaining but also as an informative, involving and including milieu. The study further shows, that the students have difficulties expressing a historical consciousness, but also the complexity of the concept itself and the problems to identify and “measure” it. My conclusion is, that in order to stimulate an interest and understanding for the history subject – and perhaps even a historical consciousness – it is important that history as a school subject, is not confined within the four walls of a classroom, but is learnt and experienced through and within the center of our daily lifes.

This essay is about how Östergötland County Museum and Gotland museum use the social network Facebook to connect and communicate with their visitors/followers. It is also about the followers and the experience they get. Two interviews were made with staff from the museums to answer why and how the museums use Facebook. There were also two questionnaires sent to the museums' Facebook followers. The Facebook followers have given answers about why they follow the museums but it also sheds light on age and gender of the followers. The purpose of the essay has been to explore the field of research and the relations between the museum and the followers. Some of the conclusions are: Gotland museum wants a dialog with the visitors and Östergötland County Museum wants to be socially relevant, but none of them have managed to achieve that yet. Many of the followers that have answered the questionnaires are women in the age of 35 to 54. This doesn’t mean that the museums' followers mainly consist of women. In this research field there are much more to explore.

The aim of this study has been to create a future scenario of what archiving might look like in the future. The main theory used in the study comes from future studies, but also a theory about the social impact of technology on work were used. The questions that were analysed were about the tasks of the archivist, the appearance of the archival institution, collaboration with other LAM institutions, knowledge requirements for the archivist and the amount of archivist positions. The method used in the study was scenario writing, which derives from future studies. The source material consisted among other things of regulations and laws related to archiving together with some archival manuals. The tasks of the future archivist will probably consist of the same tasks as those of present archivists who work with digital archiving, even though archivists probably forever also will have to work a little with paper records. The future archival institution will probably retain its paper records and keep its digital records on digital storage media. The digital records will probably be accessed on the Internet. The cooperation between archives, libraries and museums will probably be more developed in the future, even though they won't grow together totally. Archival education in the future will probably consist of two year master's programs. There are not much suggesting that the amount of archival jobs would decline in the future. This is a two years master's thesis in archival science. / Arkiv, bibliotek och museer i det framtida samhället

Museerna har genom åren långsamt utvecklats mot öppnare institutioner, vilket under de senaste decennierna har visat sig bland annat som en strävan efter dialog med museets publik. Denna utveckling har likheter med hur internet under de senaste åren blivit allt mer inriktat på deltagande och sociala aspekter, ofta kallat webb 2.0. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska länsmuseer och centralmuseer använder webben för att inbjuda till dialog med sina virtuella besökare. Uppsatsen tar också upp vad denna typ av webbarbete kan ha för konsekvenser, och hur museerna skulle kunna uppnå en högre grad av interaktion på internet. De svenska läns- och centralmuseernas webbplatser har analyserats ur en genomsnittlig användares perspektiv. De aspekter som tas upp är huruvida texten eller funktionerna på webbplatserna uppmuntrar till kontakt, interaktion eller dialog med museet. Skillnaden mellan kontakt, interaktion och dialog ligger i vilken typ av kommunikation det handlar om och vilken typ av information som museet efterfrågar, men också i hur relationen ser ut mellan museet och besökarna: är museet auktoriteten eller inbjuder det besökaren att påverka? På de undersökta svenska museernas webbplatser finns endast ett fåtal funktioner som utnyttjar webbens möjligheter till deltagande. De flesta webbplatserna ger snarare intryck av att vara främst reklammaterial för det fysiska museet. Detta kan bero på att webben ses som ett verktyg snarare än som en del av en virtuell kultur. Exempel finns dock på utländska museer som satsat mycket på sin virtuella närvaro. Olika sociala medier som skulle kunna användas av museer i interaktionssyfte tas också upp, främst bloggar, folksonomier och sociala nätverk. Bloggar blir allt vanligare på museer och kan användas för att till exempel visa föremål eller diskutera museets verksamhet. Besökare kan enkelt delta genom att skriva kommentarer, eller i vissa fall till och med skriva egna inlägg. Folksonomi, eller social taggning av konstverk och föremål, kan användas som navigationsverktyg på webbplatserna, vilket kan ha både för- och nackdelar beroende på vilket mål museet har med att visa sina samlingar virtuellt. Sociala nätverk, som communities av olika slag, kan för museerna vara ett sätt att nå ut till sina besökare men även till nya besökargrupper. Allmänhetens förtroende för museerna och museernas förtroende för allmänheten är något som kan påverkas av ett "öppnare" webbarbete. Förtroende behöver dock inte vara kopplat till auktoritet, och det finns tecken som tyder på att synen på auktoritet är under förändring i och med att delaktighet och deltagande blir allt vanligare i samhället. Detta är något som museer måste förhålla sig till oavsett hur de arbetar idag, och det finns troligen många fördelar med att hänga med i utvecklingen.

Begreppet "digitalt kulturarv" har två betydelser: dels digitaliserat fysiskt kulturarv, till exempel digitala kopior av föremål, dels det kulturarv som består av företeelser som skapats digitalt och därmed inte har någon fysisk motsvarighet. Det är det senare området, föremål som i sin ursprungsform är digitala, som denna uppsats fokuserar på. Syftet med uppsatsen är att undersöka om digitala kulturföremål kan räknas som en del av museernas uppdrag, samt hur museer i så fall kan samla in, bevara och visa dessa föremål. Digitalt material bygger inte på att föremålen har en fysisk form, och de ställs därför ofta i motsats till de materiella föremål som museer samlar in och bevarar. Däremot utesluter ingen av de museidefinitioner som undersöks i uppsatsen att museer även hanterar immateriellt kulturarv. Om museet dessutom inte fokuserar på föremålen i sig utan på föremålens betydelser och sammanhang, vilket många menar, så spelar det mindre roll om det som förmedlar betydelsen eller sammanhanget har fysisk form eller ej. Bland andra Unesco har också poängterat att det är viktigt att digitalt kulturarv bevaras. Samtidigt som det digitala kulturarvet växer i omfattning riskerar nämligen de digitala föremålen i sig att försvinna, antingen för att de inte bevaras alls eller för att de inte bevaras på ett lämpligt sätt. Ett av problemen är att de medier som materialet idag lagras på är instabila i sig och bevarande kräver därför att föremålen flyttas till andra lagringsmedier efterhand. En annan risk är att digitala föremål i framtiden inte kommer att kunna avläsas eftersom de maskiner eller den programvara som hanterade dem inte längre finns kvar eller går att använda. Det finns alltså ett antal faktorer som de institutioner som samlar in digitalt material bör vara medvetna om, även om de rutiner som museerna redan har för dokumentation och insamling i många fall även kan appliceras på digitala föremål. Utställning av digitalt kulturarv är en fråga i sig eftersom digitala föremål och helt digitala utställningar kräver ett annat tillvägagångssätt än när museet ställer ut fysiska föremål.

The making of a cultural historical exhibition usually involves the collaboration of two categories of professionals: the curator, in charge of the exhibition content, and the designer. From these positions, representing content and form, the team is in charge of cooperating towards a shared goal – the exhibition – which is the spatial expression of ideas. This MA thesis is based on my work experience as a designer of cultural historical exhibitions. By means of situations where my perspective collided with that of the museum curators’, I examine our different concepts on a number of issues: the meaning of an exhibition; the process; and the perception of what our respective roles are. Since the experiences that I am concerned with were acquired some time ago, the collisions are laid out in the thesis as a dialog between me and a partly fictional colleague. Apart from my experiences of exhibition production I also link the discussion to an analysis of two exhibitions that I visited while writing the thesis: Sápmi at Nordiska Museet in Stockholm and Everything You Can Think of is True – the dish ran away with the spoon shown at the Royal Library in Copenhagen (Det Kongelige Bibliotek). The curator and the designer often represent diverging views of the exhibition medium. In my work experience, a central aspect of these different viewpoints has been represented by the role and use of authentic artifacts in the exhibition. In the thesis I examine the use of such artifacts from the point of view of their ability to communicate to viewers and the possibilities I have as a designer to mould them into expressions in the exhibition. From this practical phenomenological design horizon and I take the museological critique of Gundula Adolfsson, Eilean Hooper-Greenhill, Camilla Mordhorst and Kitte Wagner further, and argue that the conventional use of authentic artifacts can inhibit the development of the exhibition medium. With the theoretical support of relational aesthetics in contemporary art installations I continue to discuss the concept of an exhibition as a language and a construction, and how it relates to reality. The thesis concludes with a normative section where I, with the aid of a cultural semiotic perspective, propose a process for the two perspectives of form and content to be intertwined. I further examine what the consequences of such a convergence of interests could imply for the perspectives of both curator and designer, and for the production of exhibitions.