The purpose with this thesis is to study how the arranging of archaeological objects in permanent exhibitions has changed over time. To find out about this I have been analysing three museums with prehistorical permanent exhibitions. The exhibition at Statens Historiska museum was produced in 2005, Nationalmuseum in Köpenhamn was produced in 1972 with additions from 1988 and 1995 and, finally, Malmö Museer exhibition which was produced in 1977. These exhibitions have been compared to analyse developments during the last 30 years. The result shows that there are different ideals within the exhibitions. Over time, these ideals have been focused more on the visitors and they have tried to appeal to the visitors through themes where the objects have been placed into a narrative. However there are many styles of exhibiting prevalent today that go back all the way to the beginning of the 20th century. / Uppsatsens syfte är att ta reda på hur sättet att ställa ut arkeologiska föremål i basutställningar har förändrats över tid. Detta har jag undersökt genom tre utställningsbesök på Statens Historisk museum som hade en forntidsutställning som var producerad 2005, Nationalmuseum i Köpenhamn vars utställning var från 1972 med tillägg 1988 och 1995 samt Malmö Museer utställning från 1977. Dessa utställningar har sedan jämförts för att se vad som har hänt under de senaste 30 åren. Resultatet blev att det finns olika ideal inom utställningarna. Över tid har idealen blivet mer publikvänliga och har försökt tilltala publiken i större utsträckning genom teman där föremålen sätts in i en berättelse. Dock finns det mycket gestaltningsmässiga grepp som lever kvar sedan början av 1900-talet.

Shaping visual stories - content in exhibitions is an essay on how content has been shaped in the two exhibitions "Memento mori" and "Hästen - tyglad, piskad, älskad". The study focuses on how exhibitions can be defined through their content as well as how the exhibitors'different intentions towards the exhibition affect the working process as well as the result. This is put in relation to theoretical models and discussions on ideals in the field of exhibition and what impels these to find an answer to the question: What makes an exhibition? / Berätta med form - om innehåll i utställningar är en undersökning av hur innehåll förhandlas fram i de två utställningarna "Memento mori" och "Hästen - tyglad, piskad, älskad". I uppsatsen tas fasta på hur utställningen kan definieras genom sitt innehåll samt hur utställarnas olika intentioner styr utställningsarbetet och den slutliga gestaltningen. Detta sätts även i relation till olika teoretiska modeller och resonemang kring utställningsideal och vad som påverkar dessa för att utröna: Vad gör en utställning idag?

The Swedish museum world is a complex and disputed field. Changes are high on the agenda, but they are neither easy nor self-evident. This master thesis looks at how Swedish museum professionals discuss changes and how they envision museum work for the future. It is also an analysis of the current state of the field. We have made a critical discourse analysis of three recent projects; Svåra saker, Museum 2000, makten.nu and the debate articles from the journal Svenska Museer from 2000 to 2001. The focus of our study has been an investigation into how professionals are altering museum work today. The type of questions we have been considering are; What changes are they striving to attain and why, what factors do they consider important, what problems have they identified and what are they trying to achieve? We found that the field is complex, with lots of diverging ideas. However, one thing that remains in agreement is that museums are vital institutions, which offer something very valuable to society, and so their continuation is to be ensured. Museums are a legacy that must be protected and renewed, the traditions that surround them can be seen as both a burden and blessing. Recently, there is a strong desire throughout the field to work in accordance with the standards set by journalist discourse, and to find ways of increasing interaction with the community. Being socially aware has become a major concern for museums, but the protection of the credibility that museums have in the public eye, is their top priority. / Dagens svenska museivärld är en omtumlad och omtumlande värld. Förändringar verkar stå högt på dagordningen, men framstår vare sig som enkla eller självklara. Denna uppsats handlar om hur den svenska museivärlden talar om och ställer sig till förändring av den egna verksamheten. Uppsatsen syfte är att teckna en dagsaktuell bild av den svenska museivärldens skepnad utifrån ett förändringsperspektiv. Uppsatsens övergripande frågeställningar är; Hur talar den svenska museiprofessionen om framtid&förändring, vilka förändringar eftersträvar de samt hur formulerar de museernas position i samhället idag. Utifrån diskursanalytisk teori och metod har vi analyserat tre aktuella museala projekt; Svåra saker, Museum 2000, makten.nu samt artiklar införda under rubriken debatt i tidskriften Svenska Museer under åren 2000/2001. I materialet kunde vi utläsa en splittrad och mångfacetterad bild av de svenska museerna idag och förändringsläget de befinner sig i, men ändå vissa specifika tendenser. Vi fann att de allra flesta var överens om att museerna är viktiga institutioner i samhället och att de bör agera för att fortsätta vara betydelsefulla för det svenska folket i dagens och framtidens Sverige. Utifrån det ställningstagandet ligger den övergripande problematiken i förhållandet mellan tradition och nytänkande, och det är mellan de polerna diskussionen kretsar. Vi fann en stark förändringsvilja som strävar efter att museerna ska delta mer aktivt i samhällsdebatten, vilket vi även ser medför en rörelse mot en journalistisk diskurs.

Managementidéer och modeller som New Public Management (NPM) fick i början av 1990-talet ett stort genomslag i den offentliga förvaltningen. Reformer har därmed gjorts i rationalitetens och effektivitetens tecken. Tidigare forskning visar att NPM även slagit igenom stort på det kulturpolitiska området. Det saknas dock studier som har kombinerat NPM och kulturarvssektorn som helhet. I uppsatsen undersöks hur NPM har tolkats och omsatts i regeringens styrning av den statliga kulturarvsförvaltningen 1990 till idag. Undersökningen har bestått av en kvalitativ innehållsanalys av officiella dokument för myndigheterna Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Statens historiska museer i form av regleringsbrev, myndighetsinstruktioner, samt kultur- och kulturarvsinriktade propositioner och SOU:er. Nyinstitutionell organisationsteori har utgjort uppsatsens övergripande teori. Därutöver har NPM-teori och teoribildning inom Public Value Management (PVM) fungerat som teoretiska utgångspunkter. PVM har använts som en teoretisk motvikt till NPM i syfte att bättre förstå kulturarvsförvaltningens specifika förutsättningar. Resultatet av undersökningen visar att NPM framför allt har påverkat styrningen av kulturarvsförvaltningen på ett idémässigt plan. Detta har inneburit att rationalitetsbaserade värderingar har adderats till de redan existerande kulturprofessionella/humanistiska i styrningen av kulturarvsförvaltningen. Mål- och resultatstyrningen av de tre undersökta myndigheterna har stundtals över den studerade tidsperioden balanserat på gränsen till att ta över det för kulturområdet så viktiga armslånga avståndet mellan politik och förvaltning. Kulturarvsförvaltningens kärnfrågor urval och värdering har dock inte varit föremål för detaljstyrning från regeringen.

The following thesis examine the former homes of Charlotte Berlin and Wilhelmina von Hallwyl, two women who in the turn of 20th century donated their homes and collections to be museums. The purpose of this essay is to examine how Charlotte Berlin’s Museum and the Hallwyl museum work with musealization and authenticity.Both Charlotte and Wilhelmina lived their life in a changing time, where emigration, industrialization and urbanization took place. They are both women from the upper-middle class but with differences such as economic ones which has an effect of the collection and the size of their homes. Further distinctions between them is that Wilhelmina was married and Charlotte was not. Wilhelmina lived in the capital of Sweden, Charlotte in the small town called Ystad. Their similarities is found in their collections of clocks, clothes, paintings and books but most of all in their determination to make their homes museums once they were gone. They sought to make sure that their changing time could be seen through their collection. By examine how this is visible in the rooms they left 137behind, it is possible to see the relationship between the props and the authentic objects. The signs of it now being a museum, as cordons and glass stands, collaborates with the presence of the former inhabitants as well as movemements, seen through objects like chairs placed slightly obliquely. This essay also establish a new term called affective authenticity, which describe and develop the sensation of the past, the relation between the imagi-nation and the reality and the connection between people, objects and the milieu, with the importance that every-thing does not have to be all authentic, but has to mediate it. This is a two year’s master thesis in Museum and Cultural Heritage Studies.

This Master’s thesis has the politics of museum in focus, as a subordinate governmental cultural policy, as a continuation of cultural reform in a time when legislation were to take place in Sweden. The aim of the study is to map out claims from museums and their responsible authorities in response to the governmental bill Ny Museipolitik. The study deem the subject area of politics of museums as a organizational field. By using the Toulmin model of argumentation several hundred claims about the works of museums and the effects on society were founds. The result could be arranged in eight different themes. In the analysis of the claims both unifying and disrupting tendencies could be observed. The themes presented in the result are: a new legislation, a new administrative authority, handling the collection, cooperation, fundings, museums and society, quality assurance and research at the museum and a round up theme called other.      One conclusion showed that the different levels of authorities in particular produced diversified needs and challenges. Some findings point out how the field are contested concerning legitimacy. There is also conclusion indicated by the claims that showed how several isomorphic tendencies were apparent. Legislation are considered to heighten the state of affairs and the increased level of ambition are welcomed. A very apparent conclusion is that a much needed reform, according to the comment letters, is that governmental grants are increased and secured over time.

Digitalisering påverkar de flesta verksamheter i någon mån och museiverksamheter är inget undantag. Det finns flera olika digitala verktyg som kan användas för att förädla museers kulturella utbud och detta arbete ämnar undersöka hur Malmö museer gör detta. I en tid där allt större press sätts på museer att offentliggöra sina samlingar för allmänheten samt främja tillgänglighet och öppenhet är det relevant att undersöka hur Malmö museer väljer att visa upp sina digitala samlingar. Uppsatsen behandlar således den digitala katalogiseringen av museiinnehåll i form av bilder och föremål på Malmö museers digitala databas Carlotta. Det utfördes en fallstudie bestående av en observation med Carlottagruppen samt ett samtal och två intervjuer med två nyckelpersoner inom Malmö museer. Resultatet från denna datainsamling diskuteras i förhållande till annan forskning. Dessutom jämförs även en föremålsbild från Carlotta med en från Rijksmuseum för att visa på likheter och skillnader. Det framgår att Malmö museer är väl medvetna om vad de behöver göra för att säkra sin plats digitalt men det finns hinder på vägen i form av resurs- och kompetensbrist. Museet uppmuntrar till nedladdning, återanvändning och publikation av deras material så länge källhanteringen sker korrekt. Ett av museets viktigaste arbeten är att varumärkesprofilera sig själva som viktiga för allmänheten – en sorts kamp för överlevnad, enligt en av respondenterna. Det främsta målet med Malmö museers digitala arbete är att tillhandahålla material till allmänheten utifrån öppenhets- och offentlighetsprinciper. / Digitization affects most organisations to some extent and museums are no exception. There are several different digital tools that enable the refinement of the museums’ cultural offerings. This study intends to investigate how Malmö museums takes advantage of them. At a time when increasing pressure is being placed on museums to publish their collections to the general population, to be accessible and open, it is relevant to see how Malmö museums choose to display their digital collections. Therefore, this essay is interested in the digital cataloging of museum content in the form of images and objects on Malmö museums database Carlotta. A case study consisting of an observation with the Carlotta-group was executed in addition to a conversation and two interviews with key persons within the museum. The results from this data are discussed in relation to other studies. Furthermore, an object image from Carlotta and one from Rijksmuseum are compared to show their similarities and differences. It turns out that Malmö Museums are aware of what needs to be done to secure their place in the digital sphere, but that there are obstacles such as a lack of resources and skills. Malmö museums encourages others to download, reuse and publish their material as long as they reference it correctly. One of the most important aspects of Malmö museums work is to market themselves as important to the public – a sort of fight for survival, according to one of the respondents. The primary goal for Malmö museums is to provide material to the public based on openness- and publicity principles.

Syftet med denna uppsats är att beskriva den debatt som förts om museer i svenska tidningar från 2020fram till början av 2023, belysa hur debattörerna legitimerar sina åsikter och därigenom vilka diskursersom går att finna inom dessa debatter. Syftet är även att undersöka vilken idealbild och vilkafunktioner hos ett museum som samproduceras av texterna i debatten. Materialet består av tio debattoch ledarartiklar publicerade i Sveriges fyra största tidningar och delas upp i tre teman: fri entré,politisering och ekonomisk satsning. För att besvara uppsatsens frågeställningar utförs enlegitimeringsanalys på materialet, vilket mynnar ut i en diskursanalys. Resultaten av dessa två analyseranvänds sedan för att beskriva hur debattörerna samproducerar en bild av museers funktion. Resultatetvisar hur typerna av legitimeringar som används i texterna skiljer sig mellan materialets olika teman.Två diskurser framkommer i materialet: en demokratidiskurs och en kulturarvsdiskurs. Genomgåendeför alla tre teman är att värdena demokrati och kulturarv behandlas som legitima. Det framkommeräven fyra idealfunktioner för ett museum som samproducerats av debatten. Dessa är museet somförvaltare och förmedlare av ett gemensamt kulturarv, museet som offentligt rum, museet somfolkbildare samt det oberoende museet.

In today’s multicultural Sweden, museums need to work more inclusively to reflect the country’s national identities. This is both difficult and complex. The purpose of this thesis is to increase the understanding of whether and, if so, the museums’ diversity work affects the museums’ role in society as either a meeting place or as an exclusionary field in contemporary multicultural Sweden. More specifically, the thesis aims to investigate how museums’ diversity work is perceived by both museum staff and new Swedes, especially with regards to recruitment, staff composition and treatment of visitors, and how new Swedes relate to the cultural heritage as presented and reinterpreted in exhibitions at museums in Stockholm. The qualitative material consists of seven individual in-depth interviews with new Swedes who are non-academics, a focus group interview with seven new Swedes who are academically educated and three in-depth interviews with three museum employees from different museums. The results show that the museums have difficulty recruiting more widely and this lack of diversity among staff contributes to the critique expressed by the new Swedes about the museums’ diversity work and the expertise of the museums that interpret cultural heritage from different parts of the world. These attitudes and experiences have reproduced various notions of museums, Swedishness, cultural heritage and class differences that exist in Swedish society. The results show that the new Swedes consider the museums to be white rooms, mainly for white children. Five non-white new Swedes testify that they have been exposed to racism in the museums and these individuals believe that the museum staff is the source of their perceived insecurity. Both the new Swedes and the museum staff agree that the museums maintain old habits that hinder the museums’ diversity work.

No description available.