Föreliggande studies syfte är att undersöka hur kulturskolelärare ser på gemensamhetsskapande aktiviteter i sin pianoundervisning samt hur dessa påverkar elevers sammanhållning och lärande. I bakgrundskapitlet presenteras litteratur som behandlar positiva effekter av användning av gemensamhetsskapande aktiviteter. Litteratur som behandlar motsatta effekter saknas. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av det sociokulturella perspektivet med dess fokus på appropriering, mediering, situerade aktiviteter, den proximala utvecklingszonen och scaffolding. En kvalitativ forskningsansats används med fokus på hur lärare tolkar, förstår och konstruerar gemensamhetsskapande aktiviteter. Som datainsamlingsmetod används semistrukturerade intervjuer och som analysmetod används tematisk analys. I resultatet framkommer att användning av gemensamhetsskapande aktiviteter i pianoundervisningen medför både fördelar och svårigheter. Några fördelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att elever lär sig att lyssna på varandra, utvecklar rytm-, puls och tempokänsla, vågar spela upp inför andra samt provar olika musikaliska roller. Några nackdelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att de är tidskrävande och svåra att organisera samt svåra att hitta bra notmaterial till. De gemensamhetsskapande arbetssätt som används är bland annat spel med läraren på enskild lektion, fyrhändigt/flerhändigt pianospel/spel i grupp och lekar i grupp. I diskussionen förs resonemang kring hur fördelar och nackdelar av gemensamhetsskapande aktiviteter påverkar elevernas sociala sammanhållning och musikaliska lärande. Exempelvis kan kammarmusikspel bidra positivt, då elever lär sig olika roller i ensemble och skapar en specifik stämning i den. Samtidigt kan samma aktivitet bidra till negativa konsekvenser om pianoeleven får för svår stämma eller om medlemmar i en ensemble umgås inte utanför lektionssammanhang. / The purpose of the present study is to investigate how cultural school teachers view community-creating activities in their piano teaching and how these affect students' cohesion and learning. The background chapter presents literature that deals with the positive effects of using community-building activities. There is a lack of literature that deals with opposite effects. The theoretical starting point of the study consists of the socio-cultural perspective with its focus on appropriation, mediation, situated activities, the proximal development zone and scaffolding. A qualitative research approach is used with a focus on how teachers interpret, understand and construct community-creating activities. Semi-structured interviews are used as the data collection method and thematic analysis is used as the analysis method. The results show that the use of community-creating activities in piano teaching has both advantages and difficulties. Some of the benefits of community-building activities are that students learn to listen to each other, develop rhythm and pulse as well as a sense of tempo and try different musical roles, learn to dare to play in front of others. Some disadvantages of community-building activities are that they are time-consuming, difficult to organize and difficult to find good sheet music material for. The community-creating ways of working that are used include playing with the teacher in a single lesson, four-handed/multi-handed piano playing/group playing and games in group. The discussion deals with how the advantages and disadvantages of community-creating activities affect students' social cohesion and musical learning. For example, chamber music can contribute positively as students learn different roles in ensemble and create a specific mood in it. At the same time, the same activity can contribute to negative consequences if the piano student gets too difficult parts to play or if members of the chamber music ensemble do not see each other outside the classroom.

I detta arbete skapar jag nya låtar för att undersöka och förmedla olika låttypers kännetecken inom svensk folkmusik, vilket kan betraktas som etyder. Etyder kan vara övningsstycken avsedda att ge möjlighet att lära ut en instrumentalteknisk konst, en vanlig form inom västerländsk konstmusik men inte alls lika etablerat inom svensk folkmusik, där det inte finns en lika formaliserad skolbildning. Med utgångspunkt från deskriptiva studier och egen analys av ett urval av typlåtar, har jag med skapande som metod utvecklat en tolkning av vad jag undersöker där tolkningen och låten vuxit fram iterativt, därför kan detta betraktas som en kvalitativ och explorativ undersökningsprocess. Målsättningen har varit att efterlikna de traditionella melodierna med fokus på stilistiskt karaktäristiska egenskaper, men där låtarna/etyderna samtidigt ska kunna stå på egna ben konstnärligt. I processen har jag utvärderat och delvis utvecklat nya kompositionsmetoder och inlärningsmetoder i ljuset av vad som haft kreativ potential. Arbetet beskriver olika metoder för skapande inom folkmusik och den kreativa potentialen i olika metoder diskuteras mot bakgrund av erfarenheterna från projektet. / In this work, I create new tunes to investigate and convey the characteristics of different tune types in Swedish folk music, which can be considered as etudes. Etudes can be exercises intended to provide an opportunity to teach an instrumental art, a common form in western art music but not at all as established in Swedish folk music, where there is no equally formalized schooling. Based on descriptive studies and my own analysis of a selection of tune types, I have with creation as a method developed an interpretation of what I examine where the interpretation and tune has emerged iteratively, in what can be considered a qualitative and exploratory research process. The aim has been to imitate the traditional melodies with a focus on stylistically characteristic features, but where the tunes / etudes should at the same time be able to stand on their own artistically. In the process, I have evaluated and partly developed new composition methods and learning methods in the view of what had creative potential. The work describes different methods for creation in folk music and the creative potential in different methods is discussed in the light of the experiences from the project. / <p><strong>Rättvikspolska av Tommy Lundgren</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Farfars Reinlender av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, basfiol - Ingrid Rodebjer, fiol</p><p><strong>Vals av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Drill-Experiment av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Kungsgården av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, fiol</p><p><strong>Orsapolska, Orsapolska2 av Tommy Lundgren</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Triolpolska av Tommy Lundgren, Porland (trad)</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Springlek och Finnskogspols av Tommy Lundgren </strong>- </p><p>Tommy Lundgren, fiol - Alice Evensen Landström, fiol - Albin Myrin, klarinett</p><p><strong>Den sista brudmarschen av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, fiol - Ingrid Rodebjer, fiol</p>

Föreliggande studies syfte är att undersöka hur musiklärarstudenter med inriktning sång i de olika genrerna jazz, folkmusik och klassisk musik ser på pianots roll i sångundervisning. Tidigare litteratur och forskning berör pianots användande inom ramen för instrumentalundervisning och hur det kan påverka olika undervisningssituationer. Studien har en kvalitativ forskningsansats och utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. Semistrukturerade, kvalitativa intervjuer har använts som metod för att undersöka de individuella uppfattningar som finns hos musiklärarstudenterna angående pianots roll i sångundervisning. Materialet har sedan analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att pianot har en kulturell betydelse, vilket gestaltas genom erfarenheter av hur pianot har använts inom olika genrer och allmänna förväntningar på att använda pianot. Dessutom framkommer att musiklärarstudenterna har ambivalenta förhållningssätt till pianots roll, vilket skildras i beskrivningar av vilka möjligheter och svårigheter pianots olika användningsområden kan föra med sig. I diskussionen lyfts frågor angående innebörden av att ta efter sin lärares didaktiska val gällande förhållningssätt till pianot i sångundervisning, men även frågor som berör musiklärarutbildningen som traditionsinriktad respektive nytänkande. Slutligen diskuteras sångundervisning med eller utan piano, med utgångspunkt i pianots möjligheter och svårigheter. / The purpose of this study is to examine how music teacher students specialized in the different genres jazz, folk music and classical music view the function of the piano in singing lessons. Previous research refers to the use and influence of the piano regarding instrumental teaching. The study is qualitative and is based on the sociocultural perspective on learning. Semi structured interviews have been used as a method to investigate what individual perceptions the music teacher students have on the functions of the piano in singing lessons. To analyse the material, thematic analysis has been used as a method. The result shows that the piano is culturally associated, which is seen in the different use of the piano within different genres. The piano as an instrument associated with general expectations has also been observed. Furthermore, it appears that the music teacher students have ambivalent approaches to the function of the piano, which is depicted in descriptions of the possibilities and difficulties that can occur in different ways of using the piano. In the discussion, questions about the ability to adopt the teacher’s didactic choices is mentioned. Also, the role of the music teacher program based on tradition and rethinking is discussed. Additionally, the consequences of teaching singing students with or without the piano is discussed, based on the possibilities and difficulties of the use of the piano.

Med hjälp av denna vetenskapliga essä undersöker jag hur man kan uppmärksamma och värna leken och glädjen i musicerandet med förskolebarn. Detta belyser jag inte enbart ur barnens perspektiv utan även ur mitt eget och mina kollegors. Med hjälp av berättelser från min vardag på förskolan och utifrån min praktiska kunskap, ger jag en bild av hur detta kan te sig. Dessa berättelser är ett fundament för mina vidare reflektioner. Vad lek och leklust är skärskådar jag genom att bena upp begreppen i mindre beståndsdelar. Jag reflekterar bland annat över förberedelser, stämning, material, att bedöma gränser, stöttning av enskilda barn, att hålla sig öppen, arbetslaget, risken med longörer och nödvändigheten av humor. Den röst som jag huvudsakligen låter komma till tals är Johan Huizingas. Hans idéer om lekens väsen har hjälpt mig att formulera mina egna tankar. Andra får bistå mig för att ytterligare förtydliga, fördjupa och kontrastera mina resonemang. / Using this scientific essay, I examine how to recognize and protect the play and the joy of music-making with preschoolers. I highlight this not only from the children's, but also from my own and my colleagues, perspective. With the help of stories from my everyday life at preschool and based on my practical knowledge, I provide a picture of how this may emerge. These stories are the foundation for my further reflections. I scrutinize what play and playfulness are and carefully analyze the phenomenon into smaller parts. I reflect about, among other things, the preparation, atmosphere, materials, assessing rules, the support of individual children, ability to stay open, teamwork, the risk of verbosity and the necessity of humor. The voice that primarily has it's say belongs to Johan Huizinga. His ideas regarding the essence of play has helped me formulate my own thoughts. Others has also helped me to clarify, deepen, and contrast my own reasoning in this essay.