I detta arbete undersöker jag den berättande kvalité jag finner inom vissa improviserade jazzsolon. Denna kvalité har varit intressant att undersöka för att få utökade kunskaper inom improvisationskonsten och att hitta pedagogiska redskap för att undervisning i improvisation inte ska fastna i instrumentteknisk färdighet och harmonisk medvetenhet. Arbetet tar upp teorier om narrativ ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv men tar också upp idéer om narrativ i musikalisk kontext. För att undersöka berättande improvisation har jag analyserat två jazzsolon där jag upplever denna kvalité, genomfört en intervju, spelat in egna improvisationer med en ensemble innan och efter jag praktiskt undersökt berättande improvisation. Inspelningarna har sedan spelats upp och diskuterats med en fokusgrupp. Resultatet visar på tydliga kopplingar mellan teorier om narrativ och berättande improvisation men att vägarna dit är många och att det är svårt att peka på objektiva företeelser som skapar detta.

<p>In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.</p>

<p>This is a study of how young flutists experience playing their instrument and having music lessons, especially what they think is most enjoyable. 27 flutists between the ages of 8 and 19 years old, from three different municipal schools of music in central Sweden, were interviewed during spring 2000.</p><p>Some of the conclusions are that enjoyment coincides with meaningful when you are in a musical context, and when your progress is confirmed by the teacher.</p><p>The study is to be seen as some examples of different things that young flutists find enjoyable. It is not an enumeration of recommended items in teaching, rather some thoughts about the positive experiences of playing the flute, and how teachers may relate to that.</p>

<p>In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.</p>

This is a study of how young flutists experience playing their instrument and having music lessons, especially what they think is most enjoyable. 27 flutists between the ages of 8 and 19 years old, from three different municipal schools of music in central Sweden, were interviewed during spring 2000. Some of the conclusions are that enjoyment coincides with meaningful when you are in a musical context, and when your progress is confirmed by the teacher. The study is to be seen as some examples of different things that young flutists find enjoyable. It is not an enumeration of recommended items in teaching, rather some thoughts about the positive experiences of playing the flute, and how teachers may relate to that.

In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.

In this essay, I will treat the view of learning and musicianship among educated and uneducated musicians in improvised music. The survey is based on six different interviews with musicians in improvised music. In my inquiry, I have found that there are some differences between the two groups in their view of the subject.

No description available.

Musikgenrer skiljer sig åt både visuellt och musikaliskt och det finns ett behov av att visa på tillhörighet och samtidigt differentiera sig. Inom indiegenren vill man differentiera sig från den normativa mainstreamgenren och gör detta genom att trycka på ord som exempelvis personligt och nostalgiskt. Denna studie syftade till att undersöka hur en visuell identitet för ett indieband kunde skapas utifrån värdeord och musikaliskt uttryck. Värdeorden rebelliskt, surrealism och nostalgi togs fram genom intervjuer med bandet samt en undersökning av indiegenren. Dessa värdeord användes sedan under studien som utgångspunkt för designbeslut och värdering. Studien mynnade ut i två designkoncept som värderades i form av intervjuer mot värdeord och musik, av sex respondenter tillhörande bandets målgrupp. Värderingen resulterade i att ett designkoncept tycktes fungera bäst endast mot bandets värdeord men när bandets musik spelades upp ändrade respondenterna uppfattning och uppfattade, liksom bandet självt, det andra konceptet som mest lämpligt. Slutsatsen av studien blev därför att det är viktigt att värdeord och musikaliskt uttryck stämmer överens vid skapandet av en visuell identitet för ett band. Det finns annars en risk att målgruppen inte uppfattar den visuella identiteten som sammanhängande med det musikaliska uttrycket och/eller värdeorden. Bandet bör även vara medvetna om hur de vill uppfattas både visuellt och musikaliskt för att minska risken av förvirring hos målgruppen.

Syftet med denna studie var att undersöka interpretationens påverkan på artikulatorerna, käke och läppar, när sinnesstämningarna ilska, glädje, sorg och rädsla uttrycks genom sång samt hur det mätbara resultatet av artikulatorernas påverkan förhåller sig till det hörbara resultatet. För att undersöka detta lät jag fyra vokalister enskilt sjunga samma fras med fyra olika sinnesstämningar, utifrån interpretationsunderlag. Därefter gjordes ett lyssnartest då fyra sångpedagoger lyssnade på samtliga tagningar och markerade vilken av de fyra emotionerna de tyckte uttrycktes samt en motivering till svaret.   Sammanfattningsvis visas det bland annat i resultatet att de utåtvända sinnesstämningarna ilska och glädje visar större och häftigare rörelser i både käköppning och läpprundning, att de inåtvända sinnesstämningarna sorg och rädsla visar svagare volym än utåtvända samt att artikulatorhastigheten inte brukas för emotionell färgning. Det blev också tydligt genom lyssnartestet att rädsla var den svåraste emotionen att urskilja och ilska den lättaste. Slutligen påvisade resultatet att informanterna kännetecknade de olika sinnesstämningarna genom kategorierna andning, ansats och avfraseringar, artikulation, effekter/tekniktermer, klangfärg, luftflöde, register, tonkvalité, tonlängd och fraslängd, vibrato samt volym. Båda de utåtvända sinnesstämningarna beskrevs som bland annat tydligt, ”framåt” och starkt, medan de båda inåtvända sinnesstämningarna beskrevs som luftigt, svagt, instabilt och kort.   Förhoppningsvis kan resultatet av den här studien bidra med ökad kunskap om hur instrumentet sång responderar på olika sinnesstämningar och hur lyssnaren kan uppfatta olika uttryckta emotioner. Resultatet väcker nya frågor om till exempel hur teknik och uttryck är sammankopplat och kan användas till varandras fördel samt hur sångpedagoger och vokalister kan jobba med gestaltningen både auditivt och visuellt.