Jag har länge skrivit låtar, så länge jag kan minnas. När jag var liten var det mer en del av leken, som vuxen blev det ett sätt att uttrycka sig. På musikhögskolan upplevde jag att jag tappade glädjen till låtskrivandet, det som varit anledningen till att jag sökte mig dit. Jag ville hitta lusten igen och samtidigt hitta verktyg som kunde hjälpa mig i liknande situationer i framtiden. Mitt examensarbete blev då att under våren 2020 skriva musik där musiken i sig inte var målet, utan jag försökte hitta tillbaka till glädjen och samtidigt undersöka hur jag kunde skapa så goda kreativa förutsättningar för mig själv som möjligt. Jag började undersöka hur andra låtskrivare gör, hur de går tillväga innan de sätter sig och skriver en låt. Har de kanske några tips på hur de kommer i ett bra kreativt flöde? Jag sökte upp böcker om kreativitet och låtskrivande och började läsa. Så småningom hade jag en del tips som jag kunde testa i min låtskrivarprocess. Den konstnärliga delen av arbetet resulterade senare i 8 låtar och den skriftliga delen i 10 strategier som kan tänkas främja kreativitet. Bland de 10 strategierna finns både rent praktiska tips såsom fysisk aktivitet och hur den fysiska platsen ser ut, men också mer själsliga såsom vilket mindset du befinner dig i och dina tankar om dig själv och ditt skapande.

Syftet med denna studie är att ge en inblick i vad ett musikskapande kan vara i relation till förskolans musikundervisning. Studiens två frågeställningar handlar om hur de deltagande förskollärarnas uppfattning av musikundervisning kan förstås i relation till ett skapande i musik samt hur de deltagande förskollärarnas beskrivning av förskolans musikstund kan relateras till ett musikskapande innehåll. I bakgrunden ingår styrdokument, litteratur och tidigare forskning som berör undervisning, musik som undervisningsämne samt rörelse och skapande i relation till musik. De teorier som använts är musikteori och utvecklingspedagogik. Studien bygger på intervjuer som kvalitativ metod och de fyra deltagande förskollärarna har alla ett uttalat intresse för musik. Resultatet visar att ett musikskapande i relation till förskolans undervisning kan beskrivas utifrån två olika perspektiv, dels som ett förmedlande eller uttryckande och dels som ett erfarande och kännande, vilket även kan kopplas till skapande som metod eller innehåll. Musikskapande kan nyanseras genom en medvetenhet om både (ny)skapande, återskapande och icke skapande. Ett musikskapande i relation till förskolans musikundervisning kan även beskrivas som ett musikskapande genom sångtext, genom variation av musikens grundelement, genom glädje, genom rörelse och genom ett utforskande av och med musikinstrument.

Den här studien har som syfte att undersöka musiklärares förhållningssätt till digitala verktyg samt implementering och användning av dem i musikundervisning på mellanstadiet. Studien använder som teoretiskt ramverk ett sociokulturellt perspektiv. Studiens datainsamling bygger på semistrukturerade intervjuer med fem verksamma musiklärare i södra Sverige. Resultat av denna kvalitativa studie visar att musiklärarna anser att de har en tillräckligt god kunskap om användningen av digitala verktyg i mellanstadiet. I resultatet framkommer också att musiklärarna anser att de har en god inställning till användningen av digitala verktyg. De hjälper eleverna att lära sig på ett smidigt och roligt sätt samtidigt som de väcker musikintresse hos eleverna. Däremot kan största faran vara administrativa och tekniska fel med digitala verktyg. De medierande verktyg som förekommer hos musiklärarna är användande av datorer, Ipad, och olika onlineprogram för att förmedla kunskap inom musikskapande. I resultatet framkommer också användningen av skolans lärplattform där eleverna och lärare kommunicerar oavsett tid och plats. Vissa musiklärare ser att digitala verktyg i framtiden kommer att fortsätta utvecklas och troligtvis kommer att ersätta de analoga verktygen även om det inte är medvetet. Det är därför några av musiklärarna betonar vikten av att fortsätta arbeta med både digitala och analoga verktyg eftersom de kompletterar varandra, samtidigt som de utvecklar och arbetar olika förmågor och färdigheter hos eleverna inom musik i skolans mellanstadieundervisning.

Hur kan vi som musiklärare utveckla vår förmåga att bedöma formativt och summativt när det gäller musikskapande och musikaliskt uttryck? Föreliggande studie undersöker hur musiklärare beskriver sina uppfattningar om, och hur elever uttrycker sin förståelse för, olika delar av musikämnets kunskapskrav. Ett fokus är också hur musiklärare kan förbättra bedömningen av kunskapskrav om musikskapande och musikaliskt uttryck, särskilt i samband med att den nya läroplanen, Lgr22, införs. Metoden för insamling av data är en elevenkät samt intervjuer med andra musiklärare. Resultaten analyseras ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultaten av studien visar att eleverna i årskurs 8 och 9 svarade att de tycker att det är lättast att förstå delen av kunskapskravet om att skapa musik, och svårast att förstå delen av kunskapskravet om att tolka musiken till ett personligt musikaliskt uttryck. Musiklärarna uttrycker att de tycker att det bästa sättet att öka bedömningens kvalitet är att samarbeta och diskutera med andra musiklärare, samtala med eleverna om uppgiften, samt rikta fokus mot elevens skapandeprocess.

Målet med mitt arbete har varit att utvecklas som låtskrivare, främst inriktat på låttexter. Jag har gjort det genom att analysera 5 olika låttexter utifrån ett par förbestämda parametrar för att få en djupare förståelse för hur de teoretiska metoderna kan appliceras i praktiken. Jag har sedan skrivit 4 egna låttexter efter 4 olika tillvägagångssätt och sedan jämfört hur processen har sett ut i olika delar av låtskrivandet. I slutet av arbetet ansåg jag att det inte var särskilt stor skillnad på de olika tillvägagångssätten jag hade valt till just det här arbetet, men jag kom fram till att det förmodligen skulle vara större skillnad om jag hade valt andra tillvägagångssätt att jobba med.  Jag hoppas att det här arbetet kan ge inspiration till att verkligen tänka till på hur mycket påverkan en text kan ha när man skriver musik och att mitt arbete kan inspirera till en större djupdykning i just låttexter.

Inom musikvärlden finns det genusstrukturer som ur flera aspekter påverkar musicerande människor negativt. Att känna känslor av osäkerhet och prestationsångest kopplat till musik är vanligt förekommande hos framförallt tjejer som sysslat med musik under sin uppväxt. Detta självständiga arbete handlar om att skapa en musikalisk föreställning som framförs på högstadieskolor med ett musikaliskt material skrivet av kvinnor och med endast kvinnliga musiker på scen. Syftet med arbetet är att genom föreställningen göra elever och lärare medvetna om genusproblematiken i musikvärlden samt erbjuda dem ny kunskap om kvinnliga kompositörer, låtskrivare och musiker i olika genrer. I arbetet går att läsa om hur processen genom gedigen research efter kvinnliga låtskrivare/kompositörer, kontakt med skolor och kvinnliga musiker för deltagande i projektet, planering av föreställningens innehåll samt samtal med elever resulterade i den färdiga föreställningen Jämlik musik? som framfördes för tre högstadieskolor i Stockholm. Förhoppningen är att projektet leder till ett fortsatt arbete med föreställningen och ett fortsatt arbete till att inspirera ungdomar till att våga gå utanför normerna, bryta sina musikaliska barriärer och bli friare i sitt musikaliska utövande.

Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.

In 2011, when the new curriculum was presented, digital tools were included as a centralcontent and mainly in terms of music creation (Skolverket, 2011). The purpose of this study isto find out how music teachers use digital learning tools and how the digital learning toolsaffect them in their teaching.I have done a qualitative survey and the informants were all members of the Facebook group"Musiklärarna". There were 60 music teachers in the F-9 and upper secondary school from allover Sweden who participated in the study.The result shows that many of the respondents use digital technology. However, not all themusic teachers follows the syllabus for music (Lgr11) where it appears that the students willdevelop their ability to use digital tools for sound and music creation (grade 4-6) and digitaltools for music creation, recording and processing (grade 7-9) ( Skolverket, 2011).My conclusion is that more education is needed in digital technology for music teachers,mainly in music creation with digital tools. As a continuation of this study, it is interestingand relevant to do a research how music teachers around the country work with musiccreation.

Denna studie har som syfte att skildra och förklara hur reproduktionen av kön relaterar till skapandet av rockmusik hos ett band där tre av musikerna är kvinnor och en musiker är man. Detta för att få en ökad förståelse för hur föreställningen om kön påverkar musikskapandet inom rockgenren. Det empiriska källmaterialet samlades in genom en fältstudie där bandet följdes på repetitioner och konserter. Materialet analyseras genom West och Zimmermans teorier kring reproduktionen av genus. Studiens resultat jämförs också med tidigare forskning inom musikvetenskap och etnologi för att sätta in dem i en större kontext. Undersökningen jämförs också med forskning inom filosofi och genusvetenskap eftersom studien, tack vare sitt tvärvetenskapliga förhållningssätt, är relevant även utanför musikvetenskapen. Resultatet visar att musikskapandet till stor del pågår på ett interaktivt plan med olika nivåer. Musiken omformuleras och omskapas genom verbal interaktion, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mer subtila detaljer såsom blickar och platstagande. Eftersom utgångspunkten i studien är att genus reproduceras genom situationsbunden interaktion, blir också genus i denna bemärkelse en viktig faktor i musikskapandet. Kvinnorna gör kön genom att medla mellan traditionellt feminina ideal och rockmusikens alternativa femininitet. Inom genren gör de kön genom att reproducera sin underkastelse i den maskulina diskurs som präglar rockgenren. Mannen gör kön genom att hylla maskulina ideal såsom fysisk styrka och självsäkerhet, men också genom att förmedla mellan detta och det ideal som eftersträvas i interaktion med musikerna som är kvinnor i bandet. Båda könen reproducerar genus genom att ta avstånd från det motsatta könet. Den falska dikotomin är det mest särpräglade genusmönstret när det kommer till sysslor, personlighetsdrag och ställning. Kvinnor hamnar här i en tydlig hierarkisk underordning, där de påtagligen blir ”de andra”.

Den stora manliga dominansen inom musikbranschen, och dess olika villkor för kvinnor och män, har lett till uppkomsten av organisationer som vill utjämna könsbalansen. Popkollo försöker uppnå detta genom att ordna musikläger, speciellt riktade till tjejer. Syftet med min undersökning är att fånga unga musicerande tjejers berättelser om sina upplevelser innan, under, och efter ett Popkollo. Dessa upplevelser skildrar jag utifrån en kvalitativ intervjustudie med 18 kollodeltagare från sommaren 2013. Mina observationer, och tidigare erfarenheter som ledare, kompletterar den bild som deltagarna förmedlar. Intervjustudien innehåller även uppföljningsintervjuer med 14 av de tidigare intervjuade, och ett samtal med Malin Helldorff, medlemsansvarig för Riksorganisationen Popkollo. Undersökningen visar att deltagarna anländer till kollot med ett stort musikintresse och en längtan att hitta likasinnade. Under kollot bildar de band, får skriva låtar och upplever en i huvudsak positiv lärandemiljö, i vilken uppmuntran från andra deltagare, ledare och inspirationsgäster tillmäts stort värde. Många berättar även om ökat självförtroende under Popkollo, och att de där har en större frihet i att se ut som de vill, samt att agera ut beteenden utanför normen om vad en tjej vanligtvis får göra. Det sociala samspelet betonas som väldigt viktigt, och de konflikter som uppstår inom gruppen väcker tankar hos flera av deltagarna. Vad krävs egentligen för att det ska fungera inom ett band? En effekt av Popkollo märks genom att majoriteten har fortsatt med eller ökat sitt musicerande efter Popkollo. Flertalet av deltagarna håller kontakten med nya vänner, som i vissa fall även har blivit spelkamrater, och några vågar även ta med sig den frimodighet som de utvecklade under kollot in i vardagen. Min diskussion kretsar kring det mod som krävs att våga söka Popkollo, och den sociala tryggheten som en förutsättning för att prova på något nytt, göra nya erfarenheter och att upprätthålla spelet i ett band. Jag ifrågasätter även hur stor vikt en kvalitativ studie på denna nivå kan tillmätas. För att spåra större effekter av Popkollo skulle en mer långtgående studie vara nödvändig.