No description available.

No description available.

<p>I den här undersökningen har jag belyst hur elever som går sitt första år på gymnasiets tekniska program, har upplevt teknikundervisningen på högstadiet. Målet har varit att belysa teknikämnets relevans för tekniska studier på gymnasiet, dess inverkan på teknikintresset samt påverkan på valet av tekniskt program på gymnasiet. Andra frågor som jag har belyst är om eleverna i första hand väljer program eller skola, och hur viktig inriktningen på tekniskt program tycks vara för valet. Undersökningen bygger på intervjuer med fem elever som går första året på gymnasiets tekniska program. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av den narrativa analysmetoden inom berättelseforskningen, och resultatet består av fem berättelser som skapats utifrån intervjuerna. Av resultatet framgår att valet till gymnasiet inte enbart handlar om val av program. Ungefär lika viktigt tycks valet av skola vara. Det tycks också vara så att valet av program styrs av vad som uppfattas som roligt, och att det är viktigare att ”få” en rolig kurs än att ”slippa” en tråkig kurs. Inriktningen av program tycks vara viktigare för de elever som väljer program mer förutsättningslöst, än för dem som bestämt sig för tekniskt program, då någon enstaka kurs kan ”fälla avgörandet” till fördel för tekniskt program. Trots att eleverna lämnade grundskolan mindre än ett halvår före intervjutillfället, så var elevernas minnen av teknikundervisningen i högstadiet över lag fragmentariska. Den generella uppfattningen var att teknikundervisningen varken hade någon koppling till, eller relevans för de tekniska studierna på gymnasiet, eller att den har påverkat deras intresse för teknik. De menar att teknikundervisningen i högstadiet inte har påverkat deras val, och att den ger en skev bild av tekniskt program. Deras egna förväntningar har dock infriats, och de var nöjda med att ha valt tekniskt program.</p>

Denna uppsats redovisar en kvalitativ textanalys av nyhetsrapporteringen om kemattacken utanför Syriens huvudstad Damaskus i tre engelskspråkiga tidningar i USA, Ryssland och Libanon. Studien jämför nyhetsrapportering i The New York Times (USA), The Moscow Times (Ryssland) och The Daily Star Lebanon (Libanon). Underlaget för studien är material publicerat under tre perioder och består sammantaget av 35 artiklar.. Den första perioden utspelar sig de första två dagarna efter kemattacken i Damaskus förorter. Andra perioden utspelar sig dagen före och efter att Syriens regim pekas ut som ansvarig av USA:s utrikesminister. Den tredje perioden utspelar sig dagen före och efter att Syriens regim får en diplomatisk möjlighet att förhindra ett amerikanskt anfall genom att överlämna alla sina kemvapen. Uppsatsens teoretiska ramverk bygger på tidigare forskning om journalistisk narrativitet, krigs- och fredsjournalistik och hur källor hanteras i krigsrapportering. Genom att svara på åtta delfrågor besvaras studiens fråga om hur kemattacken i Damaskus förorter rapporterades i de tre tidningarna. Källor och citat i artiklarna är avgörande för helheten. Övergripande har New York Times fokus på president Obama, hans administration, dess uttalanden och relationer. När president Obama under sista perioden vänder sig till amerikanska kongressen och ber om stöd för ingripa i Syrien flyttas fokus i rapporteringen till ett än mer nationellt perspektiv. Daily Star har ett växlande perspektiv. Artiklarna följer internationell politik och hur den mobiliseras. Tidningen speglar också lidandet i Syrien samt konsekvenserna i det egna landet. Moscow Times håller sig till ett ryskt politiskt perspektiv i samtliga artiklar. Det är främst det egna landets toppolitiker som kommer till tals.

Studien tar utgangspunkt i et metodeutviklingsprosjekt ved et barnevernkontor i Oslo, kalt ”DuKanJo” – et forsøk på å anvende eksternaliserende samtaler som en form for empowermentstrategi allerede i undersøkelsesfasen i en barnevernsak. I alt fire familier ble invitert til å delta i såkalte ettersamtaler – en form for evaluering av et empowermentprosjekt – samtaler som også utgjorde de primære forskningsdata i studien. Studien bruker en narrativ tilnærming både som forskningsmetode og som metodisk tilnærming i ettersamtalene og kan derfor betraktes som både en evaluering av en empowermentsrategi og som et forskningsprosjekt. Hensikten med studien er å belyse om hvorvidt en narrativ metodikk i undersøkelsessaker kan bidra til å flytte fokuset i barnevernssaker fra problemorientering til ressursorientering. Studien søker også å svare på om det er mulig for barnevernet - med et så klart definert kontrollmandat -, å gjøre bruk av en ressursorientert tilnærming for å fremme familienes salutogene krefter og mestringsstrategier. Studien bekrefter at en slik tilnærming er mulig, men at det fortsatt finnes faglige og etiske dilemmaer knyttet til en slik tilnærming. / The study is a result of, and an ambition of, using a narrative approach as an empowerment strategy at a child protection office in Oslo. Externalising conversations is the main method in the strategy, in order to implement this kind of narrative orientation, at an early stage in the co-operation between the family and the social workers. Four families were invited to an interview, which also was designed as an evaluation dialog of the empowerment process, which they have been attending to during the project. The data from the interviews was then examined by a narrative research method. The main purpose of the study is to confirm that a salutogenic approach is a useful orientation for social workers in their attempt to invite families into a more formal partnership at an early stage in the investigation process. The study confirms the advantages of the orientation, but also that there still is some methodological and ethical dilemmas related to this orientation. / <p>ISBN 91-7997-142-3</p>

Grief following a parent’s suicide has been called ‘the silent grief’: due to a prevailing stigma connected to suicide as a mode of death, the parent cannot be talked about. This silenced or distorted communication complicates grieving youths’ meaning reconstruction centred on the question of why the parent committed suicide – a question inevitably linked to queries of who the deceased parent was, and that ultimately triggers thoughts about who oneself has become in the light of this experience. Previous research has emphasized how vulnerable parentally suicidebereaved youths are by categorizing them as ‘at risk group’ of social and psychological problems and even suicide. However, there is scant knowledge about how these young mourners perceive and manage their own grief and need for social support – knowledge that is essential from a professional perspective. The aim of this thesis is to use a narrative research approach to investigate what and how young mourners tell of their experiences in a variety of social contexts: research interviews, a theatre play and two chat contexts on the Internet. Since they actively seek to achieve something through their communication with others, mourning youths are seen as storytellers and social actors, rather than passive victims of circumstance. This thesis shows how these young mourners search for a context outside of their immediate daily networks where they can normalize and liberate themselves and their deceased parent from stigmatizing discourses. The possibility of narrating experiences in a destigmatizing context supports a renegotiation of how to make sense of the suicide – from a voluntary and selfish act, to an involuntary and desperate act caused by adverse life situations or ‘unbearable pain’ and depression. This knowledge is applicable to encounters with parentally suicide-bereaved youths in a professional context, such as social work practice. / Sorgen efter en förälders självmord har kallats ”den tysta sorgen”: eftersom självmord alltjämt är en stigmatiserande dödsorsak är det svårt att prata om den döde föräldern. Sådan tystad eller förvrängd kommunikation försvårar unga sörjandes meningsskapande utifrån frågan varför föräldern tog sitt liv – en fråga ofrånkomligen sammankopplad med funderingar om vem den döde föräldern var, vilket ytterst också väcker tankar om vem man själv har blivit i ljuset av denna erfarenhet. Tidigare forskning har betonat självmordsdrabbade barns sårbarhet genom att kategorisera dem som en ”riskgrupp” för sociala och psykologiska problem och till och med självmord. Emellertid är kunskapen knapp om hur dessa sörjande unga själva uppfattar och hanterar sin sorg och sina stödbehov – en angelägen kunskap ur ett professionellt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att genom en narrativ forskningsansats undersöka vad och hur unga sörjande berättar om sina erfarenheter i några olika sociala kontexter: i forskningsintervjuer, en teaterföreställning och två olika chattsammanhang på Internet. Eftersom dessa sörjande unga aktivt försöker åstadkomma något genom sin kommunikation med andra förstås de som berättare och sociala aktörer, snarare än passiva offer för omständigheter. Avhandlingen visar hur unga självmordssörjande söker en plats utanför sina vardagliga relationer, där de kan normalisera och frigöra sig själva och den döde föräldern i relation till stigmatiserande diskurser. Möjligheten att berätta om sina erfarenheter i en icke stigmatiserande kontext kan stödja en omförhandling av självmordet – från en frivillig och självisk handling till en ofrivillig och desperat handling orsakad av en svår livssituation och ”outhärdlig smärta” eller depression. Denna kunskap är tillämpbar i mötet med unga självmordssörjande i en professionell kontext, så som det sociala arbetets praktik. / <p>In the printed version note 1 on page 15 was incomplete with most of the text missing. In the electronic version note 1 is complete.</p>

It has been written several papers on the use of comics as source material in history teaching. In this study, I focus on a selected title, comic book Kämpa för rättvisa. It claims itself that it can teach "about labor history". In a qualitative analysis, with metods from both narrative and semiotic fields, I analyze the comic books content and form. Based on the requirements of the history curriculum in sweden secondary school, which is materialized in a didactic history theory framework, I study the historical knowledge it conveys, how it looks in comparison with a traditional textbook and discuss the potential use of the selected comic book for history teaching in secondary schools.   In the result of my studies, it appeared that the comic book primarily conveys historical factual knowledge of industrialization and democratization in Sweden in 1900, Swedish labor history and development of the Swedish welfare during the 1900s. I also found signs that the substance abilities in the subject of history, such as the development of students' historical awareness, activation of their historical emapti and the ability to discuss (and see) the use of history can be worked with in teaching based on the comic books content. In comparison to a traditional textbook appeared comic book as more subjective in its communication of historical knowledge.

The purpose with this paper is to use an older belletristic litterature, like in this case Ett sällsamt öde by Frida Stéenhoff and do a queer theoretical analysis of the short story and then discuss the didactical implications the short story and my reading of the short story can have in the Swedish school and the work to active counteract discrimination. I have designed three questions who can answer my purpose with this paper. The following questions are: - How do Mikael and Ethel challenge the heterosexual standard? - How can the important breakfronts in the short story be comprehended and explained by the queer theory? - What in my reading of the short story can be actualized as relevant in the didactic field? The method I have used to answer these questions is a queer theoretical close reading of the short story. I have been able to use this method with the help of the queer theoretical perspective as my thesis and concepts such as Butler’s perfomativity and Foucault’s categorizing and exlusion are important concepts in my analysis and result. The conclusion I have been able to reach is that the short story Ett sällsamt öde actually is a story that can be used in the Swedish school and the work to actively counteract discrimination. With the queer theoretical perspective as my basis I have been able to find four different aspects that I consider important for the story itself but also to discuss with the students in school. These four aspects are Mikael Ignace’s identity, his suicide and Ethel’s psychological state and her way back to the nursing home as she herself once upon a time was admitted to. These four aspects challenge the heterosexual state and can from a queer perspective interpreted as Frida Stéenhoff’s figurative metaphors for a more comprehending society. With these aspects to my help I want to use queer pedagogy with my students to show them that norms, categorizing and similar aspects are constructions built by human beings and therefore are able to be critically examined and that they are changeable.

Purpose: The purpose of this study is to clarify and analyze alienation, as a social phenomenon described in two teenage books. The study will also examine the creation of sympathy towards main characters and what impact the novel as a whole could have on it. The intention is also to uncover the role of the Other, as well as to visualize the creation of distance between different ethnic groups. Method: The study is based on a qualitative text-analysis. It includes four different dimensions, including the author’s background and the researcher´s interpretation. Conclusion: The study demonstrates that it´s possible to find values in both of the novels, and therefore makes it possible to create opinions and statements that may contribute to alienation. It also demonstrates that alienation can appear in different forms based on the characters different background. Question formulation: What attitudes and values towards immigration, ethnicity and alienation can be found in the two novels? How are they conveyed in the two novels? What differences and similarities could be found in the characters' ethnic alienation?

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid. / In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.