Den snabbt växande urbaniseringen och den ökande befolkningen i världen har bidragit till markexploatering i städer, vilket kan ske på bekostnad av åkermarker. Ett annat fenomen som sker globalt är det ökande behovet av livsmedel som förväntas öka med 70% i takt med befolkningstillväxten. I och med Coronapandemin har det även uppdagats att Sverige endast kan försörja 50% av befolkningen vid en kris. De senaste åren har begreppet Stadsbruk vuxit fram, vilket syftar till kommersiell odling i staden. Stadsbruk har bland annat implementerats i fyra städer i södra Sverige, men för att Sverige ska öka sin självförsörjning bör Stadsbruk även fokuseras på och utvecklas i Norrland. Syftet med denna studie var att undersöka hur Stadsbruk kan etableras i större utsträckning längs Norrlandskusten för att möta den ökade efterfrågan på livsmedel i Sverige, den rådande klimat- och energikrisen och ökande markexploateringen. Målet var att få fram ett ramverk för framtida aktörer vid etablering av Stadsbruk längs Norrlandskusten. Arbetet genomfördes som en fallstudie där tre kustlandskommuner i Norrland valdes ut. Därefter utfördes en dokumentanalys och intervjuer. De aktörer som intervjuades var kommuner, forskare, ett företag inom Stadsbruk och ett riksförbund inom odling. Resultatet visade att både traditionell odling och högteknologisk odling behövs som metoder, men att högteknologisk odling bland annat ger möjligheter för större produktionsvolymer, odling året runt och ökad lönsamhet. Studien visade även att industrier längs Norrlandskusten kan integreras med inomhusodling för möjlighet till energieffektiv uppvärmning från spillvärme. De möjligheter som Norrlandskusten besitter är bland annat stora marktillgångar och möjligheterna för odling året runt inomhus med flera väletablerade industrier som kan bidra med spillvärme. En förutsättning för att Stadsbruk ska kunna etableras i större utsträckning är fler regelverk på nationell och kommunal nivå, ökad kompetens, införande av handläggare i kommunen, att företag inom Stadsbruk prioriteras och ges stöd samt att företagen inkluderas tidigt i planprocessen. / The rapidly growing urbanization and increasing population of the world has contributed to land exploitation in cities, which can occur at the expense of arable land. Another phenomenon that is happening globally is the increasing need for food, which is expected to increase by 70% in line with population growth. With the Covid-19 pandemic, it has also been discovered that Sweden can only provide for 50% of the population in a crisis. In recent years, the concept of urban agriculture has emerged, which aims at commercial cultivation in the city. Urban agriculture has, among other things, been implemented in four cities in southern Sweden, but in order for Sweden to increase its self-sufficiency, urban agriculture should also be focused on and developed in Norrland, northern Sweden. The aim of the study is to investigate how urban agriculture can be established to a greater extent along the Norrland coast to meet the increased demand for food in Sweden, the upcoming climate and energy crisis and increasing land exploitation. The objective of this study was to produce a framework for future actors when establishing urban agriculture in municipalities along the Norrland coast. The work was carried out as a case study where three coastal municipalities in Norrland were selected. A document analysis and interviews were then carried out. The actors who were interviewed were municipalities, researchers, one company within urban agriculture and a farming association. The results showed that both traditional cultivation and high-tech cultivation are needed as methods, but that high-tech cultivation offers opportunities for larger production volumes, year-round cultivation and increased profitability. The study also showed that industries along the Norrland coast can be integrated with indoor cultivation for the possibility of energy-efficient heating from industrial waste heat. The opportunities that the Norrland coast possesses are the large land assets and the opportunities for year-round indoor cultivation with many of wellestablished industries that can contribute with waste heat. A prerequisite for urban agriculture to be able to be established to a greater extent is more regulations at national and municipal level, increased competence, introduction of a manager in the municipality, that companies within urban agriculture are prioritized and given support and that the companies are included early in the planning process.

The scope of this thesis is to show how the use of maps in political and scientific arguments functions as a mediator between ideological discourse and the physical landscape. This is done by studying three maps displaying the same geographical region but from different times and with different motifs. The maps were studied by operationalizing the French Sociologist Bruno Latour’s concept of immu-table mobiles into a methodological toolset.The thesis shows that the cartographic tradition of the Swedish state throughout the 20th century func-tioned as an immutable mobile that ideological actors could use to form political or scientific argu-ments. An almost trivial point to make. However, the problem is the great distance between state and the place, which in this case is about 1400 kilometers. Thus, the map allows a remote power relation-ship. As the state-owned immutable mobiles were extracted, they were interpreted by the politicians and scientists ideological perspectives. The ideological interpretations were then used in government propositions and reports and thus resulted in actual political decisions that affected the physical land-scape.The creation of Abisko National Park is one example of how this process can look. The park was instigated with a specific set of political goals to be achieved. The political and scientific actors used the immutable mobile that is the map and formed a proposition with it. The act of instigating and upholding the Abisko Valley as a national park is thus a manifestation of both state presence, its supremacy over territory as well as its contemporary ideological context. Moreover, it would be im-possible to instigate a park without the use of maps to define its borders. The planning and ratification of Transnational Road 98 can be seen as another example of the same thing, but with a different contemporary ideology as background.The thesis results in an explanation about what the maps role is in a stately place making process. Additionally the thesis shows what happens over time as different ideological embodiments in the landscape conflict with each other because of their different visions of how the landscape should be used and by whom. / Uppsatsens syfte är att försöka hur kartor fungerar som en länk mellan politisk diskurs och det fysiska landskapet. Detta görs genom att studera tre kartor som avbildar samma område men vid olika tidpunkter och med olika motiv. Kartorna studeras genom en operationalisering av den franske sociologen Bruno Latour’s teori om ’immutable mobiles’.Uppsatsen visar att den statliga kartografiska verksamheten under 1900-talet i Sverige producerade immutable mobiles som sedan kunde avläsas av aktörer och som i sin tur kunde använda dem för att understödja deras politiska och vetenskapliga argument. En tillsynes trivial poäng. Problemet är dock avståndet i mellan den centraliserade makten och platsen som i detta fallet är ca 1400 kilometer. Kartorna möjliggör alltså en maktrelation trots det stora avståndet. Allt eftersom de statligt ägda kartorna var hämtade, tolkades de av aktörernas ideologiska perspektiv. Dessa tolkningar låg sedan till grund för politiska beslut som sedan resulterade i faktiska ingrepp i landskapet.Formerandet av Abisko nationalpark används i uppsatsen som ett exempel på hur denna process fungerar. Parken skapades med ett specifikt set av ideologiska motiv. De politiska aktörerna använde statliga kartor för att utforma sin proposition. Formerandet av parken är således en manifestation av både statlig närvaro, statlig kontroll över landskapet och ett ideologiskt artefakt. Det vore därtill omöjligt att skapa parken utan en karta för att definiera dess gränser. Planerandet och konstruerandet av mellanriksväg 98 mellan Kiruna och Narvik har analyserats på ett liknande sätt, dock med en annan ideologisk bakgrund.Uppsatsen resulterar i en möjlig förklaring till vad kartorna har för roll i en statlig platsskapande och landskapsförändrande process. Vidare så försöker uppsatsen förklara hur olika ideologiska tolkningar av landskapet kan hamna i konflikt med varandra över tid på grund av inkompatibla ideologiska motiv.

To improve sustainability, social, environmental and economic aspects needs to be considered. The most optimal result appears when all three aspects are balanced equally, this is however often overseen by private investors, who focuses only on reaching economic sustainability at the expense of social and environmental sustainability. Building digitization is one way to potentially improve the sustainability of a building socially, environmentally and economically. Focusing on the aspects that often are neglected, this thesis aims to investigate if digitizing a building improves social and environmental sustainability. The investigation is made by evaluating the implementation of a digital building automation tool from selected social and environmental sustainability criteria at the University hospital of Northern Sweden. This by performing an interview survey with the maintenance organisation and the tenants in the building, as well as performing CO2-e calculations on emissions connected to energy usage, transportation and production of HVAC-products. The evaluation indicated that the implementation had resulted in improved sustainability in the studied building, both socially and environmentally. Showing that digitizing a building improves social and environmental sustainability. The social sustainability had been positively affected from increased efficiency and effectiveness of the maintenance work in the building and improved well-being of the maintenance staff. However, the tenants were not completely satisfied when asked if reported errors were being solved, but on the other hand had the maintenance organisation experienced an improvement in satisfaction among the tenants since the implementation of the digital building automation tool. Furthermore, the tenants were generally more satisfied than dissatisfied with the indoor climate, except for experienced low temperatures in the winter and dry air. The environmental sustainability had been improved from a reduction in emitted CO2-e, generated from less energy usage and minimized transportation connected to maintenance operations. Furthermore, an estimation on increased technical lifetime of HVAC-products demonstrated on a potential further reduction in emitted CO2-e during the building's whole life span. Finally, the evaluation identified two combined effects between social and environmental sustainability. First, the increased efficiency and effectiveness of the maintenance work was one direct factor for the decrease in CO2-e emissions connected to transportation. Second, the tenants in the building expressed that they would feel prouder of their choice of employer if their employer focused more on reducing their climate impact, which motivates to work with environmental sustainability to achieve satisfaction and moreover an improved social sustainability.  The results of this case study indicate that digital building automation improves the social and environmental sustainability of a building, strengthening the statement on potential sustainability improvements from building digitization. For property owners wanting to increase their building's sustainability, digital building automation is therefore a proposed course of action. However, the performance on sustainability and the balance between the different aspects should continuously be evaluated, as the study showed that further improvements on the social and environmental sustainability still could be made. Property owners working towards an improved sustainability through digitization will both see long term positive effects on people's health, as well as help fulfilling the climate goals in the Paris agreement, resulting in a more sustainable world for present and future generations. / För att skapa en bättre hållbarhet måste hänsyn tas till både den sociala, miljömässiga samt den ekonomiska aspekten. Fokuset på dessa tre aspekter bör balanseras lika för att uppnå optimal hållbarhet, dock efterföljs detta inte vanligtvis av privata investerare som ofta endast fokuserar på att uppnå ekonomisk hållbarhet på bekostnad av den sociala- och miljömässiga hållbarheten. En byggnads hållbarhet kan potentiellt förbättras genom digitalisering av byggnaden, vilket kan förbättra den sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarheten. Genom att fokusera på de aspekter som ofta blir nedprioriterade undersöker denna studie om den sociala och miljömässiga hållbarheten i en byggnad ökar vid digitalisering. Detta genom att utvärdera implementeringen av ett digitalt verktyg på Norrlands Universitetssjukhus från några utvalda kriterier för social och miljömässig hållbarhet. Den sociala hållbarheten utvärderas med hjälp av en intervjustudie med underhållspersonalen och hyresgästerna i byggnaden, medan den miljömässiga hållbarheten utvärderades genom att beräkna CO2-e utsläpp kopplade till energianvändning, transporter samt produktionen av HVAC-produkter. Utvärderingen indikerade att implementeringen hade resulterat i en ökad social och miljömässig hållbarhet i byggnaden, vilket visar att en byggnads sociala och miljömässiga hållbarhet kan förbättras genom digitalisering. Den sociala hållbarheten hade ökat på grund av en ökad effektivitet i underhållsarbetet samt ett förbättrat välmående hos underhållspersonalen. Dock visade undersökningen att hyresgästerna i byggnaden inte var helt nöjda med arbetet kring felanmälningar, underhållsorganisationen hade dock upplevt att hyresgästerna var nöjdare efter implementeringen av det digitala verktyget än de var innan. Hyresgästerna var också mer nöjda än missnöjda med inomhusklimatet, förutom att de upplevde låg inomhustemperatur på vintern och att luften var torr. Den miljömässiga hållbarheten hade förbättrats genom en minskning av CO2-e utsläpp från minskad energianvändning och minskade transporter kopplade till underhållsarbetet. Den estimerade ökningen av den tekniska livslängden på HVAC-produkter visade också på potentiella minskningar av CO2-utsläpp under byggnadens hela livslängd. Denna studie identifierade också två kombinerade effekter mellan social- och miljömässig hållbarhet. Den första var att genom ökad effektivitet i arbetet för underhållspersonalen så minskade även CO2-e utsläppen från transporterna. Den andra var att hyresgästerna i byggnaden uttryckte att de skulle känna sig stoltare över sitt val av arbetsgivare om deras arbetsgivare fokuserade mer på att minska sin klimatpåverkan, vilket motiverar att arbeta med miljömässighållbarhet för att uppnå ökad tillfredsställelse hos hyresgästerna och därav ökad social hållbarhet.  Resultaten från denna fallstudie indikerar att digital fastighetsautomation förbättrar den sociala och miljömässiga hållbarheten av en byggnad, vilket styrker argumentet att en byggnads hållbarhet potentiellt kan förbättras genom digitalisering. För fastighetsägare som vill öka en byggnads hållbarhet är digital fastighetsautomation därför rekommenderat. Hållbarheten samt balansen mellan de olika hållbarhetsaspekterna behöver däremot kontinuerligt utvärderas, eftersom denna studie har visat att den sociala- och miljömässigahållbarheten fortfarande kan förbättras. Fastighetsägare som arbetar med att öka hållbarheten i byggnader genom digitalisering kommer uppleva långvariga positiva effekter för människors hälsa samt så kommer de bidra till att uppnå klimatmålen i Parisavtalet. Detta resulterar i en mer hållbar värld för nutida och framtida generationer.

EU:s institutioner bereder för närvarande en förordning innehållandes internationellt privat- och processrättsliga regler i mål om makars förmögenhetsförhållanden. Det senast presenterade textförslaget (kompromissförslaget) lades fram av Italien den 10 november 2014.   Uppsatsen har två syften. För det första syftar den till att synliggöra vissa av de gränsdragnings- och tillämpningsproblem som skulle uppstå om kompromissförslaget skulle antas i dess nuvarande utformning. För det andra syftar uppsatsen till att erbjuda lösningar på de problem som identifieras. Uppsatsens fokus ligger på följande aspekter av förslaget:   Materiellt tillämpningsområde. Domsrättsreglering i mål med anledning av en makes död. Lagvalsreglering. Förbehållen för internationellt tvingande regler och ordre public.   För det första kan förordningens gränsdragning gentemot inomstatliga tvister och underhålls-frågor vålla problem. För att minska dessa problem bör det i en artikel anges att förordningen endast är tillämplig på tvister som har internationell anknytning och att en tillräcklig internationell anknytning föreligger om en av makarna innehar tillgångar som är belägna utomlands. För att avgränsa förordningens tillämpningsområde gentemot underhållsfrågor bör nationella domstolar följa den metod som anvisades i van den Boogard. Denna metod är bland annat adekvat för att kvalificera avtal mahr (islamisk brudpenning). Det är däremot inte möjligt att använda metoden för att kvalificera en dom i vilken 12 kap. 1 § äktenskapsbalken (skevdelningsregeln) har tillämpats. Enligt min mening bör i så fall den nationella domstolen göra en helhetsbedömning utifrån svaren på följande frågeställningar:   Vilket är originaldomens huvudsakliga syfte? I vilken utsträckning beaktas makarnas behov och förmåga i originaldomen?   För det andra är domsrättsreglering av mål med anledning av makes död problematiska. Art. 3 i kompromissförslaget hänvisar nämligen till arvsförordningen, vilket i praktiken kan leda till att den avlidnes barn gynnas på bekostnad av den efterlevande maken. Enligt min mening bör denna problematik minskas genom att den efterlevande maken ges en exklusiv rätt att avgöra om lagvalsreglerna i arvsförordningen eller i art. 5 kompromissförslaget ska tillämpas i ett mål om makarnas förmögenhetsförhållanden.   För det tredje kan kompromissförslagets lagvalsregler leda till problematik. Eftersom deras utformning skiljer från lagvalsreglerna i arvsförordningen och 2007 års Haagprotokoll finns det en risk att en make över- eller underkompenseras ekonomiskt. Risken kan minskas genom att makarna ingår ett lagvalsavtal eller genom att en domare tillämpar en nationell jämkningsregel eller en EU-rättslig flyktklausul (t.ex. art. 5 i 2007 års Haagprotokoll). För att ytterligare minska risken för att över- och underkompensation bör en flyktklausul införas i förslaget till förordning om makars förmögenhetsförhållanden.    En viss lagvalsregel är särskilt problematisk, nämligen art. 20a.3 i kompromissförslaget (hemvistbytesregeln). Artikeln har en bristande flexibilitet och bör därför förändras på följande vis:   Rekvisitet ”undantagsvis” bör avlägsnas. Istället bör den i punkt 2 föreslagna tidsgränsen spegla den restriktivitet som önskas. Istället för att lagen i makarnas nya hemvistland ska bli tillämplig efter en ”avsevärt mycket längre tid” bör en fast tidsgräns införas. Det bör förtydligas vad som avses med kravet på att makarna ska ha åberopat lagen i den andra staten för att ordna eller planera sina förmögenhetsförhållanden.   Enligt min mening är det lämpligt att hämta vägledning till hur tidsgränsen (se punkt 2) bör utformas i 4 § andra stycket lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.   För det fjärde finns problematik med anknytning till kompromissförslagets förbehåll för internationellt tvingande regler och ordre public. Av resonemanget framgår att lagstiftaren måste föra ett detaljerat resonemang (a detailed assessment) för att 7 kap. 4–9 §§, 11 kap. 8 § och 12 kap. 1–3 §§ äktenskapsbalken (1987:230) ska kunna betecknas som internationellt tvingande även efter att förordningen har trätt i kraft. Slutligen dras slutsatsen att det är önskvärt att ramarna är snäva när det gäller en nationell domstols möjligheter att underlåta att tillämpa utländsk rätt som ger rättskraft åt avtal om mahr.