Denna studie syftade till att synliggöra de könskonstruktioner som etablerades, överträddes eller upprätthölls på en förskola i Uppsala. Barn mellan 3 och 5 år samt förskolans pedagoger observerades för att vi skulle kunna besvara vår frågeställning: Vilka genuskonstruktioner skapas i interaktionen mellan barn-pedagog och barn-barn i den fria leken? Kan interaktionen sägas återskapa eller dekonstruera traditionella könsroller? Vi observerade vid ett flertal lektillfällen hur både barn och pedagoger genom sin interaktion med varandra upprätthöll traditionella könsroller eller genusmönster. Vi fann att leksaker förde med sig olika begränsningar och att dessa kan sägas representera stereotypt feminina eller maskulina egenskaper. Barns lek konstruerades vid vissa tillfällen kring genus som särskiljande egenskap, till exempel de tillfällen då barnen lekte i olika lag. Vi kunde urskilja ett tillfälle där ett barn utmanade traditionella könsmönster i samband med lek. Pedagogens reaktioner på barnets gränsprövande uppmuntrade inte till överskridande av genusnormer. Vi har även sett att pedagoger vid flera tillfällen har bidragit till att upprätthålla traditionella könsroller eller genusmönster. Detta arbete har utmanat våra egna föreställningar om genus och vi har fått en ökad förståelse för komplexiteten i vad som kan beskrivas som barns genusarbete.

Bakgrund: Att vårdas på en intensivvårdsavdelning är inte riskfritt. Inom intensivvård fokuserar omvårdnaden till att ge patienten en så god livskvalité som möjligt. Patienter som kräver intensivvård riskerar trots det att ådra sig många komplikationer. Delirium är en komplikation som påverkar patientens mentala och fysiska hälsa och kan leda till demens, kognitiva nedsättningar och ibland även död.   Syfte: Att studera intensivvårdssjuksköterskan och teamets omvårdnadsåtgärder för att förebygga intensivvårdsdelirium hos intuberade eller nyligen extuberade vuxna patienter (0–48 timmar) som vårdas på en intensivvårdsavdelning.   Metod: En observationsstudie med beskrivande och korrelerande design. Baserat på ett studiespecifikt observationsprotokoll utfördes tio observationer på sammanlagt tjugo timmar.   Huvudresultat: Observationerna visade att screening av delirium och mobilisering, som år två viktiga förebyggande åtgärder mot delirium, inte utfördes. Det observerades att det ofta uppstod höga ljud i intensivvårdsmiljön från främst medicinteknisk apparatur. Vårdpersonalen efterliknade alltid ljuset inne på salen efter dygnet. I hälften av observationerna talade vårdpersonalen om anhöriga eller möjliggjorde för besök. Signifikant korrelation fanns mellan orienteringsstrategier och att informera/kommunicera med patienten.   Slutsats: Det är viktigt att förebygga komplikationer inom intensivvården och därför är det väsentligt att förebygga intensivvårdsdelirium. Personalen vid intensivvårdsavdelningen i Mellansverige utför flera omvårdnadsåtgärder för att förebygga intensivvårdsdelirium. Det finns utrymme för utveckling och utbildning inom flera omvårdnadsåtgärder där screening av delirium är en av dem. Förslagsvis kan ABCDEF-bundlen användas systematiskt för att skapa individuella vårdplaner för patienterna. / Background: Intensive care is not risk-free. In intensive care, the focus of care is to give the patient as good quality of life as possible. However, patients risk incurring many complications due to intensive care. Intensive care delirium is one of them and can affect the patient's mental and physical health, and can lead to dementia, cognitive impairment and even death.   Aim: To study the intensive care nurse and the team's nursing measures to prevent intensive care delirium in intubated or newly extubated adult patients (0–48 hours) who are cared for in an intensive care unit.   Method: An observation study with a descriptive and correlating design. A study-specific observation protocol was created, and ten observations were performed during twenty hours in total.    Main results: Observations showed that screening of delirium and mobilization, two important preventive measures against delirium, were not performed. Loud noises often occurred in the intensive care environment, mainly from medical equipment. The care staff always imitated the light in the room after the natural light from the outside. In half of the observations, the care staff talked about relatives or made visits for relatives possible. Significant correlation was found between the measures orientation and informing/communicating with the patient.   Conclusion: It’s important to prevent complications within intensive care and therefore it’s essential to focus on the preventing care for delirium. The staff at the intensive care unit in Central Sweden carries out multiple nursing measures to prevent intensive care delirium. However, there’s room for development and training in several nursing measures, screening for delirium being one of them. It’s suggested that the ABCDEF-bundle can be implemented in the daily rounds to create individual plans for the patients.

I den svenska matematikundervisningen har problemlösning fått en allt större roll genom åren. Idag finns formuleringar kring problemlösning med i samtliga kursplaner för matematik i gymnasieskolan, där det framgår att problemlösning ska synas i matematikundervisningen både som mål och medel. Forskningsfältet kring problemlösning är utbrett över hela världen och över decennier, och problemlösningsförmågan är något som idag efterfrågas på den internationella arbetsmarknaden. I den här studien har målet varit att försöka få en inblick i hur problemlösning sker i klassrummen, i vilken utsträckning samt hur läromedlen påverkar nivån av problemlösning. Observationer har genomförts i fyra olika klassrum och de läromedel som använts under lektionstillfällena har analyserats. Resultaten visar på att problemlösning inte skett i någon större uträckning, att de läromedel som använts till stor del innehåller proceduruppgifter samt att elever och lärares muntliga resonemang verkar vara de situationer då problemlösning oftast sker.

Bakgrund: När sjukvården till stor del förlitar sig på medicinsk teknik och läkemedelsbehandling är det lätt att omvårdnadsåtgärder som syftar till att förebygga och lindra lidande inte ges tillräckligt utrymme. Intensivvårdsdelirium är ett förhållandevis outforskat område inom barnintensivvården. Idag finns inga riskskattningsinstrument översatta till svenska.   Syfte: Syftet var att studera barns beteenden när de vårdades på en barnintensivvårdsavdelning. Dessutom undersöktes om dessa beteenden kunde användas för att besvara frågor från ett engelskspråkigt riskskattningsinstrument för delirium.   Metod: Studien utfördes som en fokuserad etnografisk observationsstudie där sju patienter på en barnintensivvårdsavdelning observerades under tre timmar vardera. Utifrån observationernas fältanteckningar gjordes en innehållsanalys med fokus på manifest innehåll. I ett andra steg utfördes en deduktiv analys där kategorierna från fältanteckningarna jämfördes mot frågor från riskskattningsinstrumentet för delirium.   Resultat: Innehållsanalysen av fältanteckningarna resulterade i åtta kategorier som representerade barnens beteende under observationerna: reagerar på vårdhandling, förmedlar fysiska behov, förmedlar smärta, svarar på fråga, sysselsätter sig själv, stimuleras av underhållning, uppmärksammar omgivningen och väcks av stimuli. Den deduktiva innehållsanalysen visade att fyra av de åtta frågorna från riskskattningsinstrumentet kunde besvaras med hjälp av kategorierna.   Slutsats: Urvalet bestod av en homogen subgrupp där inga beteenden med tydlig koppling till risk för delirium kunde observeras. Miljörelaterade riskfaktorer för delirium i form av frekventa vårdhandlingar, höga ljud och störd sömn förekom. Trots att denna grupp patienter inte visade tecken på delirium kan förebyggande av dessa störningar leda till minskat vårdlidande. Barnintensivvården kan ytterligare minska vårdlidande genom att öka föräldrarnas möjligheter att vara hos sitt sjuka barn dygnet runt. / Background: Nursing and preventive measures may be overlooked when health care in large relies on medical technology and medical treatment. Intensive care delirium is a relatively unexplored area in pediatric intensive care. There are currently no risk assessment tools translated to Swedish.   Aim: The objective was to study children's behaviour when they were cared for in a pediatric intensive care unit. In addition, it was questioned whether these behaviours where able to answer questions originating from an English language risk assessment tool for delirium.   Method: Using focused ethnographic observation seven patients were observed during three hours each. Content analysis was performed on the field notes from the observations with focus on manifest content. As a second step, a deductive analysis compared the categories with questions from the risk assessment tool for delirium.   Findings: The content analysis of field notes resulted in eight categories which represented the children’s behavior during the observations: reacting to care, expressing physical needs, expressing pain, answering question, occupying oneself, stimulated by entertainment, observing the surroundings and awakened by stimulus. The deductive analysis showed that four of the eight questions from the risk assessment tool could be answered with the categories.   Conclusion: The selection consisted of a homogenous subgroup where no obvious behaviors related to risk of delirium was observed. Environmental risk factors for delirium such as frequent care related interventions, loud noise and disturbed sleep where observed. Despite that, prevention of these disturbances could reduce health care related suffering even though this group of patients did not show signs of delirium. Pediatric intensive care units can further reduce healthcare related suffering by enabling families to be present with their sick child during all hours of the day and night.

Denna studie har haft som syfte att undersöka vilka syften lärare har med programmering i ämnet teknik, hur detta synliggörs för eleverna samt hur lärare utformar undervisning i programmering för att stödja elevers problemlösningsförmåga. Frågeställningarna som kommer att behandlas i studien är således följande: Vilka syften har lärare med programmering inom ämnet teknik i årskurs F–6 och hur synliggörs undervisningens syften till eleverna i samband med lektioner i programmering? samt Hur kan undervisning i programmering organiseras för att stödja elevers förmåga till problemlösning inom teknik? Studien har genomförts som en kvalitativ intervju- och observationsstudie där fyra lärare i årskurs 4–6 deltagit. I resultatet framkommer att syftet med programmering i teknikämnet är att ge eleverna ett kritiskt tänkande över alla de programmeringstekniska val som finns i elevernas vardag. Studien visar att det kan vara problematiskt att nå kursplanens mål med att styra föremål med programmering. Det framkommer även att det är viktigt att ge eleverna problemlösningsstrategier, en verklighetsanknytning samt att ha en tydlig progression i programmeringsundervisningen för att kunna hantera programmeringsproblemen på rätt sätt och för att stödja elevernas problemlösning inom teknik. / <p>Teknik</p>

Syftet med denna studie var att se om måltiden i förskolan kan ses som en språkfrämjande och pedagogisk aktivitet som leder till barns lärande. För att undersöka detta har observationer med ljudinspelning samt fältanteckningar gjorts på två olika förskolor. Den insamlade empirin har sedan analyserats och presenterats med hjälp av fyra forskningsfrågor.   Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet med synen att lärande sker i samspel med andra människor och språket ses som en viktig artefakt. Resultatet i denna studie visade att många samtal skedde vid måltiderna med ett varierat innehåll. Dock var det vanligt förekommande med samtal om maten, rutiner och regler. Samtal om aktiviteter som skett på förskolan och andra, för barnen, aktuella händelser samtalades det också om. Vissa skillnader fanns mellan de yngre och äldre förskolebarnen. De yngre imiterar och upprepar ofta varandra medan de äldre barnen oftare deltar i gemensamma samtal. Pedagogerna visade sig också vara viktiga för att samtal och interaktion skulle kunna ske. Av den anledningen är det av vikt att ha utbildad personal för att kunna upprätthålla en god pedagogisk kvalitet med lärande i fokus i förskolans verksamhet.

<p>Matchning av observationer på bakgrundsvariabler är en metod att i praktiken undvika de problem som uppstår när vi i icke-deterministiska observationsstudier vill mäta potentiella effekter av exem-pelvis projektsatsningar inom sjukvården. Problemet är att vi är begränsade i våra val till potentiella kontrollindivider eftersom dessa ofta skiljer sig från de behandlade individerna i fråga om faktorer som ofta är högt korrelerade med effektvariabeln som vi är intresserade av. Med hjälp av matchning på retrospektiva data kan vi dock ändå estimera kontrafaktiska individer som därefter kan användas som kontroller i estimationen av behandlingseffekten. Inferens av denna effektutvärderingsestimator är dock problematisk då vissa individer potentiellt kan användas flera gånger i analysen och skapa sned-vridning i variansestimatorn. Istället motiveras i denna uppsats en alternativ metod att göra inferens; via subsampling. Utgångspunkten för denna procedur är att asymptotiskt skatta den empiriska fördel-ningen för estimatorn av intresse genom resampling och därefter göra inferens via denna approxima-tion. Uppsatsens empiriska del är baserad på en applikation om Resursteam som har som övergripande mål att förkorta sjukdomsperioderna för individer som ligger i riskzonen för att drabbas av långtids-sjukskrivningar. Som jämförelse används en tidigare utvärdering av Resursteam där ett annat län an-vänds för att välja lämpliga kontroller.</p>

Matchning av observationer på bakgrundsvariabler är en metod att i praktiken undvika de problem som uppstår när vi i icke-deterministiska observationsstudier vill mäta potentiella effekter av exem-pelvis projektsatsningar inom sjukvården. Problemet är att vi är begränsade i våra val till potentiella kontrollindivider eftersom dessa ofta skiljer sig från de behandlade individerna i fråga om faktorer som ofta är högt korrelerade med effektvariabeln som vi är intresserade av. Med hjälp av matchning på retrospektiva data kan vi dock ändå estimera kontrafaktiska individer som därefter kan användas som kontroller i estimationen av behandlingseffekten. Inferens av denna effektutvärderingsestimator är dock problematisk då vissa individer potentiellt kan användas flera gånger i analysen och skapa sned-vridning i variansestimatorn. Istället motiveras i denna uppsats en alternativ metod att göra inferens; via subsampling. Utgångspunkten för denna procedur är att asymptotiskt skatta den empiriska fördel-ningen för estimatorn av intresse genom resampling och därefter göra inferens via denna approxima-tion. Uppsatsens empiriska del är baserad på en applikation om Resursteam som har som övergripande mål att förkorta sjukdomsperioderna för individer som ligger i riskzonen för att drabbas av långtids-sjukskrivningar. Som jämförelse används en tidigare utvärdering av Resursteam där ett annat län an-vänds för att välja lämpliga kontroller.

Tidigare studier inom elevers matematiska resonemang visar att de imitativa resonemangen dominerar inom matematisk problemlösning. Syftet med denna kvalitativa studie är att se vad för matematiska resonemang elever i årskurs 4 för inom området ”likheter” och ”lika med”. Undersökningen visade att eleverna använde kreativa matematiska resonemang i 19 problemsituationer av totalt 32. Det uppkom ett resonemang som inte finns med i det ramverk som studien utgår ifrån. De resterande 12 problemsituationerna var rent imitativa resonemang. Det visade sig att elever använde sig av kreativt matematiska resonemang i större utsträckning än de imitativa resonemangen. Vid de problemsituationer som var av kreativt resonerande löste eleverna problemsituationerna på ett korrekt sätt medan de situationer som eleverna löste uppgifterna med ett imitativt resonemang blev samtliga slutsatser felaktiga.

Distriktssköterskans arbete under kvällar och helger i kommunal hemsjukvård beskrivs inte ofta i vetenskapliga artiklar. Stor del av arbetet på jourtid sköts via telefon och från bilen där distriktssköterskan inte har tillgång till några journaler eller annan information om patienterna hon ansvarar för. Att ge råd, handleda och svara på frågor är huvudsakliga arbetsuppgifter och de som ringer är främst hemtjänstpersonal men samtalen kommer också ifrån andra sjukvårdsinrättningar och andra kollegor. Krav på tillgänglighet präglar arbetet. Vår fråga inför denna studie var hur rustade distriktssköterskorna är i sin uppgift och om de kan hantera detta arbetssätt. Syftet med denna studie var att studera de förutsättningar som påverkar distriktssköterskans vårdmöten via telefon på jourtid. Studien har genomförts som en observationsstudie. Under arbetspass jourtid har sju distriktssköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård i två västsvenska kommuner blivit observerade i sin yrkesutövning. Utifrån en kvalitativ innehållsanalys analyserades sedan datamaterialet. Fem kategorier trädde fram i analys av materialet. Dessa beskriver förutsättningar som påverkar distriktssköterskans kommunikation i telefonmötet. Tillgänglighetskrav, professionalitet, kommunicerbarhet, säkert förhållningssätt och inställning och förutsättning till teknik. Studien visar att distriktssköterskor prioriterar tillgänglighet före säkerhet och att de så gott som alltid väljer att svara i telefonen när det ringer. Det förefaller som att de är korrekta och professionella med god förmåga att kommunicera oberoende av yttre omständigheter. Distriktssköterskornas inställning till teknik varierar. Krav på tillgänglighet påverkar säkerhetsaspekter i yrkesutövandet. I studiens diskussionsdel diskuteras resultatets huvudfynd relaterade till tidigare forskning.