Bakgrund: Dödshjälp tillämpas aktivt i Nederländerna, Kanada, Spanien, Belgien, Luxemburg, Österrike, Colombia, Schweiz, Victoria (Australien), samt Washington och Oregon (USA). Dödshjälp är i nuläget olagligt i Sverige, trots detta är det en ytterst relevant fråga som lyfts flitigt i dagens samhälle. Sjuksköterskor innehar en central roll både före, under och efter dödshjälpsprocessen, därför vilar ett stort ansvar på sjuksköterskan och dess kompetenser. Patienten vill ha kontroll över beslut gällande livet och döden, något som sjuksköterskan ska främja möjligheten till inom professionen. Att lindra lidande, främja autonomi och bevara värdigheten är enligt ICN:s etiska kod centralt för sjuksköterskor i samband med all vård även under dödshjälpsprocessen. Syfte: Syftet var att sammanställa sjuksköterskors upplevelser i samband med dödshjälp.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserad på sju kvalitativa artiklar från Cinahl och PubMed, med ett tidsfönster från 2010 - 2021. Artiklarna sammanställdes och analysen resulterade i tre teman och sju subteman. Resultat: I resultatet framkom olika känslor och problem som sjuksköterskorna upplevt i samband med dödshjälp. Både fysisk och psykisk påverkan framkom, känslor som otillräcklighet, ångest och ensamhet uppstod till följd av en intensiv och komplex dödshjälpsprocess. För att skapa en så god upplevelse som möjligt för sjuksköterskorna och patienterna krävdes en god kommunikation, samt ett väl etablerat tvärprofessionellt samarbete. Det gjordes även klart att dödshjälp fortsatt ansågs vara ett komplext ämne som får sjuksköterskor att reflektera kring moraliska såväl som etiska aspekter. Slutsatser: Sjuksköterskor som medverkat under dödshjälpsprocessen upplevde en ständig närvaro av en inre etisk och moralisk konflikt. Det bidrog till känslor av otillräcklighet och ensamhet. Eftersom sjuksköterskorna vill lindra lidande och uppnå patientens önskan om dödshjälp, uppstod en konflikt av intresse mellan valen. För att underlätta inför framtiden upplevdes ett gott teamarbete och en god kommunikation vara lösningen. Kommunikation och teamarbete visade sig ha en betydande roll både för patienten och sjuksköterskornas välmående under processen. Om sjuksköterskan är medveten om vad som behöver göras för att förbättra upplevelsen kring dödshjälp, kan framtida vård förbättras och en mer hållbar situation uppstår.

Cancersjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige men även runt om i världen. Majoriteten av de patienter som avlider på grund av en cancersjukdom är i behov av palliativ vård. Palliativ vård innebär vård i livets slutskede hos patienter med en obotlig sjukdom. Syftet med studien var att undersöka hur patienter med cancersjukdom upplever den palliativa vården. Studien är en litteraturstudie som har utgått ifrån systematisk litteratursökning och är baserad på elva kvalitativa artiklar samt en kvantitativ artikel. Resultatet presenteras utifrån två huvudkategorier: Minskad livskvalitet med underkategorierna, att vara beroende av hjälp, psysiskt och fykiskt lidande samt brist på delaktighet. Ökad livskvalitet med underkategorierna, välbefinnande, ökad delaktighet och kommunikationens betydelse. Upplevelserna av palliativ vård innebar både en ökad och minskad livskvalitet. Delaktighet och kommunikation med vårdpersonalen var två viktiga utgångspunkter för att en god vårdrelation skulle uppnås. Patienterna upplevde att vårdpersonalen inte bekräftade eller uppmärksammade patienterna i den mån de önskade. Kommunikationsbrist från vårdpersonalen var en bidragande faktor till att patienterna inte kände sig delaktiga i den egna vårdprocessen. Studiens resultat visade att patienter i ett palliativt skede upplever både emotionella och påfrestande livsstilsförändringar. Genom att sjuksköterskan var öppen och uppmärksam för patientens behov samt önskemål kunde en ökad livskvalitet uppnås.

Bakgrund: Organtransplantation är den enda möjligheten till överlevnad när en persons organ inte längre fungerar tillfredsställande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelse av livskvalité efter organtransplantation. Design: Studien har en kvalitativ design. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskrev hur personer upplevde livskvalité efter organtransplantation; att känna tacksamhet; att uppleva hälsa och att livet kom tillbaka, att leva med mörka känslor och tankar trots hälsa, att lära sig leva med omgivningens förväntningar, att acceptera den nya livssituationen. Slutsats: Personer som genomgått organtransplantation upplevde ökad livskvalité, hälsa, hopp och välbefinnande. Trots det fanns det blandade känslor av ångest, oro,tankar om döden, förväntningar från omgivningen och rädsla för avstötning. Personerna genomgår en förändringsprocess där de går från sjuk till ett liv med bättre hälsa, där harsjuksköterskan en viktigt roll.

Bakgrund: Covid-19 är en pandemi som har inneburit stora utmaningar både för sjukvården och för de personer som lever med en sjukdom. Forskning visar att befolkningen har påverkats negativt av pandemin och detta har lett till ökad psykisk ohälsa. Sjuksköterskan hade innan covid-19 pandemin utmaningar med att identifiera samt vårda personer med ätstörningar. I samband med pandemin begränsades resurserna vilket försvårade sjuksköterskans arbete ytterligare. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser att leva med en ätstörning under covid-19 pandemin. Metod: Litteraturöversikten grundar sig på fem vetenskapliga artiklar där kvalitativ metod använts. Artiklarna togs fram med hjälp av strukturerade sökningar i CINAHL och PubMed. Artiklarna granskades med SBU granskningsmall för studier med kvalitativ forskningsmetodik. Fribergs metod användes för att analysera de vetenskapliga artiklarna. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier. Kategorierna är: Känslor av frustration när vardagen begränsades, upplevelse av en försämring i sjukdomstillståndet, upplevelse av motstridiga känslor kring det professionella stödet samt Betydelsen av relationer och att vara beroende av andra. Slutsats: Resultatet visade att personer med en ätstörning fick ett ökat lidande på grund av covid-19 pandemin. Lidandet ökades på grund av den påtvingade isoleringen, vilket rubbade personernas vardagliga liv och rutiner. På grund av covid-19 pandemin blev även tillgängligheten till stöd och vård begränsade. Sjuksköterskan och andra vårdprofessioner ställs inför utmaningar under en pandemi och de begränsningar den medför. Vilket försvårar möjligheten att ge den personcentrerade vård som personer med en ätstörning är i behov av och som bidrar till att personen kan tillfriskna från sin sjukdom.

Depression är ett stort folkhälsoproblem och ses alltmer hos kvinnor än hos män. Sjukdomen påverkar kvinnorna negativt och yttrar sig i både fysiska och psykiska symtom. Depressionen leder till smärtsamma upplevelser för kvinnorna vilket begränsar deras vardag. Samhällets syn på kvinnan är en stor bidragande faktor till deras ohälsa vilket yttrar sig i att kvinnor ofta tar mer ansvar än vad de klarar av. Genom att sjuksköterskan har kunskap och kompetens om hur depressionen yttrar sig bidrar hen till att de drabbade kvinnorna kan uppnå god hälsa och livskvalitet. Vårdandet skall ges utifrån den enskilda kvinnans egna förutsättningar och möjliggöra välbefinnande. Syfte är att beskriva kvinnornas upplevelse av att leva med depression. Metoden som använts är en litteraturöversikt som baseras på kvalitativa studier. Resultatet visar att kvinnorna upplever att deras vardag påverkas negativt av depressionen och de strävar efter att återfå kontroll över sitt liv genom att acceptera deras sjukdom och att leva i nuet. Många kvinnor upplever dessutom ett bristande stöd från sjukvården vilket leder till en rädsla att söka hjälp och bidrar till ytterligare lidande. I diskussion tydliggörs hur viktigt sjuksköterskans omvårdnadsarbete är så att kvinnorna känner tillit och vågar prata om sin depression. Sjuksköterskan behöver hjälpa och vägleda kvinnorna i deras begränsade vardag och motivera till en god egenvård så att hälsan främjas.

Bakgrund: Barn som besökare på en intensivvårdsavdelning är ganska nytt förekommande, men har blivit mer vanligt. Många intensivvårdssjuksköterskor upplever dock att de saknar kompetens och stöd för att bemöta barn som anhöriga. Det finns också en osäkerhet bland hälso- och sjukvårdspersonal huruvida barn gynnas eller stressas av att se närstående vårdas i miljön på en intensivvårdsavdelning. Barn som inte tillåts vara delaktiga i vården av en närstående kan reagera med känslor av ensamhet, maktlöshet och övergivenhet. Syfte: Att beskriva barn som anhöriga på en intensivvårdsavdelning, ur barnets och intensivvårdssjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar och ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Resultatet visar att barn som anhöriga har behov av att se med egna ögon, behov av information och förberedelse samt behov av en normal vardag. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att det finns ett behov av att stötta och motivera föräldrar, att vägleda det enskilda barnet men att det ofta saknas förutsättningar för att involvera barn som anhöriga. Slutsats: Det är viktigt att barn involveras i vården av en närstående på en intensivvårdsavdelning för att förhindra negativa konsekvenser nu, men även senare i livet. Det behövs stöd och förutsättningar med tydliga riktlinjer för intensivvårdssjuksköterskan att förhålla sig till när det gäller barn som anhöriga. Med en vårdande kommunikation kan intensivvårdssjuksköterskan lindra ett onödigt lidande och upprätta en gemenskap vilket gynnar alla inblandade. / Background: Children as relatives in intensive care units are fairly new, but have become more common. Many intensive care nurses experience a lack of knowledge and support in order to care for children as relatives. There’s also an uncertainty among health care professionals whether children benefit or disadvantage by seeing relatives being cared for in the intensive care environment. Children who are not allowed to participate in the care of a loved one may react with feelings of loneliness, powerlessness and abandonment. Aim: To describe children as relatives in an intensive care unit, from the child and intensive care nurse perspective. Method: A systematic literature review with a qualitative approach based on scientific articles and an inductive approach. Result: The result shows that children as relatives have a need to see with their own eyes, a need for information and preparation and the need for a normal everyday life. The intensive care nurse describes that there’s a need to support and motivate parents, to guide the individual child but that there are often poor prerequisites for involving children as relatives. Conclusion: It is important that children are involved in the care of a close relative in an intensive care unit to prevent negative consequences now, but also later in life. The intensive care nurses need support and clear guidelines. With a caring communication the intensive care nurse can alleviate an unnecessary suffering and establish a communion which benefits everyone involved.

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna hos kvinnor i världen. I Sverige drabbas ungefär 9000 kvinnor av bröstcancer årligen. Bröstcancer är en elakartad tumör som växer i bröstkörtel. Total mastektomi blir ett aktuellt behandlingsalternativ då andra bröstcancerbehandlingar ej ses vara gynnsamma. Vid total mastektomi avlägsnas hela cancerdrabbade bröstet. Att genomgå mastektomi kan medföra både fysiska och psykiska besvär som leder till begränsningar i vardagslivet. Syftet med litteraturöversikten är att belysa kvinnors upplevelser efter mastektomi på grund av bröstcancer ur ett livsvärldsperspektiv. Metoden: En litteraturöversikt, baserat på Fribergs (2017) modell. Totalt användes nio artiklar i resultatet som består av tre kvantitativa och sex kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet belyser kvinnors upplevelser efter mastektomi på grund av bröstcancer. Två huvudteman och fem underteman identifierades utifrån litteraturöversiktens syfte. Det första huvudtemat identifieras som “En förändrad kroppsbild” och underteman som följer är “Förlust av kvinnosymbolen”, “Förlust av den kvinnliga identiteten” och “Påverkan på sexualitet och partnerskap”. Det andra huvudtemat identifieras som “Begränsningar i vardagslivet” och underteman som följer är “Påverkan på det sociala livet” och “Påverkan på den psykiska hälsan”. Slutsats: De fysiska och psykiska besvären som har uppstått efter genomgången mastektomi har en negativ inverkan på kvinnornas upplevelser. Dessa kvinnor är i behov av ett stöd från vården där deras livsvärld synliggörs och respekteras. Sjuksköterska bör därför arbeta för att få denna patientgrupp delaktig i sin egen vård.

Sammanfattning Bakgrund: Den vanligaste cancerformen bland kvinnor är bröstcancer. I Sverige utgör bröstcancer cirka 30 procent av alla cancerfall hos kvinnor. År 2018 avled totalt 1407 kvinnor i åldern 15 år och äldre av bröstcancer. Mastektomi är det kirurgiska namn som ges för när ena bröstet tas bort. En mastektomi utförs både i första stadiet av bröstcancer men även om bevarande bröstet inte är en optimal behandling. Sjuksköterskan har till stor roll i att främja hälsa hos patienter som genomgått en mastektomi. Sjuksköterskan ska kunna upprätthålla en öppen dialog med patienten, dialogen ska motivera patienten till vardaglig aktivitet vidare behandling och motion. Vidare är det sjuksköterskans ansvar att upprätthålla kontinuerligt för en god och hälsofrämjande vård. Forskningen visar att kvinnorna inte var nöjda med den postoperativa vården och brister fanns inom olika aspekter såsom emotionell stöd av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser efter att ha genomgått en mastektomi. Metod: För att besvara syftet genomfördes en kvalitativ studie baserad på patografier. Fem patografier valdes och den kvalitativa innehållsanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet på kvinnors upplevelser av att ha genomgått en mastektomi grundades på fyra kategorier; Emotionellt lidande, vårdlidande, förändrad självbild och tro på framtiden. Emotionellt lidande handlar om kvinnans sorg, ångest och rädsla efter förlusten av ett bröst. Vårdlidande handlade om upplevelsen av brister i vården som inte kunnde tillgodose kvinnornas behov efter en mastektomi samt bristande information om vårdprocessen. Förändrad självbild handlar om upplevelser av sorg och förändring i livet efter en mastektomi. Denna förändring visar upplevelser av skam och osäkerhet över sin nya kropp. Tro på framtiden var en upplevelse som visade en ökad livslust efter en mastektomi, ökad känsla av villighet och kämpande för att leva vidare. Slutsats: Resultatet går inte att generalisera för alla kvinnor då detta är individuell upplevelse av mastektomi. Däremot visar resultatet och tidigare forskning att genomgå en mastektomi är ett lidande hos många kvinnor. Det är viktigt att sjuksköterskan kan identifiera lidande för att tillämpa en god och personcentrerad vård.

SAMMANFATTNING Introduktion: I Sverige diagnostiseras cirka 3 000 kvinnor årligen med gynekologisk cancer, symtom uppmärksammas ofta sent och behandlingen ger många biverkningar. Alla reagerar olika på ett cancerbesked, vilket medför många upplevelser.   Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att diagnostiseras med en gynekologisk cancersjukdom.   Metod: En litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som metod av kvalitetsgranskade artiklar. Sammanställningen gjordes av elva kvalitativa artiklar, hämtade från databaserna PubMed, CINAHL och APA PsycInfo.   Resultat: I resultatet framkom det två teman: fysiska upplevelser och mentala upplevelser. En cancerdiagnos påverkade kvinnorna både fysiskt och psykiskt, de upplevde att kvinnligheten påverkades negativt samt att deras förmåga och vilja begränsade dem till att delta i sociala aktiviteter. Många kvinnor upplevde kommunikationssvårigheter med vårdgivare, de fick otillräcklig information och upplevde det svårt att få rätt hjälp. Stöd från familj, sjuksköterskor och andra i liknande situation var viktigt för kvinnorna i deras förändrade livssituation.   Slutsats: När en kvinna diagnostiseras med en gynekologisk cancersjukdom beskrivs många olika fysiska och psykiska upplevelser. Socialt stöd från familj och sjukvården var viktigt men det framkom svårigheter att få stöd. Det är viktigt som sjuksköterska att ha kunskap om kvinnornas upplevelser för att kunna utforma omvårdnadsprocessen utifrån deras enskilda behov.

Bakgrund: Diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning förekommer hos 1–2 procent av befolkningen och till skillnad från patienter med någon annan personlighetsstörning eller förstämnings- och ångestsyndrom finns dessa patienter betydligt oftare i psykiatriska och andra vårdsammanhang. Diagnosen innebär en benägenhet till känsloutbrott och en oförmåga att kontrollera dessa utbrott. Behandlingen av diagnosen fokuserar på att lindra symtom, förbättra relationer och att kunna hantera sina känslor. Personer med emotionellt instabil personlighetsstörning möter svårigheter i vardagen i form av de symtom som tillhör diagnosen. De möter även stigma och okunskap från sin omgivning och inom vården. Att vara närstående till en person med emotionellt instabil personlighetsstörning kan innebära en konstant oro för självskador eller suicidförsök. Syfte: Syftet var att sammanställa forskning avseende hur det är att leva med emotionellt instabil personlighetsstörning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar som handlade om upplevelser av att leva med diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Analysen genomfördes enligt Evans beskrivande syntes. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman: Diagnosens påverkan, Reaktioner och försvar kopplade till diagnosen och Återhämtning för att leva med diagnosen. Slutsats: Att ha en förståelse för personer med EIPS är viktigt för sjuksköterskor. Att leva med EIPS påverkar personens livsvärld och genom att ha förståelse för det komplexa lidande personen utsätts för ges en god förutsättning till en god, säker och kvalitativ vård.