Bakgrund: Venösa bensår är inte en sjukdom, det är ett symtom. Definitionen av ett venöst bensår är ett sår som inte går över av sig självt eller med lättare behandling efter sex veckor. Att leva med venösa bensår innebär oftast en lång kontakt med vården och en livslång kompressionsbehandling. Sjuksköterskan har ett ansvar gentemot individerna och personcentrerad vård är av stor vikt vid behandling. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva individers erfarenheter av att leva med venösa bensår. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka upp artiklarna. En tematisk dataanalys användes för att analysera artiklarnas resultat. Huvudresultat: Fyra huvudteman hittades efter analys av artiklarnas resultat: erfarenheter av smärta, erfarenheter av kompressionsbehandling, påverkan på vardagen och erfarenheter av vården. Gemensamt för dessa teman var att personerna som lever med bensår ofta påverkas negativt, det kan handla om både fysiska och psykiska faktorer. Där till exempel nedsatt rörelseförmåga, rädsla och skam skapade begränsningar i vardagen. Kontakten med vården kunde skapa frustration men även vara en positiv upplevelse. Slutsats: Många personer lever med venösa bensår och upplevelserna är till stor del negativa. Det saknas kunskap bland sjuksköterskor och patienter inom området vilket skapar ett lidande.

Bakgrund Barn som söker akutsjukvård utsätts ofta för smärtsamma procedurer, såsom blodprovstagning, suturering och reponering av fraktur. Historiskt sett har barnets smärtupplevelse inte tagits på allvar men nu finns flera metoder och alternativ för att underlätta barnets upplevelse. Sjuksköterskan har en viktig roll i att lindra lidandet för barnet.  Syfte Syftet med arbetet var att belysa barns upplevelse av smärtsamma procedurer på akutmottagningen. Metod  Metoden var en integrerad litteraturstudie där 19 originalartiklar ingick. Resultat Resultatet består av fyra kategorier: barnets smärtupplevelse vid procedurer, barnets upplevelse av distraktion vid smärtsam procedur, barnets upplevelse och önskan om delaktighet vid smärtsam procedur samt barnets upplevelse av teamarbete vid smärtsam procedur. Underkategorier som framkom var diskrepans i skattning av smärta, oro och ångest; skillnader i åldersgrupper; farmakologiska åtgärder för att underlätta smärtan; passiv distraktion; aktiv distraktion; vikten av medbestämmande; vikten av information; skapa säkerhet och främja tillit.  Slutsats Slutsatsen blev att barnets upplevelser av smärtsamma procedurer på akutmottagningen kretsar kring smärta, upplevelsen av distraktion, vikten av att känna sig delaktig samt upplevelsen om vad som är viktigt i samspelet mellan sjuksköterskan, närstående och barnet själv. Utifrån dessa fynd kan sjuksköterskan inom akutsjukvården skaffa sig verktyg för att göra en potentiellt stressfull situation bra som möjligt för barnet, genom relativt enkla medel som finns att tillgå oavsett arbetsplats. Trots att det kan verka vara med enkla medel, så råder det idag stora utmaningar inom dagens akutsjukvård i form av överbelastade akutmottagningar, kunskapsbrist hos personalen och bristande organisatoriska förutsättningar för att kunna erbjuda barnen den bästa möjliga vård de har rätt till. Utifrån resultatet menar författarna att genom mer utbildning, standardiserade vårdförlopp och att organisationerna anpassas efter barn skulle således förutsättningar skapas så att barnen kan få den vård de har rätt till. Oavsett situation vi står inför inom akutsjukvården ska barnets bästa alltid komma i det första rummet. / Background Children who need emergency care are often exposed to painful procedures, such as blood sampling, stitches and repairing of fractures. Historically children's pain has not been taken seriously but now there are several methods and options to ease the child's experience. The nurse has an important role in easing the suffering for the child. Aim  The aim of this work was to illuminate children's experience of painful procedures at the emergency department. Method  The method was an integrated literature review including 19 original articles. Result  The result is consisting of four categories: the child’s experience of pain during painful procedure, the child’s experience of distraction during painful procedure, the child's experience of and wish to participate during painful procedure, the child's experience of teamwork during painful procedure. Subcategories that evolved were discrepancy in assessment of pain and anxiety; differences in age groups; pharmacological measurements to ease the pain; passive distraction; active distraction; the importance of co-determination; the importance of information; creating security and promoting trust. Conclusion  The conclusion became that the child's experience of painful procedures at the emergency department is orbiting around pain, experiences of distraction, the importance to feel included and the experience of what's important in the interaction between the nurse, the relative and the child. Based on these findings the emergency room nurse can use tools to make a potentially stressful situation as good as possible for the child, with relatively easy measurements that are available no matter which workplace. Despite it might seem like easy measurements, there are great challenges in today's emergency care with crowded departments, knowledge gaps at the staff and lack of organizational conditions to be able to offer the best care that the children are entitled to. Based on the results the writers opine that through more education, standardized care processes and more child-adjusted organization, conditions would be created to be able to provide the care the children are entitled to. No matter what situation the emergency department is facing, the child's best shall always come first.

Bakgrund: Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos barn mellan 0–19 år. Barn som vistats på sjukhus är i olika åldrar vilket innebär att sjuksköterskorna måste veta hur man ska bemöta dem på bästa sätt. Att vårda barn med en cancerdiagnos innebär även att man som sjuksköterska ska kunna skapa ett förtroende och en god relation med barnets familj. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn med en cancerdiagnos. Metod:En litteraturstudie med en beskrivande design som är baserad på nio kvalitativa artiklar och en artikel med blandad metod. Artiklarna hämtades genom sökningar i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Analysen resulterade i fyra huvudteman och fem subteman. Resultatet visade att sjuksköterskorna beskrev flera olika känslor som exempelvis rädsla/oro, hjälplöshet, glädje och hopp. Sjuksköterskorna beskrev på vilka sätt de hanterade de olika känslorna på och en av dessa copingstrategier var exempelvis att prata om känslor och erfarenheter med arbetsgruppen. Att ha en bra relation till familjen var även något som sjuksköterskorna beskrev var viktigt. Arbetet inom pediatrisk onkologi hjälpte sjuksköterskorna att bli tryggare i sin roll som sjuksköterska samt att de fick en förändrad bild på livet. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde många olika känslor som ibland var svåra att hantera, trots detta hade arbetet en stor betydelse för både deras arbets- och privatliv. De beskrev även att deras arbete inom pediatrisk onkologi gav dem mycket glädje och hopp.

Bakgrund: Egenvård är viktigt att utföra för att främja hälsa. Antalet äldre personer ökar i Sverige vilket innebär att egenvård blir viktigt för att främja ett gott åldrande. Det är sjuksköterskornas ansvar att ge patienten en god och säker vård. Sjuksköterskor skall utgå från de sex kärnkompetenserna i omvårdnadsarbetet och kunna etablera en förtroendefull relation med patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att stödja äldres egenvård. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats utifrån Evans (2002) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att patienterna behövde egenvårdsstöd vilket inkluderade att utbilda patienter inom egenvård. Dock upplevde vissa sjuksköterskor svårigheter att ge egenvårdsstöd. För att främja egenvård behövdes kontinuitet och en god kommunikation finnas i vårdrelationen. Sjuksköterskorna behövde tillämpa motiverande samtal för att främja livsstilsförändringar hos patienterna. Förutom sjuksköterskornas kunskap och förmåga är patienternas olika tillstånd något som kan hindra effektivt egenvårdsstöd. Slutsats: Flera sjuksköterskor upplevde att det fanns brist i egenvårdskompetensen för att kunna stödja äldres egenvård på bästa sätt. Sjuksköterskorna upplevde tidsbrist i att skapa en god vårdrelation, vilket är en viktig faktor av resultatet av egenvårdsstöd. Därför är det av stor vikt att egenvårdsstöd får en större roll i sjuksköterskeutbildningen för att kunna stödja äldres egenvård.

Bakgrund: Palliativ vård är i ständig utveckling, både i Sverige och internationellt. En god kommunikation och att skapa relationer mellan sjuksköterskor och patient ökar möjligheten till att bedriva en god vård. För detta krävs yrkeskunskap och erfarenhet. Medvetenhet finns om behovet att prioritera patienter inom palliativ vård i hemmet, ändå finns inte tiden och resurserna. Forskning visar på att fler patienter vill dö i hemmet och att hemsjukvård blir mer och mer avancerat. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter inom palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån 16 kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och CHINAL Complete har använts. Kvalitetsbedömning utfördes utifrån Caldwells granskningsmall. Data bearbetades med tematisk analys utifrån Braun och Clarkes metod. Resultat: Resultatet består av tre teman: att starta upp palliativ vård i hemmet, att möjliggöra och se hinder för en relation och att förhålla sig till döden. Dessa är indelade i sju subteman. Det framkommer att avsaknad av utbildning kan resultera i osäkerhet och att arbetserfarenhet ger trygghet i yrkesrollen. Att skapa relation till patienten främjar patientens självbestämmande men tidsbrist försvårar möjligheten. En nära samverkan med andra professioner underlättar arbetet. Slutsats: Palliativ vård är tidskrävande och emotionellt i relationen med patient och närstående. Att vara lyhörd och engagerad ökar möjligheten för sjuksköterskor att göra patienten delaktig i omvårdnaden. Sjuksköterskors erfarenhet och kompetens är betydelsefullt. Att känna trygghet i yrkesrollen och att ha ett nära samarbete med andra professioner underlättar för att kunna vårda patienter inom palliativ vård i hemmet.

Bakgrund: Palliativ vård är i ständig utveckling, både i Sverige och internationellt. En god kommunikation och att skapa relationer mellan sjuksköterskor och patient ökar möjligheten till att bedriva en god vård. För detta krävs yrkeskunskap och erfarenhet. Medvetenhet finns om behovet att prioritera patienter inom palliativ vård i hemmet, ändå finns inte tiden och resurserna. Forskning visar på att fler patienter vill dö i hemmet och att hemsjukvård blir mer och mer avancerat. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter inom palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån 16 kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och CHINAL Complete har använts. Kvalitetsbedömning utfördes utifrån Caldwells granskningsmall. Data bearbetades med tematisk analys utifrån Braun och Clarkes metod. Resultat: Resultatet består av tre teman: att starta upp palliativ vård i hemmet, att möjliggöra och se hinder för en relation och att förhålla sig till döden. Dessa är indelade i sju subteman. Det framkommer att avsaknad av utbildning kan resultera i osäkerhet och att arbetserfarenhet ger trygghet i yrkesrollen. Att skapa relation till patienten främjar patientens självbestämmande men tidsbrist försvårar möjligheten. En nära samverkan med andra professioner underlättar arbetet. Slutsats: Palliativ vård är tidskrävande och emotionellt i relationen med patient och närstående. Att vara lyhörd och engagerad ökar möjligheten för sjuksköterskor att göra patienten delaktig i omvårdnaden. Sjuksköterskors erfarenhet och kompetens är betydelsefullt. Att känna trygghet i yrkesrollen och att ha ett nära samarbete med andra professioner underlättar för att kunna vårda patienter inom palliativ vård i hemmet.

Introduktion: Ensamheten är en central del på äldreboende som påverkar den äldres livskvalité både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Det är sjuksköterskans ansvar att tillgodose och bekräfta den äldres behov genom god omvårdnad och helhetsyn av den äldre. Syfte: Belysa äldres upplevelser av ensamhet på äldreboende Metod: Litteraturstudien är systematiskt genomförd och baseras på 11 vetenskapliga artiklar som framtagits via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades enligt SBUs kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik -patientupplevelser för att säkerställa god kvalité på artiklarna som använts i resultatet. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra olika fynd. Känna sig begränsad, Existentiellt lidande, Känna förlust samt att känna sig bortglömd. Ensamheten kunde minskas genom att de äldre höll sig sysselsatta genom socialisering, aktiviteter och kontakt med familj. Slutsats: Efter flytt till äldreboende upplever de flesta äldre en stor ensamhet, vardagen är inte längre som förr. Besöksfrekvensen minskar då familj och vänner vet att den äldre är gott omhändertagen på boendet. De äldre upplever sig bortglömda av sina anhöriga, detta skapar en inre smärta samt depression över det nya livsförhållandet. Många av de äldre är begränsade både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Detta påverkar den äldres vardag och de äldre kan uppleva sig odugliga.

Introduktion/Bakgrund: Pankreascancer är en allvarlig cancerform med snabbt sjukdomsförlopp och hög mortalitet. Ofta upptäcks sjukdomen sent, vilket gör att botande behandling inte längre är möjlig. Vanligen drabbas patienter med pankreascancer av en komplex symtombörda och omfattas till stor del av palliativ vård i syfte att lindra lidande och öka livskvaliteten. För att tillgodose patientens delaktighet och behov är personcentrering av vikt inom omvårdnaden.   Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att leva med pankreascancer.  Metod: Litteraturstudien genomfördes med en induktiv ansats och utifrån Polit och Becks (2021) niostegsmodell. Databassökningar utfördes i CINAHL, PsycINFO och PubMed. De tio artiklar som utgjorde resultatet kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2021) granskningsmallar.  Resultat: Fyra teman identifierades: Hela vardagen fallerar, Att hamna i en inre konflikt, Att leva i ovisshet och Behov av information.  Slutsats: Att leva med pankreascancer var påfrestande för patienterna på olika sätt. Vardagslivet fallerade och innebar fysiska, psykiska och sociala begränsningar. Att drabbas av pankreascancer innebar svåra behandlingsbeslut och en osäker framtid där livet styrdes av sjukdomen. Det framkom att information var viktigt för att känna trygghet och delaktighet. För att möta den unika individen, möjliggöra en god livskvalitet och minska risken för onödigt lidande bör omvårdnaden vara personcentrerad.

Introduktion/Bakgrund: Den psykiatriska vården har genom åren utvecklats. Under dessa år har även patientlagen införts som stärker patienters rätt till delaktighet. Patienter kan inom den psykiatriska slutenvården vårdas på frivillig grund eller genom tvångslagstiftning. Målet med dagens slutenvård är att patienters psykiska mående ska stabiliseras och att vården kan övergå till öppen form. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelser av delaktighet inom den svenska psykiatriska slutenvården. Metod: Systematisk litteraturöversikt enligt Polit & Becks nio steg. Tio kvalitativa artiklar inhämtades från Cinahl och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s granskningsmall ”Bedömning av studier med kvalitativ metodik”. Dessa bearbetades med ett induktivt förhållningssätt där författarna diskuterade artiklarna. Resultat: Resultatet sammanställdes till fem teman: Delaktighet i planering av vård, Meningsfull tid, Bemötandets inverkan på delaktighet, Upplevelse av att vara begränsad och Vikten av information. Studien visar att patienter vill vara delaktiga i sin vård och vet vad som krävs för att möjliggöra delaktighet. Personalen har ett stort ansvar i att främja en miljö som tillåter delaktighet. Däremot upplever patienterna att personalens illa bemötande samt bristande information hindrar delaktighet.  Slutsats: Patientupplevelser av delaktighet är ett brett och nyanserat område. Möjligheten till delaktighet upplevs ofta vara begränsad. Det krävs fortsatt arbete kring området för att förbättra personalens förmåga att främja patientdelaktighet.

Bakgrund: Nästan 10% av världens befolkning diagnostiseras med migrän som karakteriseras av en pulserande huvudvärk som uppträder anfallsvis. Bakomliggande orsak till migrän är idag inte helt klarlagt men ärftliga mekanismer spelar en stor roll.  Syftet: Syftet med studien var att undersöka vuxna personers upplevelser av att leva med migrän.  Metod:  En litteraturstudie utfördes på 10 originalartiklar som kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av Lundman och Hällgren-Graneheims kvalitativa innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Förutom sina symtom drabbades personer med migrän även av andra problem som var kopplade till migrän. Läkemedel kunde orsaka biverkningar vilket ledde till att en del undvek att behandla sin migrän. Att leva med migrän ledde till att det dagliga livet påverkades och att aktiviteter ställdes in på grund av migränanfall. Sjukdomens osynlighet bidrog också till att personer med migrän många gånger upplevde misstroende både från omgivningen och vården vilken ledde till att de ibland arbetade trots ett pågående migränanfall.  Slutsats: Att leva med migrän påverkar och försämrar livskvaliteten. Migrän är ett svårt, frustrerande tillstånd som inte alltid svarar på evidensbaserad vård vilket leder till att hanteringen av sjukdomen oftast blir svår för patienterna. Sjukvården behöver därför utveckla kunskap kring migrän för att på bästa sätt kunna erbjuda en individanpassad vård.