I kunskapskraven för årskurs 3 finns det krav på att eleverna ska kunna samtala och resonera kring matematik. Samtidigt finns det ofta en bild av att en matematiklektion går ut på att eleverna ska arbeta tyst i sina matematikböcker. Men hur kan då en matematiklektion där eleverna får öva på sin resonemangs- och kommunikationsförmåga se ut? Vilka faktorer i lärarens undervisning är viktiga för att eleverna ska få utöka sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga i matematik? Denna studie syftar att ta reda på det. Resultatet tas fram genom en kvalitativ metod där fyra lärare i årskurs 3 genomför varsin lektion som ska syfta till att eleverna ska få träna på sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga i matematik. Efter observationerna intervjuas studiens deltagande lärare. Resultatet visar att lärarnas lektioner bygger på olika sorters problemlösning för att skapa diskussioner i klassrummet. De faktorer som påverkar elevernas möjligheter till att utveckla sin muntliga resonemangs- och kommunikationsförmåga är elevers placering och gruppering i klassrummet, lärarens förväntningar, lärarens roll i samtalet samt val av uppgift.

Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt förskollärare förhåller sig till användandet av barnlitteratur i den dagliga verksamheten. Med en specifik undran på vad och hur, samt vilka syften förskollärare har när de använder litteratur. Fem intervjuer har genomförts med olika förskollärare på fyra olika förskolor. Dessa data har sedan sammanställts och analyserats med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv på kommunikation (Vygotskij, 1995), samt Lindströms (2008) modell för lärandestrategier. Denna modell innefattar lärande om, i, genom samt med barnlitteraturen, och kunde urskiljas i samtliga intervjupersoners svar. Studiens resultat visade på att lärande med litteraturen var den mest framträdande lärandestrategin, då den innefattade lärarens arbete med att lära barnen vidare kunskaper genom att använda sig av litteraturen som redskap. Lärandet om litteraturen behandlade förskollärarnas kunskaper om barnlitteratur samt vad den kunde ge barngruppen. Lärandet genom barnlitteraturen representerades i undersökningen av vidareutvecklingen som skedde i samband med exempelvis ett temaarbete, då barnen inspirerades av litteraturen att utveckla sitt moraltänk samt sitt lärande om bokstäver. Lärandet i barnlitteraturen blev synligt med hjälp av lärarnas anpassning av miljön på förskolan med syfte att inspirera barnen till läsning.   I studien framkom även att förskollärarna använder sig av barnlitteratur i olika syften vid olika tidpunkter under dagen. De hade alla en mycket positiv inställning till barnlitteratur som inspiration och grund för ett fortsatt lärande, och var medvetna om sin roll som stöttande och medupptäckande under det lärandet som skedde i mötet med litteraturen. Det självklara i att barnen ständigt ska ha tillgång till litteraturen fanns med i samtliga lärares dagliga planering, och samtliga i studien betonade litteraturens del i att skapa inspiration och nyfikenhet hos barnen. Däremot reflekterades det över pedagogernas egen medvetenhet när det kom till att involvera barnlitteraturen i de planerade aktiviteterna. Några fann det enkelt och mer naturligt, medan andra inte var lika medvetna eller endast använde sig av barnlitteratur vid vissa valda tillfällen. Resultatet visade även på vikten av att hitta ”rätt” litteratur för att hålla barnens intresse vid liv, samt att det kan vara väldigt individuellt vad som passar just den barngrupp läraren är ansvarig för – en viktig aspekt för läraren att kunna känna av och arbeta med.

Med syftet att undersöka hur sfi lärare upplever det egna lärandet inom sitt yrke fann vi att deltagarna tyckte sig lära varje dag på sin arbetsplats. Lärarna upplevde att de tog till sig ny kunskap av olika slag på både ett personligt plan och i sin yrkesroll. Med kvalitativ metod och öppna intervjuer som datainsamlingsmetod fick vi ta del av lärarnas upplevelser från deras vardag i arbetet. Det empiriska materialet analyserades sedan med hjälp av Säljö´s sociokulturella perspektiv på lärande. Det vi kom fram till var att dessa sfi lärare hade bra förutsättningar i form av närhet till kollegorna, tillåtande arbetsplatskultur och tid för att kunna lära sig ny kunskap och utvecklas.

Studiens ansats var att undersöka vilka strategier för förhandling och kommunikation eleverna i en förskoleklass uppvisade under fri lek och hur detta hängde samman med elevgruppens lokala kamratkultur. Syftet var att undersöka hur eleverna använde strategier för kommunikation i leken och om leken kan ge möjligheter för språkutvecklande arbete. Observationer av den fria leken gjordes med hjälp av filmkameror och stödanteckningar och transkriberades sedan för vidare analys. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv samt Corsaros teorier om kamratkultur. Analysen visade att språket var ett centralt verktyg inom strategierna för kommunikation för de observerade eleverna att använda vid förhandling i lek. Genom och inom leken skapade de sig nya kunskaper om språket och det sociala samspelet. Eleverna använde sig av både det verbala språket och kroppsspråket i samspelet mellan varandra och uppvisade goda kommunikativa förmågor genom att använda dessa verktyg på olika sätt. De skapade gemensam mening om olika ord och begrepp och förhandlade om kamratkultur genom språket. Vi såg hur eleverna omformade delar av vuxenkultur för att skapa sig eget utrymme och undkomma regler och normer satta av vuxenvärlden. De olika strategier för kommunikation som eleverna använde sig av gav olika möjligheter att påverka gruppen och de normer och kunskaper som formades där.

Syftet med studien är att undersöka och analysera förskollärares erfarenheter och upplevelser av att bemöta och arbeta med barn som har ett annat modersmål än svenska, i deras språkutveckling i förskolan. För att bidra till kunskapsutveckling i arbetet med flerspråkighet, utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Frågeställningarna som ska besvaras i studien är: Vad upplever förskollärarna främjar barns språkutveckling, med fokus på barn med annat modersmål än svenska? Vilka möjligheter och hinder upplever förskollärarna finns i arbetet med barns språkutveckling, med fokus på barn med annat modersmål än svenska? Studien har en kvalitativ ansats och empiri är insamlad genom intervjuer med semistrukturerade frågor. Svaren på frågorna har sedan varit underlag för att besvara studiens syfte och frågeställningar, vilket framgår i resultatet. Sammanfattningsvis går det att utläsa fyra stora huvudrubriker i resultatet, Pedagogernas verbala kommunikation med barnen, Språkstödjande hjälpmedel, Positiva effekter av flerspråkiga barngrupper, Hinder i den språkstödjande verksamheten. Ur detta framgår sedan underkategorier som förskollärarna framhäver i sitt arbete när det handlar om barn som har ett annat modersmål än svenska, i deras språkutveckling. Bland annat framgår hur hjälpmedel som böcker, bilder, IKT (informations- och kommunikationsteknik) och TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) har en betydande roll för att arbeta språkstödjande. Men också dilemman som, brist av fortbildning för pedagogerna och att inte kunna stödja barnet med hjälp av utbildade modersmålspedagoger. Avslutningsvis presenteras sammanfattande slutsats med förslag på vidare utveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan talar om användandet av bilderböcker och de budskap bild och text förmedlar till barn. Studien baseras på frågeställningarna: På vilket sätt anser förskollärare att bilderböcker bidrar till barns utveckling och lärande? Hur talar förskollärare om genus och mångfald i bilderböcker? Hur anser förskollärare att bilderböcker kan vara ett stöd i relationer i barngruppen? Den kvalitativa metod som användes för att besvara frågeställningarna bestod av enskilda intervjuer med sex förskollärare från tre kommunala förskolor. Resultatet visade att förskollärarna är väl medvetna om bilderböckers språkfrämjande funktion. Bilderböcker används dagligen i verksamheten, både individuellt och i grupp. I studien konstaterades det att förskollärarna har en stor bidragande roll gällande bilderböcker och barns möjlighet till utökat ordförråd och ordförståelse. Studien visade även förskollärarnas medvetenhet kring bilderböcker och de budskap de förmedlar. Ämnen som utanförskap, konflikter, genus och mångfald visade sig i resultatet vara viktiga ämnen att begrunda vid användandet av bilderböcker i förskolans verksamhet. Samtliga förskollärare i studien poängterade vikten av en variation av bilderböcker och dess innehåll. Detta för att möjliggöra för alla barn att identifiera sig med karaktärerna och därmed känna en tillhörighet. Studiens övergripande resultat visade att samspel är centralt vid användandet av bilderböcker, både mellan förskollärare och barn samt mellan barn och barn. Samspelet konstaterades var det som huvudsakligen bidrar till barns utveckling och lärande vid användandet av bilderböcker i förskolans verksamhet.

Denna studie har undersökt hur personal i särskolan upplever och beskriver sin föräldrasamverkan. Studien belyser vilka möjligheter och hinder personalen beskriver att det finns i samarbetet med föräldrar och hur föräldrarna påverkar barnets skolgång genom sitt eget intresse och engagemang. De frågeställningar som ligger till grund för studien är hur personalen beskriver föräldrasamverkan och sin relation till föräldrar. Hur personalen uppfattar och beskriver föräldrars roll, engagemang och intresse i elevens skolgång. Dessutom vilka möjligheter och hinder som personalen uppfattar finns i samarbetet med föräldrar. Huvudmetod för studien har genomförts med webbenkäter till anställda inom flera olika särskoleverksamheter. Dessutom har intervjuer gjorts med två informanter. Resultaten från enkäter och intervjuer har sammanställts och analyserats. I studien konstateras att personalen anser att föräldrasamverkan är viktigt ur flera olika synvinklar och att det är mycket viktigt att föräldrar skall känna sig trygga med skolan och personalen som arbetar där för att eleverna skall lyckas i skolan.

Detta är en rapport om skapandet av en produkt inriktad på användandet av språk inom undervisningen. Den riktar sig främst till lärare i årskurserna 4-6, som har nyanlända elever i sina klasser. Produkten är skapad som ett informationshäfte, menat att introducera arbetssättet genom teorier och konkreta sätt att arbeta i klassrummet. Teorin som produkten grundar sig i är det sociokulturella perspektivet på lärande och språkets vikt i undervisningen. Under arbetets gång har vetenskapliga artiklar, litteratur och annat material undersökts och ligger till grund för produkten.

Syftet med studien var att undersöka lärares inställning till grupparbete som arbetsform i undervisningen i årskurs F-3 utifrån egna erfarenheter och uppfattningar. Studiens frågeställningar var att undersöka vilka positiva och negativa sidor av grupparbeten som lärarna upplevde, samt vilka sätt att strukturera undervisningen på som de såg som mest fördelaktiga för elevers lärande. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer och åtta lärare på sex grundskolor i Mellansverige intervjuades. Resultaten visade att lärarna såg att elevernas prestationer höjs samt att fler elever kommer till tals som positiva effekter av grupparbete som arbetsform. Att arbetsformen ställer högre krav på lärare och att elevernas prestationer sänks upplevde lärarna som negativa sidor. Av resultaten framkom även att inställningen till grupparebeten varierade beroende på hur lärarna valde att strukturera grupparbeten i undervisningen. De flesta lärare såg en tydlig struktur gällande ansvarsfördelning som mest effektiv för elevers lärande.

Den här studien syftar till att ta reda på vad elever i årskurs 9 och årskurs 1 på gymnasiet anser om bildämnet. Intresset för de olika åldrarna kommer av att eleverna i årskurs 9 läser bild som ett obligatoriskt ämne medan eleverna i årskurs 1 har gjort ett aktivt val för att läsa bild, och studien önskar att belysa eventuella skillnader i elevernas uppfattningar om bildämnet på grund av detta. Studiens utgångspunkt tar avstamp i det sociokulturella perspektivets syn på lärande, estetiska ämnens betydelse för identitetsskapande, skolans uppdrag genom läroplanernas övergripande syften och mål och elevers egna åsikter om ämnet. Genom dessa perspektiv presenteras bildämnets bakgrund i samhället och tidigare forskning inom området, vilket sedan ställs mot elevernas egna utsagor om bildämnets betydelse. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där eleverna har intervjuats i mindre grupper och har diskuterat och reflekterat över bildämnets betydelse. Resultatet visar att eleverna menar att bildämnet har störst betydelse som en kreativ paus bland annan undervisning, men att bildämnet också har en viss betydelse för annat lärande, personligt uttryck och som grundläggande kunskaper i framtiden.